fredag 28 januari 2011

Mogen Beaujolais Cru, Vosne-Romanée och Echézeaux

Två kvällar i rad har jag haft tillfälle att prova 16 stycken mogna viner från Bourgogne. Första kvällen var destinerad till Beaujolais Cru, med 9 viner med den aktingsvärda åldern av 47 till 88 år. (Referensvinet med blott 2 år på nacken räknar jag inte) och andra kvällen var det 6 viner uppdukade från Vosne-Romanée och Echézeaux i yngre medelåldern 38-56 år. Även här utesluter jag det fyraåriga referensvinet.

1964 Moulin-à-Vent
1952 Moulin-à-Vent

1962 Moulin-à-Vent
1964 Julienas




  

1959 Moulin-à-Vent

1955 Morgon




1949 Moulin-à-Vent
1945 Moulin-à-Vent


1923 Moulin-à-Vent

Första kvällens Beaujolaiser imponerade med sin fantastiska doft. Det var ren lycka att sitta med näsan över glasen. Underbart! Vi hade två flaskor av varje vin, och serverade därför vinerna så grannen skulle ha av den andra flaskan. Då gavs det tillfälle att sniffa på båda flaskorna, och visst var det variationer på de flesta vinerna. Och tursamt råkade det bli att en person inte fick alla de bästa och grannen alla de sämsta. Det var relativt jämnt fördelat. Kvällens absoluta favorit för mig var en 1945 Moulin-à-Vent. Just doften var fantastisk med en jordighet och torkad frukt. I smaken låg en fin syra kvar balanserad av lite tanniner och den torkade frukten. En viss mintighet fanns också. Helt ljuvligt! En benlängd efter kom 1949 Moulin-à-Vent och 1955 Morgon, där 49:an var fylld med choklad, russin och kaffe i den härliga doften. Även i smaken kom de rostade kaffetonerna fram och den härliga syran kittlade till en aning. 55:an däremot hade en annan chokladton, nämligen mjölkchoklad och en gräddighet med fikon och körsbär. Både syran och tanninerna smög i bakgrunden. 1959 Moulin-à-Vent var relativt kraftig med en mintighet, örter och lakrits. Det var hyggligt med frukt kvar i vinet. Och det äldsta då, höll vinet från 1923? Jodå, 1923 Moulin-à-Vent spelade i samma liga, med fint rostade kaffetoner, svamp och aningens syra och mjukt avrundade tanniner.

Inget vin var dåligt, men visst fanns det rejäla flaskvariationer. Men det geniala i att dela med grannen gjorde upplevelsen än bättre.

Jag var inte förvånad att Beaujolaiserna skulle klara så lång tid på flaska. Jag har druckit lagrad sådan tidigare. Och även då varit imponerad av doften. Därför var det riktigt roligt att få prova hela nio åldringar på samma gång.

Andra dagen, ja då klev vi från Gamay till Pinot Noir, och några av de bästa lägena runt omkring Romanée-Conti, även om just det vinet inte provades.


1966 Vosne-Romanée

1970 Romanée Saint-Vivant





1971 Echézeaux

1973 Richebourg



1955 Grands Echézeaux

1955 Richebourg




















Hur stod sig första dagens Beaujolais Cru mot Vosne-Romanée och Echézeaux då? Ja, enligt mig riktigt, riktigt bra. Doften i Beaujolaiserna var förförande och jag hade kunnat sitta hela kvällen med näsan i något av de glasen. (ja, jag kräver inte mer än ett enda glas på hela kvällen för att bli lycklig). Den doften var betydligt bättre och intressantare än Pinot-vinerna. Visserligen var Bourgognerna större och mer varierad, men större är inte alltid bättre. Smaken däremot, ja den ronden tog de bästa Bourgognerna på knock-out. Kvällens vinnare enligt mig var 1955 Grand Echézeaux tätt följt av 1955 Richebourg från samma firma. 1955 Grand Echézeaux hade en stor härlig doft av jordkällare, löv, höstskog och fikon med en större syra och tanniner än Beaujolaiserna och vinet rullade runt som mjuk sammet i munnen. Mmmmmmm. Även den yngre Echézeaux från 1971 var sammetslen. 1955 Richebourgen däremot var fylld av svampskog, lite blodigt kött och choklad med en kryddig lång eftersmak. Svampen hittade jag även i 1973 Richebourg tillsammans med en härlig söt lakrits och tobakston. 1966 Vosne Romanée 1:er Cru och 1970 Romanée Saint-Vivant hade båda relativt mycket röda bär som jordgubb och körsbär i sig än övriga i startfältet.

Även denna kväll hade vi två flaskor och serverade varannan person, så även här bytte vi glas med varandra.

Det var naturligtvis Mårten Söderlund, nestorn på mogna viner som plockat ihop vinerna och med stort engagemang höll i provningen. Stort tack Mårten för det! Allt arrangerat av Munskänkarna.
Serveringsordning första kvällen:
1. 2009 Morgon, Georges Duboeuf
2. 1964 Moulin-à-Vent, Restaurangtappning
3. 1952 Moulin-à-Vent, Louis Perrachon
4. 1962 Moulin-à-Vent, Bonnerue Henri
5. 1964 Julienas, A. Pope
6. 1959 Moulin-à-Vent, Domaine de la Rochelle
7. 1955 Morgon, Marc Lauby
8. 1949 Moulin-à-Vent, Louis Max
Extra:
9. 1945 Moulin-à-Vent Clos du Moulin, Piat
10. 1923 Moulin-à-Vent, Paul Ardènt

Serveringsordning andra kvällen:
1. 2007 Pommard, Bichot
2. 1966 Vosne-Romanée 1:er Cru les Suchots, Langlais-Cotte
3. 1970 Romanée Saint-Vivant G.C., Les Quatre Journaux, Les Latour
4. 1971 Echézeaux G.C. René Mugneret
5. 1973 Richebourg G.C., Bouchard Ainé
6. 1955 Grands-Echézeaux, Louiseau
7. 1955 Richebourg G.C., Louiseau

Och den som räknat noga undrar nog om jag inte lärde mig addition i skolan. Men några av oss delade en 1966 Vougeot efteråt, och den var inte heller så dum. :-)

lördag 1 januari 2011

Viner jag inte unnar dig - och en otrevlig påhälsning

Ja, det var ett något udda tema på provningen hos mig - viner jag inte unnar dig. Men efter bodelningen av vinkällaren uppstod det ett antal udda flaskor som ingen unnade den andre. De ville man ju själv ha. De var inköpta på plats hos producenten för ett antal år sedan, eller en gåva från vinintresserade vänner. Eller hade bara legat i källaren ett antal år.
Vad skulle vi göra med dessa flaskor? Dra lott, eller försöka dela på något rättvist sätt? Nej, kalla in det gemensamma vinprovargänget - och de ställde mangrant upp - och korka upp flaskorna!

Det blev jag som fick lotten att arrangera provningen, och det passade ju bra eftersom det då även blev första provningen för gänget hemma hos mig. Dagen före nyårsafton blev det valda datumet.

Första glaset blev röstat som sämsta vinet, vilket jag hade förutspått eftersom gänget inte är lika frälsta i Rhône som jag. Jag gillade det däremot, men kanske borde det ha druckits för 2-3 år sedan för att vara på topp. Något riktigt lagringsvin är det ju inte. Glaset visade en medeltät mahognyton. Doften var stor, köttig chark, fat och stall. Doften gillades av de flesta, men det var nog bara jag som tyckte om smaken där de andra tyckte att det var för syrligt och hade tappat för mycket frukt. Tanninerna var mjuka, det var stalligt, och hade mycket mognadstoner.

1997 Crozes Hermitage Domaine de Thalabert, Jaboulet. Inköpt 1999 för 169:-
Nästa vin fick ovationer från samtliga. Definitivt kvällens vinnare! 6 flaskor av detta vin inköptes för 15 år sedan, och första flaskan drack vi direkt till en pizza. Det bästa pizzavinet jag druckit, ingen tvekan. Nu återstod endast en butelj. Jag har provat många årgångar från den här producenten, men ingen årgång har varit ens i närheten av den här, varken som ung eller som nu lagrad. En av gästerna kollade upp att det finns att köpa på magnum, för drygt 4000 kronor flaskan. Vad var det vi gillade då? Jo färgen avslöjade direkt att det inte var nytappat med sin ljusa orangetegelfärg. Doften blommade ut i en fin ren mognadston med en söt fruktighet och ceder. Smaken uppvisade till skillnad från första glaset en mjukare syra, mjuka runda tanniner och en fin kryddighet. Det var vitalt, med en schysst mognad. Mmmm.
1988 Chateau Musar, Gaston Hochar. Inköpt 1995 för 124:-
 Tredje vinet var tyvärr korkskadat och smakade papplåda. Hua! Vi missade det här vinet:

1996 Chateau Giscours. Inköpt 2000 för 200:- hos producenten.
Korkat, smakade pappkartong
Jag drog upp ett annat vin istället som var betydligt djupare och rödare i färgen än de två första. Den hade en begynnande mognad i doften, och någon vid bordet sa att det var förfärligt, medan en annan tyckte det var supergott. Det är kul att jag har uppriktiga vänner, det uppstår alltid häftiga diskussioner när vi provar vin eftersom vi har så olika smak. Och några är alltid styva i korken och sätter ner foten med en gissning som kan vara helt uppåt väggarna. Jag tyckte det fanns mycket lakrits, björnbär, fat, plommon och en bra syra som matchade tanninerna som avslutades med en lång härlig eftersmak. Gott!

2005 Clos du Mont-Olivet. Inköpt 2007 för 136:- hos producenten.
Den vinresan avslutades tråkigt med kamerastöld sista dagen, så alla mina fina komponerade bilder från vingårdar, Mont Ventoux och lavendelodlingarna runtomkring försvann. Trist.
Fjärde vinet var rött med en orange kant. Förvånande nog kände jag en apelsindoft, medans någon annan sa mandelmassa. Hade vi ätit för mycket julmat? De smakade klassiskt franskt, med ceder, paprika och bra frukt. Självklart är vi i Bordeaux, vilket alla samstämmigt sa.

1995 Domaine de Chevalier. Inköpt 1999 för 418:- av gästerna som födelsedagsgåva.
Femte vinet uppvisade en telgelröd färg. Doften bestod främst av stall, häst och källare. Det fanns rejält med syra och tanniner kvar, och en del frukt fanns kvar också. Hyggligt, men inget storartat.

1997 Val di Suga, Tenimenti Angelino. Inköpt 2002 för 185:-
Sjätte och sista glaset hade en djup svart färg med en röd kant. Svartvinbärsgodis var det mest framträdande i doften, och de svarta vinbären återkom i smaken. Jag tyckte det var sämst i samlingen, och ovationerna var svåra att höra. Men jag har lite svårt med det supervarma året 2003. Även detta vin var en gåva från gästerna.

2003 Siepi, Marchesi Mazzei. Inköpt 2007 för 484:- som en födelsedagsgåva från gästerna
På det hela taget en mycket trevlig provning. Maten till var av det enklare slaget, eftersom jag inte ville stå i köket istället för att prova vin. Det var hemmagjord kalvlasagne, men nog måste jag skaffa större gryta att göra köttfärssås i?

När det var dags för osten, fick vi en otrevlig påhälsning. Stopp i avloppet gjorde att grannens toalettinnehåll kom i retur genom duschavloppet. Kvällen avslutades därmed inte med glasdisk som planerat, utan med rörmokarbesök, och sanering av toaletten.