måndag 14 december 2009

Tokig översättning

Korrekt språk är svårt. Beroende på läsaren bör språket vara olika. På bloggar, gratistidningar, och enklare medier har jag inte så stora krav på språket. Ofta skriver man snabbt, och slinker det med ett eller annat språkfel är det inte hela världen. Det går oftast att förstå vad som menas. Och ofullständiga meningar kan ofta tjäna sitt syfte, genom att känslor lyser igenom.

Men när det gäller böcker har jag större krav, om inte rent av stora krav. Stavfel är bara slarvigt. Faktafel en katastrof. Tokiga översättningar har ett visst underhållningsvärde, om man förstår vad det egentligen skulle ha stått där. Men eftersom översättaren gjort fel, så finns det åtminstone en person som inte förstår det felaktiga.


En riktigt rolig översättningsmiss finns i Hugh Johnson och Jancis Robinsons Atlas över världens viner. På sidan 19 står det hur Pierces sjukdom (Pierce's disease) sprids med en typ av Dvärgstrit. På engelska heter insekten Glassy-winged sharpshooter, och texten i boken är:
Pierces sjukdom sprids av denna cikada, en glasvingad skarpskytt...

Jag vet inte hur skarpt den här lilla insekten skjuter, men inte är det en korrekt översättning. Jag ser framför mig en myra med glasvingar hållandes ett gevär som den siktar på vinrankan. Ammunitionen är en spruta med bakterien Xylella fastidiosa som tränger in i saven på vinstocken och blockerar vattentillförseln.

Till översättarens försvar måste sägas att det är inte lätt att hitta en översättning på Glassy-winged sharpshooter. I de få svenska vinböcker som alls omnämner denna lilla förtretliga skadeinsekt, översätter man inte alls. T.ex. Catarina Hiort av Ornäs skriver i Munskänkarnas Vinbok helt enkelt Glassy-winged sharpshooter i kursiv för att visa att det är ett engelskt namn.

Är det någon som vet det korrekta svenska namnet, om det finns ett sådant? Det närmaste jag hittat är att det är en typ av Dvärgstrit.

söndag 6 december 2009

Dålig avkasting

Den 5 december 2005 köpte jag några flaskor av Quinta do Noval 2003 efter att provat den. Även några andra 2003:or kom med hem. Lillgrabben är ju född 2003, så det är hans årgång. Det är inte säkert att han får flaskorna när han uppnår lagom ålder. På sin höjd kanske han får dela flaskorna med oss :-) Men en Vintage Port är ju perfekt att spara länge på.


Jag provade den igen häromdagen, på en portvinsprovning vi arrangerade i Munskänkarna. Tre tawny mot tre VP. Min favorit-tawny var med, Fonseca 20 YO Tawny. Men vi hade en annan tawny som var ännu bättre. Ok, nästan 50 % dyrare, men Krohns Colheita 1978 var bland det godaste jag druckigt. Som sammet i munnen. Nästan synd att dricka den till choklad eller nötter. Den står sig så bra själv i eget majestät.

Motpolen till tawny är väl en ung VP. Det var fyra år sedan jag provade den här, så nu var den inte purung längre. Men vad smarrig. Jag dricker den gärna nu, men jag kan vänta till lillgrabben fyller 18, 25 eller varför inte 30 innan jag tar den sista flaskan.

Avkastningen då? För fyra år sedan betalade jag 595:-, nu går den att köpa för 577:-. Det är väl ungefär samma avkastning som på pensionsinsättningarna. Tur jag inte handlar vin som investering ;-)

En annan 2003:a som jag också köpte för fyra år sedan har sjunkit i pris den med, den med 17:-.

fredag 4 december 2009

Första steget avklarat!

Brevet med resultatet har anlänt. Först ville jag inte öppna det. Någonstans inom mig gnagde att jag nog inte klarat det. Trots att jag när jag skrev hade en skön känsla att jag kunde det. Det var snacket efteråt, när vi som skrev, jämförde några frågor, och jag insåg att jag varit ute och cyklat.

Egentligen vet jag inte vad jag gett mig in på. Eller vart det ska leda. Jag var på väg i början av 2003. Men insåg att eftersom jag inte ens kunde hålla ögonen öppna när jag läste två meningar på jobbet, var det ingen idé. Då var jag gravid, och satt och höll upp ögonlocken för att inte somna. Det var omöjligt att fortsätta plugga med ett heltidsjobb. Inte med en liten grabb på två år hemma, och jag bara ville sova, sova, sova. Det kändes tungt att hoppa av. De andra i "studiegruppen" är klara med studierna. Men för dem gällde det deras yrke. För mig är det bara en oavlönad hobby.

Nu jobbar jag nästan heltid. Jag har mer ansvar på jobbet. Skjutsar till barnens aktiviteter. Roddar på Munskänksaktiviteter 1-2 gånger i veckan. Och försöker engagera mig i det som känns viktigt. Samtidigt fick jag för mig att plugga på distans på Grythyttan (igen) kan ju vara kul. Det är ju bara tre träffar i Grythyttan, och det kan ju några semesterdagar vara värda. Och läsa på bussen till jobbet har jag gjort förut. Speciellt när jag fick reda på att läraren är MW Ulf Sjödin. Han var ju en av alla skojiga, kunniga, inspirerande teknologer/doktorander som fick mig att på allvar tycka att vin är bättre än Pripps-ölen på kåren för en sisådär 17-18 år sedan i KTH:s vinförening.

Vad stod det i brevet jag inte ville öppna? Det stod att jag klarat av WSET:s Diploma unit 2, den om vitikultur och vinifikation. Nu är det bara 5 delar kvar. Vin, sprit, mousserande, starkvin och global business. Undrar vilken bit av kakan jag ska tugga i mig härnäst? Vilken smakar bäst?

fredag 30 oktober 2009

Risotto

Jag har flera vänner som gör fantastisk risotto, och som också säger att man måste äta risotto direkt; det går inte att värma på. Jag gör själv en riktigt god risotto (vad ska man annars göra av alla små vinslattar som blir över? Jag fryser alla vinslattar i en burk, rör om, och tar ut lagom mängd vin-slusch när jag behöver i maten. Har en burk för rött och en för vitt. Vitt blir risotto, rött går till sås, köttgryta eller köttfärssås) Häromdagen gjorde jag risotto, och det blev lite över tillsammans med lite kött. Det åkte in i kylen. Jag har aldirg sparat risotto förut.

Ofta när jag tagit risotto på restaurang har jag tyckt att det är ju inte risotto utan mer ris kokt i buljong. Även i Italien i somras blev jag besviken, fast det var ju på en billigare lunchrestaurang i och för sig. Ingen krämighet, utan lite torrt, tråkigt. Rätt kryddor, men fel konsistens.

Idag till lunch tog jag ut risotton och köttet ur kylen. Lite god mat måste man ju unna sig om man är hemma med influensa? Redan när jag värmde maten såg jag att det här blir inte som jag vill ha det. Mycket riktigt, risotton var rätt lik den jag brukar få på restaurang..... Torr, trist, men med rätt kryddning.

Jag ska sluta äta risotto på restaurang, och aldrig, aldrig, aldrig mer spara överbliven risotto. Den passar mycket bättre i min varmkompost.

Tur jag inte hade något vin till, för jag vill ju inte förstöra vinet :-)

onsdag 28 oktober 2009

Fantastiskt bra idé Eskil!

Läser på SR:s hemsida att jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) tycker att gårdar som producerar vin och öl ska kunna bli filial till Systembolaget, och därmed ingå i monopolet. En fantastiskt bra idé! Som filial kan det dessutom ställas krav på gården att de har utbildning i alkoholhantering vid försäljning. Om det är lösningen för att få gårdsförsäljning är jag helt för. Bravo jordbruksministern!

lördag 1 augusti 2009

Chateau Rauzan-Gassies 1996

Efter tre tältnätter, varav den första var så kall att jag var benägen att vända bilen och ta färjan hem igen, kom vi så till München. C har träffat en fransman, och han hade med sig en flaska vin. Vi snodde ihop en middag, mestadels på rester, för vi hade misslyckats att handla några ingredienser till den tilltänkta rätten. Bayern är stängd på söndagar, vi visste det, men det blev ändå miss i inköpsstrategin.

Maten stod på bordet, och då såg jag vad fransosen "fått med sig från sin pappas källare", som han uttryckte det. Han bad om ursäkt, för att vinet säkert var för gammalt, men det var vad han fått med sig i brådrasket. För gammalt, pyttsan! En andra cru ska tåla 13 år, och det hade den minsann gjort. I glasen hällde vi upp Chateau Rauzan-Gassies 1996.



Jag satt och njöt, inte enbart för att jag visste att liggunderlaget i tältet skulle bytas ut några dagar mot en skön säng i en varm lägenhet. Vinet, så gott, så gott. Självkart noterade jag inget, men det hade allt som ett bra Margaux-vin ska ha. Gjort på 65 % Cabernet Sauvignon, 25 % Merlot, 8 % Cabernet Franc och 2 % Petit Verdot, är det perfekt. Jag gillar Margaux.....

Tack så hemskt mycket för vinet! Inget kunde ha varit mer perfekt!

Öl, vin, hagel, 8-38°C varmt

Hemkommen från en helt fantastisk bilsemester i Tyskland och Italien, så kan jag sammanfatta den med god öl, goda viner, trevligt sällskap, hagel, bad och temperaturvariationer mellan 8 och 38°C.

Några av de viner jag provade under resan ska jag försöka skriva om här. Jag måste bara sortera intrycken lite.

Kameran kom med hem den här gången också, så en del bilder blev det.

Det bästa av allt är att det är flera veckor kvar av semestern! Härligt, trots att det regnar ute just nu.

Tillägg:
Vi klarade införselreglerna med bred marginal. Med två vuxna i bilen hade vi teoretiskt kunnat ta med oss 20 liter sprit, 40 liter starkvin, 180 liter vin samt 220 liter öl. Jag tvivlar dock på att bilens maxvikt hade klarat det. Jag vidhåller min åsikt att det bästa är att faktiskt se till att reglerna blir riktiga regler och inte några rekommendationer.

tisdag 7 juli 2009

Hur mycket tar du med dig hem?

Högre införselkvoter, lägre införselkvoter, högre alkoholskatt, lägre alkoholskatt; förslagen är många hur man ska lösa problemet att många dricker för mycket alkohol.

Inför EU-valet var diskussionerna införselkvoterna, nu senast är det prat om att höja alkoholskatten. Är verkligen höjd skatt lösningen på problemet? Med högre skatt kommer troligen smugglingen att öka. Det måste vara bättre att ha en alkoholpolitik som styr folk att handla kontrollerat, på systembolag och restauranger.
Eftersom problemet inte är så enkelt, varför inte börja där vi står?

För att begränsa stora delar av smuggelspriten, är ett sätt genom att helt enkelt använda sig av de regler som finns. De direktiv som finns, är att man får införa 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin samt 110 liter öl. Men så finns det någon obegiplig praxis som säger att man får föra in mer om man har särskilda skäl. Bemärkelsedagar och bröllop kan anges som skäl. Men snälla nån, ska inte 90 liter vin räcka till ett bröllop? 90 liter räcker till rätt många gäster.
Även om man packar bilen full blir det 10 lådor vin som man får ta med sig. Det räcker gott och väl för den vinintresserade, och storkonsumenten bör inte heller ta med sig mer.

Se till att de reglerade införselkvoterna efterlevs, och tillåt inga undantag, så får vi ner smuggelspriten lite grand.

Källa:
Tullverkets hemsida står det: Det finns ingen övre gräns för hur mycket alkohol du får föra in, men det ska vara för ditt eget eller din familjs behov. Du får även ta med dig alkohol om du ska ha en fest till exempel bröllop eller födelsedagsfest där du bjuder på alkoholen vid evenemanget.
Du får däremot inte ta betalt för alkoholen även om det bara skulle täcka de kostnader du haft för inköpet.


Under riktlinjer står det vidare på Tullverkets hemsida:
Det finns vissa riktlinjer för bedömningen av om införseln är privat eller kommersiell
Rådets direktiv (92/12/EEG) "cirkulationsdirektivet" innehåller en referensnivå på 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin samt 110 liter öl. Referensnivåerna får endast användas som ett led i bevisningen och en helhetsbedömning måste alltid göras. Dessa referensnivåer är alltså inte bindande!

måndag 6 juli 2009

El Grifo 2005

Listán, en grön druva, är synonym med Palomino, sherrydruvan. Listán Negra är den blå varianten och den odlas bara så vitt jag vet på Kanarieöarna. Den blandas ofta med andra druvor, men på Teneriffa, i Tacoronte-Acentejo, och på Lanzarote görs endruvevin på den här druvan. På Lanzarote är det här den viktigaste druvan, och man kan låta druvorna genomgå kolsyrejäsning, eller jäsa enbart på vanligt sätt.

Enligt El Grifos hemsida har druvorna till det här vinet, El Grifo 2005, avstjälkats och lagts hela, okrossade, i kärl för jäsning. Det borde betyda att det har genomgått kolsyrejäsning, åtminstone delvis beroende på om kärlet varit slutet eller inte. Efter jäsningen har vinet genomgått malolaktisk jäsning. Tre sorters "jäsning", varav det egentligen bara är en jäsning och de andra två är andra kemiska processer. Vinet doftar och smakar röda bär, körsbär, mineral och har en viss strävhet. Fruktigt, precis som ett kolsyrejäst vin ska vara.

Ett trevligt vin, prisvärt, men så köpte vi det på varuhuset Carrefour i Las Palmas, där det var klart billigast. Kanarieöarna ska ju vara skattebefriat, men flygplatsen var nog den dyraste jag varit på. Om man jämför priserna från turistbutikerna var vinerna 20-50% dyrare på flygplatsen. Helt tokigt!


El Grifo 2005, Spanien/ Lanzarote, Listan Negra, 73:- (inköpt 2008)

söndag 5 juli 2009

Vin efter pris

L köper ibland box-vin. Till hans försvar ska sägas att han har en rätt rolig inköpsstrategi. Han går på pris. Inget konstigt för det är väl därför så många köper boxvin tänker du. Men när andra väljer box efter lägsta pris, skannar L över hyllorna för att hitta det dyraste. Då, anser han, kan vinet säkert vara passabelt. Ofta kommer då ett shiraz-vin med hem, likaså den här gången.


Det här är en mini-box på endast 1,5 liter.
Ascender Cellars shiraz 2008, 179:- för 1,5 liter. Producent Broken Plough Vineyard. Ett Barossa Valley-vin gjort på 95% shiraz och 5% petit verdot.

Färgen är sådär shirazmörk som Australiensare ska vara. Doften och smaken visar båda blåbär, som jag förknippar shiraz med, björnbär, och massor av fat. Örter och lakrits finns där med. Vi äter grillspett till det här, och det är klockrent.

Inköpstaktiken var passande den här gången. Det finns två boxar till på bolaget med samma literpris, La Moisson från Vacqueyras och Brookhaven Lighthouse Cabernet Sauvignon från USA. Båda är en-och-en-halvliters-boxar.

Turning Leaf White Zinfandel 2005

För tre år sedan köpte jag två flaskor av Turning Leaf White Zinfandel 2005 (75:-). Ena flaskan provade jag direkt, och jag noterade då i källarboken "skall drickas iskall, gärna till jordgubbar". Jag funderade lite på varför jag skrivit så. Vi hade en liter svenska jordgubbar hemma, så det var väl bara att testa.



Färgen är jordgubbsröd, och doften skvallrar av jordgubbar. Har jag verkligen näsan över glaset och inte jordgubbsskålen? Smaken då, jo visst finns där jordgubbar också. En viss citrussyrlighet, och så anledningen till att det ska drickas kallt: det finns en avig bitterhet, men väl kyld, och med en jordgubbe i munnen funkar det bra. Tveksamt om jag skulle köpa det igen, helt OK vin men inget jag skulle köa för. Det funkar som en sommardrink, kanske med en jordgubbe i glaset till och med?

fredag 3 juli 2009

Värsta vinhändelse

Jag minns fortfarande med sorg min värsta vinhändelse. Egentligen är det inte ett minne om vin, utan en händelse från en vinresa.

Jag och L hade auktionerat ut barnen till svärföräldrarna för två år sedan. Vi skulle få en veckas semester helt själva. Målet var, inte helt oväntat, Rhône-dalen. Vi flög till Marseille, hyrde bil, stannade till i Chateuneuf-du-Pape, tog en tur upp i Mont Ventoux och såg alla landmärken från Tour de France samt enorma lavendelodlingar. Målet var norra Rhône, och vi bodde i Tain l'Hermitage. Vi tog in på samma hotell som förra gången, och fick samma rum. Billigt och centralt. Vi besökte alla våra favoritproducenter, där M. Sorrel är helt outstanding. En försynt anspråkslös gentlemannabonde som inte kan ett ord engelska. Men vilka fantastiska viner han gör! Tryffelsvinet, varför importerar ni inte hans viner längre?

Jag sprang runt i vingårdarna och fotade, jag arrangerade motiv, hos producenterna fotade jag, allt med tanke på att de här bilderna kan jag säkert använda på någon kurs, eller provning, förstora till en tavla på jobbet, till något blogginlägg, och så klart bara titta på.

Sista dagen innan vi åkte hem, badade vi utanför Marseille. Någon gång mellan vi lämnade näst sista hotellet och tog oss upp ur Medelhavet försvann kameran. Antingen glömde vi kameran på hotellet, den blev stulen på hotellet, eller så hade vi inbrott i bilen. Inget av det kunde vi vara säkra på. Det enda jag vet är att kameran, med alla mina fina bilder var borta.... Kameran struntar jag i, för jag köpte en ny, mycket bättre, men bilderna! Alla härligt blå lavendelodlingar, alla vyer från de branta odlingarna i norra Rhône, stenarna i Ch9dP, cyklisterna, ja allt. Med bitterhet tittar jag på gamla kort från första gången vi var i Rhône. Var är alla nya foton?

I år ska jag vara smartare vid hantering av bilderna. Nu stundar en lång semester!

onsdag 1 juli 2009

Morellino di Scansano Riserva 2003, Val delle Rose


De är smarriga dessa viner från södra Toskana. Smuttvänliga, och smarriga helt enkelt. Vi plockar fram flaskan på på altanen, med lagerbladsträdet, olivträdet och rosorna ståendes bredvid oss. Vi längtar till Italien, och snart befinner vi oss där.

Vinet har en djup, härligt röd färg, nästan på gränsen till svart. Doften får fram espressotoner, mörkrostat, mörk choklad, mörka bär, och så tittar de röda bären fram lite försynt. Körsbär hänger kvar. Smaken lovar bra. Syran finns där och bär upp de torra men ändå mjuka tanninerna, kaffet, rostningen, körsbären och björnbären dröjer sig kvar gommen. Detta varma år, 2003, visar en något högre alkohol än normalt, hela 14%, och alkoholen känns till en början. Än en gång visar det att jag inte är superförtjust i de varma 2003:orna. Visst är vinet gott, men det brukar vara godare normala år. För tre år sedan inköptes flaskan för 107:-, idag kostar aktuell årgång 109:-. Mycket prisvärt!

tisdag 30 juni 2009

Gårdagens dryck - cola

På väg till Stockholms glass och pastahus för en eftermiddagsglass på jobbet, såg jag att det rykte lite längre fram vid trottoarkanten. Det låg massor av torra löv längs hela trottoarkanten, och på ett ställe började det tillta med rök. Ganska snart blev det tydligt att det även flammade upp lågor. Det hade precis slagit om till rött på övergångsstället, men jag skyndade mig över. Bakom mig hörde jag andra snabba steg, och tänkte att det var mina arbetskamrater. Det var tre okända grabbar som liksom jag sett röken. Och visst brann det. Grabbarna hade varsin colaburk, som de snabbt hällde över lågorna. Det hade kunnat börja brinna bra, för det var som sagt mycket torra löv längs vägkanten. Antagligen var det en fimp som någon slängt ut från bilfönstret som tänt på. Tänk vad fort det kan gå!

Och colan användes till något bra!

söndag 28 juni 2009

Sabrering av Palmer 1998


Det är kul att ta fram sabeln och slå av halsen på flaskan. Att sedan stå och dricka de ljuva dropparna gör ju inte saken sämre. Solen stod högt på himlen, grillen var preparerad och gästerna hade anlänt. Vad mer behövs för att ta fram en flaska champagne ut kylen? Den här gången blev det Palmer 1998 som inhandlades för 243:- för två år sedan. Smaken var frisk, med en viss mognad, gott, gott, gott! Och enormt mycket vin för pengarna.

torsdag 25 juni 2009

Inte jävig

Helt rätt!
Domaren i Pirate Bay-rättegången, Tomas Norström, har av Svea Hovrätt idag inte ansetts som jävig, trots sitt engagemang i föreningar på det immaterialrättsliga området. Ett helt riktigt beslut! Självklart måste domare få förkovra sig inom områden som de ska döma inom. Nu hoppas jag tjafset om jäv läggs åt sidan så sakfrågan kan diskuteras; är Pirate Bay-grabbarna skyldiga eller inte? Jag vet vad jag tycker, men jag är kanske jävig eftersom jag jobbar med immaterialrätt? :-)

Christian Engströms (Piratpartiet) gnäll om att det inte går att lita på rättsväsendet går jag inte på. Han säger samtidigt att det visserligen är fel på lagarna också. Hur ska han ha det? Döms det fel enligt lagarna, eller är det lagarna det är fel på?

Min ståndpunkt är klar: han man gjort ett arbete, oavsett vad det är, ska man få betalt för det också. Och sjunde budordet lyder: Du ska icke stjäla.
Upphovsrättsligt material har någon arbetat för att ta fram, och ska därmed få betalt för. Att olovligen ladda ner sådant material är att stjäla.

Se Mål B 4041-09 (jävsfrågan) och Mål B 13301-06 (Pirate-Bay-målet)

måndag 22 juni 2009

Pinot Noir världen runt

Ännu en provning i goda vänners lag. Medan vi väntade på det sista paret sippade vi på ett glas Nils Oscar Saison 2009 (99:- för 75 cl). Den är gjord av kornmalt, vetemalt, russin, timjan och vitpeppar, samt humle av sorterna saaz, amarillo och styrian goldings. Mycket gott!

Nästan alla barn var med och satt och åt lasagne vid bordet bredvid samtidigt som vi lutade oss över glasen. Kvällens värd hade plockat fram ett druvtema, men som vanligt visste vi inget mer än hur många glas det handlade om innan provningen. Tvärsäkra gissningar började snart hagla över bordet. Jag landade direkt på Pinot Noir, inget tvivel här, och den här gången slapp jag skämmas. Färgen och doften visade att det inte kunde vara något annat. Jag prickade dessutom in Bourgognen direkt, men blandade ihop amerikanen och ny zeeländaren.

2007 Huia Pinot Noir, Huia Vineyards, Nya Zeeland/Marlborough, 249:-
Vinet har en medeldjup röd färg. Doften är medelstor med röda bär och en lagom avvägd ton av fat. Smaken är torr med en frisk syra, medelkropp och massor av röda bär och fat. Ett välgjort vin, men den saknar den där riktiga knorren som behövs för ett stort vin.

2005 Casa Marin Litoral Vineyard Pinot Noir, Viña Casa Marin, Chile/San Antonio, 289:-
Färgen är medeldjup röd. Doften är medelstor, örtig, med röda bär, selleri och champinjoner. Smaken har en medelsyra, medelstor kropp och lite lagom tanniner. De röda bären, örterna och faten finns i smaken. De flesta gillade det här vinet, men jag är förbryllad. Vad gör sellerin här?

2005 Beaune Clos du Roi Premier Cru, Chanson Père & Fils, Bourgogne/Beaune P.C., 319:-
Färgen är ljust röd. Doften är medelstor med röda bär och en fin fatton. Den är något knuten, vilket gör att jag genast tror det här är en ung Bourgogne. Jag känner hur det lovar mer. Smaken har en frisk syra, medelstor kropp och är fortfarande knuten och lite stjälkig.

2007 Saintsbury Garnet Pinot Noir, Saintsbury, USA/Carneros, 179:-
Färgen är ljust röd. Doften är medelstor med söta röda bär. Smaken har en medelstor syra med röda bär, hallon och något fat. Ett druvtypiskt vin!

Godaste vinet den här kvällen var nog nya zeeländaren, men jag skulle vilja prova Bourgognen om några år. Vill man lära sig hur Pinot smakar ska man testa amerikanen.

torsdag 18 juni 2009

Österrike - både torrt och sött

Efter vinskandalen i Österrike 1985 då några vinodlare hade sötat vinerna med dietylenglykol i syfte att höja vinet till en högre kvalitetsklass, reformerade man snabbt vinlagarna och fick bland de strängaste i världen. Österrike gör numera toppviner, så inget ont som inte har något gott med sig. Efter EU-inträdet ändrades åter lagarna något, till det mindre striktare, men reglerna för Qualitätswein och Prädikatswein stod fast. Det finns fyra vinregioner: Niederösterreich, Burgenland, Steiermark och Wien fördelat på 16 distrikt. Wien är den enda huvudstaden i världen med stor professionell vinodling. Det måste ha varit 20 år sedan jag var i Wien och drack "grinzing-vin" i stora keramikkrus direkt från fat tillsammans med schnitslar stora som tefat. Men oj vad gott det var! Det är det bestående minnet av den resan.

I Österrike mäter man sockerhalten med en annan skala än den vanligt förekommande. 1 grad KMW = 1 % socker i viktprocent. KMW, Klosterneuburger Mostwaage, motsvarar ungefär 5 grader Öchsle.
Det som är intressant med sockerhalten, är att för att kallas torrt ska det vara max 4 g/l socker, eller max 9 g/l om syrahalten är minst 2 g/l mindre än sockerhalten. Ju sötare, desto syrligre för att det inte ska upplevas som sött, ganska självkklart egentligen.

Österrikes egna druva är Grüner Veltliner, som odlas på en tredjedel av arealen.

Ingen av oss hade provat särskilt mycket vin från Österrike, så vi såg med spänning fram emot kvällen. Vi hade delat upp provningen så att var och en tog med två viner, efter givet tema. Mitt ansvar var att få med två söta. Ett av de torra vinerna vi provade var så oxiderat att det enda vi kände var äppelskrutt. Trist.

Torra

2001 Kranachberg Sauvignon Blanc, Sattlerhof, Südsteiermark, 279:-
Färgen är ljust gul med lite grönt instick. Doften är ren, stor, smörig med citrus, ananas, en aning röd saftig paprika och nässlor. I smaken kommer den höga syran fram med en oljig munkänsla. Ananas, persika och kryddighet finns där . Eftersmaken hänger kvar lite sådär lagom och alkoholen sticker inte ut. Det här vinet är gott, men inte prisvärt. Smörigheten i vinet kommer troligen av att den lagrats på jästfällningen i 8 månader.

2006 Kartäuserhof Smaragd Riesling Achleiten, Karl Stierschneider, Wachau, 180:- (prissänkt från 225:-)
Färgen är ljust gul med vattnig kant, mitt glas är något spritsigt, kanske är glaset dåligt diskat?
Doften är ren, stor, med gröna äpplen och paprika. Smaken visar en hög syra, gröna äpplena finns, mineral, en viss oljighet i munkänslan och avslutningen har en god bitterhet. Jag är är känslig för bitterhet och tycker normalt inte om det, men här passade det. Den långa eftersmaken hänger kvar och jag lutar mig tillbaka. Det här är gott.

2007 Grüner Veltliner Urgestein Terassen, Pichler, Wachau, 279:-
Färgen är djupare än de andra, mer gul. Doften är ren, stor, med tvål och ansiktskräm, rosor och tuttifrutti. Min första anteckning var även "veteöl", klart inspirerad av L:s hembryggda som jag nyligen avsmakat, men den korrekta termen är pomerans. Smaken är torr, medelstor syra, medelstor kropp, pomerens och äpple. Vinet är gott, men det finns annat jag hellre skulle betala nästan 300:- för.

2006 Kartäuserhof Riesling Federspiel Hinterkirchen, Karl Stierschneider, Wachau, 129:-
Färgen är även här ljust gul med ett grönt instick. Doften är ren, stor, frisk med citrus, mineral och krita. Det här var gott och klart prisvärt.

2007 Loimer Spiegel Grüner Veltliner, Loimer, Kamptal, 269:-
Färgen drar åt grönt. Doften är medelstor, med smörighet, äpplen, jäst, melon, och en ungdomlighet. Smaken är torr, frisk med äpplen, persika och grapefukt. Eftersmaken dröjer sig kvar lite lagom länge. Grüner Veltliner såklart.

Söta

2004 Hafner Beerenauslese Cuvée, Hafner, Burgenland/Neüsiedlersee, 84:- (halvflaska)
Druvor: Chardonnay, riesling, sauvignon blanc och scheurebe
Färgen var djup gyllengul. I doften kom det fram en ung fräsch persikoton och torkad frukt. Smaken avslöjade även den persikan, men även honung, en frisk syra med stor kropp, äpplen och citrus. Gott, och mycket prisvärt.

2000 Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein Beerenauslese, Weingut Bründlmayer, Kamptal, 359:- (halvflaska)
Färgen är djup bärnsten. Doften visar ett mer moget vin, med torkad fukt, persika och botrytis. Smaken har en hög syra, torkad frukt såsom russin och katrinplommon. Gott, men i jämförelse med det förra inte prisvärt.

Sammanfattningsvis skulle jag klart rekommendera att botanisera bland de Österrikiska vinerna, både de torra och de söta. Riesling-vinerna gillade jag mest, men så är jag lite svag för just Riesling på den vita sidan. Lenz Moser för 145:- som vi inte provade den här gången är ju annars ett gott alternativ på den söta sidan.

torsdag 4 juni 2009

Chocapalha Reserva 2005

Jag brukar inte köpa vin efter flaskans utseende, men det här viner kvalar nästan in i den kategorin. Ett vin som nästan heter choklad, doftar och smakar aningens choklad. Ja, visst måste en chokoholic köpa det!

Jag pratar om Chocapalha Reserva 2005, Estremadura Portugal, 179:-
Färgen är mörkt röd, doften slår mot näsan med björnbär, röda vinbär och örter. Smaken visar en bra stramhet, syran och tanninerna sitter där de ska. Chokladen finns där, faten likaså och örterna. Vinet speglar bra de tre druvorna, Touriga Nacional, Tinta Roriz och Syrah.
Gott en regnig kylig dag som denna.

tisdag 2 juni 2009

Clos du Mont-Olivet

Vilken tidning skriver du för? var frågan jag fick när vi besökte Clos du Mont-Olivet för två år sedan. Jag hade mitt anteckningsblock och antecknade flitigt vad jag tyckte om vinerna vi provade. Han tyckte det var konstigt att jag antecknade när jag inte skulle publicera det någonstans. Den lilla producenten i utkanten av Chateauneuf-du-Pape korkade upp b.a. årgång 2005, och den föll oss i smaken så den fick följa med oss hem för bara 136:- flaskan!

I går släpptes årgång 2006 på SB, men priset är inte lika minimalt. 229:- kostar den, men jag ville verkligen köpa några flaskor. Måndagen var uppbokad så jag kom inte ner till bolaget. Men, jag lyckades beställa några flaskor idag för den finns kvar på varudepån.

Jag ser fram emot att prova den här nya årgången.

måndag 1 juni 2009

Konditor alternativ karriär?

Jag brukar bjuda på hembakat ibland på jobbet. Idag var det befogat, eftersom jag blivit befodrad. Många gånger har det blivit en kladdkaka eller praliner. Choklad så klart, chokoholic som jag är. Det är inte alla som köper choklad i pelletsform i 10-kilossäckar.

Den här gången ville jag prova något nytt.
Hela helgen har jag hackat nötter, vispat äggvita, vispat grädde, kokat sockerlag, sjudit äggulesmet på spisen till en seg krämig smet, blandat de olika smeterna, stoppat in i frysen i omgångar, haft långkok på spisen för att koka gelé, diskat bunkar efter hand och ut trillade det två tårtor.

Den första var en jordgubbsmoussetårta med pistagemandelmarängbotten med vit chokladdekor. Den har jag gjort förut. En fräsch sommartårta där både den vita chokladen och pistagen passar utmärkt tillsammans med jordgubbarna.

Den andra en tårta som Jan Hedh kommit trea med i Världsmästerskapen i konditori kallad World Championtårta. Det är en tårta med chokladbotten, mörk och ljus chokladmousse toppad med en alldeles underbar krämig chokladgelé och slutligen dekorerad med chokladplattor. Den var som åttaåringen uttryckte det "Jag säger bara en sak, den var toppengod!" Himmel, vilken smarrig tårta! Len, fyllig, mäktig, helt klart i världsklass.

Chefen uttryckte det som att han skulle utnämna mig ofta, jag kontrade med att säga att i morgon säger jag upp mig för att bli konditor. :-)
Inget av alternativen kommer inträffa.

Jag är klart inspirerad till Vin & Dessert-provningen som Curt och jag ska hålla igen i höst. Den här gången med lite andra viner och desserter. Att jag ska baka är givet!

fredag 29 maj 2009

Ännu mer likriktning

Tanken är säkert god, men vad blir följden?

www.envarldavvin.se och www.wownews.se har lanserat en sammanställning av de mest omskrivna viner som fått högst betyg i Sydsvenska Dagbladet, DN, DI, SvD, GP och ICA-Kuriren. Vinerna måste vara omskrivna i fem av de sex tidningarna. och ha minst medelbetyg.

Är någon intresserad av detta?

För det första krävs det att vinet omtalas i fem tidningar, och jag ser en stor risk i otillåtna påtryckningar. För det andra är risken stor att vinerna tar slut i butikerna. Suck. Men när jag tittar på månadens lista hittar jag inget som jag vill köpa där, så listan riktar sig i alla fall ine till mig.

Dricka utan analys

Tänk vad länge sedan jag bara drack ett vin!
Jag har under åren varit på massor av vinprovningar, och hemma till middagen, ja då snurras det på glaset och analyseras. Stundtals har jag antecknat i marginalen på dagens tidning om intryck, för att jag ska komma ihåg det till senare.

Men blir man inte lite trist då? Var är njutningen?

Förra veckan plockade vi fram en flaska Chateau Rausan-Ségla årgång 1992. Någon av oss köpte den på Arlanda i februari 1997 för 195:-. Dussinet år har vi haft den i våra ägor alltså. Den har sedan dess förvarats antingen på Stockholms Vinkällare där vi hyrde förråd några år innan vi flyttade till villa och den fick plats i en vinkyl. Förvarad perfekt alltså.

När jag dekanterade den såg jag den härligt ljusa färgen. Ålder andades den. Jag fick den i glaset och bara njöt. Oh, vad gott! Margaux-vin med lite ålder. Fantastiskt! Och inte analyserade jag färgen, doften och smaken mer än att jag registrerade att det var oerhört gott.

Vilken dubbel njutning. Bara luta sig tillbaka och låta den gudomliga drycken fylla gommen utan att fundera på vad och varför.

Dags för nystart

Under senaste året har jag provat massor av vin, men slarvat med anteckningarna. Dessutom har jag varit fokuserad på jobbet, men nu kan jag kanske komma igång igen. Fokus kommer kanske riktas lite bort från själva provandet, och gå mer på opinion. Det är vad jag vill i alla fall.