onsdag 16 juni 2010

Toscanatips

En fördel med att semestra med goda vänner som varit på en plats i drygt 10 år, är att man hittar godbitarna direkt, utan att behöva spilla tid på att leta själv. Förra sommaren semestrade vi med våra Italienfrälsta vänner i Toskana. Jag delar gärna med mig av mina favoriter av vår Italienvecka.

Vi bodde på en gård 2 mil norr om Siena, alldeles vid avfarten till Colle di Val d'Elsa vid motorvägen. Gården heter Fattoria Belvedere och läget precis vid motorvägen gör den perfekt när man vill ta sig iväg på dagsutflykter för att prova vin. Eftersom gården dessutom ligger precis på gränsen utanför Chianti Classico, är det bra priser på övernattningen. Man hyr en lägenhet med självhushåll. Tvätten kan man hänga på linor bredvid hästhagen. Tuppen gal på morgonen och man känner att man är på en riktig gård. De gör ett eget vin, olja, och Vin Santo, som man kan prova.

I Colle di Val d'Elsa, uppe i gamla stan, finns ett enotek Il Salotto, där vi hittade en favoritgrappa, Moscato di Poli. Den är svår att få tag på på andra ställen, men här plockade jag den sista flaskan. Vinerna håller hyggliga priser; det är inte billigt i Italien. Ofta är det i alla fall billigare på enoteken, än hos producenterna. Vilken skillnad mot Rhône! Servicen är ypperlig på enoteket. För att sysselsätta barnen medan vi vuxna botaniserade bland flaskorna fick barnen varsin sked av tre olika sorters chokladkräm. Det var en solklar favorit, vit choklad med apelsinsmak, så naturligtvis köpte vi en burk med oss hem. Smart försäljningstrick, vi gick på det direkt :-)

Av producenterna vill jag nämna speciellt tre stycken:
Isole e Olena hade vi bokat besök. De tar endast förbokade besökare. Vi togs emot av producentens förtjusande fru, och fick en riktigt bra provning. De gör lite mer eleganta viner än normalt. Precis min smak! Jag föll som en fura för deras enastående Syrah.

En annan producent vi bokat besök hos var Querciabella. De tar inte heller emot obokade besök, och tyvärr säljer de inte heller vin på gården, annars hade det blivit både dyrt och trångt i bagaget! De gör ett enastående vitt vin, Batàr, som nog var det godaste jag provat på länge. Tyvärr kom ingen flaska med hem, men några månader senare fanns det på Systembolaget så jag norpade med mig några flaskor :-)

Den tredje producenten som jag varmt rekommenderar, är en mindre producent där det bara är att åka förbi. Fattoria La Ripa hade ett brett spektrum av viner, och det var nog där vi provade flest viner. Deras enklare Chianti Classico skulle tydligen säljas på bolaget snart i halvflaska enligt ägaren. Tyvärr har jag missat att hålla utkick, men dyker den upp är det bara att köpa!

På vägen hem tog vi biltåget från Verona och klev av i Hamburg, det rekommenderas verkligen att slippa köra alla milen genom Tyskland. Vi övernattade i Modena innan tågavfärden, och hann med att besöka en Parmesan-tillverkare, Società Agricola Montorsi. Även det besöket var bokat i förväg, och vi fick se hur de gör osten. Om man bara vill handla är det bara att åka förbi. Och handla vill man! 36-månaders äkta Parmigiano Reggianoost kostade där €13,50 per kilo, alltså med den usla svenska valutakursen knappa 150 kronor kilot. Det kändes som ett rån.... Det finns andra producenter att besöka, och jag antar att man kan få adresser på Consortiets hemsida. Jag fick en bok med adresser till alla producenter. Om vi hade haft mer tid i de trakterna hade det varit trevligt att besöka en balsamvinägerproducent och en gård som gör parmaskinka. På enoteket Il Salotto köpte vi med oss en fantastisk vinäger, Il Piccolo Mugnaio som bara kostade €23 för 250 ml.

lördag 12 juni 2010

Det är ett hårt jobb

Jag och AJ har tillsammans, med hjälp av B, hållit i Munskänkarnas Stockholmssektions druvkurs nu i flera år. Vi har var och en våra favoritavsnitt, och favoritdruvor. Att min druva är syrah är ingen hemlighet. Syrah har vi lagt tillsammans med lagring och då kommer mitt andra intresse in, jag pratar mycket om olika förpackningar :-)

För varje druvkurs jag håller vill jag förbättra den ytterligare. Jag vet inte hur många flaskor jag köpt in för att testa. Är det här vinet en bra representant för den här druvan?

Den här gången har jobbet tagit mig till en jämförelse jag kände att jag inte kunde smita ifrån. Samma druva: chardonnay, samma producent, samma år, och priset är lämpligt för kursvin. Det ena ekat, det andra oekat. Här ska provas om de karaktäristiska dragen för oekat och ekat finns. Om det gör det, är det klockrena druvkursviner.

Färgen på vinerna i de olika glasen skiljer inte så mycket. Det ekade borde vara något djupare om all teori ska stämma. OK, man kan inte få allt, men hur är det med doft och smak då?

Från glas 1 slår en frisk ton emot mig. Man kan känna att här är det enbart lagrat på ståltank. Ståldoften finns tydligt där. Vilken tur, det är det oekade vinet. Vad finns mer i doften då? Jo citrus och äpplen finns där. En fräsch chardonnay-karaktär.
Med vinet i munnen känns det torrt, det har en bra, men inte alltför hög syra och en medelfyllig kropp. Citrusen känns även i smaken, tillsammans med apelsinskal, äpple, aningens päron och lite tropiska frukter som persika och aprikos. Det här vinet borde ha jäst relativt svalt.

Facit:
72303 Jordan Unoaked Chardonnay 2009, Jordan Winery, Sydafrika/Stellenbosch 99:-
Efter att vinet jästs på tank fick vinet ligga i fyra månader på sin jästfällning. Ibland rördes man igenom fällningen för att framhäva jästfällningskaraktären.


I glas 2 slår en större doft emot mig. Det är smörigt, fett, och har en honungston, men framförallt är det rostat franskbröd som sticker ut. Jag kan näsan förnimma min frukost i glaset. Den bestod av nygrädda scones med tillbehör som clotted cream och lemon curd, allt egenhändigt gjort. Smaken av vin två är en bekräftelse av doften. Det har en bra men inte alltför hög syra, det är medelfylligt med rostade toner, citrus, honung som en smörighet som känns. Och ja, vinet har genomgått malolaktisk jäsning, vilket smörigheten tyder på.

Facit:
72302 Jordan Chardonnay 2009, Jordan Winery, Sydafrika/Stellenbosch 119:-

Juicen fatjästes i 228 liters ekfat (50% nya och 50% andra års ekfat) från Nevers och Bourgogne. Vinet jästes på jästfällningen i nio månader och faten rullades ibland för att framhäva jästfällningskaraktären. Slutligen tillades 19% tank-jäst chardonnay till blenden för att förstärka citrustonerna. Vinet har genomgått malolaktisk jäsning.

Var det en bra jämförelse - oekat mot ekat? Absolut! De här vinerna kan jag definitivt rekommendera som ett pedagogiskt exempel på vad är det som egentligen är druvsmaken kontra fatlagringen. Om vinerna är prisvärda eller goda funderar jag inte närmare på här, men det oekade föll mig bättre på läppen.
Vinerna finns i beställningssortimentet, och jag har återigen använt mig av den utmärkta e-tjänsten som systembolaget har för att få hem dessa viner. I samma beställning klickade jag hem några andra viner som också ska bli kursviner.

Kul med sådana här viner! Jag vill ha tips om fler liknande exempel! Det borde finnas många producenter som gör olika vin av samma grundvin. Kanske med franska ekfat för ena vinet och amerikanska ekfat för det andra?

Ge mig tips!!

Bilderna har lånats från importören Wineworlds hemsida som pressbild.

torsdag 3 juni 2010

Önskas: BYO med anmälningsplikt


Munskänkarna har skrivit ett brev till samtliga riksdagsledamöter med anledning av den föreslagna nya alkohollagen. Den skulle ha diskuterats den 14 juni i riksdagen, men är nu bordlagd av skäl jag skrev om i förra inlägget.

I korthet vill vi i Munskänkarna ha möjlighet att ta med eget vin på restaurang för vinprovning och efterföljande middag. Detta är idag inte tillåtet. Ett utdrag ur texten vi skrev:

Förslag på ändring i alkohollagen
Det är föreslagit i den nya alkohollagen att den som tillverkar alkoholdrycker från råvaror som produceras på den egna gården, efter anmälan till kommunen, får erbjuda provsmakning av de egenproducerade dryckerna vid tillverkningsstället. (8 kap. 7 §).
Det är även föreslaget att det ska vara tillåtet att krydda egen sprit för servering efter anmälan till kommunen (8 kap. 3 §). Likaså är det föreslaget att cateringföretag kan få permanent serveringstillstånd under förutsättning att den lokal som ska användas för varje tillfälle anmäls till och godkänns av tillsynsmyndigheten (8 kap. 4 §).

Vi föreslår att ett liknande förfarande tillåts för att ta med egna drycker till en lokal med utskänkningstillstånd. Tillåt erkända ideella föreningar såsom Munskänkarna där man känner till och lär ut om alkoholskador och där man arbetar med måttfullhet, att efter anmälan om vilken lokal som arrangemanget ska vara i, ta med egna drycker. Låt den ideella föreningen ha anmälningsplikt till kommunen när en vinprovning ska hållas i en lokal med serveringsstillstånd. Föreningen kan granskas innan och ges en godkännandestämpel att föreningen i sig är godkänd att ta med egna drycker till en lokal med serveringstillstånd. Detta liknar det som finns i många länder kallat ”Bring Your Own”, med den skillnaden att ett anmälningsförfarande i förväg skulle krävas.

Håller ni med om att det vore bra?

P.S. Det är jag som skrivit brevet å Munskänkarnas vägnar eftersom jag är ansvarig för alkohollagsfrågor i föreningen. Därav alla mina inlägg om alkoholpolitik och alkohollag om någon undrar.... Det intresserar mig :-)

Försenad alkohollag

Det skulle ha kommit en ny alkohollag 1 juli. Den sköts fram till 1 augusti, och nu kanske den kommer 1 januari 2011. Hur blev det så här kan man fråga sig?

Det finns någon regel som gör att ett EU-land kan fördröja en lag i tre månader i ett annat EU-land. Pressmeddelande Socialdepartementet

Med tanke på höstens val vet vi inte hur det blir, om nästa riksdag och regering byts ut, så vet vi inte om de tycker att en alkohollagsförändning är något att satsa på. Eller att det här förslaget är bra. Jag tycker det finns många bra saker i lagförslaget. Även om jag hade velat se ytterligare förändringar. Det enda positiva är att utredningen om gårdsförsäljning kanske blir klar tills det är dags att ta upp lagförslaget igen.