måndag 26 februari 2007

Stämda för bildstöld

Den här bloggen skulle enkom handla om drycker, men jag bara måste få inflika en sak eftersom det tangerar min profession. Jag jobbar med immaterialrätt, och kan bara applådera de starka reaktioner som äntligen kommer om bloggare som snor bilder. Vissa verkar tro att man kan ta bilder hur som helst och publicera på sina bloggar. Men bilder, och text, är upphovsrättsskyddat! Det betyder att du inte får använda dem utan att ha bett om lov. Det spelar ingen roll om du tjänar pengar på det eller inte.
Läs gärna den upplysande artikeln om hur du kan få gratis bilder så slipper du begå något fel.

Bilderna på den här sidan kan ingen annan än jag själv beskyllas för.

Andra bloggar om:

söndag 25 februari 2007

Mumsig toscanare

Lördagkväll och melodifestival. Till middagen korkade vi upp en flaska 1997 Tore del Moro Morellino di Scansano Riserva från Azienda Agraria Santa Lucia. Den är inköpt på det välsorterade men något dyra Enoteca Toscana i det gamla Medici-palatset i Sienna sommaren 2003 för 118:-. Vinet är gjort på 100% Sangiovese, och jag skrev i vinkällarboken att enoteket rekommenderade att lagra det till 2004. Men efter att ha smakat det nu, så har vi flyttat fram rekommendationen till 2008. Det blir nog inte så mycket bättre än det är nu, men det är inte i utförsbacke heller.

Hur var det då? Jo doften var fylld av körsbär och svarta vinbär. Smaken exploderade av körsbär, hallon och svarta vinbär där de svarta vinbären hade karaktär av naturlig svart-vinbärsessens i godis. Det blev Nickelkarameller av det. Syran och tanninerna var i god harmoni. Det var mycket gott, och uppebart att Scansano-vinerna tål att lagras en del.

Lite fakta om Morellino di Scansano:
Scansano är känt för sitt vin alltsedan Napoleons armé hade en garnison här under tidigt 1800-tal. Kusten och slättlandet var så malariadrabbat att man flyttade därifrån under sommaren till Grosseto. Dante kallade området för helvetet på jorden.

Scansano som ligger 500 m ö h blev en stor sommarstad. Officerarna började odla vin och man producerade 1818 5000 hl, varav 500 hl var Riserva. Man odlade Grenache, Syrah, Gamay och Cabernet. Sangiovese, eller Morellino som den heter här, har funnits länge.

Man hade försökt flera gånger tidigare att dränera upp sumpområdena, men det var först under Mussolini man lyckades. Ny mark blev då tillgänglig, och det har exploderat i nyetablerande. De stora vinhusen i Chianti har sökt sig hit, man har nyplanterat, byggt och experimenterat. Det är varmare här än i Chianti och det ger ett vin som här i Morellino di Scansano är Chiantilikt, med en mjukare, lättare men ändå rikare och mer öppen stil.

Kvalitetsbeteckningen DOC Morellino di Scansano kräver minst 85% Sangiovese + ev Canaiolo, Cilieglio, Malvasia Nera eller Alicante(=Grenache).
Det finns "vanlig" Morellino di Scansano och "Riserva" som har + 2 års lagring varav ett år på fat.

Ordet Morello kommer från en hästras ”Cavalli Morelli” som drog vagnarna för Grossetos adel.

Ska man handla en Morellino di Scansano på systembolaget nu, finns endast två stycken i ordinarie sortiment, där Bronzone Belguardo från Marchesi Mazzei är det bättre vinet. Morellino di Scansano Riserva från Val delle Rose är ett trevligt, lite enklare pastavin.

Andra bloggar om:

lördag 24 februari 2007

Bordeaux 1988

Man skulle kunna tro att jag är en riktig Bordeaux-freak. Tredje Bordeaux-provningen, 19 viner, på mindre än två veckor. Undrar hur det ska sluta...
Inte kan jag säga att jag gillar Médoc-viner framför Saint-Émilion eller tvärtom heller. Det är lika gott!

Kvällens provning bjöd på ett strålande startfält, eller vad sägs om en Saint-Emilion Premiers Grand Cru Classés A, en Saint-Emilion Premiers Grand Cru Classés B, och fyra Médocviner varav tre stycken 2:a Grand Cru Classé och en 5:e Grand Cru Classé. Jag har inte provat så här många strålande Bordeauxer sedan jag var aktiv i CVP, Collegium Vinorum Polytechnicum, en vinprovarförening på KTH. Men i CVP har jag provat alla fem 1:a Grand Cru Classé och Cheval Blanc:en några gånger. Jag "saknar" dock Chateau Ausone, så om någon vill bjuda på det någon gång :-)

Vad är då skillnaden på vänstra (Médoc och Graves) och högra (Saint Èmilion och Pomerol) stranden? Enkelt förklarat är det att på vänstra sidan dominerar Cabernet Sauvignon, och på högra är Merlot och Cabernet Franc viktigast. Då borde det väl vara enkelt? Jo, man önskar ju... Vad jag har lärt mig under de här veckorna är i alla fall att jag lyckas ganska ofta pricka in Pauillac-vinerna.

1988 var ett år som regnade mycket på våren, juli blev torr och varm så det gav tjocksakaliga druvor med mycket färg och tanniner. 1987 regnade skörden bort, så med det i minnet skördade många för tidigt 1988, för att vara säkra på att få in skörden.

Provningsledaren förmedlade sina enorma kunskaper på ett trevligt och avslappnat sätt.

Vinerna vi provade var i min rankordning:

1988 Clos Fourtet, Saint-Émilion Premiers Grand Cru Classé B, 480:-
85% Me, 10% CS, 5% CF
Tegelfärgad. Relativt stor åldrande doft av fat och källare. En fantstisk mognadston. Smaken hade bra balans mellan syror och mjuka torra tanniner. Relativt liten frukt, fat och något uttorkad. Ett vin på topp, eventuellt på nedgång. Jag gillar dessa åldrande toner. Mmmmums!

1988 Chateau Mouton Baronne Philippe, Pauillac, 5:e Grand Cru Classé, ca 500:-
57% CS, 23% Me, 12% CF, 2% PV
Det här vinet har bytt namn flera gånger, och heter sedan 1989 Chateau d'Armailhac. Det var synd att årgång 2000 var korkad när jag provade det för en vecka sedan.
Medeldjup mahognyfärg. Doften var stor, åldrande med toner av stall, hö, fat och massor av rostat kaffe. En härlig doft. Jag gillar kaffetonerna! Smaken har bra balans mellan syra och tanniner, medelstor frukt, fat med något beskt avslut. Beskan avslöjar att det är Pauillac:en. Jag tycker om vinet, även om doften lovar mer än smaken ger.

1988 Chateau Rausan-Ségla, Margaux, 2:a Grand Cru Classé, 550:-
61% CS, 35% Me, 2% CF, 2% PV
Medelstor röd färg. Doften har en mognad med gödsel och fat. Jag var till en början tveksam om den var korkskadad för det var en något mysko doft, men den försvann så då var det inte kork. Smaken hade mjuka syror, medelstora tanniner och en tydlig fatton. Eftersmaken var god. Det här vinet var på topp, så flaskan vi har hemma kommer nog att korkas upp rätt snart.

1988 Chateau Cheval Blanc, Saint-Émilion Premiers Grand Cru Classé A, 1100:-
minst 60% CF, resten Me och 1% CS
Medeldjup tegelfärgad. Doften hade en begynnande mognad med fat och röda bär. Smaken var relativt stor med medelstora syror och balanserade tanniner och de röda bären går igen även i smaken. Vinet är fortfarande ungt, mycket gott och balanserat. Det hade kommit högre upp hos mig om det hade varit mer moget, men helt klart är att det är ett strålande vin.

1988 Chateau Brane-Cantenac, Margaux, 2:a Grand Cru Classé, 490:-
65% CS, 30% Me, 5% CF
Tegelfärgad med en orange kant. Doften hade en begynnande mognad, röda bär, fat, stall och läder. Smaken var stor med bra balans mellan syror och tanniner. Det smakar moget och röda bär och förvånansvärt tunt. Eftersmaken är eldig.

1988 Chateau Gruaud-Larose, Saint-Julien, 2:a Grand Cru Classé, 331:-
57% CS (40-60% i vinet beroende på årgång), 30% Me, 8% CF, 3% PV, 2% Ma
Mahognyfärgad. Doften är knuten, men man skönjer ändå lakrits och fat. Smaken har bra syror och tanniner, men är beskt, stjälkigt och något kantigt.

Min bedömning skiljer sig något från majoriteten. Ungefär lika många röster får Cheval Blanc, Gruaud-Larose och Rausan-Ségla och vinner med det loppet. Men det vore fantasktiskt tråkigt om vi tyckte likadant allihop.

*CS=Cabernet Sauvignon, Me=Merlot, CF=Cabernet Franc, PV= Petit Verdot, Ma=Malbec

20070222

Andra bloggar om:

söndag 18 februari 2007

Kan du vara objektiv?

SvD hade idag en artikel Under strecket om terroir och smak. Det var ett stycke i artikeln som speciellt fångade mitt intresse, och det var en recension ur en bok av Jamie Goode "The Science of Wine". En testpanel av erfarna vinprovare hade fått prova samma vin med en veckas mellanrum utan att veta vilka viner de provat. Första gången fick de informationen att det var enklare viner, andra gången att det var viner av högsta kvalitet. Omdömena blev minst sagt olika där de viner av "hög kvalitet" fick omdömen som komplext och balanserat jämfört med de andra som fick omdömena enkelt och obalanserat.

Precis samma sak kommenterade jag om mig själv häromdagen då jag trodde jag drack en Bordeaux men i själva verket hade en Bouscassé i glaset.

Det är säkert p.g.a. dessa faktorer som jag inte alltid är överens med t.ex. Systembolagets omdömen om vinerna. Det kan vara så att jag inte alls hittar en egenskap som de sagt ska finnas med; en egenskap som ofta, men inte alltid, brukar finnas i en viss typ av vin.

I V&S sensoriska vinpanel får vi aldrig veta vad vi provar, och det är just för att man inte ska påverkas av förutfattade meningar. Det är ett intressant sätt att prova, och jag har slutat tycka det är trist att vi aldrig får reda på vad vi bedömt.

Tänk om systembolagets omdömen kunde komma från en liknande sensoriks panel som inte vet vad de bedömer. Undrar om omdömena skulle se annorlunda ut mot vad de gör idag?

Andra bloggar om: ,

fredag 16 februari 2007

Abonnera på öl!

Nog för att jag tycker att det borde vara enklare att få handla sina alkoholdrycker (t.ex. genom gårdsförsäljning), och att det borde få finnas licensierade handlare utöver Systembolaget, men danskarna har nog gått ett steg för långt.

Företaget A World of Beer har en tjänst där man kan abonnera på öl! För 470 DKr får man 8-10 öl i månaden leverat till dörren. Snacka om att trycka på någon alkohol! Nej, ska man få det hemleverat tycker jag man ska göra en aktiv beställning och inte ha abonnemang. Tänk er själva hur det kan se ut. "Oj, i morgon får jag en ny försändelse av öl, men jag har ju tre flaskor kvar hemma. Bäst att dricka upp dem nu innan de blir för gamla, fast egentligen var jag ju inte sugen på öl idag".

Nej, det är nog tur att vi har lite restriktioner i Sverige, även om alkohollagen skulle må bra av en uppdatering på sina ställen.

Abonnemanget gäller bara i Danmark, om nu någon hade hoppats på att få en kasse öl till dörren.

Andra bloggar om: ,

Mera Bordeaux, årgång 2000

Provning igen, och mera Bordeaux. Den här gången med sensorikgänget, så vi började naturligtvis med ett uppvärmningsvin, 2000 Chateau Meyney, en Cru Bourgeois från Saint-Estèphe med vingården planterad med 70% Cabernet Sauvignon, 24% Merlot, 4% Cabernet Franc och 2% Petit Verdot.

Vi provade halvblint, så vi visste vilka vinerna var, förutom en. Den här kvällen hade CB letat fram en blandlåda av årgång 2000. Vi provade La Comanderie (Saint Emilion Grand Cru), Clos des Jacobins (Saint Emilion Grand Cru), Grand-Puy-Ducasse (5:e Grand Cru Classé från Pauillac) och två viner från Baron Philippe de Rothschild: Chateau Clerc-Milon (5:e Grand Cru Classé från Pauillac) och Chateau d'Armailhac (5:e Grand Cru Classé från Pauillac), samt det okända vinet som var en Chateau Bouscassé (en luring från Madiran!).

Till maten drack vi 2000 Chateau Noaillac, en Cru Bourgeois på magnumbutelj för 223:-. Egendomen är planterad med 50 % merlot, 45 % cabernet sauvignon och 5 % petit verdot.

Omdömena i min favoritordning:

2000 Grand-Puy-Ducasse
62% Cabernet Sauvignon, 38% Merlot
Djup röd färg. Doften hade en begynnande mognad med mycket fat. Smaken hade perfekta syror och tanniner, fat och mognad med något beskt avslut. Gott!

2000 Clos des Jacobins
70% Merlot, 28% Cabernet Sauvignon, 2% Cabernet Franc
Djup röd färg. Doften hade fin ålder, fat och känslan av att man satt näsan i en kaffeburk. Häftigt! Smaken hade bra syror och tanniner, fat, ceder och detta kaffe! Jag som varit en inbiten tedrickare har börjat dricka kaffe i form av espresso, och samtidigt börja stormgilla viner som har smak av kaffe. Det var delad förstaplats på dessa två.

2000 La Comanderie
Djup mahognyfärg. Doften var åldrad med fat, blyerts och kaffe. Smaken hade bra balans på syror och tanniner, fat och kaffe. Gott även detta vin.

2000 Chateau Bouscassé
65 % Tannat, 25 % Cabernet Sauvignon, 10% Cabernet Franc
Färgen här stack ut från de andra då detta vin hade en mer blåröd ton. Doften hade en begynnande mognad av fat. Smaken var även här mest av fat, med något beskt avslut. Det här vinet provade jag 27/12 också, och hade betydligt mer att säga om det . Jag tyckte bättre om det idag, men det kanske beror på att jag trodde det var en Bordeaux? Tänk vad smaken påverkas av vad man tror att man dricker. CB berättade att man i Madiran inte haft någon vinlus, så det är oympade stockar där, som kan vara tvåhundra år......

2000 Chateau Clerc-Milon
48% Cabernet Sauvignon, 34% Merlot, 14% Cabernet Franc, 3% Petit Verdot
Djup röd färg. Doften hade en begynnande ålder, med fat och choklad. Smaken hade relativt friska syror och skarpa tanniner, med choklad och ett beskt slut. Stilen på det här vinet är modern, och det behöver definitivt lagras.

2000 Chateau d'Armailhac
Tyvärr korkskadad, även om vi tvistade en del om det. Det doftade av färsk kork och gödsel och smaken var trist, lite platt.

20070213

Andra bloggar om:

Snabbt ordnad vinprovning

På fredag eftermiddag meddelar C&C att de inte kan ha lördagens vinprovning. Sjuka barn. Alla kunde, utom O som bara dyker upp då och då. Jag och L tyckte att vi inte kunde låta alla sitta hemma mol allena och törsta ihjäl, så vi tog stafettpinnen, och botaniserade i källaren. Fyra viner ställdes upp på fredag kväll, och två inhandlades på lördagen. Resultatet blev rätt bra, 6 bordeauxer i tre par, ny årgång mot några år gammalt. Alla paren hade en 2001.
Vi provade Chateau Reignac, Chateau Bernadotte, och Chateau Giscours.

Chateau Reignac är en Bordeaux Supérieur. Det är som den regionala AC Bordeaux, men med en högre minimigrad av alkohol.
Chateau Bernadotte är en Cru Bourgeois som är en klassificering i Médoc och Haut-Médoc under Cru-classé-nivå. Högsta nivån är Cru Bourgeois Exceptionelles, nästa är Cru Bourgeois Supérieur och därefter kommer Cru Bourgeois.
Chateau Giscours är en 3: e Grand cru Classé.

Det var en bredd på kvalitet samtidigt som vi hade lite olika år.

Kommentarer om vinerna:

2001 Chateau Reignac, inköpt november 2005 för 139:-
70% merlot, 25% cabernet sauvignon och 5% cabernet franc.
Röd färg. Doften var stor med fat, röda bär och den typiska mejeritonen. Smaken hade frisk syra, mjuka tanniner med röda bär. Det var ett mjukt drickvänligt vin nu.


2003 Chateau Reignac, inköpt nu för 145:-
Ungefär samma noteringar på denna som på 2001:an, men mejeritonen var mer av filmjölk här. Även detta vin var mjukt och drickvänligt nu.



2001 Chateau Bernadotte, inköpt nu för 227:-
65 % cabernet sauvignon, 33 % merlot, 1 % cabernet franc och 1 % petit verdot.
Röd färg. Doften var stor, ung med svarta vinbär och fat. Smaken hade bra syror, medelstora tanniner, röda bär, röda vinbär, fat och något besk. Eftersmaken gav röda syrliga bär. Alldeles för ungt för min smak. Det var näst sämsta vinet hos mig.



1996 Chateau Bernadotte, inköpt augusti 2004 för 150:-
Begynnande mahognyfärg. Doften var stor, med mognadstoner, röda bär, grädde och grön paprika. Smaken hade bra balans på syror och tanniner, med smak av röda bär och fat, och en hel del alkohol. Det här vinet hade utvecklats en del, det var riktigt gott nu, men jag skulle lätt kunna låta det ligga ett tag till. Jag gillar ju rejält mogna viner.



2001 Chateau Giscours, inköpt maj 2006 för 329:-, men kostar idag 490:- på bolaget. Sanslös prisökning!
Vingården planterad med 75 % cabernet sauvignon, 22 % merlot, 2 % cabernet franc och 1 % petit verdot.
Röd färg. Doften var ung, svarta vinbär, fat och något tobak. Smaken hade frisk syra, bra tanniner, stor kropp med röda bär och fat. Alkoholen hängde kvar i eftersmaken, liksom en irriterande beska. Vinet var ett barnarov, och det gillar jag inte.

1994 Chateau Giscours, inköpt juli 2000 på slottet för 185:-
Mahognyfärgad. Doften var stor, med begynnande mognad, röda bär, fat, något tobak, grön paprika och blyerts. Smaken hade bra syror och tanniner, medelstor kropp med röda bär, fat och tobak. Ett stort, gott vin, men jag låter nog det ligga ett tag till.

Mina favoriter var de två äldsta, med ålderns rätt och med de båda Reignac:en därefter, mycket tack vare att de två var så klunkvänliga nu.

20070210

Andra bloggar om:

tisdag 13 februari 2007

Tack för hjälpen!

Tack Ove för inspiration att börja blogga. Räknaren är installerad! Jag kanske ber om fler tips framöver!

Vem är jag?

Jag har ju redan avslöjat att jag jobbar med patent, och eftersom jag tror att vi bara är runt 1000 personer i Sverige som sysslar med det, så skrattade min patentkollega H och sa att då är det inte så svårt att lista ut vem jag är. Speciellt som jag avslöjat att jag även har ett extraknäck på V&S. Då är vi nere i två potentiella personer. Och eftersom vi är av olika kön, återstår det bara en person.

Många tror att de är anonyma på nätet, och avslöjar bara vissa delar om sig. Men det är ofta ganska lätt att gissa vem personen i fråga är. Personligen ville jag bara vara anonymiserad i början innan jag fått form på bloggen. Det återstår lite arbete, och jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska skriva om vinerna. Och än vill jag inte lägga ut något kort på mig själv, men det kommer nog så småningom.

Så vem är jag då?
Jo, jag är en 39-årig stockholmska som jobbar på patentverket som patentingenjör, där mitt huvudsakliga teknikområde är förpackningar. Det är ett spännande och kul jobb som jag haft i 11 år. Där bedömer jag patentansökningar objektivt och ska aldrig ta i beaktande om jag personligen tycker det är en bra idé eller inte.
I åtta år har jag dessutom provat vin i V&S sensoriska vinpanel. Vi provar viner i svarta glas och får aldrig reda på vad vi provat. Vi får inte tycka något om vinerna, utan skalar bara in upplevelsen av egenskaper såsom t.ex. syrligt på en skala från saknas till oerhört mycket.

Jag är rätt duktig på att vara objektiv, men klarar jag att vara subjektiv? Det får visa sig.

De som känner mig, vet att jag även tycker om saker. När jag provar viner privat, då tycker jag saker. Jag tycker om ett vin, eller inte. Jag tycker att ett vin är bättre än ett annat. Jag tycker om saker som händer också, och tyckandet är det jag tänker uttrycka här på bloggen.

Jobben varken får eller vill jag blogga om, men privata upplevelser är fritt. Så det blir det här.

fredag 9 februari 2007

Dragon Seal

För bra precis ett år sedan ordnade en kompis en provning med viner från Kina. Hon hade varit där och släpat hem 6 stycken olika flaskor där de tre röda var ChangyU ett vin gjort på Cabernet Sauvignon och någon oidentifierad kinesisk druva, ett vin enbart gjort på kinesiska druvor som tyvärr var korkskadat, och Dragon Seal Cabernet Sauvignon 1999. Av alla sex vinerna var Dragon Seal det som var mest drickbart. Det doftade av fattoner, svartavinbär och källare. Smaken hade lagom syror och tanniner, men var lite beskt, varmrökt och hade en gräddton. Jag smakade en nyare årgång på VinNordic i år, och blev väl inte mer imponerad då heller. Det är kul att prova viner från nya områden, och har man inte provat ett kinesiskt vin kan man ju göra det, men mer som kuriosa än som vinupplevelse.
1 februari kom 2005 Dragon Seal på Systembolaget.

Jag själv hade ett japanskt vin på en provning för några år sedan (1998 ser jag i mina provningsanteckningar), som jag släpat hem från Japan. Det matchade jag i en provning av "Bordeaux mot Bordeaux-kopior", och det stod sig rätt bra faktiskt. Det var 1985 Chateau Lumière som vi provade mot 1995 Hourtin-Ducasse, 1983 Chateau Leoville-Poyferré och 1993 Overgaauw.

Andra bloggar om:

måndag 5 februari 2007

Grenache

Grenache. Eller Garnacha, beroende på var i världen man befinner sig. En av världens mest odlade druvor, men ändå lite anonym. Spaniens mest utbredda blå druva, och nummer två i Frankrike. Ursprunget är Spanien, Aragonien, så det är inte konstigt att en synonym är Tinta Aragonés. I Spanien har den ett tredje namn också, Lladoner. På Sardinien heter den Cannonau. Inte nog med att man ska hålla reda på var i världen alla druvor växer, vilka viner de ger och hur karaktären är. Man måste hålla reda på alla synonymer också. Om man vill vara petimeter alltså. Och det vill jag ibland. Men inte i andra sammanhang.

För några veckor sedan provade jag fyra viner på i huvudsak grenache. Det var ett vin från Chateuneuf-du-Pape, ett Côtes-du-Rhône, ett vin från Priorat i Spanien och ett Australiensiskt. Här kommer omdömena i min preferensordning, med det jag tyckte bäst om först:

2003 Bosquet des Papes, Bosquet des Papes, Chateuneuf-du-Pape, 241:-, varunummer 82130
Druvor: 75% grenache, 11% mourvédre, 9% syrah, 5% cinsault, vaccerese och counoisie
Färgen var medelljus mahogny. Doften var medelstor, ung med choklad, massor av läder, rostad och kola. Smaken hade bra syror och balanserade tanniner, den var varm med en bränd touch. Eftersmaken satt i länge, ett riktigt gott vin.

2004 Mas Vilo, Castell d'Or, Priorat Spanien, 95:-, varunummer 99283
Druvor: 60% grenache, 40% carignan
Färgen var medeldjup röd/blå. Doften var medelstor, relativt mogen med gödseltoner och örter. Jag tyckte doften var mysko, lite kemisk. Smaken var bättre än doften med frisk syra, medelkraftiga tanniner men ändå rätt mjuk, den hade stor kropp och mycket röda bär-fruktighet. Det var ett vin som ändå vann en del, trots doften.

2005 Pankarra grenache, Parri Estate, McLaren Vale Australien, 126:-, varunummer 99580 Druvor: 100% grenache
Färgen var medeldjup blåröd. Doften var medelstor, ung, och bestod främst av röda bär, speciellt hallon. Smaken hade någon restsötma, frisk syra och medelkraftiga tanniner. Det var fylligt, med stor frukt av röda bär såsom körsbär och hallon. Ett typiskt nya-världen-vin. Lite svulstigt och inte riktigt min smak.

2004 Côtes-du-Rhône les quatre terres, Domaine Santa Duc, Côtes du Rhône, 107:-, varunummer 87270
Druvor: 70% grenache, 25% syrah, 5% carignan och cinsault
Färgen var medeldjup röd. Doften var medelstor, ung, stickigt spritig med röda bär, tobak, örter, anis och peppar. Smaken hade friska syror och balanserade tanniner, röda bär och ett beskt avslut. Tyvärr min förlorare, och det p.g.a. beskan.

Det var en intressant provning, även om grenache inte tillhör min favoritdruva. Ett påvevin tackar jag aldrig nej till, och det var ju vinet som stack ut också.

20070118

söndag 4 februari 2007

Tvist om det var kork

Igår tog vi fram ett enkelt vin som vi köpt i München på en italiensk grossistaffär, Moby Dick. Det var prisnedsatt så vi betalade bara ca 55:-. Det var 2003 Carato från Erik Banti. Ett Morellino di Scansano-vin gjort på 85% sangiovese, 10% merlot och 5% syrah. Jag tyckte det var korkat, men L tyckte inte det. Han tyckte det luktade kork, färsk kork, men inte korkdefekt. Jag höll med om att det var mycket färsk kork i doften, men jag tyckte det var defekt. Jag vill inte att det ska dofta kork, färsk eller inte, så då menar jag att det är defekt.

Undrar om jag blivit nojig på korkdefekt?

Frankenvin och glaskork

Jag älskar nya förslutningar!
I somras när jag var i Tyskland på semester, hittade vi en producent som har börjat använda sig av glaskork. Jag hade hört talas om korken tidigare, men inte sett den i verkligheten. Glaskork till glasflaska låter ju helt idiotiskt, men det är en plastpackning som gör att det blir tätt. Med ett enkelt snäpp öppnar man flaskan, och man kan återförsluta den med samma glaskork. Fantastiskt bra!

Producenten som använde glaskork (det finns många fler) är Staatlicher Hofkeller i Würzburg i Franken. De använder glaskork till sina bästa viner, så de tror på förslutningen. Iförrgår provade vi 2004 Grosses Gewächs Würtzburger Stein Silvaner Spätlese trocken. Inköpt för ca 160:-. Färgen var gul med något grönstick. Doften var frisk av citrus och packad med mineraler. Den doftade aningens oljigt, nästan åt botrytis. Smaken var finstämd med friska syror, citrus, kiwi och lite oljig. Eftersmaken var härlig och satt i ett bra tag.
Tyska vinnamn är rejält långa, men man får all information i namnet. För det första: Grosses Gewächs betyder att det är ett utvalt läge, med minst Spätlesenivå (76-95 grader Oechsle) och uttaget får vara maximalt 50 hl/ha. I Franken är druvorna riesling, silvaner, weisser burgunder och spätburgunder tillåtna. I Mosel kallar man det Erste Lage, i Rheingau Erstes Gewächs. All information om Grosses Gewächs får man här. Man kan nästan jämföra det med grand-cru-lägen i andra vinområden.
Würtzburger Stein ger information om att vinet kommer från vinläget Stein i Würzburg. Tre producenter har mark där, nämnda Staatlicher Hofkeller som odlar
riesling, silvaner och weisser burgunder, Weingut Bürgerspital zum Hl. Geist som odlar samma druvor och Weingut Juliusspital Würzburg som endast odlar riesling och silvaner.
Silvaner är naturligtvis druvan, och Spätlese visar klassificeringen; att det är 76-95 grader Oechsle, att det kommer från ett läge (Bereich), att det inte är chaptaliserat, att alkoholhalten ligger på 7-13 % och att det får säljas tidigast 1 mars efter skörden. Trocken betyder att vinet är torrt. Och så fick vi året också, 2004. Till den här informationen bör man även tala om vem som är producent, i det här fallet Staatlicher Hofkeller, eftersom det finns flera producenter med vin i Würtzburger Stein.

Franken är ett medelstort område i Tyskland med sina ca 6000 ha vinodlingar. Ca 40% består av Müller-Thurgau, ca 20% Silvaner och ca 12% Bacchus, och det är Silvaner som står för de bästa vinerna. I Franken har man också den speciella flaskan, bocksbeutel, som är platt och inte passar i något vinställ. Men flaskorna med glaskork har jag haft stående i källarskafferiet bredvid vinbärsgelén och sylten, så då behövs inget vinställ.