tisdag 7 juli 2009

Hur mycket tar du med dig hem?

Högre införselkvoter, lägre införselkvoter, högre alkoholskatt, lägre alkoholskatt; förslagen är många hur man ska lösa problemet att många dricker för mycket alkohol.

Inför EU-valet var diskussionerna införselkvoterna, nu senast är det prat om att höja alkoholskatten. Är verkligen höjd skatt lösningen på problemet? Med högre skatt kommer troligen smugglingen att öka. Det måste vara bättre att ha en alkoholpolitik som styr folk att handla kontrollerat, på systembolag och restauranger.
Eftersom problemet inte är så enkelt, varför inte börja där vi står?

För att begränsa stora delar av smuggelspriten, är ett sätt genom att helt enkelt använda sig av de regler som finns. De direktiv som finns, är att man får införa 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin samt 110 liter öl. Men så finns det någon obegiplig praxis som säger att man får föra in mer om man har särskilda skäl. Bemärkelsedagar och bröllop kan anges som skäl. Men snälla nån, ska inte 90 liter vin räcka till ett bröllop? 90 liter räcker till rätt många gäster.
Även om man packar bilen full blir det 10 lådor vin som man får ta med sig. Det räcker gott och väl för den vinintresserade, och storkonsumenten bör inte heller ta med sig mer.

Se till att de reglerade införselkvoterna efterlevs, och tillåt inga undantag, så får vi ner smuggelspriten lite grand.

Källa:
Tullverkets hemsida står det: Det finns ingen övre gräns för hur mycket alkohol du får föra in, men det ska vara för ditt eget eller din familjs behov. Du får även ta med dig alkohol om du ska ha en fest till exempel bröllop eller födelsedagsfest där du bjuder på alkoholen vid evenemanget.
Du får däremot inte ta betalt för alkoholen även om det bara skulle täcka de kostnader du haft för inköpet.


Under riktlinjer står det vidare på Tullverkets hemsida:
Det finns vissa riktlinjer för bedömningen av om införseln är privat eller kommersiell
Rådets direktiv (92/12/EEG) "cirkulationsdirektivet" innehåller en referensnivå på 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin samt 110 liter öl. Referensnivåerna får endast användas som ett led i bevisningen och en helhetsbedömning måste alltid göras. Dessa referensnivåer är alltså inte bindande!

måndag 6 juli 2009

El Grifo 2005

Listán, en grön druva, är synonym med Palomino, sherrydruvan. Listán Negra är den blå varianten och den odlas bara så vitt jag vet på Kanarieöarna. Den blandas ofta med andra druvor, men på Teneriffa, i Tacoronte-Acentejo, och på Lanzarote görs endruvevin på den här druvan. På Lanzarote är det här den viktigaste druvan, och man kan låta druvorna genomgå kolsyrejäsning, eller jäsa enbart på vanligt sätt.

Enligt El Grifos hemsida har druvorna till det här vinet, El Grifo 2005, avstjälkats och lagts hela, okrossade, i kärl för jäsning. Det borde betyda att det har genomgått kolsyrejäsning, åtminstone delvis beroende på om kärlet varit slutet eller inte. Efter jäsningen har vinet genomgått malolaktisk jäsning. Tre sorters "jäsning", varav det egentligen bara är en jäsning och de andra två är andra kemiska processer. Vinet doftar och smakar röda bär, körsbär, mineral och har en viss strävhet. Fruktigt, precis som ett kolsyrejäst vin ska vara.

Ett trevligt vin, prisvärt, men så köpte vi det på varuhuset Carrefour i Las Palmas, där det var klart billigast. Kanarieöarna ska ju vara skattebefriat, men flygplatsen var nog den dyraste jag varit på. Om man jämför priserna från turistbutikerna var vinerna 20-50% dyrare på flygplatsen. Helt tokigt!


El Grifo 2005, Spanien/ Lanzarote, Listan Negra, 73:- (inköpt 2008)

söndag 5 juli 2009

Vin efter pris

L köper ibland box-vin. Till hans försvar ska sägas att han har en rätt rolig inköpsstrategi. Han går på pris. Inget konstigt för det är väl därför så många köper boxvin tänker du. Men när andra väljer box efter lägsta pris, skannar L över hyllorna för att hitta det dyraste. Då, anser han, kan vinet säkert vara passabelt. Ofta kommer då ett shiraz-vin med hem, likaså den här gången.


Det här är en mini-box på endast 1,5 liter.
Ascender Cellars shiraz 2008, 179:- för 1,5 liter. Producent Broken Plough Vineyard. Ett Barossa Valley-vin gjort på 95% shiraz och 5% petit verdot.

Färgen är sådär shirazmörk som Australiensare ska vara. Doften och smaken visar båda blåbär, som jag förknippar shiraz med, björnbär, och massor av fat. Örter och lakrits finns där med. Vi äter grillspett till det här, och det är klockrent.

Inköpstaktiken var passande den här gången. Det finns två boxar till på bolaget med samma literpris, La Moisson från Vacqueyras och Brookhaven Lighthouse Cabernet Sauvignon från USA. Båda är en-och-en-halvliters-boxar.

Turning Leaf White Zinfandel 2005

För tre år sedan köpte jag två flaskor av Turning Leaf White Zinfandel 2005 (75:-). Ena flaskan provade jag direkt, och jag noterade då i källarboken "skall drickas iskall, gärna till jordgubbar". Jag funderade lite på varför jag skrivit så. Vi hade en liter svenska jordgubbar hemma, så det var väl bara att testa.



Färgen är jordgubbsröd, och doften skvallrar av jordgubbar. Har jag verkligen näsan över glaset och inte jordgubbsskålen? Smaken då, jo visst finns där jordgubbar också. En viss citrussyrlighet, och så anledningen till att det ska drickas kallt: det finns en avig bitterhet, men väl kyld, och med en jordgubbe i munnen funkar det bra. Tveksamt om jag skulle köpa det igen, helt OK vin men inget jag skulle köa för. Det funkar som en sommardrink, kanske med en jordgubbe i glaset till och med?

fredag 3 juli 2009

Värsta vinhändelse

Jag minns fortfarande med sorg min värsta vinhändelse. Egentligen är det inte ett minne om vin, utan en händelse från en vinresa.

Jag och L hade auktionerat ut barnen till svärföräldrarna för två år sedan. Vi skulle få en veckas semester helt själva. Målet var, inte helt oväntat, Rhône-dalen. Vi flög till Marseille, hyrde bil, stannade till i Chateuneuf-du-Pape, tog en tur upp i Mont Ventoux och såg alla landmärken från Tour de France samt enorma lavendelodlingar. Målet var norra Rhône, och vi bodde i Tain l'Hermitage. Vi tog in på samma hotell som förra gången, och fick samma rum. Billigt och centralt. Vi besökte alla våra favoritproducenter, där M. Sorrel är helt outstanding. En försynt anspråkslös gentlemannabonde som inte kan ett ord engelska. Men vilka fantastiska viner han gör! Tryffelsvinet, varför importerar ni inte hans viner längre?

Jag sprang runt i vingårdarna och fotade, jag arrangerade motiv, hos producenterna fotade jag, allt med tanke på att de här bilderna kan jag säkert använda på någon kurs, eller provning, förstora till en tavla på jobbet, till något blogginlägg, och så klart bara titta på.

Sista dagen innan vi åkte hem, badade vi utanför Marseille. Någon gång mellan vi lämnade näst sista hotellet och tog oss upp ur Medelhavet försvann kameran. Antingen glömde vi kameran på hotellet, den blev stulen på hotellet, eller så hade vi inbrott i bilen. Inget av det kunde vi vara säkra på. Det enda jag vet är att kameran, med alla mina fina bilder var borta.... Kameran struntar jag i, för jag köpte en ny, mycket bättre, men bilderna! Alla härligt blå lavendelodlingar, alla vyer från de branta odlingarna i norra Rhône, stenarna i Ch9dP, cyklisterna, ja allt. Med bitterhet tittar jag på gamla kort från första gången vi var i Rhône. Var är alla nya foton?

I år ska jag vara smartare vid hantering av bilderna. Nu stundar en lång semester!

onsdag 1 juli 2009

Morellino di Scansano Riserva 2003, Val delle Rose


De är smarriga dessa viner från södra Toskana. Smuttvänliga, och smarriga helt enkelt. Vi plockar fram flaskan på på altanen, med lagerbladsträdet, olivträdet och rosorna ståendes bredvid oss. Vi längtar till Italien, och snart befinner vi oss där.

Vinet har en djup, härligt röd färg, nästan på gränsen till svart. Doften får fram espressotoner, mörkrostat, mörk choklad, mörka bär, och så tittar de röda bären fram lite försynt. Körsbär hänger kvar. Smaken lovar bra. Syran finns där och bär upp de torra men ändå mjuka tanninerna, kaffet, rostningen, körsbären och björnbären dröjer sig kvar gommen. Detta varma år, 2003, visar en något högre alkohol än normalt, hela 14%, och alkoholen känns till en början. Än en gång visar det att jag inte är superförtjust i de varma 2003:orna. Visst är vinet gott, men det brukar vara godare normala år. För tre år sedan inköptes flaskan för 107:-, idag kostar aktuell årgång 109:-. Mycket prisvärt!