tisdag 26 juni 2007

Nya tag

Jag har inte skrivit något på senaste tiden, men det beror inte på att jag inte provat några viner. Det beror på att jag sitter hemma och lär mig HTML och hur man bygger en hemsida. Det är väl relativt enkelt, men därtill kommer designen. Vilka färger ska jag har, vilken form, typsnitt och annat. För att inte nämna innehållet, men det har jag rätt klart för mig.

Blogformen är begränsande för mig, och egentligen inte vad jag tänkte mig från början. Men det har varit intressant. Jag har skaffat en domän, och kommer snart att lägga upp min sida där jag kommer ha provningsnoteringar och lite annan info.

Jag återkommer när sidan är officiell.

torsdag 31 maj 2007

Årgången spelar roll

I morgon är det nyhetssläpp på bolaget igen. Jag kommer inte gå ner och köa för något, men ett släpp får mig att ta fram mina anteckningar från i somras. Vad tyckte jag om förra årgången? Så här skrev jag förra sommaren på ett hotell i södra Tyskland:

Jag erkänner mig besegrad. Svenska vinjournalister, sommelierer och andra har öst beröm över den tyska Rheingauproducenten Georg Breuer. Jag har bara provat hans enkla Sauvage Riesling trocken, och inte varit imponerad. Alldeles för stram, hård och syrlig. Var finns finessen som alla pratar om? När så det kom flertalet av hans viner på Systembolaget var jag inte en av dem som rusade dit.
Semestern juli 2006 gick till Tyskland och vi passerade Rheingau och Rüdesheim. Naturligtvis ville jag bevisa för mig själv att jag hade rätt, och besökte Breuer.
Första glaset var en 2005 Sauvage Riesling Trocken. Oj, vilket vin, stort, bra, allt som en enkel riesling ska ha. 109:- på bolaget, här, hos producenten endast €7,50. Ett fynd!
Nästa vin var 2004 Sauvage Riesling Trocken, och med det i munnen förstod jag var mitt missnöje kom ifrån. Alldeles för syrligt och knutet. Ett riktigt stolpskott. Jag måste ha provat den årgången i Sverige. [not: ja, det var den årgången jag provat tidigare vid ett par tillfällen och varit lika besviken varje gång].
Nästa glas var 2005 Estate Rüdesheim Riesling Trocken, €9,00, som var ganska endimensionellt med mycket tropisk frukt som ananas. Ingen favorit.
2005 Estate Rauenthal Riesling Trocken, €9,00, var mycket bättre, friskare, med mera rieslingkaraktär. Några flaskor av den åkte med hem.
2005 Terra Montosa Rheingau Riesling, €14,00, var bra, men knappt bättre än den förra så €5,00 prisökning var det inte värt.
2004 Berg Rottland Rüdesheim Riesling, €23,00, var tunt och syrligt och på tok för ungt. Eventuellt blir det bättre med några års lagring, men varför chansa?
2004 Berg Roseneck Rüdesheim Riesling, €22,00, var ett stort vin med bra frukt, bra syra och enorm eftersmak. Även detta vin letade sig ner i min resväska hem till Svea rike.
2004 Nonneberg Rauenthal Riesling, €27 var enastående! Stort, långt, bra syra, bra frukt, tydlig rieslingkaraktär. Mums!

Sammanfattningsvis gillade jag fem av åtta. Tre var besvikelser, men de fem jag gillade var kanon, så jag ställer mig i bakre ledet av Georg Breuers hyllningskör.

Jag har inte bestämt mig om jag ska försöka få tag på några flaskor av 2005:orna som släpps i morgon, kanske, kanske inte.

onsdag 30 maj 2007

Tysk Pinot Noir

Oj, senaste inlägget var länge sedan! Ska försöka komma med lite uppdateringar.

En tysk pinot noir, kan det vara något? Jag gillar Bourgogner, jag gillar några Ny-Zeeländska pinoter, och några amerikanska dito, men kan det verkligen bli något bra i Tyskland? Recensenterna skrev gott om det här vinet, och en person vars omdöme jag litar på sa det var gott, så fram med skruvkorken. L var inte imponerad, för syrligt och tunt tyckte han, men jag hade en annan uppfattning.

Pinot noir, som även kallas för spätburgunder eller blauburgunder i Tyskland, är landets tredje mest planterade druva.

2004 Künstler Reichestal Pinot Noir, Weingut Franz Künstler, Tyskland/ Rheingau, 169:- Ljust röd färg med en vattnig kant. Man kan ana vilken druva som gömmer sig bakom.
Doften är lite försiktig i början. Den utvecklar sig efter ett tag i glaset, så jag är glad att jag dekanterat det en timme innan maten. Det framträder mer och mer av röda bär, hallon, jordgubbar, lite fat och örter. Smaken är medelfyllig, kryddig, jordgubbar, hallon, lite fat, örter och relativt hög alkolhol i eftersmaken. Vinet växer efter den smygande starten. Det är tydlig pinot noir-karaktär. Gott, och visste jag det inte, skulle jag nog inte gissa på Tyskland. Prisvärt? Nja inte riktigt.

I somras bilade vi genom Tyskland, och tog oss genom Rheingau, men inte förbi Künstler. Rheingau ligger vid floden Rhen, strax väster om Frankfurt. Vingården Reichestal är belägen väster om byn Hochheim i distriktets östra del.

Familjen Künstlers vinodlarhistoria går tillbaka till 1600-talet. Idag är det Franz Künztlers son, Gunther, som leder egendomen och är huvudansvarig för vinmakandet. Man förfogar över 30 hektar vingårdar, mest planterade med riesling, förutom en del av vingården Reichestal som är planterad med pinot noir, och en mycket liten del i östra Hochheim där man odlar Chardonnay.

måndag 14 maj 2007

Jag vann - inte

Systembolagets förslagstävling är avgjord. De har kommenterat på hemsidan några av förslagen. Det var en del riktigt bra. Mitt förslag var det ingen kommentar på, vilket säkert betyder att de inte tänker göra något åt det. Jag föreslog att de skulle ta med årtalet i varunumret. Det skulle bli så mycket enklare att hitta rätt vin då, men det är kanske lite väl kundvänligt?

fredag 11 maj 2007

Rosa champagne

Jag vill rikta ett stort tack till mina vänner/kollegor på sensoriken. De förärade mig en flaska rosa champagne när jag fyllde jämnt för en månad sedan. Nu har jag provat den, utan att behöva öppna min egna flaska. Den spar jag till en skön sommareftermiddag på altanen. Kanske sabrerar jag den, kanske inte.

Jag var på en provning av rosa champagne, där "mitt" vin var den solklara vinnaren.

Gosset Grand Rosé Brut, 449:-
56% Chard, 35% PN, 9% rött vin från Bouzy och Ambonnay

Färgen var djupt rosa/persikofärgad. Doften var fyllig med hallon, druvor, jäst, apelsin och mogna sommaräpplen. Jag ser framför mig äppelträdet som nu står i full blom och tänker på hur det kommer smaka om några månader. Smaken hade en bra mouss, hallon, jäst, röda äpplen och apelsin. Avslutet var fylligt, mjukt och stannade kvar länge på läppen.
Så gott ska ett vin vara!

måndag 7 maj 2007

Favoritställe

Ibland måste man hitta på anledningar att gå till sina favoritställen.

I lördags eftermiddag blev det sonens cykelträning som blev anledningen. Jag tog på mig joggingskorna, och sprang bredvid sonen som precis lärt sig cykla. Framåt går bra, men stanna och sätta ner en fot innan han trillar omkull, eller kliva upp på cykeln och komma iväg innan cykeln lutar, ja då behövs en föräldrahand. Målet var en lagom bit bort, med en stor lekpark i närheten. Vägen är perfekt, rakt fram på en bred cykelbana. Tidpunkten var mellanmålsdags, så jag och cyklande sonen mötte upp maken och yngste sonen på Långbro värdshus uteservering för solsken, oliver, bröd, äppeljuice och Jacobsen ale.

Alla var nöjda med mellanmålet.

fredag 4 maj 2007

Gårdsförsäljning - bara en dröm?

Jag läste i WOWNews.se för en vecka sedan att så länge försäljningsmonopolet finns kvar finns det ingen utsikt för små gårdsproducenter av vin och fruktvin att få sälja sina egna produkter på gården. Uttalandet kom från Ulrik Lindgren (kd), politisk sakkunning på Socialdepartementet.

Tänk er om det vore tillåtet med gårdsförsäljning.
Man skulle då t.ex kunna åka till Gotland, ta in på vandrarhemmet vid Gute vingård, äta mat, prova deras produkter, och sedan handla med sig det man ville ha, precis som man gör på semestern i andra länder.... På vägen hem från Gotland, med färjan till Nynäshamn, stannar man till för en omgång med dart och provsmakning av någon av Nynäshamns ångbryggeris underbara öl och får med sig några flaskor hem. Eller varför inte åka till Öland och passera hembryggaren Morgan Peilots gårdsbryggeri och köpa med sig av hans öl.

Uppe i norr skulle man kunna åka till Gällivare och köpa chokladpraliner, sylt och fantastiskt god åkerbärslikör eller hjortonlikör hos Muddus/Laponian Liqueurs. I mellansverige finns ju Grythyttan vin som gör fruktviner, eller varför inte stanna till hos de f.d. KTH:arna utanför Gävle. Där skulle man kunna göra ett stopp och handla en flaska Mackmyra efter rundvandring och provsmakning.

Eller varför inte ta sig till södra Sverige, till Åhus, få en rundvandring och se hur vår stora export Absolut tillverkas och sedan få provsmaka och köpa med sig en flaska. Fast Absolut går att få tag på i varje systembolagsbutik, så där behövs inte gårdsförsäljningen egentligen.

Det finns ett otal andra små gårdsproducenter, som jag är övertygad om gärna skulle öppna en gårdsbutik för försäljning. Genom gårdsförsäljningen skulle de lättare kunna leva på sin verksamhet. För produkter i systembolagets beställningssortiment blir man inte fet på. Och vi konsumenter skulle ha en trevlig anledning att utforska Sveriges alla hörn. Alla skulle vinna på det.

Men det verkar bara var en dröm.

torsdag 3 maj 2007

Månadsprovning

Onsdagskvällen bjöd på månadsprovning med Munskänkarna. Det var första gången jag var med och hällde som nyinvald i styrelsen. Jag hittade två favoriter värda att fylla källaren med. Det första var ett vin från Cahors, det andra ett Loirevin. Bara Frankrike således!

1999 Chateau Lagrezette, Cahors, 185:-
77% Auxerrois som Malbec heter här, 21% Merlot, 2% Tannat
Det doftade av ladugård, fat och en aning örtigt. Smaken stämde väl överens med doften med begynnande mognad, lite plommon, torra tanniner som stod upp bra mot syran. Ett vin med stuns, som är gott nu om man gillar stilen, vilket jag gör, eller som blir ännu bättre om det får ligga några år.
Någon sa på provningen att det var ett manligt vin och jämförde med ett annat som jag inte kommer ihåg vilket det var men som skulle betecknas som kvinnligt eftersom det bar mjukare och rundare.

2005 Les Perruches, Domaine de la Cotelleraie, Saint Nicolas de Bourgueil, 115:-
Cabernet Franc
Mitt andra favoritvin. Kul med ett Loirevin.
Doften var fylld av ek, örter och bär. Smaken hade bra syror och tanniner och var mer stall än ladugård, körsbär och örter. Ett kraftigt Loirevin, men så var det ett varmt år. Det här vinet vinner definitivt på att lagras.
20070502

fredag 20 april 2007

Beroende

Jag erkänner det utan omsvep.
Jag är beroende.
Utan får jag abstinensbesvär och det kryper i kroppen.

Särskilt tydligt var det igår när jag var utan hela dagen. Det blev inte bättre av att bussen var inställd när jag skulle åka hem. Nästa buss gick i snigelfart för E4:an var avstängd pga en brand. Jag hann inte äta middag innan jag skulle iväg, utan fick slänga i mig en pajrest springandes fram och tillbaka för att hinna göra färdigt en massa saker innan jag gick iväg. När jag så väl kom hem på kvällen, kändes suget. Jag bara måste ha!
På med vattnet, ta fram tekulan, fylla den med ett gott Oolongte, och sedan vänta några minuter. Aaaah, så gott det var att krypa upp i soffan med dagens första kopp te!
Jag är en teoholic.

Dags att gå och ta en ny kopp!

onsdag 18 april 2007

Systembolagets förslagstävling

Systembolaget har just nu en kanonbra tävling som ligger helt i linje med deras kvalitesarbete.
Det är en tävling om vem som lämnar det bästa förslaget till att de får nöjdare kunder.

Jag har redan lämnat in ett förslag. Jag ska fundera lite till och se om det inte kan bli fler. Eftersom jag har börjat klaga hos dem, så kan jag väl försöka vara lite mer positiv och konstruktiv.

Andra bloggar om:

Uppdatering: Jag har tagit bort länken till tävlingen, eftersom länken inte finns kvar längre.

måndag 16 april 2007

Sabrering!

L gav mig en sabreringssabel i födelsedagspresent. Svisch, champagnehalsarna flög all världens väg i lördags då vi bjudit vänner på kalas. Kul! Gott! Trevligt! Champagnen var 1998 Chateau Palmer.

Vi hade så fint väder så många satt på altanen till långt in på natten, några med konjak och cigarr. Sist hem var min bror, men han bor bara 50 meter bort. Söndagen var trött, med en fika på Café Lyran.

onsdag 11 april 2007

Andra bloggar

Jag hittade två andra vinbloggar igår, Le Francophile och Finare Vinare. De skriver båda med ett vin per blogpost. Det blir lättare att hitta vinerna då, men jag fortsätter att skriva som jag har gjort, per tema. Jag tänker kika in på deras sidor då och då, och har länkat upp dem.

Uppdaterat: Jag har nu tittat runt lite mer på Finare Vinare, och jag måste säga att jag är imponerad. Jag gillar den bloggen! Hittade lite omdömen om viner jag själv gillar.

tisdag 10 april 2007

Jag lurades - omedvetet

Jag lurades i fredags. Enligt L lurades jag på vinprovningen i fredags; den provning jag inte var med på!
När vi hade Bordeaux-provning senast pratade vi om att bordeauxer kan ha en mejeridoft, en doft av gräddpaket där grädden är några dagar gammal. U lyssnade och la på minnet. Så i fredags när hon kände den doften hamnade hon direkt på bordeauxspåret. Hon tyckte jag lurades för det var ju en 26 år gammal Rioja. Då kommer sanningen att när vinerna får lite ålder, är det ofta svårt att avgöra ursprung. Så jag tycker inte jag lurades alltför mycket.

Tyvärr råkade de ut för ett korkskadat vin på provningen också. Trist.

fredag 6 april 2007

Utebliven vinprovning

Äntligen fick vi till en tidpunkt då vi kunde allihop. Det har varit svårt att få till en tid för vinprovning, men långfredagen var fri. Men jag är hemma. Inget sniffande, sörplande och tvärsäkra kommentarer haglande runt bordet. Kommentarer som ibland är helt på tok. Ingen god mat och skvaller. L är där, men jag är hemma med snuviga barn. Rättvist, eftersom det var L som var hemma senast. Men likväl trist.

torsdag 5 april 2007

Champagne 2: blandat godis

Den andra champagneprovningen var hemma hos L i vinpanelen. Hon och CS, champagnefreaken, hade plockat ihop en intressant provning. Den jag höll som godast kom på delad förstaplats bland oss alla. Efter provningen bjöd L på passande god fisk. Vi röstade även på vilket vin vi trodde var dyrast, och då höll vi det vin jag höll som bäst som dyrast. Vi ville väl alla ha en dyr smak....
Som uppvärmningsvin hade vi 1998 Palmer för 249:-. Otroligt prisvärt!

Som vanligt, högst rankad först:

1998 Pol Roger Brut Chardonnay, 479:-
Stor brödig doft. Relativt hög syra, stor kropp och frukt. Bröd, äpple och mjölkchoklad. Åh, så gott!

Mathieu-Princet, ca 145:- inköpt hos producent
Chard + PN
Stor doft av moget äpple. Smaken hade medelsyra, medelstor kropp och smakade av mogna äpplen. Trevligt, ett vin som L släpat med hem från Champagne.

1996 Salon Blanc de Blanc, 1599:-
Stor, mogna äpplen, jäst, bröd och mineraler i doften. Smaken hade en frisk syra, medelstor kropp, något mognade äpplen, citrus, grapefrukt och jäst. Gott, men behöver lagras för att syran ska lägga sig.

Pol Roger Extra Cuvée Reserve, 299:-
Medelstor doft med jäst och äppeltoner. Smaken hade en reltivt frisk syra, stor frukt av äpple, jäst och citrus. Definitivt prisvärt!

Laurent-Perrier, ca 430:- på magnum
Stor doft av äpple. Smaken hade en frisk syra, medelstor frukt, grönt äpple, och buljong. Hyggligt vin.

1998 Dom Perignon, Moët et Chandon, 1016:- på bolaget, taxfree för 766:-
Första gången jag drack champagne var Moët, när jag besökte Moët et Chandon veckan innan jag fyllde 18 år. Jag har alltid tyckt att Moët varit lite för mycket unga äpplen, och även denna "dompan". Den doftade pommac och kaffe. Smaken gick igen och pommac var den stora karaktären jämte en frisk syra, stor frukt och lite fat. En person till hade skrivit just pommac om detta vin. Nja, ledsen, men läsk var jag inte ute efter, inte ens med alkohol.

Om man jämför dessa två provningar, så ser man att de viner jag satt främst i båda provningarna har kostat ungefär detsamma, dryga 400:-. Men vilket var bäst då? Svårt, men jag håller nog på Bruno Paillard Brut Assemblage.

20070403

Andra bloggar om: ,

Champagne 1: Bruno Paillard

Bubbel!

Jag har varit på två champagneprovningar med en veckas mellanrum. Ibland hopar det sig.... Champagne måste jag träna på. Jag skriver om favoriterna från respektive provning. Först var det en Bruno Paillard-provning, där monsieur Paillard själv pratade om sina viner. Mycket underhållande. Efteråt blev det en lång frågestund, där många intressanta frågor kom upp. Jag var med och hällde upp, så det blev lite ostrukturerad provning för mig.
Godast först:

1996 Bruno Paillard Brut Assemblage, 415:-
48% PN, 52% Chard
Ett vin med struktur, hög syra, frukt, bröd och jäst. Mycket gott, som en bra champagne ska vara.

Bruno Paillard Brut Première Cuvée, degorgement 5 år
45% PN, 33% Chard, 22% PM
Komplext, elegant, tropisk frukt, bra syra mot frukten, lite jäst. Även detta vin var strålande.

Bruno Paillard Brut Première Cuvée, degorgement 9 månader, 310:-
45% PN, 33% Chard, 22% PM
Samma vin som ovan, vara degorgerat tidigare. I stort sett samma smak som ovan, men lite mindre jäst och brödton. Gott, även detta.

1995 Bruno Paillard Brut Millésime Blanc de blanc
För hög syra för att vara njutbart nu. Men med lite lagring blir det nog bättre.

Bruno Paillard Brut Rosé
85% PN, 15% Chard
Hann inte anteckna nåt särskilt om detta vin.

20070323

Andra bloggar om: ,

lördag 31 mars 2007

Systembolaget anmält till konkurrensverket!

Jag läser i Allt om Vin att B-G Kronstam och Håkan Larsson tröttnat på systembolagets diskriminering av beställningssortimentet. De har tröttnat så till den milda grad att de anmält SB till konkurrensverket och EU-kommissionen! De anser att SB diskriminerar beställningssortimenter bl.a. genom att det är krångligt att beställa, det tar onödigt lång tid att få produkterna levererade och att de viner som kvalificerar in sig från beställningssortimentet till ordinarie inte presenteras på samma sätt som ordinarie. Hela anmälan kan läsas här.

Jag instämmer till fullo med deras klagomål.

Jag vet inte hur många gånger jag gjort en beställning och inte fått vinerna. Senariot har alltid varit ungefär så här:
Jag går ner till SB och gör en beställning. Ofta ser jag på skärmen att de knappat in beställningen. En vecka senare går jag ner och kollar om beställningen kommit. Det har det inte. Anledning? Tja, svaret brukar variera från att det är slut, eller det kanske är på väg? eller leverantören har inte angett orsak. Jag brukar då beställa om, gå ner ytterligare en vecka senare, men tyvärr är svaret ofta detsamma som första gången. Jag brukade då alltid tro att det verkligen varit slut hos leverantören, och ryckt på axlarna och tänkt attans också. Får jag vinerna känns det som om jag vunnit på lotto.

Nu vet jag bättre. Jag har nämligen börjat kolla hos importören, och då finns vinet ofta! Men varför har inte beställningen gått fram?

Ett exempel från i höstas:
Jag gör en beställning. Av en tillfällighet träffar jag importören och säger att jag har beställt vin av honom. Jaså säger han, jag har inte fått någon beställning. Han är nämligen en liten importör med endast ett fåtal artiklar hos SB så han har koll på sina beställningar. Jag går ner till SB för att kolla. Jo, de har gjort en beställning men inte fått svar från importören. Men importören har inte fått beställningen! Jag ringer importören, han kontaktar SB och levererar vinet samma dag, och jag får hämta mitt vin. Men så ska det väl inte vara?

Jag har ett annat angreppssätt än Kronstam och Larsson när det gäller den bristande servicen.

SB är kvalitetscertifierade enligt ISO 9001, och då är det viktigt att hantera kundsynpunkter. Man ska ha en fungerande organisation för att ta emot, behandla och åtgärda kundsynpunkterna. Så jag har börjat klaga, skriftligt, när jag som kund inte är nöjd med servicen. Jag uppmanar alla att göra det. Det är enkelt att mejla kundtjänsten.

Jag klagade i höstas, och igen senast i februari. Praktiskt betyder det att jag alltid antecknar hela händelseförloppet när jag gör en beställning. Vad som sagts, av vem och när. Om det funkar, ja, då behöver jag inte behålla anteckningarna. Men om det inte fungerar... ja då får SB ett mejl direkt. Det känns trist att behöva göra så här, och snart är jag väl svartlistad på den butik där jag brukar göra mina beställningar, men det känns nödvändigt.

Jag ser med spänning fram emot vad konkurrensverket och EU-kommisionen svarar.

Andra bloggar om: , ,

Periquita 1996

Vi hade länge ett husvin hemma. Ett vin som vi alltid tog fram när vi inte hade något annat. Nu varierar vi oss mer, så husvinet är borta. Men det ligger några flaskor kvar i källaren. I går kväll tog vi fram en av flaskorna, en 1996 Periquitamagnum. Den inhandlades för ganska precis 8 år sedan för det facila priset av 125 riksdaler.
Det smakade av massor av röd frukt, hade relativ hög men trevlig syra, men var ändå smaskigt, och lättdrucket. Ett smarrigt, gott vin. Det passade alldeles utmärkt till maten som bestod av bönor, couscous med oliver, sugarsnaps, en bit kött och pepparsås.

lördag 24 mars 2007

Ett moget vin

Ett perfekt vin.
Ibland har man förmånen att avnjuta ett vin i perfekt mognad. Ett vin som har "allt".
Igår var ett sådant tillfälle.


Vi drack ett vin som när vi såg på det förstod att det skulle vara gott. Det var ljust tegelbrunt. Åldern, 19 år, avspeglade sig, och vi smög försiktigt fram näsorna för att känna aromen. Mognaden avslöjade sig även i doften. Våta löv, och en viss fruktighet fanns kvar. Mmmmm. Undrar om det kommer att smaka som förväntat? När munnen fylldes med vinet blev jag lycklig. Det smakade bättre än förväntat! Moget, med rund syra, mjuka härliga tanniner, och en liten touch av oxid. Men det här vinet har den karaktären, så det var inte förvånande. Eftersmaken var eldig, som sig bör med sina 14%, och restsötman från frukten dröjde kvar länge.
Maten fick vänta lite, det var ingen brådska. Det smakade lika bra med som utan mat. Den sista slatten drack vi upp efter att ha avnjutit en mjuk smakrik cigarr på altanen.

Kvar på bordet stod den tomma flaskan, en 1988 Chateau Musar inköpt för 12 år sedan för 124:-. Det bästa är nog att vi har en flaska kvar i källaren.

tisdag 20 mars 2007

Rabiega oak case

Idag gjorde vi en rätt kul grej.
Det var mer intressant än det var gott. Men kul var det.

Vi provade Rabiegas oak case med samma vin men lagrat i 6 olika typers fat. Årgången var 2001, vinet var en blandning av syrah och cabernet sauvignon, de hade legat 6 månader på fat, och eken till faten var svensk, slovensk, amerikansk, fransk, rysk och ungersk.

Jag tyckte inte att något av vinerna var någon jättehöjdare; det bästa vinet beskrev jag som trevligt (svensk). Olika var de, och alla hade en begynnande mognad, eller full mognad (fransk och ungersk). Några av vinerna var lite kantiga, med stjälkkaraktär (fransk, rysk, och till viss del amerikansk). Dofterna varierade från kaffe och multna löv (svensk) till röda bär (fransk, rysk), till lite örtigt (amerikansk), och björnbär (slovensk).

Min rankning blev med bästa vinet först:
svensk ek, slovensk, ungersk, amerikansk, rysk och sist fransk.

måndag 19 mars 2007

Sköna glas

Det smakar bättre om man har bra glas.
I varje fall blir totalupplevelsen bättre om man har vackra glas som lockar fram aromerna. Jag har precis köpt nya glas, vitvins/champagneglas, som Josephine Edelskog designat åt Reijmyre. De är otroligt vackra, och så smakar det gott ur dem också.

Jag håller fast vid Reijmyre. De första vinglas jag köpte när jag flyttade hemifrån var just Reijmyreglas som jag köpte i deras fabriksbutik. Jag har dem kvar än, men använder dem inte så ofta för jag tycker de har fel form. De är alldeles raka. Men härligt tunna som Reijmyres alla glas är. Jag gillar deras bräcklighet, tunna men hållbara.

lördag 17 mars 2007

Vita viner från Italien

Det är inte alltid man tar fram en flaska vitt italienskt vin. Och eftersom så är fallet för mig, var jag rätt nyfiken på den här provningen. Ska jag vara ärlig så var just den här samling rätt bra, men i vissa fall kanske inte så prisvärda. Men det var en trevlig provning med en av de bästa provningsledarna jag träffat på. Jag kunde tyvärr bara lyssna med ett öra eftersom jag hjälpte till att hälla upp vinerna, men jag hörde rätt bra ändå. Som avslutning hade vi ett sött smarrigt vin med aprikoser, lagom sötma och friskhet. Det var 2003 Le Sponde Recioto Soave, Coffele, Veneto 251:- /50 cl, varunummer 88413 på 100% Garganega.
Som vanligt tar jag dem i min preferensordning:

2005 Planeta Chardonnay, Sicilien 199:-, varunummer 99185
Chard
Djup gul färg. Doften var stor, smörig, fat, rostad och kalaspuffar. Smaken följde efter med smörigheten och faten, syran var medelstor, och en ton av honung fanns. Jag gillar den här rostade tonen, så det var min favorit.

2005 Claps Sauvignon, Armani, Grave del Friuli 85:-, varunummer 2426
SB
Medelstor gul färg. Doften var relativt stor med citrus, fläder och gräs. Smaken hade en frisk syra, relativt stor frukt, citrus, fläder, gräs och lite metalliskt. Ett typiskt sauvignon blanc-vin, men inte övertypiskt. Hyggligt pris också.

2005 Torricella, Barone Ricasoli, Toscana 125:-, varunummer 7179
Chard
Medesltor gul färg. Doften var medelstor med citrus och äpplen. Smaken hade friska syror, citrus och äpplen. En trevlig Chardonnay som inte är tokekad.

2005 Langhe Riesling, GD Vajra, Piemonte 183:-, varunummer 97460
Ri
Medelstor gul färg. Doften var medelstor av godis, blommande gräs, mineral. Smaken var frisk, relativt stor kropp, citrus, gräs och lime. Det var trevligt, men inte prisvärt. Det når inte riktigt upp till de tyska rieslingvinerna som jag är förtjust i.

2005 Ca'Visco Soave Classico, Coffele, Veneto 119:- , varunummer 88357
80% Garganega, 20% Trebbiano di Soave
Medelstor gul färg. Doften angav mineraler, citrus, tropiska frukter och päron. Smaken var frisk, medelstor kropp, citrus, päron, persika. Ett hyggligt vin.

2004 Cubìa Insolia, Cusumano, Sicilien 145:-, varunummer 98224
Insolia
Medelstor gul färg. Doften var stor, smörig och rostad. Smaken hade bra syror, citrus, grape och beskt. Jag är en aning känslig för beska, så det behövs inte mycket för att jag ska tappa intresset. Tyvärr det här var min stora förlorare p.g.a. beskan.

20070314

torsdag 15 mars 2007

Dan Brown ska hyllas!

Jag läser nu Dan Browns (som skrivit DaVinci koden) debutroman, Gåtornas palats. Där infinner sig en episod när universitetslektorn David Becker träffar på en punkare och säger:

"Klatschigt namn. Hittade du på det själv?"
"Det kan du ge dig fan på", sa han stolt. "Jag ska ta patent på det."
Becker rynkade ögonbrynen. "Menar du registrera det som varumärke?"
Killen såg förbryllad ut.
"För ett namn har man varumärkesskydd", sa Becker. "Inte patent."
"Skit samma!" skrek punkaren frustrerat.

Tänk vad många gånger jag läst fel i tidningar och hört folk säga samma fel. Patent och varumärken är två skilda ting. Kul att läsa rätt i en skönlitterär bok. Han verkar ha gjort sin källforskning!

torsdag 8 mars 2007

Toscana 1997

En provning där målet var att se om Toscanavinerna åldras med behag. Alla vinerna är prestigeviner från sina respektive producenter, och året 1997 var ett bra år, så vinerna har potential att vara bra. Jag tyckte att vinerna var bra, men ska jag vara riktigt ärlig så var jag mer imponerad av den 1997 Morellino di Scansano som jag drack för ca två veckor sedan. Det är ett mycket enklare vin än dessa anses vara, men jag köper hellre Scansanoviner än dessa vi provade.

Avvoltore och Cortaccio fick flest röster, övriga enstaka.
Min rankning föll sig så här:

1997 Il Bosco, Tenimenti Luigi d'Alessandro Manzano, Cortona IgT
100% syrah
Djup röd färg. Åldrad doft med fat, trä och gödsel. Smaken hade bra syror och något tuffa tanniner. Jag tyckte det var bra balanserat, och blev överraskad att det här var syrah-vinet. Det var inte min gissning....

1997 Avvoltore, Moris Farms, Massa Marittima IgT
76% sang, 20% CS, 5% sy
Djup mahognyröd färg. Mogen doft med röda bär och fat. Smaken hade friska syror, lagom tanniner, stor frukt av röda bär. Ett charmigt, smuttvänligt vin, men så liknar det Morellino di Scansano-vinerna en aning. Jag har provat Moris Scansanoviner också, och de är bra, men inte bäst. Av kvällens viner är det här det vin jag helst skulle ha hemma.

1997 Cortaccio, Villa Caffagio, IgT
100% CS
Djup blåröd med svart kärna. Doften hade en begynnande ålder med fat, mörka bär, svarta vinbär och lite blåbär. Smaken följde doften med stor frukt. Eftersmaken visade att det var ett alkoholstarkt vin, 14%. Jag trodde att det här var syrahvinet, eftersom det var så mörkt, men jag hade fel.

1997 Guado al Tasso, Antinori, Bolgheri Superiore
60% CS, 30% Me, 10 % sy och andra röda druvor
Röd medeldjup förg med mahognykant. Doften hade en trevlig mognad med fat, en klassisk doft av cab. Smaken hade bra syror och torra tanniner. Kroppen var medelstor med röda bär och svarta vinbär och något besk. Det här vinet prickade jag in direkt. Det påminner om lillebrorvinet, Il Bruciato, som jag druckit några gånger och tyckt om.

1997 Tignanello, Antinori, Toscana IgT
80% sang, 15% CS, 5% CF
Djup röd färg. Doften var relativt stor med trevlig mognad, smörgåskex, fat, röda bär och gödsel. En doft jag förförs av! Smaken visade rätt tuffa syror, bra tanniner, röda bär och en beska som jag har lite svårt för. Det här var det vin jag var mest besviken över. Doften var magnifik, men smaken?

1997 Percarlo, San Giusto a Rentenanno, Toscana IgT
100% sangiovese
Medeldjup mahognyfärg. Doften var mogen, jordig, fat och något knuten. Smaken hade inga nämnvärda syror men ändå rätt tuffa tanniner. Frukten var medelstor med röda bär. Jag undrar om det verkligen kan bli bättre om det får ligga längre. Jag skulle inte tro det. Det var kvällens mest alkoholstarka vin på 14,5%.

20070307

onsdag 7 mars 2007

Toscanateori

Lite fakta om Toscana som jag snappat upp ur diverse litteratur och hemsidor, t.ex. Antinoris hemsida.

Chianti
På 1950-talet framställdes vin traditionellt genom att man lät vinrankorna klänga på trädstammar. Eftersom druvorna hängde så långt från marken mognade de ojämnt, och man plockade dessutom alla sorter samtidigt. Hygienen i tunnorna var bristfällig, och musten oxiderade. Man pressade druvorna hårt, så tanninerna från stjälkarna gjorde drycken bitter, men hjälpte även till att konservera vinet. Vinet jäste oftast inte ut, utan förblev sötaktigt och fortsatte att bubbla även efter att man tappat över det på att annat fat. Detta buteljerade man sedan på bastklädda flaskor, ”fiasco”. Man kunde rädda ett sådant vin genom ”il governo”. Man tog de bästa klasarna och torkade dem. När jäsningen nästan upphört tillsatte man ”il governo”, och jäsningen kunde ta fart igen. Dessutom påbörjades ofta en malolaktisk jäsning där den hårdare äppelsyran omvandlas till mjölksyra.

Kaoset i vinnäringen löste regeringen 1963 genom att behålla den ursprungliga lagstiftningen. Det betydde att man i Chianti var tvungen att ha minst 10 och max 30 % vita druvor, för att mildra den naturliga strävheten.

Antinori
Marchese Antinori blev först med att lansera en Chianti Riserva, 1904, en blandning av hans bästa vin och viner från hans vänners vinfält, och en del Bordeaux! Flera vingårdar har i det förflutna introducerat exotiska druvor. T.ex i DOC-bestämmelserna för Carmignano krävdes 10 % Cabernet Sauvignon, eftersom det var praxis på dess bästa vingård.

Mario Incisa della Rochetta, gift med Piero Antinoris moster, ägare till det förfallna San Guido-godset nära Bolgheri, planterade på 1940-talet Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc på sin mark, och gjorde ett vin som endast konsumerades på gården. 1968 saluförde han sitt vin som en ”vino da tavola”, eftersom det inte fanns någon DOC för röda viner i Bolgheri. Vinet var Sassicaia. 1985 fick det skyhöga lovord av Parker. Sassicaia blev från 1994 års skörd DOC Bolgheri Sassicaia.

Inspirerad av sin släkting producerade Piero Antinori 1970 ett vin under vingårdsnamnet Tignanello. Det kom från gården Santa Cristina, där en sluttning heter Tignanello. Det var en Chianti Classico Riserva betecknad Vigneto Tignanello. Den innehöll 20% Canaiolo och 5% Trebbiano och Malvasia. Året därpå, 1971, blev vinet en Vino da Tavola della Toscana och fick namnet Tignanello. Vinet hade lagrats på barriquer. Med det vinet struntade man i DOC-reglerna, och 1975 slutade man helt med vita druvor. Sedan 1982 har man haft 80% Sangiovese, 15% Cabernet Sauvignon och 5% Cabernet Franc. Det här var de första ”supertoscanarna”. 1978 kom Solaia, med idag 75% Cabernet Sauvignon, 5% Cabernet Franc och 20% Sangiovese.

Antonori äger även Guado al Tasso. 1990 kom den första årgången av vinet Guado al Tasso, som är en Bolgheri superiore. Lillebror till Guado al Tasso heter Il Bruciato, och är även det ett strålande vin.

Nya druvor och barriquer
Efter det här började det hända mycket i Toscana. Många framsynta toskanska producenter insåg att den gamla Chiantiformeln innebar onödiga restriktioner gällande kvalitet och urval. De lät fantasin flöda. Man använde Merlot för att mildra syran hos Sangiovese, Syrah för att få ett extra lager fruktighet, och fransk ek för att få lyxen. Och för att skilja sig extra från Chiantivinerna valde man höga mörka flaskor, florentinska flärdfulla etiketter och ett pris som skulle få folk att prata om dem.

Bolgheri
Här koncentrerar man sig på franska druvor såsom Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot och aningens Syrah även om det är tillåtet att blanda i upp till 70 % Sangiovese för DOC-vinerna. Vinerna påminner om Bordeauxvinerna, men är mer fruktigt generösa och mer lättillgängliga som unga. 1994 kom DOC Bolgheri, och för Rosso gäller: upp till 70% Sangiovese, upp till 70% Merlot eller upp till 80% Cabernet Sauvignon

Årgångar: 1991-1996 rätt mediokra år, 1997 anses som en mycket bra årgång, 1998-2001 alla bra. 2002 inget vidare, 2003 extremt varmt men södra Toscana lyckades göra bra viner trots det. 2004 ser ut att bli balanserat, 2005 ser sämre ut pga dåligt skördeväder.

söndag 4 mars 2007

Fredagsfisk

På fredagar brukar vi försöka laga till någon mat som är snabb, men lite mer avancerad är köttbullar och blodpudding. Det är trevligt att avsluta arbetsveckan på det sättet. Fredagens middagsval blev, som vanligt, hastigt påkommet, så en boullabaise på receptet man tager vad man haver blev det. Obligatioriska saffran var med, och fänkål så klart. Det blev gott, och vinvalet blev även det något hastigt påkommet, men en kvarglömd flaska från en druvprovning två år tidigare plockades fram. Det var 2003 Clay Station, en kalifornisk viognier. Två års extra lagring hade inte inverkat menligt på vinet, tvärtom. Det doftade, och smakade, av tropiska frukter, persika, honung, blommor och lime. Gott till soppan, och den skvätt som blev över fick dyka ner i förrättsmusslorna på lördagen.

Jag måste kila förbi Långbro Värdshus en dag och köpa "Fredriks fiskar", för jag behöver lite fler fiskrecept.

Andra bloggar om:

fredag 2 mars 2007

Fransmännen vill ha Bag-in-box!

Ja, om man ska tro förpackningsbranschen, vill även fransmännen dricka vin ur BIB. Men fransmännen går ju till sin lokala vinbonde och köper ur tank i medhavd plastdunk, så varför inte i färdigförpackat? Enligt artikeln har "Frankrikes centrala organisation av vinproducenter" nyligen gjort en undersökning där 74 procent ansåg att BIB är bra för förvaring av vin. Det mest intressanta är att 39 procent menade att formatet bidrog till att hålla vinförbrukningen på nivå. Det brukar vi i Sverige också säga, fast vi menar nog att nivån hålls för högt. Undrar vad fransmännen menar egentligen? Vinet håller bättre i BIB än i plastdunk, det ska medges, och innehållet i plastdunk "måste" man dricka upp ganska snart medan BIB:en håller i några veckor. Så om man ersätter plastdunken med en BIB, så kan man nog tänka sig att konsumtionen hålls nere. Intressant tanke, i Sverige ersätter man flaskan med BIB, och man konsumerar mera. I Frankrike ersätter man plastdunken i valfri storlek med BIB så konsumerar man mindre.

Själv tycker jag att BIB är ett otyg. Flaska är mycket bättre!

Men jag vet inte om statistiken i artikeln är tillförlitlig. De påstår att BIB har 33% i Sverige, men jag har för mig att runt 50% av systembolagets försäljning är på BIB.

Andra bloggar om:

måndag 26 februari 2007

Stämda för bildstöld

Den här bloggen skulle enkom handla om drycker, men jag bara måste få inflika en sak eftersom det tangerar min profession. Jag jobbar med immaterialrätt, och kan bara applådera de starka reaktioner som äntligen kommer om bloggare som snor bilder. Vissa verkar tro att man kan ta bilder hur som helst och publicera på sina bloggar. Men bilder, och text, är upphovsrättsskyddat! Det betyder att du inte får använda dem utan att ha bett om lov. Det spelar ingen roll om du tjänar pengar på det eller inte.
Läs gärna den upplysande artikeln om hur du kan få gratis bilder så slipper du begå något fel.

Bilderna på den här sidan kan ingen annan än jag själv beskyllas för.

Andra bloggar om:

söndag 25 februari 2007

Mumsig toscanare

Lördagkväll och melodifestival. Till middagen korkade vi upp en flaska 1997 Tore del Moro Morellino di Scansano Riserva från Azienda Agraria Santa Lucia. Den är inköpt på det välsorterade men något dyra Enoteca Toscana i det gamla Medici-palatset i Sienna sommaren 2003 för 118:-. Vinet är gjort på 100% Sangiovese, och jag skrev i vinkällarboken att enoteket rekommenderade att lagra det till 2004. Men efter att ha smakat det nu, så har vi flyttat fram rekommendationen till 2008. Det blir nog inte så mycket bättre än det är nu, men det är inte i utförsbacke heller.

Hur var det då? Jo doften var fylld av körsbär och svarta vinbär. Smaken exploderade av körsbär, hallon och svarta vinbär där de svarta vinbären hade karaktär av naturlig svart-vinbärsessens i godis. Det blev Nickelkarameller av det. Syran och tanninerna var i god harmoni. Det var mycket gott, och uppebart att Scansano-vinerna tål att lagras en del.

Lite fakta om Morellino di Scansano:
Scansano är känt för sitt vin alltsedan Napoleons armé hade en garnison här under tidigt 1800-tal. Kusten och slättlandet var så malariadrabbat att man flyttade därifrån under sommaren till Grosseto. Dante kallade området för helvetet på jorden.

Scansano som ligger 500 m ö h blev en stor sommarstad. Officerarna började odla vin och man producerade 1818 5000 hl, varav 500 hl var Riserva. Man odlade Grenache, Syrah, Gamay och Cabernet. Sangiovese, eller Morellino som den heter här, har funnits länge.

Man hade försökt flera gånger tidigare att dränera upp sumpområdena, men det var först under Mussolini man lyckades. Ny mark blev då tillgänglig, och det har exploderat i nyetablerande. De stora vinhusen i Chianti har sökt sig hit, man har nyplanterat, byggt och experimenterat. Det är varmare här än i Chianti och det ger ett vin som här i Morellino di Scansano är Chiantilikt, med en mjukare, lättare men ändå rikare och mer öppen stil.

Kvalitetsbeteckningen DOC Morellino di Scansano kräver minst 85% Sangiovese + ev Canaiolo, Cilieglio, Malvasia Nera eller Alicante(=Grenache).
Det finns "vanlig" Morellino di Scansano och "Riserva" som har + 2 års lagring varav ett år på fat.

Ordet Morello kommer från en hästras ”Cavalli Morelli” som drog vagnarna för Grossetos adel.

Ska man handla en Morellino di Scansano på systembolaget nu, finns endast två stycken i ordinarie sortiment, där Bronzone Belguardo från Marchesi Mazzei är det bättre vinet. Morellino di Scansano Riserva från Val delle Rose är ett trevligt, lite enklare pastavin.

Andra bloggar om:

lördag 24 februari 2007

Bordeaux 1988

Man skulle kunna tro att jag är en riktig Bordeaux-freak. Tredje Bordeaux-provningen, 19 viner, på mindre än två veckor. Undrar hur det ska sluta...
Inte kan jag säga att jag gillar Médoc-viner framför Saint-Émilion eller tvärtom heller. Det är lika gott!

Kvällens provning bjöd på ett strålande startfält, eller vad sägs om en Saint-Emilion Premiers Grand Cru Classés A, en Saint-Emilion Premiers Grand Cru Classés B, och fyra Médocviner varav tre stycken 2:a Grand Cru Classé och en 5:e Grand Cru Classé. Jag har inte provat så här många strålande Bordeauxer sedan jag var aktiv i CVP, Collegium Vinorum Polytechnicum, en vinprovarförening på KTH. Men i CVP har jag provat alla fem 1:a Grand Cru Classé och Cheval Blanc:en några gånger. Jag "saknar" dock Chateau Ausone, så om någon vill bjuda på det någon gång :-)

Vad är då skillnaden på vänstra (Médoc och Graves) och högra (Saint Èmilion och Pomerol) stranden? Enkelt förklarat är det att på vänstra sidan dominerar Cabernet Sauvignon, och på högra är Merlot och Cabernet Franc viktigast. Då borde det väl vara enkelt? Jo, man önskar ju... Vad jag har lärt mig under de här veckorna är i alla fall att jag lyckas ganska ofta pricka in Pauillac-vinerna.

1988 var ett år som regnade mycket på våren, juli blev torr och varm så det gav tjocksakaliga druvor med mycket färg och tanniner. 1987 regnade skörden bort, så med det i minnet skördade många för tidigt 1988, för att vara säkra på att få in skörden.

Provningsledaren förmedlade sina enorma kunskaper på ett trevligt och avslappnat sätt.

Vinerna vi provade var i min rankordning:

1988 Clos Fourtet, Saint-Émilion Premiers Grand Cru Classé B, 480:-
85% Me, 10% CS, 5% CF
Tegelfärgad. Relativt stor åldrande doft av fat och källare. En fantstisk mognadston. Smaken hade bra balans mellan syror och mjuka torra tanniner. Relativt liten frukt, fat och något uttorkad. Ett vin på topp, eventuellt på nedgång. Jag gillar dessa åldrande toner. Mmmmums!

1988 Chateau Mouton Baronne Philippe, Pauillac, 5:e Grand Cru Classé, ca 500:-
57% CS, 23% Me, 12% CF, 2% PV
Det här vinet har bytt namn flera gånger, och heter sedan 1989 Chateau d'Armailhac. Det var synd att årgång 2000 var korkad när jag provade det för en vecka sedan.
Medeldjup mahognyfärg. Doften var stor, åldrande med toner av stall, hö, fat och massor av rostat kaffe. En härlig doft. Jag gillar kaffetonerna! Smaken har bra balans mellan syra och tanniner, medelstor frukt, fat med något beskt avslut. Beskan avslöjar att det är Pauillac:en. Jag tycker om vinet, även om doften lovar mer än smaken ger.

1988 Chateau Rausan-Ségla, Margaux, 2:a Grand Cru Classé, 550:-
61% CS, 35% Me, 2% CF, 2% PV
Medelstor röd färg. Doften har en mognad med gödsel och fat. Jag var till en början tveksam om den var korkskadad för det var en något mysko doft, men den försvann så då var det inte kork. Smaken hade mjuka syror, medelstora tanniner och en tydlig fatton. Eftersmaken var god. Det här vinet var på topp, så flaskan vi har hemma kommer nog att korkas upp rätt snart.

1988 Chateau Cheval Blanc, Saint-Émilion Premiers Grand Cru Classé A, 1100:-
minst 60% CF, resten Me och 1% CS
Medeldjup tegelfärgad. Doften hade en begynnande mognad med fat och röda bär. Smaken var relativt stor med medelstora syror och balanserade tanniner och de röda bären går igen även i smaken. Vinet är fortfarande ungt, mycket gott och balanserat. Det hade kommit högre upp hos mig om det hade varit mer moget, men helt klart är att det är ett strålande vin.

1988 Chateau Brane-Cantenac, Margaux, 2:a Grand Cru Classé, 490:-
65% CS, 30% Me, 5% CF
Tegelfärgad med en orange kant. Doften hade en begynnande mognad, röda bär, fat, stall och läder. Smaken var stor med bra balans mellan syror och tanniner. Det smakar moget och röda bär och förvånansvärt tunt. Eftersmaken är eldig.

1988 Chateau Gruaud-Larose, Saint-Julien, 2:a Grand Cru Classé, 331:-
57% CS (40-60% i vinet beroende på årgång), 30% Me, 8% CF, 3% PV, 2% Ma
Mahognyfärgad. Doften är knuten, men man skönjer ändå lakrits och fat. Smaken har bra syror och tanniner, men är beskt, stjälkigt och något kantigt.

Min bedömning skiljer sig något från majoriteten. Ungefär lika många röster får Cheval Blanc, Gruaud-Larose och Rausan-Ségla och vinner med det loppet. Men det vore fantasktiskt tråkigt om vi tyckte likadant allihop.

*CS=Cabernet Sauvignon, Me=Merlot, CF=Cabernet Franc, PV= Petit Verdot, Ma=Malbec

20070222

Andra bloggar om:

söndag 18 februari 2007

Kan du vara objektiv?

SvD hade idag en artikel Under strecket om terroir och smak. Det var ett stycke i artikeln som speciellt fångade mitt intresse, och det var en recension ur en bok av Jamie Goode "The Science of Wine". En testpanel av erfarna vinprovare hade fått prova samma vin med en veckas mellanrum utan att veta vilka viner de provat. Första gången fick de informationen att det var enklare viner, andra gången att det var viner av högsta kvalitet. Omdömena blev minst sagt olika där de viner av "hög kvalitet" fick omdömen som komplext och balanserat jämfört med de andra som fick omdömena enkelt och obalanserat.

Precis samma sak kommenterade jag om mig själv häromdagen då jag trodde jag drack en Bordeaux men i själva verket hade en Bouscassé i glaset.

Det är säkert p.g.a. dessa faktorer som jag inte alltid är överens med t.ex. Systembolagets omdömen om vinerna. Det kan vara så att jag inte alls hittar en egenskap som de sagt ska finnas med; en egenskap som ofta, men inte alltid, brukar finnas i en viss typ av vin.

I V&S sensoriska vinpanel får vi aldrig veta vad vi provar, och det är just för att man inte ska påverkas av förutfattade meningar. Det är ett intressant sätt att prova, och jag har slutat tycka det är trist att vi aldrig får reda på vad vi bedömt.

Tänk om systembolagets omdömen kunde komma från en liknande sensoriks panel som inte vet vad de bedömer. Undrar om omdömena skulle se annorlunda ut mot vad de gör idag?

Andra bloggar om: ,

fredag 16 februari 2007

Abonnera på öl!

Nog för att jag tycker att det borde vara enklare att få handla sina alkoholdrycker (t.ex. genom gårdsförsäljning), och att det borde få finnas licensierade handlare utöver Systembolaget, men danskarna har nog gått ett steg för långt.

Företaget A World of Beer har en tjänst där man kan abonnera på öl! För 470 DKr får man 8-10 öl i månaden leverat till dörren. Snacka om att trycka på någon alkohol! Nej, ska man få det hemleverat tycker jag man ska göra en aktiv beställning och inte ha abonnemang. Tänk er själva hur det kan se ut. "Oj, i morgon får jag en ny försändelse av öl, men jag har ju tre flaskor kvar hemma. Bäst att dricka upp dem nu innan de blir för gamla, fast egentligen var jag ju inte sugen på öl idag".

Nej, det är nog tur att vi har lite restriktioner i Sverige, även om alkohollagen skulle må bra av en uppdatering på sina ställen.

Abonnemanget gäller bara i Danmark, om nu någon hade hoppats på att få en kasse öl till dörren.

Andra bloggar om: ,

Mera Bordeaux, årgång 2000

Provning igen, och mera Bordeaux. Den här gången med sensorikgänget, så vi började naturligtvis med ett uppvärmningsvin, 2000 Chateau Meyney, en Cru Bourgeois från Saint-Estèphe med vingården planterad med 70% Cabernet Sauvignon, 24% Merlot, 4% Cabernet Franc och 2% Petit Verdot.

Vi provade halvblint, så vi visste vilka vinerna var, förutom en. Den här kvällen hade CB letat fram en blandlåda av årgång 2000. Vi provade La Comanderie (Saint Emilion Grand Cru), Clos des Jacobins (Saint Emilion Grand Cru), Grand-Puy-Ducasse (5:e Grand Cru Classé från Pauillac) och två viner från Baron Philippe de Rothschild: Chateau Clerc-Milon (5:e Grand Cru Classé från Pauillac) och Chateau d'Armailhac (5:e Grand Cru Classé från Pauillac), samt det okända vinet som var en Chateau Bouscassé (en luring från Madiran!).

Till maten drack vi 2000 Chateau Noaillac, en Cru Bourgeois på magnumbutelj för 223:-. Egendomen är planterad med 50 % merlot, 45 % cabernet sauvignon och 5 % petit verdot.

Omdömena i min favoritordning:

2000 Grand-Puy-Ducasse
62% Cabernet Sauvignon, 38% Merlot
Djup röd färg. Doften hade en begynnande mognad med mycket fat. Smaken hade perfekta syror och tanniner, fat och mognad med något beskt avslut. Gott!

2000 Clos des Jacobins
70% Merlot, 28% Cabernet Sauvignon, 2% Cabernet Franc
Djup röd färg. Doften hade fin ålder, fat och känslan av att man satt näsan i en kaffeburk. Häftigt! Smaken hade bra syror och tanniner, fat, ceder och detta kaffe! Jag som varit en inbiten tedrickare har börjat dricka kaffe i form av espresso, och samtidigt börja stormgilla viner som har smak av kaffe. Det var delad förstaplats på dessa två.

2000 La Comanderie
Djup mahognyfärg. Doften var åldrad med fat, blyerts och kaffe. Smaken hade bra balans på syror och tanniner, fat och kaffe. Gott även detta vin.

2000 Chateau Bouscassé
65 % Tannat, 25 % Cabernet Sauvignon, 10% Cabernet Franc
Färgen här stack ut från de andra då detta vin hade en mer blåröd ton. Doften hade en begynnande mognad av fat. Smaken var även här mest av fat, med något beskt avslut. Det här vinet provade jag 27/12 också, och hade betydligt mer att säga om det . Jag tyckte bättre om det idag, men det kanske beror på att jag trodde det var en Bordeaux? Tänk vad smaken påverkas av vad man tror att man dricker. CB berättade att man i Madiran inte haft någon vinlus, så det är oympade stockar där, som kan vara tvåhundra år......

2000 Chateau Clerc-Milon
48% Cabernet Sauvignon, 34% Merlot, 14% Cabernet Franc, 3% Petit Verdot
Djup röd färg. Doften hade en begynnande ålder, med fat och choklad. Smaken hade relativt friska syror och skarpa tanniner, med choklad och ett beskt slut. Stilen på det här vinet är modern, och det behöver definitivt lagras.

2000 Chateau d'Armailhac
Tyvärr korkskadad, även om vi tvistade en del om det. Det doftade av färsk kork och gödsel och smaken var trist, lite platt.

20070213

Andra bloggar om:

Snabbt ordnad vinprovning

På fredag eftermiddag meddelar C&C att de inte kan ha lördagens vinprovning. Sjuka barn. Alla kunde, utom O som bara dyker upp då och då. Jag och L tyckte att vi inte kunde låta alla sitta hemma mol allena och törsta ihjäl, så vi tog stafettpinnen, och botaniserade i källaren. Fyra viner ställdes upp på fredag kväll, och två inhandlades på lördagen. Resultatet blev rätt bra, 6 bordeauxer i tre par, ny årgång mot några år gammalt. Alla paren hade en 2001.
Vi provade Chateau Reignac, Chateau Bernadotte, och Chateau Giscours.

Chateau Reignac är en Bordeaux Supérieur. Det är som den regionala AC Bordeaux, men med en högre minimigrad av alkohol.
Chateau Bernadotte är en Cru Bourgeois som är en klassificering i Médoc och Haut-Médoc under Cru-classé-nivå. Högsta nivån är Cru Bourgeois Exceptionelles, nästa är Cru Bourgeois Supérieur och därefter kommer Cru Bourgeois.
Chateau Giscours är en 3: e Grand cru Classé.

Det var en bredd på kvalitet samtidigt som vi hade lite olika år.

Kommentarer om vinerna:

2001 Chateau Reignac, inköpt november 2005 för 139:-
70% merlot, 25% cabernet sauvignon och 5% cabernet franc.
Röd färg. Doften var stor med fat, röda bär och den typiska mejeritonen. Smaken hade frisk syra, mjuka tanniner med röda bär. Det var ett mjukt drickvänligt vin nu.


2003 Chateau Reignac, inköpt nu för 145:-
Ungefär samma noteringar på denna som på 2001:an, men mejeritonen var mer av filmjölk här. Även detta vin var mjukt och drickvänligt nu.



2001 Chateau Bernadotte, inköpt nu för 227:-
65 % cabernet sauvignon, 33 % merlot, 1 % cabernet franc och 1 % petit verdot.
Röd färg. Doften var stor, ung med svarta vinbär och fat. Smaken hade bra syror, medelstora tanniner, röda bär, röda vinbär, fat och något besk. Eftersmaken gav röda syrliga bär. Alldeles för ungt för min smak. Det var näst sämsta vinet hos mig.



1996 Chateau Bernadotte, inköpt augusti 2004 för 150:-
Begynnande mahognyfärg. Doften var stor, med mognadstoner, röda bär, grädde och grön paprika. Smaken hade bra balans på syror och tanniner, med smak av röda bär och fat, och en hel del alkohol. Det här vinet hade utvecklats en del, det var riktigt gott nu, men jag skulle lätt kunna låta det ligga ett tag till. Jag gillar ju rejält mogna viner.



2001 Chateau Giscours, inköpt maj 2006 för 329:-, men kostar idag 490:- på bolaget. Sanslös prisökning!
Vingården planterad med 75 % cabernet sauvignon, 22 % merlot, 2 % cabernet franc och 1 % petit verdot.
Röd färg. Doften var ung, svarta vinbär, fat och något tobak. Smaken hade frisk syra, bra tanniner, stor kropp med röda bär och fat. Alkoholen hängde kvar i eftersmaken, liksom en irriterande beska. Vinet var ett barnarov, och det gillar jag inte.

1994 Chateau Giscours, inköpt juli 2000 på slottet för 185:-
Mahognyfärgad. Doften var stor, med begynnande mognad, röda bär, fat, något tobak, grön paprika och blyerts. Smaken hade bra syror och tanniner, medelstor kropp med röda bär, fat och tobak. Ett stort, gott vin, men jag låter nog det ligga ett tag till.

Mina favoriter var de två äldsta, med ålderns rätt och med de båda Reignac:en därefter, mycket tack vare att de två var så klunkvänliga nu.

20070210

Andra bloggar om:

tisdag 13 februari 2007

Tack för hjälpen!

Tack Ove för inspiration att börja blogga. Räknaren är installerad! Jag kanske ber om fler tips framöver!

Vem är jag?

Jag har ju redan avslöjat att jag jobbar med patent, och eftersom jag tror att vi bara är runt 1000 personer i Sverige som sysslar med det, så skrattade min patentkollega H och sa att då är det inte så svårt att lista ut vem jag är. Speciellt som jag avslöjat att jag även har ett extraknäck på V&S. Då är vi nere i två potentiella personer. Och eftersom vi är av olika kön, återstår det bara en person.

Många tror att de är anonyma på nätet, och avslöjar bara vissa delar om sig. Men det är ofta ganska lätt att gissa vem personen i fråga är. Personligen ville jag bara vara anonymiserad i början innan jag fått form på bloggen. Det återstår lite arbete, och jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska skriva om vinerna. Och än vill jag inte lägga ut något kort på mig själv, men det kommer nog så småningom.

Så vem är jag då?
Jo, jag är en 39-årig stockholmska som jobbar på patentverket som patentingenjör, där mitt huvudsakliga teknikområde är förpackningar. Det är ett spännande och kul jobb som jag haft i 11 år. Där bedömer jag patentansökningar objektivt och ska aldrig ta i beaktande om jag personligen tycker det är en bra idé eller inte.
I åtta år har jag dessutom provat vin i V&S sensoriska vinpanel. Vi provar viner i svarta glas och får aldrig reda på vad vi provat. Vi får inte tycka något om vinerna, utan skalar bara in upplevelsen av egenskaper såsom t.ex. syrligt på en skala från saknas till oerhört mycket.

Jag är rätt duktig på att vara objektiv, men klarar jag att vara subjektiv? Det får visa sig.

De som känner mig, vet att jag även tycker om saker. När jag provar viner privat, då tycker jag saker. Jag tycker om ett vin, eller inte. Jag tycker att ett vin är bättre än ett annat. Jag tycker om saker som händer också, och tyckandet är det jag tänker uttrycka här på bloggen.

Jobben varken får eller vill jag blogga om, men privata upplevelser är fritt. Så det blir det här.

fredag 9 februari 2007

Dragon Seal

För bra precis ett år sedan ordnade en kompis en provning med viner från Kina. Hon hade varit där och släpat hem 6 stycken olika flaskor där de tre röda var ChangyU ett vin gjort på Cabernet Sauvignon och någon oidentifierad kinesisk druva, ett vin enbart gjort på kinesiska druvor som tyvärr var korkskadat, och Dragon Seal Cabernet Sauvignon 1999. Av alla sex vinerna var Dragon Seal det som var mest drickbart. Det doftade av fattoner, svartavinbär och källare. Smaken hade lagom syror och tanniner, men var lite beskt, varmrökt och hade en gräddton. Jag smakade en nyare årgång på VinNordic i år, och blev väl inte mer imponerad då heller. Det är kul att prova viner från nya områden, och har man inte provat ett kinesiskt vin kan man ju göra det, men mer som kuriosa än som vinupplevelse.
1 februari kom 2005 Dragon Seal på Systembolaget.

Jag själv hade ett japanskt vin på en provning för några år sedan (1998 ser jag i mina provningsanteckningar), som jag släpat hem från Japan. Det matchade jag i en provning av "Bordeaux mot Bordeaux-kopior", och det stod sig rätt bra faktiskt. Det var 1985 Chateau Lumière som vi provade mot 1995 Hourtin-Ducasse, 1983 Chateau Leoville-Poyferré och 1993 Overgaauw.

Andra bloggar om:

måndag 5 februari 2007

Grenache

Grenache. Eller Garnacha, beroende på var i världen man befinner sig. En av världens mest odlade druvor, men ändå lite anonym. Spaniens mest utbredda blå druva, och nummer två i Frankrike. Ursprunget är Spanien, Aragonien, så det är inte konstigt att en synonym är Tinta Aragonés. I Spanien har den ett tredje namn också, Lladoner. På Sardinien heter den Cannonau. Inte nog med att man ska hålla reda på var i världen alla druvor växer, vilka viner de ger och hur karaktären är. Man måste hålla reda på alla synonymer också. Om man vill vara petimeter alltså. Och det vill jag ibland. Men inte i andra sammanhang.

För några veckor sedan provade jag fyra viner på i huvudsak grenache. Det var ett vin från Chateuneuf-du-Pape, ett Côtes-du-Rhône, ett vin från Priorat i Spanien och ett Australiensiskt. Här kommer omdömena i min preferensordning, med det jag tyckte bäst om först:

2003 Bosquet des Papes, Bosquet des Papes, Chateuneuf-du-Pape, 241:-, varunummer 82130
Druvor: 75% grenache, 11% mourvédre, 9% syrah, 5% cinsault, vaccerese och counoisie
Färgen var medelljus mahogny. Doften var medelstor, ung med choklad, massor av läder, rostad och kola. Smaken hade bra syror och balanserade tanniner, den var varm med en bränd touch. Eftersmaken satt i länge, ett riktigt gott vin.

2004 Mas Vilo, Castell d'Or, Priorat Spanien, 95:-, varunummer 99283
Druvor: 60% grenache, 40% carignan
Färgen var medeldjup röd/blå. Doften var medelstor, relativt mogen med gödseltoner och örter. Jag tyckte doften var mysko, lite kemisk. Smaken var bättre än doften med frisk syra, medelkraftiga tanniner men ändå rätt mjuk, den hade stor kropp och mycket röda bär-fruktighet. Det var ett vin som ändå vann en del, trots doften.

2005 Pankarra grenache, Parri Estate, McLaren Vale Australien, 126:-, varunummer 99580 Druvor: 100% grenache
Färgen var medeldjup blåröd. Doften var medelstor, ung, och bestod främst av röda bär, speciellt hallon. Smaken hade någon restsötma, frisk syra och medelkraftiga tanniner. Det var fylligt, med stor frukt av röda bär såsom körsbär och hallon. Ett typiskt nya-världen-vin. Lite svulstigt och inte riktigt min smak.

2004 Côtes-du-Rhône les quatre terres, Domaine Santa Duc, Côtes du Rhône, 107:-, varunummer 87270
Druvor: 70% grenache, 25% syrah, 5% carignan och cinsault
Färgen var medeldjup röd. Doften var medelstor, ung, stickigt spritig med röda bär, tobak, örter, anis och peppar. Smaken hade friska syror och balanserade tanniner, röda bär och ett beskt avslut. Tyvärr min förlorare, och det p.g.a. beskan.

Det var en intressant provning, även om grenache inte tillhör min favoritdruva. Ett påvevin tackar jag aldrig nej till, och det var ju vinet som stack ut också.

20070118

söndag 4 februari 2007

Tvist om det var kork

Igår tog vi fram ett enkelt vin som vi köpt i München på en italiensk grossistaffär, Moby Dick. Det var prisnedsatt så vi betalade bara ca 55:-. Det var 2003 Carato från Erik Banti. Ett Morellino di Scansano-vin gjort på 85% sangiovese, 10% merlot och 5% syrah. Jag tyckte det var korkat, men L tyckte inte det. Han tyckte det luktade kork, färsk kork, men inte korkdefekt. Jag höll med om att det var mycket färsk kork i doften, men jag tyckte det var defekt. Jag vill inte att det ska dofta kork, färsk eller inte, så då menar jag att det är defekt.

Undrar om jag blivit nojig på korkdefekt?

Frankenvin och glaskork

Jag älskar nya förslutningar!
I somras när jag var i Tyskland på semester, hittade vi en producent som har börjat använda sig av glaskork. Jag hade hört talas om korken tidigare, men inte sett den i verkligheten. Glaskork till glasflaska låter ju helt idiotiskt, men det är en plastpackning som gör att det blir tätt. Med ett enkelt snäpp öppnar man flaskan, och man kan återförsluta den med samma glaskork. Fantastiskt bra!

Producenten som använde glaskork (det finns många fler) är Staatlicher Hofkeller i Würzburg i Franken. De använder glaskork till sina bästa viner, så de tror på förslutningen. Iförrgår provade vi 2004 Grosses Gewächs Würtzburger Stein Silvaner Spätlese trocken. Inköpt för ca 160:-. Färgen var gul med något grönstick. Doften var frisk av citrus och packad med mineraler. Den doftade aningens oljigt, nästan åt botrytis. Smaken var finstämd med friska syror, citrus, kiwi och lite oljig. Eftersmaken var härlig och satt i ett bra tag.
Tyska vinnamn är rejält långa, men man får all information i namnet. För det första: Grosses Gewächs betyder att det är ett utvalt läge, med minst Spätlesenivå (76-95 grader Oechsle) och uttaget får vara maximalt 50 hl/ha. I Franken är druvorna riesling, silvaner, weisser burgunder och spätburgunder tillåtna. I Mosel kallar man det Erste Lage, i Rheingau Erstes Gewächs. All information om Grosses Gewächs får man här. Man kan nästan jämföra det med grand-cru-lägen i andra vinområden.
Würtzburger Stein ger information om att vinet kommer från vinläget Stein i Würzburg. Tre producenter har mark där, nämnda Staatlicher Hofkeller som odlar
riesling, silvaner och weisser burgunder, Weingut Bürgerspital zum Hl. Geist som odlar samma druvor och Weingut Juliusspital Würzburg som endast odlar riesling och silvaner.
Silvaner är naturligtvis druvan, och Spätlese visar klassificeringen; att det är 76-95 grader Oechsle, att det kommer från ett läge (Bereich), att det inte är chaptaliserat, att alkoholhalten ligger på 7-13 % och att det får säljas tidigast 1 mars efter skörden. Trocken betyder att vinet är torrt. Och så fick vi året också, 2004. Till den här informationen bör man även tala om vem som är producent, i det här fallet Staatlicher Hofkeller, eftersom det finns flera producenter med vin i Würtzburger Stein.

Franken är ett medelstort område i Tyskland med sina ca 6000 ha vinodlingar. Ca 40% består av Müller-Thurgau, ca 20% Silvaner och ca 12% Bacchus, och det är Silvaner som står för de bästa vinerna. I Franken har man också den speciella flaskan, bocksbeutel, som är platt och inte passar i något vinställ. Men flaskorna med glaskork har jag haft stående i källarskafferiet bredvid vinbärsgelén och sylten, så då behövs inget vinställ.

söndag 28 januari 2007

Rhône

Jag njuter fortfarande. Avslappningen känns, och dofterna och smaken är fastetsade. Bättre dag än i onsdags var det länge sedan jag hade. Eftermiddagen avslutades med en timmes massage där jag blev ordentligt genomknådad och avslappnad. Mjuk i kropp och sinne tog jag en promenad innan det var dags för nästa sinnesnjutning. En provning av viner från ett favoritområde: Rhône.

Provningen inleddes med ett glas vitt vin innan vi fick en presentation av området. För mig var det inga nyheter, för det är ju ett favoritområde, och föreläsaren var en njutning att lyssna på. Det är alltid roligt att höra en person som kan sitt ämne så pass bra att han inte behöver fusklappar. Något som jag själv alltid behöver :-)
Jag vet inte om det berodde på att jag ofta dricker Rhône-viner eller om det var att mina sinnen var avslappnade efter massagen, men jag prickade in alla vinerna. Jag tyckte inte ens det var särskilt knepigt trots att de var rätt lika varandra. Det var ett bra urval, med ett vin från varje område, från söder till norr:
2004 Cornas Champelrose, Domaine Courbis, 269:-, Varunummer 82719
2004 Crozes-Hermitage, Guigal, 145:-, Varunummer 2802
2000 Hermitage Marquise de la Tourette, Delas, 228:-, Varunummer 97030
2004 Saint-Joseph Rouge, Domaine Courbis, 179:-, Varunummer 82755
2001 Côte-Rôtie Seigneur de Maugiron, Delas, 384:-, Varunummer 88657

Mina omdömen om vinerna:
2004 Cornas Champelrose, Domaine Courbis
Medeldjup, blåröd färg. Doften är stor fortfarande ung med den tydliga syrahkaraktären charkuterier, peppar och blåbär. Smaken är drygt medelfyllig, relativt hög syra med balanserade tanniner. Frukten är stor med en tydlig smak av blåbär. Gott, men det fanns bättre i samlingen!

2004 Crozes-Hermitage, Guigal
Tät, blåröd nästan lila färg med svart kärna. Doften är stor, ung, med brandrök, charkuterier, mörka bär och blåbär. Smaken är medelfyllig med balanserad syra och tanniner. Kroppen är medelfyllig och smakar som det doftar av charkuterier och blåbär. Ett bra vin. Det är något tunnare än de andra, så därför placerade jag det som en C-H. Klart prisvärt!

2000 Hermitage Marquise de la Tourette, Delas
Medeldjup, röd mot tegelfärgad. Doften är stor, fortfarande ung med tydlig peppar, korv och röda bär. Smaken är medelfyllig, relativt låg syra med balanserade tanniner. Smaken är mest röda bär. En rätt lätt Hermitage; det finns betydligt kraftigare, med det var gott! Näst bäst enligt församlingen.

2004 Saint-Joseph Rouge, Domaine Courbis
Relativt tät blåröd färg. Doften är stor, ung, fylld med rök, charkuterier, mörka bär, örter, peppar och blåbär. Smaken är medelfyllig med relativt låg syra och balanserade tanniner. Frukten är stor och ger smak av blåbär och rök. Det här var det vin jag kände igen minst, och då var det ju naturligtvis en Saint-Joseph. Det är det vin från norra Rhône jag druckit minst av. Det var ingen som röstade på det som bäst, och det kom långt ner hos mig också, om man jämför kvällens viner.

2001 Côte-Rôtie Seigneur de Maugiron, Delas
Kvällens vinnare blev vinet närmast staden Vienne. Det var både min och majoritetens vinnare. Färgen är tät, röd med svart kärna. Doften är stor, fortfarande ung och fylld med röda bär, örter och lakrits. Smaken är medelfyllig med relativt låg syra och låg strävhet. Den medelstora frukten dominerades av mörka bär. Gott, gott gott, ett vin med bra klass.

20070124

tisdag 23 januari 2007

Skruvkapsyl på andracru-vin i Bordeaux

Fantastiskt, äntligen skruvkapsyl i Bordeaux. Chateau Pichon-Longueville (2:a cru från Pauillac) släpper 12000 flaskor av sitt andravin Les Tourelles de Longueville av årgång 2004. Marknaden är Storbritannien. Heja, heja!!! Bort med de muggiga korkskadade vinerna!

76 kronor i snitt!

Läser i Svd att vinförsäljningen ökat med 45% sedan 1997. Och att vi betalar i snitt 76:- per liter vin. Det blir 57:- per flaska! Om jag söker på bolaget på röda viner upp till 57:- så får jag 118 träffar. Då ingår 39 stycken halvflaskor och 7 stycken av storlek 250 ml. BiB (82 stycken) är inte inräknat. Av de 82 BiB så har 6 stycken ett literpris som överstiger 76:-.
Billigast är Erigone Rubin Mavrud ett bulgariskt vin för 42:-. På vitvinssidan blir resultatet 153 träffar och billigast Via Floriana Princess Királyleányka ett ungerskt vin för 39:-. Båda vinerna reas ut. Jag visste nästan inte om att det fanns så billigt vin! T.o.m. vin jag köper och har i matlagningen brukar kosta mer. Jag är definitivt en av de konsumeter som drar upp statistiken.
Jag erkänner att jag någon gång har köpt ett box-vin, men jag har ännu endast hittat OK vin på BiB, aldrig ett bra vin. Men det är min smak.

söndag 21 januari 2007

Korkskadade viner

Korkskadade viner är trist. En del känner defekten nästan redan man dragit ur korken, medan andra aldrig erkänner den. Jag har arbetat ner min tolerans det senaste året, och hittar korkdefekt betydligt oftare nu. Trikloranisol är verkligen ett gissel, och jag förordar verkligen ett annat förslutningsmedel! Läs gärna Jennifer Rosens kolumn i frågan.

I fredags hade jag tur att öppna en flaska som inte var korkskadad. Jag öppnade en Chinon Les Morinières 2003 från Joseph Mellot 79:-. Jag hade förväntat mig att det skulle vara korkskadat. För knappt ett år sedan köpte jag en halvlåda av vinet, eller rättare sagt 6 flaskor. Jag fick leveransen i två omgångar. Det var ett vin som reades ut, och det fanns inte på det bolag jag brukar handla på. Om det inte finns på det lokala bolaget kan man beställa hem det. Tack för den servicen Systembolaget! När jag skulle hämta ut det sa de att två flaskor hade gått sönder i leveransen. Men det fanns några flaskor kvar, så de beställde hem två nya flaskor från ett annat bolag. Utan att jag behövde betala en enda krona för beställningen. Det kallar jag service det. Men tillbaka till själva vinet. Det verkar som om det finns en anledning till att det var prisnedsatt.

De första två flaskorna var korkskadade så vi vågade inte öppna en tredje den kvällen för vi tänkte att tänk om vi har fel? Vi luktade på vinerna nästa dag, och de var otvetydigt korkskadade. Den tredje flaskan vi öppnade (dagen efter som referens) var precis så som jag hade förväntat mig! Frukten fanns där den skulle och var inte glömd i någon skrubb. I somras öppnade vi den fjärde flaskan, och jag var egentligen inte särksilt förvånad att den var korkskadad. 3 av 4. Inte särskilt bra odds när jag i fredags drog ur korken ur den femte flaskan. Den var OK! Ingen kork där inte! Fredagsmiddagen räddad!

Så frågan är ju nu om de två flaskorna jag fick från ett annat bolag var en annan batch från Joseph Mellot, och jag nu druckit de två icke korkskadade, så jag nu kan förvänta mig att den sista flaskan är korkskadad. Eller om jag bara haft osedvanlig otur och det är i runda slängar 5% risk att sista flaskan är korkad. Det lär jag aldrig få veta.

måndag 15 januari 2007

Bordeaux, Bourgogne eller Rhône?

Till middagen i fredags åtnjöt vi en flaska Chateau Talbot årgång 2002. Talbot ligger i Saint-Julien och är klassad som fjärde-cru i Medocs Grand Cru Classé. Andravinet heter Connétable de Talbot. Av båda vinerna finns det ett fåtal flaskor kvar på bolaget. Vingården är planterad med 66 % Cabernet Sauvignon, 26 % Merlot, 5 % Petit Verdot och 3 % Cabernet Franc så vi får väl anta att det är ungefär de proportionerna i vinet. Det varierar säkert år från år. Det intressanta är inte den exakta mängden av varje druvsort, utan det är att runt 2/3 av vinet består av C.S., 1/4 av M och resten av PV coh CF. Jag brukar bena upp det på det viset, för jag tycker det är fullkomligt ointressant exakt hur många procent det är av än den ena än den andra druvan. Det är proportionerna på ett ungefär som ger en vägledning.

Det här vinet fick mig att tänka på en provning jag var på i höstas, och där jag reflekterade över vilket favoritområde jag har. Då skrev jag efteråt:
"Jag kryper till korset och erkänner slutligen att jag gillar faktiskt Bordeaux-viner. Jag har ju varit lite motståndare till Bordeaux, för jag har tyckt att det finns ju så mycket annat som är gott. Men en bra Bordeaux i medelprisklass, slår helt klart en Bourgogne eller Rhônare i samma prisklass. Som ikväll: Bourgogne 386:- mot Rhône 387:- mot Bordeaux 370:-. Vinnaren blev helt klart Bordeaux. Det är dags att utöka Bordeaux-andelen i källaren."
Till saken hör att när jag började bli intresserad av vin, var det bourgogne som föll mig på läppen, därefter fastnade jag för rhône, och har så sakta börjat närma mig bordeauxregionen.

Vinerna vi provade i höstas var bl.a.
Château Talbot 2001 Château Talbot, Frankrike / Bordeaux/ St Julien, Pris 370:-, Varunummer 4273
Pommard Premier Cru Les Argillières 2002 Domaine Parent, Frankrike / Bourgogne/ Côte de Beaune/ Pommard, Pris 386:-, Varunummer 99050
Cornas Cuvée Vieilles Vignes 2001 Alain Voge, Frankrike / Rhône/ Cornas, Pris 387:-, Varunummer 2853

Omdömena om vinerna föll ut som så här:
Château Talbot 2001
Medeldjup mahogny-färgad. Doften är medelstor, ung med begynnande mognad med tydliga toner av rök, rostade fat, kaffe och choklad. Smaken är medelfyllig med frisk syra, balanserade tanniner, stor frukt, kaffe, rostade fat, choklad och läder. Lång härlig eftersmak. Kvällens bästa vin. Det känns drickfärdigt redan, så 2002:orna jag har hemma får inte ligga så länge.

Pommard Premier Cru Les Argillières 2002
Ljust röd färg. Doften är medelstor, druvig och fylld av röda bär. Smaken är knappt medelfyllig med balanserad syra och tanniner och även här fylld av röda bär.
En bra Bourgogne, men inget jättestort vin.

Cornas Cuvée Vieilles Vignes 2001
Medeldjup röd färg. Doften är medelstor, fortfarande ung, fat, rök, örter, något paprika. Smaken är medelfyllig, knappt medelstor syra, balanserade tanniner, mörka bär, fat. Lång härlig eftersmak. Bra, gott vin, men det vete katten om det är prisvärt.

Speciellt Cornasen skulle jag vilja prova igen om några år. Jag gissar att den är betydligt mycket bättre då.

fredag 12 januari 2007

Hembrygd öl

Det blev bara rester till middag igår, men som tur var lystes den upp av ett glas hembrygd öl. Det är maken som bryggt. Det var en amerikansk pale ale. Aromen var fruktig och Saazhumlen gav en trevlig gräsighet. Smaken var torr, syrlig och hade en medelbeska. Kroppen var stor med en aning persika i frukten. En trevlig öl.

Jag tänkte på öl tidigare under dagen när en kollega vid flera tillfällen refererade till veteöl när vi pratade vitt vin. Han jämförde fruktigheten och sa att den som fanns i ett visst vitt vin kunde återfinnas i veteöl. Veteöl är ofta mycket fruktiga med t.ex. persika.

Det är spännande med luktsinnen, och sinnen överhuvudtaget. Igår på det fullkomligt ohämmade programmet Brainiac: Science Abuse hade de ett experiment om lukt. Vilket livsmedel ger de mest illaluktande fisarna? Inslaget med koldioxidtuber som drivmedel på skateboard, varuvagnar, rullstolar m.fl. var en favorit.

söndag 7 januari 2007

Pizza och Sauvignon Blanc

Vi åt hemgjord pizza igår. Och drack vin till. På pizzan la vi getost, parmaskinka, färska champinjoner och ringlade lite honung över. In i ugnen och fram med det kalla Sauvignon Blanc-vinet jag köpt på taxfree för 2 år sedan. Det var ett ny-zeeländskt vin, Tasman Bay S.B. årgång 2003 som passade helt perfekt till pizzan. Det doftade de klassiska svartvinbärsbladen och flädern, men även massor av andra örter som mynta. Smaken var fylld av fläder och citrus, det hade en bra syra och fräsch frukt. Perfekt hemmasittarvin.
Det blev lite pizzadeg över som fick ligga kvar i bunken medan vi åt. Efter maten knådade jag till en bulle och gräddade. Det blev perfekt frukostbröd.

fredag 5 januari 2007

Nätspritsajter stänger

Jag har ju ända sedan första EU-generaldvokatens uttalande med bestämdhet hävdat att det är olagligt att beställa akohol via nätet och låta någon annan transportera det. Nu verkar även de som driver nätspritsajterna ha förstått det också. Flera har stängt sina sajter, se SvD

Madiran-provning 2007-12-27

Ok, första vinrecensionen kommer här. Jag kan inte hålla mig längre! Jag har under hösten recenserat de flesta vinprovningar jag varit på, hemma för mig själv. Även provningsledarna har blivit recenserade :-) Anteckningarna om vinerna är de jag skrev under provningen, och kommentarerna när jag kommit hem. Antagligen blir recensionerna kortare i fortsättningen.

M bjöd som vanligt på en intressant provning under mellandagarna. Min första tanke efter titt på färgen och doftning, var sydvästra Frankrike. Men igen! M har ju haft det temat förr! I och för sig har vi varit i Fitou ett par gånger och haft Mont Tauch-vertikaler. Men det kände jag att det inte var. Jag försökte spåna över världen, men kom tillbaka till det sydvästra hörnet av vinkungarnas land. Vinerna hade tydliga franska smaker. Det var en kul provning med 4 av Alain Brumonts viner mot två andra, och ålder mot yngre. Maten till smakade bra i form av ankbröst och ugnsrostad potatis. Så typiskt franskt! M tyckte att det var en sådan billig provning att han satsat på ett dessertvin till äppelpajen. Han halade fram en flaska Chateau Filhot från 1990 som hade en smarrig botrytissmak. Ett mycket gott sauternesvin! Mumsigt! Osten fick stå över den här gången. Undrar om det beror på att C är tillbaka?

Chateau Barréjat 2000 Denis Capmartin, Frankrike/ Madiran, Pris 89:-
Druvor: 60% Tannat, 40% Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon
Färg: Tät, blåröd
Doft: Medelstor med lakrits, björnbär, fat charkuterier och prickig korv
Smak: Frisk syra med balanserade tanniner, medel till stor kropp, stor frukt av mörka bär och tydlig fatkaraktär och en lång eftersmak.

Ett fynd i prisklassen.
........
Montus 2000 Alain Brumont, Frankrike/ Madiran, Pris 149:-
Druvor: 80 % Tannat, 20 % Cabernet Sauvignon
Färg: Tät, röd
Doft: Medelstor med mörka bär, fat, charkuterier och rök
Smak: Balanserad syra och tanniner, medel kropp och frukt, mörka bär, fat, rostad med ett något beskt slut

Ett vin som kräver lagring. Potentialen finns där.
........
Montus 1995 Alain Brumont, Frankrike/ Madiran, Pris ca 150:-,
Druvor: 80 % Tannat, 20 % Cabernet Sauvignon
Färg: Tät, röd
Doft: Medelstor med lakrits, fat, källare och stall
Smak: Frisk syra, balanserade tanniner, medel till stor kropp, stor frukt, lakrits, fat, mörka bär med en aningens beska.

Kvällen vinnare. Det här var gott! Sicken tur att det ligger några årgångar av herr Brumonts viner i källaren hemma, både Montus, Montus Cuvée Prestige, Bouscassé Vielles Vignes och La Gascogne Tannat Merlot som jag tycker är ett superfynd för endast 79:-
........
Domaine Mouréou 2000 Domaine Mouréou, Frankrike/ Madiran, Pris 99:-,
Druvor: 40 % Tannat, 60 % Cabernet Franc
Färg: Tät, svart kärna med röda toner
Doft: Medelstor fat, örter, moget, kemiskt, tranbär, tall, lakrits, russin
Smak: medelsyra, balanserade tanniner, stor kropp, stor frukt, fat, röda bär, tranbär

Ett vin som hade oxiderat. Det blev kvällens delade förlorare.
........
Bouscassé 2000 Alain Brumont, Frankrike/ Madiran, Pris 119:-,
Druvor: 65 % Tannat, 25 % Cabernet Sauvignon, 10% Cabernet Franc
Färg: Tät, blåröd
Doft: Medelstor, vanilj, mörka bär
Smak: Medelsyra, balanserade tanniner, medelkropp, stor frukt, mörka bär, lakrits.

En besvikelse. Jag tyckte det var lite blekt och obalanserat. Hoppas Vielles Vignes:en jag har hemma är bättre. Den är av ett annat år också.
........
Torus 2005 Alain Brumont, Frankrike/ Madiran, Pris 196:- för en BiB 3 liter,
Druvor: 65 % Tannat, 25 % Cabernet Sauvignon, 10% Cabernet Franc
Färg: Tät, röd
Doft: Medelstor vanilj, mörka bär och rök
Smak: Medel till stor syra, balanserade tanniner, medelkropp, stor frukt, sylt och vanilj

Ungt och syltigt speciellt efter ett tag i glaset. Delad sistaplats fick den av mig. Varför häller man ett vin som uppenbart mår bra av att rundas av några år på flaska i en förpackning som inte tål mer än halvårs lagring? Det är obegripligt.

Det här blev årets sista provning. Undrar vad 2007 bjuder på?