fredag 24 december 2010

Är du en bolly-brud`?

Jag har vid flera tillfällen fått repliken är du en bolly-brud när jag sagt att jag gillar Blanc de Noir-champagne. Visst är Bollinger bra (60% pinot noir, 15% pinot meunier, 25% chardonnay), men bara för att jag gillar pinotdominerad champagne betyder det väl inte att jag är ett Bollinger-freak?

Det var ett tag sedan jag drack Bollinger, så jag tänkte jag måste ju ända friska upp minnet för att se om jag är en Bolly-brud. Jag korkar upp en halvflaska av deras Bollinger Special Cuvée Brut.

Det är massor av äpplen, röda äpplen, och en röd frukt som är lite matig. Lite rostade fat känner jag också. Jag ser framför mig en halstrad pilgrimsmussla som slinker ner tillsammans med en klunk Bollinger.
Det är gott, jag sniffar, och kan dricka det i stora klunkar. OK, jag erkänner. Jag är en Bolly-brud! Det är gott, gott, gott!

Men jag tycker nog ändå att en britt gör det lika bra, om inte bättre; Ridgeview Merret Knightsbrigde 2006. Den är komponerad av 55% pinot noir och 45% pinot meunier. Gooooottttt! Ge mig en låda!

lördag 18 december 2010

Förutsägbart och gott

En inte alldeles vanlig lördagkväll, men jag önskade mig något förutsägbart i glaset. Jag tog fram ett vin som visade sig vara klassiskt. Svarta vinbär, grön paprika, och de där "plankiga" fattonerna som några kallar ceder finns där. Sniffar man lite längre kommer lite rostade kaffetoner och den där blandningen som skriker Bordeaux. Komplext, härligt. Smaken är stram som sig bör. Tanninerna finns med en hygglig syra. Bären är mörka, och den gröna paprikan sticker fram.


Det är klart det smakar så här när blandningen är 55% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot, 5% Cabernet Franc och producenten ligger i Margaux. Jag är inte ett dugg ledsen att jag har 5 flaskor kvar av 2007 La Sirène de Giscours. Det känns även äkta att etikettdesignen är avskalad.
Ett bra avslut på en i övrigt bra dag!

söndag 10 oktober 2010

4 minuter snabbare idag.

4 minuter snabbare idag. Härligt!

Dagen har varit en riktig vitamininjektion. Klockan åtta på morgonen tog jag bilen in till stan för att förbereda helgdruvkursen. Jag höll två avsnitt med en lunch emellan. Min lokala deli, Erssons fisk stod för lunchen, två smarriga pastasallader.

Vi provade först riesling och några tyckte det var tidigt på morgonen. Vad, klockan var ju nästan halv elva! 6 viner analyserades. Nästa avsnitt var sauvignon blanc och vi tog oss an 5 glas.
Det är alltid lika roligt att hålla kurs och idag var deltagarna riktigt med och gjorde bra vinanalyser. Enda avbräcket var 20 minuter efter lunch då paltkoman trädde in hos några. Det började bli varmt i lokalen, ögonlocken föll igen, och flera gäspade. Det slår aldrig fel, och jag vet med mig själv att jag nästan alltid brukar träda in i det tillståndet när jag är på kurs. Det spelar ingen roll hur intressant det är. Jag beslöt mig då för att hoppa över lite teori så vi kastade oss över vinerna istället. Jag lämnade över stafettpinnen efter det för cabernet sauvignon.

När jag kom hem kände jag mig lite rastlös, så jag bestämde mig för att ta en löprunda samtidigt som sonen var på simträning. Det var den som gick 4 minuter snabbare idag. Härligt! En riktigt bra avslutning på dagen!

fredag 1 oktober 2010

Bloody hell, they're going to mention the Grosvenor next!

Jag förstår helt känslan Mike Roberts hade när de höll på att annonsera vinnarna i Decanters Wine World Award och han förstod att hans, ja hans engelska bubbel, höll på att sopa banan av Champagnerna. Tanken "Bloody hell, they're going to mention the Grosvenor next" for genom hans huvud, och helt plötsligt hade Ridgeview Grosvenor Blanc de Blanc 2006 vunnit över Tattinger Prélude NV och Charles Heidsieck Millésime 2000 bland annat.

Min personliga favorit, Ridgeview Knightsbridge Blanc de Noir 2006 kom som god sexa.

Om man nu kan tävla i vin. Det är ju så mycket personlig smak. Men helt klart, engelskt bubbel håller hög klass, och den stjärna som lyser starkast just nu är Ridgeview Wine Estate i East Sussex. Och det är enkelt att ta sig dit, det är bara en dryg halvtimme med bil från Gatwick Airport.

När rösträkningen från kommunalvalet nu är klar, förnimmer jag samma tanke som Mike; Bloody Hell, hur gick det här till?

93 personer har krysst i mitt namn på valsedlarna.

Jag har lite i det tysta engagerat mig politiskt. Jag stod på plats 17 av 18 på valsedeln till kommunfullmäktige. I Stockholm finns det 6 kretsar till fullmäktige i Stockholms stad, och varje krets har sin valsedel. Man får använda en valsedel från en annan krets och kryssa. 5 från min krets kom in förra valet, och även i år, så det kändes inte som så stor idé att personvalskampanja. Jag har pratat politik, talat om vad jag tycker, haft M-knappen på kavajen, men inte direkt sagt att jag kandiderar. Jag vet att andra i min krets jobbat hårt med sin personvalskampanj, men alla är långt ifrån att komma upp i de 5% som krävs för att kunna kryssas in. Endast en person i alla kretsar kryssades in, och han stod överst på valsedlarna i alla 6 kretsar. Jag kom på 13:e plats av de kryssade, och det enda jag funderar på är vad var det som fick 92 personer att sätta ett kryss på personen näst längst ner?

Jag tror att min gamla kollega i V&S sensoriska vinpanel, gurun på sociala medier, Brit Stakston, skulle ha sagt att jag gjort allt fel. Jag borde ha utnyttjat de sociala medierna, utnyttjat bloggen, gjord mig sedd istället för att hålla mig i bakgrunden. Men jag som inte ens har facebook. Jag har inte riktigt fattat grejen med det.

I ärlighetens namn har det varit fullt upp på hemmaplan. Detta kombinerat med att det varit full rulle i Munskänkarna, där jag dras in mer och mer och inte kan hålla mig från att engagera mig. Det är ju så roligt... Det är ju precis som med politiken. Jag kan ju inte bara tycka en massa saker, och gnälla på att inget görs.

Jag ser framför mig en rörig höst, så nu gäller det bara att prioriera, men det ska nog ordna sig.

Jag kommer skriva mer om engelskt vin framöver i alla fall. Promise.

torsdag 30 september 2010

Trendspaning - engelskt fizz

Det är inte ofta det dyker upp nya druvor eller områden. När det gör det, och det är gott, ja då är det extra spännande. Trion chardonnay, pinot noir och pinot meunier visar vägen för nästa stora trendområde: England. För i England har många både inhemska och invandrande vinmakare i några tiotals år stretat på för att få bättre och bättre viner, framförallt mousserande vin. Man har samma jordmån, samma klimat, och nu även samma druvor som champagne. Man gör mousserande på andra druvor också, och de vinerna får en annan stil, en engelsk stil. Goda, trevliga viner, men tar man de klassiska tre, ja då blir det underbart.
Jag har provat ett flertal engelska mousserande och åker ni över till England ska ni försöka besöka en vingård (karta kan fås gratis av
English Wine Producers där även annan värdefull information finns), eller försöka köpa med er en flaska eller två hos en vinhandlare t.ex. Waitrose. Från Gatwick tar det ca 30 respektive 40 minuter med bil att komma till två av de bästa producenterna som har öppet för allmänheten: Ridgeview och Denbies.

Min absoluta favorit är Ridgeview Merret Knightsbridge årgång 2006. Oj, oj, oj, äkta bubbel vare här! Pinot noir och pinot meunier innehåller den. Faktum är att många av prestigevinerna är blanc de noir, antingen på endast pinot noir eller de två blå i blandning. Även Chapel Down, Denbies, Nyetimber, Camel Valley, Biddenden och Bolney är producenter att leta efter. Vill ni ha klassiskt bubbel, köp viner på de tre druvorna. Vill ni ha något torrt, friskt men med lite tropisk fruktsmak så våga prova ett bubbel på andra druvor. Biddenden Gribble Bridge 2003 är gjord på reichensteiner, pinot noir och scheurebe och är ett fantastiskt torrt, friskt vin med en fin fruktbalans. Breaky Bottom t.ex. gör ett vin på hybriddruvan seyval blanc, och det finns fler fina exempel.

Den vinhandlare som har störst sortiment ligger i East Sussex,
The English Wine Centre. Det är värt ett besök, inte minst för att prova ett antal olika viner; vita, röda och rosé, förutom att handla, men de skickar även till Sverige. Med det stora sortimentet ligger han några pund över andra, men man hittar allt på samma ställe och man slipper flera fraktavgifter.

Sedan 70-talet har man satsat mycket i vingårdarna, och varför ska man inte det? Det finns en lång historia av vinodling i England, som började långt innan engelsmannen Christopher Merret uppfann buteljjäst vin före Dom Pérignon, men det är en annan historia.


Även publicerad i tidningen Munskänken 6/2010 sid 32.
I detta nummer är vi tre från Stockholmssektionen som bidragit med texter, chefredaktören oräknad. Torsten behöver ingen vidare introduktion, och så är det Birgitta som håller några av våra druvkursavsnitt. Ett ovanligt läsvärt nummer, om jag får säga det själv ;-)

måndag 16 augusti 2010

Vardagslyx

Vi brukar vara på Alnö ibland. En trevlig sak vi brukar göra är att gå ner till Öbergs. Det är bara en liten bit nerför backen ner mot stranden. Öbergs, det är öns pratglada fiskare. Förra året kom vi ner när det bara fanns småfisk kvar. Det behövdes tre filésidor lax att mätta oss 13. I år hade vi bättre tur. Den glada 6-kiloslaxen hade simmat omkring utanför norra Alnö bara 5 timmar tidigare. Mindre än en sida räckte till 12 hungriga släktingar.

Bröderna Öbergs skylt. Klart man förstår att det säljs fisk här nere.


Det är verkligen en förmån att få sådana förstklassiga råvaror. Vi var tvugna att dela filén för att få plats på grillen. Salt, peppar, olivolja och locket på. 15 minuter senare togs den av och serverades med kokt potatis och sås à la Öberg gjord på matlagningsgrädde, crème fraiche, fiskbuljong och citron. Såsen var superenkel att göra, och nästan omöjlig att misslyckas med.

L:s släkt får gärna tro det är de som lockar oss norrut, men det borde de begripa att det är ju Öbergs fisk :-)

I år blev det en rosé från Bordeaux till; Clairet du Château de Lisennes, 79:- gjord på 50% merlot, 30% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc. En trevligt matrosé, men det var helt klart maten som var i fokus vid det här tillfället.

söndag 15 augusti 2010

Fler bubblor kvar i champagnen

Att det finns fler bubblor kvar i champagnen om man häller upp den i glaset genom att vicka på glaset och hälla mot kanten istället för att hälla rakt ner i botten och låta moussen gå ner innan man toppar upp med lite nytt, är nog ingen förvånad över. Jag ser det som en självklarhet. Men Decanter gör stor nyhet av det. Likaså har de gjort den stora upptäckten att flest bubblor finns i det vin som är kallast.

Varför måste man forska på sådant som man redan vet svaret på? Det intressanta vore om de hade forskat på vilket som blev godast. Hur ska man servera champagne för att få mesta upplevelsen? Ska man hälla vildsint rakt ner i glaset så bubblorna frigör aromämnen, eller är det bäst att fega med bubblorna och hälla försiktigt mot kanten? Har någon gjort den testen?

fredag 13 augusti 2010

Klart regler ska följas

Centerns Eskil Erlandsson (jordbruksminister) och Lena Ek (euparlamentariker) replikerar onsdagens debattartikel i SvD som jag skrev om här. Precis som jag nämnde att gårdsförsäljning kommer ge fler jobb, vill de gynna det som kan förenkla för att skapa fler jobb. Men det ska naturligtvis ske utan att bryta mot gällande lagstiftning, eller stå i strid med detaljhandelsmonopolet som systembolaget är.

Som sagt, vi väntar alla med spänning på den utredning som kommer om gårdsförsäljning.

Jag ser fram emot en semestertur i Sverige med besök hos producenten, provsmakning och inhandling av de produkter jag gillar. Precis som jag gjort bl.a. i Frankrike, Italien, England och USA.

onsdag 11 augusti 2010

Gårdsförsäljning - inget hinder

I dagens SvD på Brännpunkt skriver fyra EU-parlamentariker att gårdsförsäljning går emot EU-regler. Som de svamlar! Man måste se till hela bilden.

Vi har ett försäljningsmonopol för alkohol med anledning av folkhälsan och att det är ett medel att kontrollera hur mycket vi dricker samt begränsa att ungdomar får tag på alkohol. Det är bra. Men gårdsförsäljning påverkar inte konsumtionen för riskgrupperna. Produktionen på gårdarna är endast en liten bråkdel av vad som säljs på systembolaget. Varken ungdomar eller de med alkoholproblem vill betala mer än nödvändigt för alkoholen. Dessa grupper köper billigare varor på systembolaget. Ta ett öl från ett litet bryggeri i Sverige, det kostar minst 50:-/litern. Storsäljarna på systembolaget kostar 20-21:-/ liter. De här grupperna kommer inte hänga på gårdarna för att få tag på alkohol. Men turister och vi som är intresserade av god dryck och lokalproducerat, vi kommer besöka dem. Och det kommer i sin tur skapa arbeten.

Jag ser inget som helst hinder mot att självproducerande gårdar säljer sina produkter. Det kan inte missgynna utländska producenter, eftersom de kan sälja sina varor i Sverige. Gårdarna kommer inte kunna sälja varandras varor, utan de kan endast sälja sina varor i egen butik eller via systembolaget. Det blir alltså relativt besvärligt om man vill få tag på olika varor. Man måste åka runt till flera gårdar, eller beställa via systembolaget. Via systembolaget beställer man även varor från utländska producenter. Mängden som kommer kunna säljas via gårdar är försvinnande liten, eftersom det inte produceras så stora mängder.

Jag tycker självklart att vi måste värna om folkhälsan, men man måste se hela bilden. Och det har dessa parlamentariker inte gjort. Jag hoppas bara att utredarna av gårdsförsäljning har bättre omdöme.

torsdag 1 juli 2010

Ny favorit: stark, söt och smarrig

Jag är glad att jag inte snöar in på säkra kort hela tiden. Känslan när man upptäcker något nytt som smakar fantastiskt är härlig. Jag menar inte att jag provat en ny Hermitage jag inte smakat förut, utan något helt nytt. En ny typ av dryck, något som inte gemene man upptäckt. Något som, tyvärr, kanske inte finns att få tag på i Sverige, eller på enkelt sätt. Jag har två nya sådana "upptäckter". Den ena finns att köpa på bolaget tack och lov! I beställningssortimentet, så det är bara att klicka fram och vänta på att ett SMS kommer för att gå ner och hämta det. Den andra kommer jag snart få uppleva i överflöd på plats. Jag ska försöka få till några blogginlägg om det också senare.

Dags att beskriva min första mumsiga upplevelse!

Det är samma dryck, fast i två skepnader. Det ena gyllene gult, det andra vackert hallonrött.

Glas 1:
Färgen är som sagt vackert gul. En söt druvdoft retar näsan. Smaken är söt, något alkohol känns med en liten aningens finkelkaraktär. Den stör inte på något sätt, utan bara kompleterar med karaktär. Syran och sötman är välbalanserade; aprikoser, honung och äpplen känns i smaken. Jag har provat det både rumstempererat och kallt. Det är godast kallt, men kan till nöds även drickas något varmare. Det är mycket gott som aperitif. Jag har haft det i glaset flera gånger precis innan jag ska laga mat. Eftersom det är ett starkvin funkar det utmärkt även efter huvudrätten, till desserten som kan vara crème brulée eller till lite mildare dessertostar.

Glas 2:
Vilken vacker färg! Fullpoäng! Den glittrar ljust röd. Doften bubblar upp det färgen viskat: hallon, vildhallon. Det finns bara en druva som kan ge den här upplevelsen, Pinot Noir, och här strålar det. Det är sött, men inte överväldigande för det finns en syra som balanserar. Det är elegant. Det kommer även upp andra röda bär; alkoholen känns en aning, och en liten touch av finkel. Det knockar sin gula syster, här finns ett vin som inte har sin motsvarighet någon annan stans. Ett starkvin på Pinot Noir! Även det här njuts bäst väl kylt. Som aptitretare i eget majestät eller tillsammans med lite tapastilltugg. Eller varför inte efter maten med en fransk chokladmousse. Det här har blivit min personliga favorit. Det är så gott!

Det är två starkviner, Macvin, från Jura. Det tillverkas varken enligt portvinsmetoden eller sherrymetoden. Man tar ojäst druvjuice och häller på marc för att bevara sötman och för att det inte ska kunna börja jäsa. Det finns flera andra exempel på likande starkvin, med skillnader i vilken druvsprit man använder och vilka druvor som den ojästa druvjuicen kommer ifrån. T.ex. Pineau de Charentes som spritas upp med 1-årig cognac, det Sydafrikanska Muscadel red som använder ren druvsprit eller viss Banyuls som även kan göras enligt portvinsmetoden.



Chateau d'Arlay Macvin blanc och Chateau d'Arlay Macvin rouge
Lägg märke till de olikfärgade lackerna på halsen

I glas 1 finns det 50% Chardonnay och 50% Savagnin. 2/3 druvjuice blandas med 1/3 marc som fatlagrats minst 7 år. Det lagras 3 år på gamla ekfat innan buteljering.
Chateau d'Arlay Macvin blanc 199:-/37,5 cl, 14 poäng

I glas 2 finns det 100% Pinot Noir. 2/3 druvjuice blandas med 1/3 marc som fatlagrats minst 4 år. Det lagras 1 år på gamla ekfat innan buteljering.
Chateau d'Arlay Macvin rouge 199:-/37,5 cl, 17 poäng.

Ytterligare en positiv egenskap, är att man med fördel kan förvara flaskan öppnad i kylskåpet i flera månader.

Importör: Wine Trade

Det finns ett annat Macvin på SB, Macvin de Jura, Rôlet Père et fils, 169:-/75 cl. Det är betydligt billigare, och jag gillar det också, men finkeldoften är mycket påträngande, så gillar man inte grappa är det inget att ha. Men dessa från Chateau d'Arlay är något helt annat! Det är endast aningen finkel med, och så gott, så gott...

Vintips till alla

Nu när det snart är sommar och semester, så skulle lite vintips kanske kunna passa?
Jag, som är lite kunnig när det gäller vin, har några tips som jag tänkte dela med mig av.

Först och främst hur skiljer man mellan röda och vita viner:
Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin.
Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg.
Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten.
När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.
Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för mycket vin:
- Tack, men jag vill inte ha sex ikväll.
- Nej tack, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ
Så, skål & ha en riktigt skön vinsommar!

P.S. Det är inte jag som skrivit detta, utan jag fick det i ett mejl från min svägerska. Vet inte var det kommer ifrån, men lite skojigt är det :-) Om någon känner sig som ansvarig författare ska jag gärna skriva ut det här.

onsdag 16 juni 2010

Toscanatips

En fördel med att semestra med goda vänner som varit på en plats i drygt 10 år, är att man hittar godbitarna direkt, utan att behöva spilla tid på att leta själv. Förra sommaren semestrade vi med våra Italienfrälsta vänner i Toskana. Jag delar gärna med mig av mina favoriter av vår Italienvecka.

Vi bodde på en gård 2 mil norr om Siena, alldeles vid avfarten till Colle di Val d'Elsa vid motorvägen. Gården heter Fattoria Belvedere och läget precis vid motorvägen gör den perfekt när man vill ta sig iväg på dagsutflykter för att prova vin. Eftersom gården dessutom ligger precis på gränsen utanför Chianti Classico, är det bra priser på övernattningen. Man hyr en lägenhet med självhushåll. Tvätten kan man hänga på linor bredvid hästhagen. Tuppen gal på morgonen och man känner att man är på en riktig gård. De gör ett eget vin, olja, och Vin Santo, som man kan prova.

I Colle di Val d'Elsa, uppe i gamla stan, finns ett enotek Il Salotto, där vi hittade en favoritgrappa, Moscato di Poli. Den är svår att få tag på på andra ställen, men här plockade jag den sista flaskan. Vinerna håller hyggliga priser; det är inte billigt i Italien. Ofta är det i alla fall billigare på enoteken, än hos producenterna. Vilken skillnad mot Rhône! Servicen är ypperlig på enoteket. För att sysselsätta barnen medan vi vuxna botaniserade bland flaskorna fick barnen varsin sked av tre olika sorters chokladkräm. Det var en solklar favorit, vit choklad med apelsinsmak, så naturligtvis köpte vi en burk med oss hem. Smart försäljningstrick, vi gick på det direkt :-)

Av producenterna vill jag nämna speciellt tre stycken:
Isole e Olena hade vi bokat besök. De tar endast förbokade besökare. Vi togs emot av producentens förtjusande fru, och fick en riktigt bra provning. De gör lite mer eleganta viner än normalt. Precis min smak! Jag föll som en fura för deras enastående Syrah.

En annan producent vi bokat besök hos var Querciabella. De tar inte heller emot obokade besök, och tyvärr säljer de inte heller vin på gården, annars hade det blivit både dyrt och trångt i bagaget! De gör ett enastående vitt vin, Batàr, som nog var det godaste jag provat på länge. Tyvärr kom ingen flaska med hem, men några månader senare fanns det på Systembolaget så jag norpade med mig några flaskor :-)

Den tredje producenten som jag varmt rekommenderar, är en mindre producent där det bara är att åka förbi. Fattoria La Ripa hade ett brett spektrum av viner, och det var nog där vi provade flest viner. Deras enklare Chianti Classico skulle tydligen säljas på bolaget snart i halvflaska enligt ägaren. Tyvärr har jag missat att hålla utkick, men dyker den upp är det bara att köpa!

På vägen hem tog vi biltåget från Verona och klev av i Hamburg, det rekommenderas verkligen att slippa köra alla milen genom Tyskland. Vi övernattade i Modena innan tågavfärden, och hann med att besöka en Parmesan-tillverkare, Società Agricola Montorsi. Även det besöket var bokat i förväg, och vi fick se hur de gör osten. Om man bara vill handla är det bara att åka förbi. Och handla vill man! 36-månaders äkta Parmigiano Reggianoost kostade där €13,50 per kilo, alltså med den usla svenska valutakursen knappa 150 kronor kilot. Det kändes som ett rån.... Det finns andra producenter att besöka, och jag antar att man kan få adresser på Consortiets hemsida. Jag fick en bok med adresser till alla producenter. Om vi hade haft mer tid i de trakterna hade det varit trevligt att besöka en balsamvinägerproducent och en gård som gör parmaskinka. På enoteket Il Salotto köpte vi med oss en fantastisk vinäger, Il Piccolo Mugnaio som bara kostade €23 för 250 ml.

lördag 12 juni 2010

Det är ett hårt jobb

Jag och AJ har tillsammans, med hjälp av B, hållit i Munskänkarnas Stockholmssektions druvkurs nu i flera år. Vi har var och en våra favoritavsnitt, och favoritdruvor. Att min druva är syrah är ingen hemlighet. Syrah har vi lagt tillsammans med lagring och då kommer mitt andra intresse in, jag pratar mycket om olika förpackningar :-)

För varje druvkurs jag håller vill jag förbättra den ytterligare. Jag vet inte hur många flaskor jag köpt in för att testa. Är det här vinet en bra representant för den här druvan?

Den här gången har jobbet tagit mig till en jämförelse jag kände att jag inte kunde smita ifrån. Samma druva: chardonnay, samma producent, samma år, och priset är lämpligt för kursvin. Det ena ekat, det andra oekat. Här ska provas om de karaktäristiska dragen för oekat och ekat finns. Om det gör det, är det klockrena druvkursviner.

Färgen på vinerna i de olika glasen skiljer inte så mycket. Det ekade borde vara något djupare om all teori ska stämma. OK, man kan inte få allt, men hur är det med doft och smak då?

Från glas 1 slår en frisk ton emot mig. Man kan känna att här är det enbart lagrat på ståltank. Ståldoften finns tydligt där. Vilken tur, det är det oekade vinet. Vad finns mer i doften då? Jo citrus och äpplen finns där. En fräsch chardonnay-karaktär.
Med vinet i munnen känns det torrt, det har en bra, men inte alltför hög syra och en medelfyllig kropp. Citrusen känns även i smaken, tillsammans med apelsinskal, äpple, aningens päron och lite tropiska frukter som persika och aprikos. Det här vinet borde ha jäst relativt svalt.

Facit:
72303 Jordan Unoaked Chardonnay 2009, Jordan Winery, Sydafrika/Stellenbosch 99:-
Efter att vinet jästs på tank fick vinet ligga i fyra månader på sin jästfällning. Ibland rördes man igenom fällningen för att framhäva jästfällningskaraktären.


I glas 2 slår en större doft emot mig. Det är smörigt, fett, och har en honungston, men framförallt är det rostat franskbröd som sticker ut. Jag kan näsan förnimma min frukost i glaset. Den bestod av nygrädda scones med tillbehör som clotted cream och lemon curd, allt egenhändigt gjort. Smaken av vin två är en bekräftelse av doften. Det har en bra men inte alltför hög syra, det är medelfylligt med rostade toner, citrus, honung som en smörighet som känns. Och ja, vinet har genomgått malolaktisk jäsning, vilket smörigheten tyder på.

Facit:
72302 Jordan Chardonnay 2009, Jordan Winery, Sydafrika/Stellenbosch 119:-

Juicen fatjästes i 228 liters ekfat (50% nya och 50% andra års ekfat) från Nevers och Bourgogne. Vinet jästes på jästfällningen i nio månader och faten rullades ibland för att framhäva jästfällningskaraktären. Slutligen tillades 19% tank-jäst chardonnay till blenden för att förstärka citrustonerna. Vinet har genomgått malolaktisk jäsning.

Var det en bra jämförelse - oekat mot ekat? Absolut! De här vinerna kan jag definitivt rekommendera som ett pedagogiskt exempel på vad är det som egentligen är druvsmaken kontra fatlagringen. Om vinerna är prisvärda eller goda funderar jag inte närmare på här, men det oekade föll mig bättre på läppen.
Vinerna finns i beställningssortimentet, och jag har återigen använt mig av den utmärkta e-tjänsten som systembolaget har för att få hem dessa viner. I samma beställning klickade jag hem några andra viner som också ska bli kursviner.

Kul med sådana här viner! Jag vill ha tips om fler liknande exempel! Det borde finnas många producenter som gör olika vin av samma grundvin. Kanske med franska ekfat för ena vinet och amerikanska ekfat för det andra?

Ge mig tips!!

Bilderna har lånats från importören Wineworlds hemsida som pressbild.

torsdag 3 juni 2010

Önskas: BYO med anmälningsplikt


Munskänkarna har skrivit ett brev till samtliga riksdagsledamöter med anledning av den föreslagna nya alkohollagen. Den skulle ha diskuterats den 14 juni i riksdagen, men är nu bordlagd av skäl jag skrev om i förra inlägget.

I korthet vill vi i Munskänkarna ha möjlighet att ta med eget vin på restaurang för vinprovning och efterföljande middag. Detta är idag inte tillåtet. Ett utdrag ur texten vi skrev:

Förslag på ändring i alkohollagen
Det är föreslagit i den nya alkohollagen att den som tillverkar alkoholdrycker från råvaror som produceras på den egna gården, efter anmälan till kommunen, får erbjuda provsmakning av de egenproducerade dryckerna vid tillverkningsstället. (8 kap. 7 §).
Det är även föreslaget att det ska vara tillåtet att krydda egen sprit för servering efter anmälan till kommunen (8 kap. 3 §). Likaså är det föreslaget att cateringföretag kan få permanent serveringstillstånd under förutsättning att den lokal som ska användas för varje tillfälle anmäls till och godkänns av tillsynsmyndigheten (8 kap. 4 §).

Vi föreslår att ett liknande förfarande tillåts för att ta med egna drycker till en lokal med utskänkningstillstånd. Tillåt erkända ideella föreningar såsom Munskänkarna där man känner till och lär ut om alkoholskador och där man arbetar med måttfullhet, att efter anmälan om vilken lokal som arrangemanget ska vara i, ta med egna drycker. Låt den ideella föreningen ha anmälningsplikt till kommunen när en vinprovning ska hållas i en lokal med serveringsstillstånd. Föreningen kan granskas innan och ges en godkännandestämpel att föreningen i sig är godkänd att ta med egna drycker till en lokal med serveringstillstånd. Detta liknar det som finns i många länder kallat ”Bring Your Own”, med den skillnaden att ett anmälningsförfarande i förväg skulle krävas.

Håller ni med om att det vore bra?

P.S. Det är jag som skrivit brevet å Munskänkarnas vägnar eftersom jag är ansvarig för alkohollagsfrågor i föreningen. Därav alla mina inlägg om alkoholpolitik och alkohollag om någon undrar.... Det intresserar mig :-)

Försenad alkohollag

Det skulle ha kommit en ny alkohollag 1 juli. Den sköts fram till 1 augusti, och nu kanske den kommer 1 januari 2011. Hur blev det så här kan man fråga sig?

Det finns någon regel som gör att ett EU-land kan fördröja en lag i tre månader i ett annat EU-land. Pressmeddelande Socialdepartementet

Med tanke på höstens val vet vi inte hur det blir, om nästa riksdag och regering byts ut, så vet vi inte om de tycker att en alkohollagsförändning är något att satsa på. Eller att det här förslaget är bra. Jag tycker det finns många bra saker i lagförslaget. Även om jag hade velat se ytterligare förändringar. Det enda positiva är att utredningen om gårdsförsäljning kanske blir klar tills det är dags att ta upp lagförslaget igen.

onsdag 19 maj 2010

Lättare glasflaskor till vin

Från samma källa som nedan, norska Packnews kommer även detta idag.
Sa jag inte att glas är bäst, och det här är ju lovande:

Owen-Illinois (O-I) i California lanserar 27% lättare glassflaskor till vin.

Den nya versionen väger endast 11,6 uns - det motsvarar ca 330 gram.

Som version nummer två kommer en 0,75 liter med en vikt på endast 13 ounces = ca 250 gram. Först att ta den i bruk är grossisten LD Carlson Co. De kommer initialt att säljas på USA:s östkust.

Utvecklingen är en del av företagets ambitiösa framtida planer mot minskad miljöpåverkan, såsom PN rapporterade på tisdagen i veckan gick.

Nej till vitvin i plastflaskor

Jag läser i norska utgåvan av Packnews på webben idag att Institute of Vine and Wine Sciences gjort en studie på hur vinerna utvecklas i glas, mono- och flerskikts PET-flaskor och bag-in-box. Min översättning av notisen:

Glas är fortfarande den dominerande förpackningsmaterial för vin, men nya sorter, som BiB och PET-flaskor, stjäl mer marknadsandelar. Detta fick Institute of Vine and Wine Sciences (ISVV) att starta en treårig studie att effekterna förpackningsmaterialet på hållbarhet.

Rémy Ghidossi på institutet sa: - Det är dags att presentera fakta, baserat på vetenskaplig information och kvantitativa data, för att se vad de olika materialen är gjorda av.

Från tanke till handling: ISVV har undersökt hur de röda och vita viner från Bordeaux förändrats över tiden, tappade på glas, mono- och flerskikts PET-flaskor och bag-in-box.

Med jämna mellanrum under ett år, mätte forskare gasnivån i vinet (syre, koldioxid och sulfatdioxid). Även färgen på vinet analyserades. Slutsatsen var tydlig: Vitvinets karaktär hade ändrats väsentligt efter sex månaders lagring för alla material utom glas.

Enligt forskarna visar den kemiska analysen att PET släpper genom syre genom väggen efter sex månader. Det ledde även till en kraftigt minskad mängd av koldioxid, det samma gäller sulfatdioxid.

Dessa grundläggande förlustfaktorer resulterade i en förödande effekt på vitvinet: En panel med provsmakare karaktäriserade det unisont som "rutten frukt."

När det gäller rödvin i PET eller BIB observerades några mindre förändringar, men ISVV säger att det är för tidigt att dra en definitiv slutsats här. Nu planerar institutionen en arton månaders analys för att få veta mer.


Storyn förtäljer inte vilken förslutning som använts, men min slutsats är klar: Vin ska tappas på flaska.....

måndag 3 maj 2010

E-beställning

Jag provade Systembolagets e-beställning idag.

Det började inte så bra. När jag (försökte) logga in fick jag ett internt felmeddelande, och det gick inte att prova igen. Jag försökte en timme senare och då gick det. Nu gäller det att se när varorna dyker upp. Enligt hemsidan ska det ta ca 8 arbetsdagar innan varorna finns i den butik jag valt.

Vad jag beställt? Något ovanligt som jag eventuellt ska använda på starkvinsavsnittet nästa vår... Det gäller att planera kurserna i tid!

Uppdatering 6/5, efter tre arbetsdagar:
Jag har fått ett SMS från SB att vinerna finns att hämta. Otroligt snabbt! Jag hinner inte gå ner idag, men imorgon ska jag se om jag fått allt och om det blivit rätt. Fortsättning följer.

Uppdatering 7/5, efter fyra arbetsdagar:
Jag hämtade ut vinerna idag, och både killen som hämtade på lagret och killen i kassan kommenterade att det verkade vara spännande viner. Jag berättade hur de tillverkades, och de blev än mer intresserade.


Det här fungerade ju alldeles utmärkt!

Systembolaget får en guldstjärna av mig idag för snabb, korrekt leverans, och trevlig personal!

torsdag 28 januari 2010

Årets bästa vinprovning?



Orden tryter, men andra har redan beskrivit hur de upplevde att vinerna smakade.

Framför på bordet står fem glas uppradade. Alla av samma årgång, 1989. Alla från samma område. Och det är inte vilket plonk som helst. Det är de fem Premier Cru Classé-vinerna och efter provsmakningen gav jag dem de här betygen: (ordningen på glasen var annan)
Haut-Brion 20 poäng, Lafite Rothshild 20 p, Mouton-Rothshild 19,5 p, Latour 19 p, Margaux 19 p.

Årets bästa provning år 2010? Troligen. Förhoppningsvis inte.

Jag håller inte med om att Margaux skulle vara så dålig som provande bloggare noterat. Sämst i startfältet kanske, men oj, oj, vilket vin.

Jag måste erkänna att jag inte hade riktig koll på hur många sedlar flaskorna kostade, så jag kolla runt efter cirkapriser när jag kom hem, och fnissade lite när jag såg att som jag rankat dem, så var priserna. Mouton Rothshild, Latour och Margaux var relativt likvärdiga i pris, med Lafite Rothshild ca dubbelt så dyr som Margaux och så slutligen Haut-Brion på dryga €825. Om det var värt det? Ja det tycker jag. Vinerna var inköpta för massor av år sedan, och hade vi köpt in dem nu, hade priset för provningen varit ca 60-65 % dyrare, om min snabba huvudräkning på lokaler stämmer.

Jag känner mig previligerad att jag är med i en sådan eminent förening som kan servera det här startfältet. Två gånger på en vecka dessutom!

fredag 15 januari 2010

Ny alkohollag presenteras idag!

Vad spännande, jag trodde det skulle dröja ännu lite till innan det det var dags för ny alkohollag. En lagrådsremiss presenteras idag, och sedan kan det gå rätt fort innan riksdagen fattar beslut och en ny lag kan träda ikraft.