lördag 31 mars 2007

Systembolaget anmält till konkurrensverket!

Jag läser i Allt om Vin att B-G Kronstam och Håkan Larsson tröttnat på systembolagets diskriminering av beställningssortimentet. De har tröttnat så till den milda grad att de anmält SB till konkurrensverket och EU-kommissionen! De anser att SB diskriminerar beställningssortimenter bl.a. genom att det är krångligt att beställa, det tar onödigt lång tid att få produkterna levererade och att de viner som kvalificerar in sig från beställningssortimentet till ordinarie inte presenteras på samma sätt som ordinarie. Hela anmälan kan läsas här.

Jag instämmer till fullo med deras klagomål.

Jag vet inte hur många gånger jag gjort en beställning och inte fått vinerna. Senariot har alltid varit ungefär så här:
Jag går ner till SB och gör en beställning. Ofta ser jag på skärmen att de knappat in beställningen. En vecka senare går jag ner och kollar om beställningen kommit. Det har det inte. Anledning? Tja, svaret brukar variera från att det är slut, eller det kanske är på väg? eller leverantören har inte angett orsak. Jag brukar då beställa om, gå ner ytterligare en vecka senare, men tyvärr är svaret ofta detsamma som första gången. Jag brukade då alltid tro att det verkligen varit slut hos leverantören, och ryckt på axlarna och tänkt attans också. Får jag vinerna känns det som om jag vunnit på lotto.

Nu vet jag bättre. Jag har nämligen börjat kolla hos importören, och då finns vinet ofta! Men varför har inte beställningen gått fram?

Ett exempel från i höstas:
Jag gör en beställning. Av en tillfällighet träffar jag importören och säger att jag har beställt vin av honom. Jaså säger han, jag har inte fått någon beställning. Han är nämligen en liten importör med endast ett fåtal artiklar hos SB så han har koll på sina beställningar. Jag går ner till SB för att kolla. Jo, de har gjort en beställning men inte fått svar från importören. Men importören har inte fått beställningen! Jag ringer importören, han kontaktar SB och levererar vinet samma dag, och jag får hämta mitt vin. Men så ska det väl inte vara?

Jag har ett annat angreppssätt än Kronstam och Larsson när det gäller den bristande servicen.

SB är kvalitetscertifierade enligt ISO 9001, och då är det viktigt att hantera kundsynpunkter. Man ska ha en fungerande organisation för att ta emot, behandla och åtgärda kundsynpunkterna. Så jag har börjat klaga, skriftligt, när jag som kund inte är nöjd med servicen. Jag uppmanar alla att göra det. Det är enkelt att mejla kundtjänsten.

Jag klagade i höstas, och igen senast i februari. Praktiskt betyder det att jag alltid antecknar hela händelseförloppet när jag gör en beställning. Vad som sagts, av vem och när. Om det funkar, ja, då behöver jag inte behålla anteckningarna. Men om det inte fungerar... ja då får SB ett mejl direkt. Det känns trist att behöva göra så här, och snart är jag väl svartlistad på den butik där jag brukar göra mina beställningar, men det känns nödvändigt.

Jag ser med spänning fram emot vad konkurrensverket och EU-kommisionen svarar.

Andra bloggar om: , ,

Periquita 1996

Vi hade länge ett husvin hemma. Ett vin som vi alltid tog fram när vi inte hade något annat. Nu varierar vi oss mer, så husvinet är borta. Men det ligger några flaskor kvar i källaren. I går kväll tog vi fram en av flaskorna, en 1996 Periquitamagnum. Den inhandlades för ganska precis 8 år sedan för det facila priset av 125 riksdaler.
Det smakade av massor av röd frukt, hade relativ hög men trevlig syra, men var ändå smaskigt, och lättdrucket. Ett smarrigt, gott vin. Det passade alldeles utmärkt till maten som bestod av bönor, couscous med oliver, sugarsnaps, en bit kött och pepparsås.

lördag 24 mars 2007

Ett moget vin

Ett perfekt vin.
Ibland har man förmånen att avnjuta ett vin i perfekt mognad. Ett vin som har "allt".
Igår var ett sådant tillfälle.


Vi drack ett vin som när vi såg på det förstod att det skulle vara gott. Det var ljust tegelbrunt. Åldern, 19 år, avspeglade sig, och vi smög försiktigt fram näsorna för att känna aromen. Mognaden avslöjade sig även i doften. Våta löv, och en viss fruktighet fanns kvar. Mmmmm. Undrar om det kommer att smaka som förväntat? När munnen fylldes med vinet blev jag lycklig. Det smakade bättre än förväntat! Moget, med rund syra, mjuka härliga tanniner, och en liten touch av oxid. Men det här vinet har den karaktären, så det var inte förvånande. Eftersmaken var eldig, som sig bör med sina 14%, och restsötman från frukten dröjde kvar länge.
Maten fick vänta lite, det var ingen brådska. Det smakade lika bra med som utan mat. Den sista slatten drack vi upp efter att ha avnjutit en mjuk smakrik cigarr på altanen.

Kvar på bordet stod den tomma flaskan, en 1988 Chateau Musar inköpt för 12 år sedan för 124:-. Det bästa är nog att vi har en flaska kvar i källaren.

tisdag 20 mars 2007

Rabiega oak case

Idag gjorde vi en rätt kul grej.
Det var mer intressant än det var gott. Men kul var det.

Vi provade Rabiegas oak case med samma vin men lagrat i 6 olika typers fat. Årgången var 2001, vinet var en blandning av syrah och cabernet sauvignon, de hade legat 6 månader på fat, och eken till faten var svensk, slovensk, amerikansk, fransk, rysk och ungersk.

Jag tyckte inte att något av vinerna var någon jättehöjdare; det bästa vinet beskrev jag som trevligt (svensk). Olika var de, och alla hade en begynnande mognad, eller full mognad (fransk och ungersk). Några av vinerna var lite kantiga, med stjälkkaraktär (fransk, rysk, och till viss del amerikansk). Dofterna varierade från kaffe och multna löv (svensk) till röda bär (fransk, rysk), till lite örtigt (amerikansk), och björnbär (slovensk).

Min rankning blev med bästa vinet först:
svensk ek, slovensk, ungersk, amerikansk, rysk och sist fransk.

måndag 19 mars 2007

Sköna glas

Det smakar bättre om man har bra glas.
I varje fall blir totalupplevelsen bättre om man har vackra glas som lockar fram aromerna. Jag har precis köpt nya glas, vitvins/champagneglas, som Josephine Edelskog designat åt Reijmyre. De är otroligt vackra, och så smakar det gott ur dem också.

Jag håller fast vid Reijmyre. De första vinglas jag köpte när jag flyttade hemifrån var just Reijmyreglas som jag köpte i deras fabriksbutik. Jag har dem kvar än, men använder dem inte så ofta för jag tycker de har fel form. De är alldeles raka. Men härligt tunna som Reijmyres alla glas är. Jag gillar deras bräcklighet, tunna men hållbara.

lördag 17 mars 2007

Vita viner från Italien

Det är inte alltid man tar fram en flaska vitt italienskt vin. Och eftersom så är fallet för mig, var jag rätt nyfiken på den här provningen. Ska jag vara ärlig så var just den här samling rätt bra, men i vissa fall kanske inte så prisvärda. Men det var en trevlig provning med en av de bästa provningsledarna jag träffat på. Jag kunde tyvärr bara lyssna med ett öra eftersom jag hjälpte till att hälla upp vinerna, men jag hörde rätt bra ändå. Som avslutning hade vi ett sött smarrigt vin med aprikoser, lagom sötma och friskhet. Det var 2003 Le Sponde Recioto Soave, Coffele, Veneto 251:- /50 cl, varunummer 88413 på 100% Garganega.
Som vanligt tar jag dem i min preferensordning:

2005 Planeta Chardonnay, Sicilien 199:-, varunummer 99185
Chard
Djup gul färg. Doften var stor, smörig, fat, rostad och kalaspuffar. Smaken följde efter med smörigheten och faten, syran var medelstor, och en ton av honung fanns. Jag gillar den här rostade tonen, så det var min favorit.

2005 Claps Sauvignon, Armani, Grave del Friuli 85:-, varunummer 2426
SB
Medelstor gul färg. Doften var relativt stor med citrus, fläder och gräs. Smaken hade en frisk syra, relativt stor frukt, citrus, fläder, gräs och lite metalliskt. Ett typiskt sauvignon blanc-vin, men inte övertypiskt. Hyggligt pris också.

2005 Torricella, Barone Ricasoli, Toscana 125:-, varunummer 7179
Chard
Medesltor gul färg. Doften var medelstor med citrus och äpplen. Smaken hade friska syror, citrus och äpplen. En trevlig Chardonnay som inte är tokekad.

2005 Langhe Riesling, GD Vajra, Piemonte 183:-, varunummer 97460
Ri
Medelstor gul färg. Doften var medelstor av godis, blommande gräs, mineral. Smaken var frisk, relativt stor kropp, citrus, gräs och lime. Det var trevligt, men inte prisvärt. Det når inte riktigt upp till de tyska rieslingvinerna som jag är förtjust i.

2005 Ca'Visco Soave Classico, Coffele, Veneto 119:- , varunummer 88357
80% Garganega, 20% Trebbiano di Soave
Medelstor gul färg. Doften angav mineraler, citrus, tropiska frukter och päron. Smaken var frisk, medelstor kropp, citrus, päron, persika. Ett hyggligt vin.

2004 Cubìa Insolia, Cusumano, Sicilien 145:-, varunummer 98224
Insolia
Medelstor gul färg. Doften var stor, smörig och rostad. Smaken hade bra syror, citrus, grape och beskt. Jag är en aning känslig för beska, så det behövs inte mycket för att jag ska tappa intresset. Tyvärr det här var min stora förlorare p.g.a. beskan.

20070314

torsdag 15 mars 2007

Dan Brown ska hyllas!

Jag läser nu Dan Browns (som skrivit DaVinci koden) debutroman, Gåtornas palats. Där infinner sig en episod när universitetslektorn David Becker träffar på en punkare och säger:

"Klatschigt namn. Hittade du på det själv?"
"Det kan du ge dig fan på", sa han stolt. "Jag ska ta patent på det."
Becker rynkade ögonbrynen. "Menar du registrera det som varumärke?"
Killen såg förbryllad ut.
"För ett namn har man varumärkesskydd", sa Becker. "Inte patent."
"Skit samma!" skrek punkaren frustrerat.

Tänk vad många gånger jag läst fel i tidningar och hört folk säga samma fel. Patent och varumärken är två skilda ting. Kul att läsa rätt i en skönlitterär bok. Han verkar ha gjort sin källforskning!

torsdag 8 mars 2007

Toscana 1997

En provning där målet var att se om Toscanavinerna åldras med behag. Alla vinerna är prestigeviner från sina respektive producenter, och året 1997 var ett bra år, så vinerna har potential att vara bra. Jag tyckte att vinerna var bra, men ska jag vara riktigt ärlig så var jag mer imponerad av den 1997 Morellino di Scansano som jag drack för ca två veckor sedan. Det är ett mycket enklare vin än dessa anses vara, men jag köper hellre Scansanoviner än dessa vi provade.

Avvoltore och Cortaccio fick flest röster, övriga enstaka.
Min rankning föll sig så här:

1997 Il Bosco, Tenimenti Luigi d'Alessandro Manzano, Cortona IgT
100% syrah
Djup röd färg. Åldrad doft med fat, trä och gödsel. Smaken hade bra syror och något tuffa tanniner. Jag tyckte det var bra balanserat, och blev överraskad att det här var syrah-vinet. Det var inte min gissning....

1997 Avvoltore, Moris Farms, Massa Marittima IgT
76% sang, 20% CS, 5% sy
Djup mahognyröd färg. Mogen doft med röda bär och fat. Smaken hade friska syror, lagom tanniner, stor frukt av röda bär. Ett charmigt, smuttvänligt vin, men så liknar det Morellino di Scansano-vinerna en aning. Jag har provat Moris Scansanoviner också, och de är bra, men inte bäst. Av kvällens viner är det här det vin jag helst skulle ha hemma.

1997 Cortaccio, Villa Caffagio, IgT
100% CS
Djup blåröd med svart kärna. Doften hade en begynnande ålder med fat, mörka bär, svarta vinbär och lite blåbär. Smaken följde doften med stor frukt. Eftersmaken visade att det var ett alkoholstarkt vin, 14%. Jag trodde att det här var syrahvinet, eftersom det var så mörkt, men jag hade fel.

1997 Guado al Tasso, Antinori, Bolgheri Superiore
60% CS, 30% Me, 10 % sy och andra röda druvor
Röd medeldjup förg med mahognykant. Doften hade en trevlig mognad med fat, en klassisk doft av cab. Smaken hade bra syror och torra tanniner. Kroppen var medelstor med röda bär och svarta vinbär och något besk. Det här vinet prickade jag in direkt. Det påminner om lillebrorvinet, Il Bruciato, som jag druckit några gånger och tyckt om.

1997 Tignanello, Antinori, Toscana IgT
80% sang, 15% CS, 5% CF
Djup röd färg. Doften var relativt stor med trevlig mognad, smörgåskex, fat, röda bär och gödsel. En doft jag förförs av! Smaken visade rätt tuffa syror, bra tanniner, röda bär och en beska som jag har lite svårt för. Det här var det vin jag var mest besviken över. Doften var magnifik, men smaken?

1997 Percarlo, San Giusto a Rentenanno, Toscana IgT
100% sangiovese
Medeldjup mahognyfärg. Doften var mogen, jordig, fat och något knuten. Smaken hade inga nämnvärda syror men ändå rätt tuffa tanniner. Frukten var medelstor med röda bär. Jag undrar om det verkligen kan bli bättre om det får ligga längre. Jag skulle inte tro det. Det var kvällens mest alkoholstarka vin på 14,5%.

20070307

onsdag 7 mars 2007

Toscanateori

Lite fakta om Toscana som jag snappat upp ur diverse litteratur och hemsidor, t.ex. Antinoris hemsida.

Chianti
På 1950-talet framställdes vin traditionellt genom att man lät vinrankorna klänga på trädstammar. Eftersom druvorna hängde så långt från marken mognade de ojämnt, och man plockade dessutom alla sorter samtidigt. Hygienen i tunnorna var bristfällig, och musten oxiderade. Man pressade druvorna hårt, så tanninerna från stjälkarna gjorde drycken bitter, men hjälpte även till att konservera vinet. Vinet jäste oftast inte ut, utan förblev sötaktigt och fortsatte att bubbla även efter att man tappat över det på att annat fat. Detta buteljerade man sedan på bastklädda flaskor, ”fiasco”. Man kunde rädda ett sådant vin genom ”il governo”. Man tog de bästa klasarna och torkade dem. När jäsningen nästan upphört tillsatte man ”il governo”, och jäsningen kunde ta fart igen. Dessutom påbörjades ofta en malolaktisk jäsning där den hårdare äppelsyran omvandlas till mjölksyra.

Kaoset i vinnäringen löste regeringen 1963 genom att behålla den ursprungliga lagstiftningen. Det betydde att man i Chianti var tvungen att ha minst 10 och max 30 % vita druvor, för att mildra den naturliga strävheten.

Antinori
Marchese Antinori blev först med att lansera en Chianti Riserva, 1904, en blandning av hans bästa vin och viner från hans vänners vinfält, och en del Bordeaux! Flera vingårdar har i det förflutna introducerat exotiska druvor. T.ex i DOC-bestämmelserna för Carmignano krävdes 10 % Cabernet Sauvignon, eftersom det var praxis på dess bästa vingård.

Mario Incisa della Rochetta, gift med Piero Antinoris moster, ägare till det förfallna San Guido-godset nära Bolgheri, planterade på 1940-talet Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc på sin mark, och gjorde ett vin som endast konsumerades på gården. 1968 saluförde han sitt vin som en ”vino da tavola”, eftersom det inte fanns någon DOC för röda viner i Bolgheri. Vinet var Sassicaia. 1985 fick det skyhöga lovord av Parker. Sassicaia blev från 1994 års skörd DOC Bolgheri Sassicaia.

Inspirerad av sin släkting producerade Piero Antinori 1970 ett vin under vingårdsnamnet Tignanello. Det kom från gården Santa Cristina, där en sluttning heter Tignanello. Det var en Chianti Classico Riserva betecknad Vigneto Tignanello. Den innehöll 20% Canaiolo och 5% Trebbiano och Malvasia. Året därpå, 1971, blev vinet en Vino da Tavola della Toscana och fick namnet Tignanello. Vinet hade lagrats på barriquer. Med det vinet struntade man i DOC-reglerna, och 1975 slutade man helt med vita druvor. Sedan 1982 har man haft 80% Sangiovese, 15% Cabernet Sauvignon och 5% Cabernet Franc. Det här var de första ”supertoscanarna”. 1978 kom Solaia, med idag 75% Cabernet Sauvignon, 5% Cabernet Franc och 20% Sangiovese.

Antonori äger även Guado al Tasso. 1990 kom den första årgången av vinet Guado al Tasso, som är en Bolgheri superiore. Lillebror till Guado al Tasso heter Il Bruciato, och är även det ett strålande vin.

Nya druvor och barriquer
Efter det här började det hända mycket i Toscana. Många framsynta toskanska producenter insåg att den gamla Chiantiformeln innebar onödiga restriktioner gällande kvalitet och urval. De lät fantasin flöda. Man använde Merlot för att mildra syran hos Sangiovese, Syrah för att få ett extra lager fruktighet, och fransk ek för att få lyxen. Och för att skilja sig extra från Chiantivinerna valde man höga mörka flaskor, florentinska flärdfulla etiketter och ett pris som skulle få folk att prata om dem.

Bolgheri
Här koncentrerar man sig på franska druvor såsom Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot och aningens Syrah även om det är tillåtet att blanda i upp till 70 % Sangiovese för DOC-vinerna. Vinerna påminner om Bordeauxvinerna, men är mer fruktigt generösa och mer lättillgängliga som unga. 1994 kom DOC Bolgheri, och för Rosso gäller: upp till 70% Sangiovese, upp till 70% Merlot eller upp till 80% Cabernet Sauvignon

Årgångar: 1991-1996 rätt mediokra år, 1997 anses som en mycket bra årgång, 1998-2001 alla bra. 2002 inget vidare, 2003 extremt varmt men södra Toscana lyckades göra bra viner trots det. 2004 ser ut att bli balanserat, 2005 ser sämre ut pga dåligt skördeväder.

söndag 4 mars 2007

Fredagsfisk

På fredagar brukar vi försöka laga till någon mat som är snabb, men lite mer avancerad är köttbullar och blodpudding. Det är trevligt att avsluta arbetsveckan på det sättet. Fredagens middagsval blev, som vanligt, hastigt påkommet, så en boullabaise på receptet man tager vad man haver blev det. Obligatioriska saffran var med, och fänkål så klart. Det blev gott, och vinvalet blev även det något hastigt påkommet, men en kvarglömd flaska från en druvprovning två år tidigare plockades fram. Det var 2003 Clay Station, en kalifornisk viognier. Två års extra lagring hade inte inverkat menligt på vinet, tvärtom. Det doftade, och smakade, av tropiska frukter, persika, honung, blommor och lime. Gott till soppan, och den skvätt som blev över fick dyka ner i förrättsmusslorna på lördagen.

Jag måste kila förbi Långbro Värdshus en dag och köpa "Fredriks fiskar", för jag behöver lite fler fiskrecept.

Andra bloggar om:

fredag 2 mars 2007

Fransmännen vill ha Bag-in-box!

Ja, om man ska tro förpackningsbranschen, vill även fransmännen dricka vin ur BIB. Men fransmännen går ju till sin lokala vinbonde och köper ur tank i medhavd plastdunk, så varför inte i färdigförpackat? Enligt artikeln har "Frankrikes centrala organisation av vinproducenter" nyligen gjort en undersökning där 74 procent ansåg att BIB är bra för förvaring av vin. Det mest intressanta är att 39 procent menade att formatet bidrog till att hålla vinförbrukningen på nivå. Det brukar vi i Sverige också säga, fast vi menar nog att nivån hålls för högt. Undrar vad fransmännen menar egentligen? Vinet håller bättre i BIB än i plastdunk, det ska medges, och innehållet i plastdunk "måste" man dricka upp ganska snart medan BIB:en håller i några veckor. Så om man ersätter plastdunken med en BIB, så kan man nog tänka sig att konsumtionen hålls nere. Intressant tanke, i Sverige ersätter man flaskan med BIB, och man konsumerar mera. I Frankrike ersätter man plastdunken i valfri storlek med BIB så konsumerar man mindre.

Själv tycker jag att BIB är ett otyg. Flaska är mycket bättre!

Men jag vet inte om statistiken i artikeln är tillförlitlig. De påstår att BIB har 33% i Sverige, men jag har för mig att runt 50% av systembolagets försäljning är på BIB.

Andra bloggar om: