Jag har vid flera tillfällen fått repliken är du en bolly-brud när jag sagt att jag gillar Blanc de Noir-champagne. Visst är Bollinger bra (60% pinot noir, 15% pinot meunier, 25% chardonnay), men bara för att jag gillar pinotdominerad champagne betyder det väl inte att jag är ett Bollinger-freak?
Det var ett tag sedan jag drack Bollinger, så jag tänkte jag måste ju ända friska upp minnet för att se om jag är en Bolly-brud. Jag korkar upp en halvflaska av deras Bollinger Special Cuvée Brut.
Det är massor av äpplen, röda äpplen, och en röd frukt som är lite matig. Lite rostade fat känner jag också. Jag ser framför mig en halstrad pilgrimsmussla som slinker ner tillsammans med en klunk Bollinger.
Det är gott, jag sniffar, och kan dricka det i stora klunkar. OK, jag erkänner. Jag är en Bolly-brud! Det är gott, gott, gott!
Men jag tycker nog ändå att en britt gör det lika bra, om inte bättre; Ridgeview Merret Knightsbrigde 2006. Den är komponerad av 55% pinot noir och 45% pinot meunier. Gooooottttt! Ge mig en låda!
fredag 24 december 2010
lördag 18 december 2010
Förutsägbart och gott
En inte alldeles vanlig lördagkväll, men jag önskade mig något förutsägbart i glaset. Jag tog fram ett vin som visade sig vara klassiskt. Svarta vinbär, grön paprika, och de där "plankiga" fattonerna som några kallar ceder finns där. Sniffar man lite längre kommer lite rostade kaffetoner och den där blandningen som skriker Bordeaux. Komplext, härligt. Smaken är stram som sig bör. Tanninerna finns med en hygglig syra. Bären är mörka, och den gröna paprikan sticker fram.
Det är klart det smakar så här när blandningen är 55% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot, 5% Cabernet Franc och producenten ligger i Margaux. Jag är inte ett dugg ledsen att jag har 5 flaskor kvar av 2007 La Sirène de Giscours. Det känns även äkta att etikettdesignen är avskalad.
Ett bra avslut på en i övrigt bra dag!
Det är klart det smakar så här när blandningen är 55% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot, 5% Cabernet Franc och producenten ligger i Margaux. Jag är inte ett dugg ledsen att jag har 5 flaskor kvar av 2007 La Sirène de Giscours. Det känns även äkta att etikettdesignen är avskalad.
Ett bra avslut på en i övrigt bra dag!
söndag 10 oktober 2010
4 minuter snabbare idag.
4 minuter snabbare idag. Härligt!
Dagen har varit en riktig vitamininjektion. Klockan åtta på morgonen tog jag bilen in till stan för att förbereda helgdruvkursen. Jag höll två avsnitt med en lunch emellan. Min lokala deli, Erssons fisk stod för lunchen, två smarriga pastasallader.
Vi provade först riesling och några tyckte det var tidigt på morgonen. Vad, klockan var ju nästan halv elva! 6 viner analyserades. Nästa avsnitt var sauvignon blanc och vi tog oss an 5 glas.
Det är alltid lika roligt att hålla kurs och idag var deltagarna riktigt med och gjorde bra vinanalyser. Enda avbräcket var 20 minuter efter lunch då paltkoman trädde in hos några. Det började bli varmt i lokalen, ögonlocken föll igen, och flera gäspade. Det slår aldrig fel, och jag vet med mig själv att jag nästan alltid brukar träda in i det tillståndet när jag är på kurs. Det spelar ingen roll hur intressant det är. Jag beslöt mig då för att hoppa över lite teori så vi kastade oss över vinerna istället. Jag lämnade över stafettpinnen efter det för cabernet sauvignon.
När jag kom hem kände jag mig lite rastlös, så jag bestämde mig för att ta en löprunda samtidigt som sonen var på simträning. Det var den som gick 4 minuter snabbare idag. Härligt! En riktigt bra avslutning på dagen!
Dagen har varit en riktig vitamininjektion. Klockan åtta på morgonen tog jag bilen in till stan för att förbereda helgdruvkursen. Jag höll två avsnitt med en lunch emellan. Min lokala deli, Erssons fisk stod för lunchen, två smarriga pastasallader.
Vi provade först riesling och några tyckte det var tidigt på morgonen. Vad, klockan var ju nästan halv elva! 6 viner analyserades. Nästa avsnitt var sauvignon blanc och vi tog oss an 5 glas.
Det är alltid lika roligt att hålla kurs och idag var deltagarna riktigt med och gjorde bra vinanalyser. Enda avbräcket var 20 minuter efter lunch då paltkoman trädde in hos några. Det började bli varmt i lokalen, ögonlocken föll igen, och flera gäspade. Det slår aldrig fel, och jag vet med mig själv att jag nästan alltid brukar träda in i det tillståndet när jag är på kurs. Det spelar ingen roll hur intressant det är. Jag beslöt mig då för att hoppa över lite teori så vi kastade oss över vinerna istället. Jag lämnade över stafettpinnen efter det för cabernet sauvignon.
När jag kom hem kände jag mig lite rastlös, så jag bestämde mig för att ta en löprunda samtidigt som sonen var på simträning. Det var den som gick 4 minuter snabbare idag. Härligt! En riktigt bra avslutning på dagen!
fredag 1 oktober 2010
Bloody hell, they're going to mention the Grosvenor next!
Jag förstår helt känslan Mike Roberts hade när de höll på att annonsera vinnarna i Decanters Wine World Award och han förstod att hans, ja hans engelska bubbel, höll på att sopa banan av Champagnerna. Tanken "Bloody hell, they're going to mention the Grosvenor next" for genom hans huvud, och helt plötsligt hade Ridgeview Grosvenor Blanc de Blanc 2006 vunnit över Tattinger Prélude NV och Charles Heidsieck Millésime 2000 bland annat.
Min personliga favorit, Ridgeview Knightsbridge Blanc de Noir 2006 kom som god sexa.
Om man nu kan tävla i vin. Det är ju så mycket personlig smak. Men helt klart, engelskt bubbel håller hög klass, och den stjärna som lyser starkast just nu är Ridgeview Wine Estate i East Sussex. Och det är enkelt att ta sig dit, det är bara en dryg halvtimme med bil från Gatwick Airport.
När rösträkningen från kommunalvalet nu är klar, förnimmer jag samma tanke som Mike; Bloody Hell, hur gick det här till?
93 personer har krysst i mitt namn på valsedlarna.
Jag har lite i det tysta engagerat mig politiskt. Jag stod på plats 17 av 18 på valsedeln till kommunfullmäktige. I Stockholm finns det 6 kretsar till fullmäktige i Stockholms stad, och varje krets har sin valsedel. Man får använda en valsedel från en annan krets och kryssa. 5 från min krets kom in förra valet, och även i år, så det kändes inte som så stor idé att personvalskampanja. Jag har pratat politik, talat om vad jag tycker, haft M-knappen på kavajen, men inte direkt sagt att jag kandiderar. Jag vet att andra i min krets jobbat hårt med sin personvalskampanj, men alla är långt ifrån att komma upp i de 5% som krävs för att kunna kryssas in. Endast en person i alla kretsar kryssades in, och han stod överst på valsedlarna i alla 6 kretsar. Jag kom på 13:e plats av de kryssade, och det enda jag funderar på är vad var det som fick 92 personer att sätta ett kryss på personen näst längst ner?
Jag tror att min gamla kollega i V&S sensoriska vinpanel, gurun på sociala medier, Brit Stakston, skulle ha sagt att jag gjort allt fel. Jag borde ha utnyttjat de sociala medierna, utnyttjat bloggen, gjord mig sedd istället för att hålla mig i bakgrunden. Men jag som inte ens har facebook. Jag har inte riktigt fattat grejen med det.
I ärlighetens namn har det varit fullt upp på hemmaplan. Detta kombinerat med att det varit full rulle i Munskänkarna, där jag dras in mer och mer och inte kan hålla mig från att engagera mig. Det är ju så roligt... Det är ju precis som med politiken. Jag kan ju inte bara tycka en massa saker, och gnälla på att inget görs.
Jag ser framför mig en rörig höst, så nu gäller det bara att prioriera, men det ska nog ordna sig.
Jag kommer skriva mer om engelskt vin framöver i alla fall. Promise.
Min personliga favorit, Ridgeview Knightsbridge Blanc de Noir 2006 kom som god sexa.
Om man nu kan tävla i vin. Det är ju så mycket personlig smak. Men helt klart, engelskt bubbel håller hög klass, och den stjärna som lyser starkast just nu är Ridgeview Wine Estate i East Sussex. Och det är enkelt att ta sig dit, det är bara en dryg halvtimme med bil från Gatwick Airport.
När rösträkningen från kommunalvalet nu är klar, förnimmer jag samma tanke som Mike; Bloody Hell, hur gick det här till?
93 personer har krysst i mitt namn på valsedlarna.
Jag har lite i det tysta engagerat mig politiskt. Jag stod på plats 17 av 18 på valsedeln till kommunfullmäktige. I Stockholm finns det 6 kretsar till fullmäktige i Stockholms stad, och varje krets har sin valsedel. Man får använda en valsedel från en annan krets och kryssa. 5 från min krets kom in förra valet, och även i år, så det kändes inte som så stor idé att personvalskampanja. Jag har pratat politik, talat om vad jag tycker, haft M-knappen på kavajen, men inte direkt sagt att jag kandiderar. Jag vet att andra i min krets jobbat hårt med sin personvalskampanj, men alla är långt ifrån att komma upp i de 5% som krävs för att kunna kryssas in. Endast en person i alla kretsar kryssades in, och han stod överst på valsedlarna i alla 6 kretsar. Jag kom på 13:e plats av de kryssade, och det enda jag funderar på är vad var det som fick 92 personer att sätta ett kryss på personen näst längst ner?
Jag tror att min gamla kollega i V&S sensoriska vinpanel, gurun på sociala medier, Brit Stakston, skulle ha sagt att jag gjort allt fel. Jag borde ha utnyttjat de sociala medierna, utnyttjat bloggen, gjord mig sedd istället för att hålla mig i bakgrunden. Men jag som inte ens har facebook. Jag har inte riktigt fattat grejen med det.
I ärlighetens namn har det varit fullt upp på hemmaplan. Detta kombinerat med att det varit full rulle i Munskänkarna, där jag dras in mer och mer och inte kan hålla mig från att engagera mig. Det är ju så roligt... Det är ju precis som med politiken. Jag kan ju inte bara tycka en massa saker, och gnälla på att inget görs.
Jag ser framför mig en rörig höst, så nu gäller det bara att prioriera, men det ska nog ordna sig.
Jag kommer skriva mer om engelskt vin framöver i alla fall. Promise.
torsdag 30 september 2010
Trendspaning - engelskt fizz
Det är inte ofta det dyker upp nya druvor eller områden. När det gör det, och det är gott, ja då är det extra spännande. Trion chardonnay, pinot noir och pinot meunier visar vägen för nästa stora trendområde: England. För i England har många både inhemska och invandrande vinmakare i några tiotals år stretat på för att få bättre och bättre viner, framförallt mousserande vin. Man har samma jordmån, samma klimat, och nu även samma druvor som champagne. Man gör mousserande på andra druvor också, och de vinerna får en annan stil, en engelsk stil. Goda, trevliga viner, men tar man de klassiska tre, ja då blir det underbart.
Jag har provat ett flertal engelska mousserande och åker ni över till England ska ni försöka besöka en vingård (karta kan fås gratis av English Wine Producers där även annan värdefull information finns), eller försöka köpa med er en flaska eller två hos en vinhandlare t.ex. Waitrose. Från Gatwick tar det ca 30 respektive 40 minuter med bil att komma till två av de bästa producenterna som har öppet för allmänheten: Ridgeview och Denbies.
Min absoluta favorit är Ridgeview Merret Knightsbridge årgång 2006. Oj, oj, oj, äkta bubbel vare här! Pinot noir och pinot meunier innehåller den. Faktum är att många av prestigevinerna är blanc de noir, antingen på endast pinot noir eller de två blå i blandning. Även Chapel Down, Denbies, Nyetimber, Camel Valley, Biddenden och Bolney är producenter att leta efter. Vill ni ha klassiskt bubbel, köp viner på de tre druvorna. Vill ni ha något torrt, friskt men med lite tropisk fruktsmak så våga prova ett bubbel på andra druvor. Biddenden Gribble Bridge 2003 är gjord på reichensteiner, pinot noir och scheurebe och är ett fantastiskt torrt, friskt vin med en fin fruktbalans. Breaky Bottom t.ex. gör ett vin på hybriddruvan seyval blanc, och det finns fler fina exempel.
Den vinhandlare som har störst sortiment ligger i East Sussex, The English Wine Centre. Det är värt ett besök, inte minst för att prova ett antal olika viner; vita, röda och rosé, förutom att handla, men de skickar även till Sverige. Med det stora sortimentet ligger han några pund över andra, men man hittar allt på samma ställe och man slipper flera fraktavgifter.
Sedan 70-talet har man satsat mycket i vingårdarna, och varför ska man inte det? Det finns en lång historia av vinodling i England, som började långt innan engelsmannen Christopher Merret uppfann buteljjäst vin före Dom Pérignon, men det är en annan historia.
Även publicerad i tidningen Munskänken 6/2010 sid 32.
I detta nummer är vi tre från Stockholmssektionen som bidragit med texter, chefredaktören oräknad. Torsten behöver ingen vidare introduktion, och så är det Birgitta som håller några av våra druvkursavsnitt. Ett ovanligt läsvärt nummer, om jag får säga det själv ;-)
Jag har provat ett flertal engelska mousserande och åker ni över till England ska ni försöka besöka en vingård (karta kan fås gratis av English Wine Producers där även annan värdefull information finns), eller försöka köpa med er en flaska eller två hos en vinhandlare t.ex. Waitrose. Från Gatwick tar det ca 30 respektive 40 minuter med bil att komma till två av de bästa producenterna som har öppet för allmänheten: Ridgeview och Denbies.
Min absoluta favorit är Ridgeview Merret Knightsbridge årgång 2006. Oj, oj, oj, äkta bubbel vare här! Pinot noir och pinot meunier innehåller den. Faktum är att många av prestigevinerna är blanc de noir, antingen på endast pinot noir eller de två blå i blandning. Även Chapel Down, Denbies, Nyetimber, Camel Valley, Biddenden och Bolney är producenter att leta efter. Vill ni ha klassiskt bubbel, köp viner på de tre druvorna. Vill ni ha något torrt, friskt men med lite tropisk fruktsmak så våga prova ett bubbel på andra druvor. Biddenden Gribble Bridge 2003 är gjord på reichensteiner, pinot noir och scheurebe och är ett fantastiskt torrt, friskt vin med en fin fruktbalans. Breaky Bottom t.ex. gör ett vin på hybriddruvan seyval blanc, och det finns fler fina exempel.
Den vinhandlare som har störst sortiment ligger i East Sussex, The English Wine Centre. Det är värt ett besök, inte minst för att prova ett antal olika viner; vita, röda och rosé, förutom att handla, men de skickar även till Sverige. Med det stora sortimentet ligger han några pund över andra, men man hittar allt på samma ställe och man slipper flera fraktavgifter.
Sedan 70-talet har man satsat mycket i vingårdarna, och varför ska man inte det? Det finns en lång historia av vinodling i England, som började långt innan engelsmannen Christopher Merret uppfann buteljjäst vin före Dom Pérignon, men det är en annan historia.
Även publicerad i tidningen Munskänken 6/2010 sid 32.
I detta nummer är vi tre från Stockholmssektionen som bidragit med texter, chefredaktören oräknad. Torsten behöver ingen vidare introduktion, och så är det Birgitta som håller några av våra druvkursavsnitt. Ett ovanligt läsvärt nummer, om jag får säga det själv ;-)
måndag 16 augusti 2010
Vardagslyx
Vi brukar vara på Alnö ibland. En trevlig sak vi brukar göra är att gå ner till Öbergs. Det är bara en liten bit nerför backen ner mot stranden. Öbergs, det är öns pratglada fiskare. Förra året kom vi ner när det bara fanns småfisk kvar. Det behövdes tre filésidor lax att mätta oss 13. I år hade vi bättre tur. Den glada 6-kiloslaxen hade simmat omkring utanför norra Alnö bara 5 timmar tidigare. Mindre än en sida räckte till 12 hungriga släktingar.
Bröderna Öbergs skylt. Klart man förstår att det säljs fisk här nere.
Det är verkligen en förmån att få sådana förstklassiga råvaror. Vi var tvugna att dela filén för att få plats på grillen. Salt, peppar, olivolja och locket på. 15 minuter senare togs den av och serverades med kokt potatis och sås à la Öberg gjord på matlagningsgrädde, crème fraiche, fiskbuljong och citron. Såsen var superenkel att göra, och nästan omöjlig att misslyckas med.
L:s släkt får gärna tro det är de som lockar oss norrut, men det borde de begripa att det är ju Öbergs fisk :-)
I år blev det en rosé från Bordeaux till; Clairet du Château de Lisennes, 79:- gjord på 50% merlot, 30% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc. En trevligt matrosé, men det var helt klart maten som var i fokus vid det här tillfället.
L:s släkt får gärna tro det är de som lockar oss norrut, men det borde de begripa att det är ju Öbergs fisk :-)
I år blev det en rosé från Bordeaux till; Clairet du Château de Lisennes, 79:- gjord på 50% merlot, 30% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc. En trevligt matrosé, men det var helt klart maten som var i fokus vid det här tillfället.
söndag 15 augusti 2010
Fler bubblor kvar i champagnen
Att det finns fler bubblor kvar i champagnen om man häller upp den i glaset genom att vicka på glaset och hälla mot kanten istället för att hälla rakt ner i botten och låta moussen gå ner innan man toppar upp med lite nytt, är nog ingen förvånad över. Jag ser det som en självklarhet. Men Decanter gör stor nyhet av det. Likaså har de gjort den stora upptäckten att flest bubblor finns i det vin som är kallast.
Varför måste man forska på sådant som man redan vet svaret på? Det intressanta vore om de hade forskat på vilket som blev godast. Hur ska man servera champagne för att få mesta upplevelsen? Ska man hälla vildsint rakt ner i glaset så bubblorna frigör aromämnen, eller är det bäst att fega med bubblorna och hälla försiktigt mot kanten? Har någon gjort den testen?
Varför måste man forska på sådant som man redan vet svaret på? Det intressanta vore om de hade forskat på vilket som blev godast. Hur ska man servera champagne för att få mesta upplevelsen? Ska man hälla vildsint rakt ner i glaset så bubblorna frigör aromämnen, eller är det bäst att fega med bubblorna och hälla försiktigt mot kanten? Har någon gjort den testen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)