Viner jag inte unnar dig - och en otrevlig påhälsning

Ja, det var ett något udda tema på provningen hos mig - viner jag inte unnar dig. Men efter bodelningen av vinkällaren uppstod det ett antal udda flaskor som ingen unnade den andre. De ville man ju själv ha. De var inköpta på plats hos producenten för ett antal år sedan, eller en gåva från vinintresserade vänner. Eller hade bara legat i källaren ett antal år.

Vad skulle vi göra med dessa flaskor? Dra lott, eller försöka dela på något rättvist sätt? Nej, kalla in det gemensamma vinprovargänget - och de ställde mangrant upp - och korka upp flaskorna!

Det blev jag som fick lotten att arrangera provningen, och det passade ju bra eftersom det då även blev första provningen för gänget hemma hos mig. Dagen före nyårsafton blev det valda datumet.

Första glaset blev röstat som sämsta vinet, vilket jag hade förutspått eftersom gänget inte är lika frälsta i Rhône som jag. Jag gillade det däremot, men kanske borde det ha druckits för 2-3 år sedan för att vara på topp. Något riktigt lagringsvin är det ju inte. Glaset visade en medeltät mahognyton. Doften var stor, köttig chark, fat och stall. Doften gillades av de flesta, men det var nog bara jag som tyckte om smaken där de andra tyckte att det var för syrligt och hade tappat för mycket frukt. Tanninerna var mjuka, det var stalligt, och hade mycket mognadstoner.

1997 Crozes Hermitage Domaine de Thalabert, Jaboulet. Inköpt 1999 för 169:-

Nästa vin fick ovationer från samtliga. Definitivt kvällens vinnare! 6 flaskor av detta vin inköptes för 15 år sedan, och första flaskan drack vi direkt till en pizza. Det bästa pizzavinet jag druckit, ingen tvekan. Nu återstod endast en butelj. Jag har provat många årgångar från den här producenten, men ingen årgång har varit ens i närheten av den här, varken som ung eller som nu lagrad. En av gästerna kollade upp att det finns att köpa på magnum, för drygt 4000 kronor flaskan. Vad var det vi gillade då? Jo färgen avslöjade direkt att det inte var nytappat med sin ljusa orangetegelfärg. Doften blommade ut i en fin ren mognadston med en söt fruktighet och ceder. Smaken uppvisade till skillnad från första glaset en mjukare syra, mjuka runda tanniner och en fin kryddighet. Det var vitalt, med en schysst mognad. Mmmm.

1988 Chateau Musar, Gaston Hochar. Inköpt 1995 för 124:-

 Tredje vinet var tyvärr korkskadat och smakade papplåda. Hua! Vi missade det här vinet:

1996 Chateau Giscours. Inköpt 2000 för 200:- hos producenten.
Korkat, smakade pappkartong

Jag drog upp ett annat vin istället som var betydligt djupare och rödare i färgen än de två första. Den hade en begynnande mognad i doften, och någon vid bordet sa att det var förfärligt, medan en annan tyckte det var supergott. Det är kul att jag har uppriktiga vänner, det uppstår alltid häftiga diskussioner när vi provar vin eftersom vi har så olika smak. Och några är alltid styva i korken och sätter ner foten med en gissning som kan vara helt uppåt väggarna. Jag tyckte det fanns mycket lakrits, björnbär, fat, plommon och en bra syra som matchade tanninerna som avslutades med en lång härlig eftersmak. Gott!

2005 Clos du Mont-Olivet. Inköpt 2007 för 136:- hos producenten.
Den vinresan avslutades tråkigt med kamerastöld sista dagen, så alla mina fina komponerade bilder från vingårdar, Mont Ventoux och lavendelodlingarna runtomkring försvann. Trist.

Fjärde vinet var rött med en orange kant. Förvånande nog kände jag en apelsindoft, medans någon annan sa mandelmassa. Hade vi ätit för mycket julmat? De smakade klassiskt franskt, med ceder, paprika och bra frukt. Självklart är vi i Bordeaux, vilket alla samstämmigt sa.

1995 Domaine de Chevalier. Inköpt 1999 för 418:- av gästerna som födelsedagsgåva.

Femte vinet uppvisade en telgelröd färg. Doften bestod främst av stall, häst och källare. Det fanns rejält med syra och tanniner kvar, och en del frukt fanns kvar också. Hyggligt, men inget storartat.

1997 Val di Suga, Tenimenti Angelino. Inköpt 2002 för 185:-

Sjätte och sista glaset hade en djup svart färg med en röd kant. Svartvinbärsgodis var det mest framträdande i doften, och de svarta vinbären återkom i smaken. Jag tyckte det var sämst i samlingen, och ovationerna var svåra att höra. Men jag har lite svårt med det supervarma året 2003. Även detta vin var en gåva från gästerna.

2003 Siepi, Marchesi Mazzei. Inköpt 2007 för 484:- som en födelsedagsgåva från gästerna

På det hela taget en mycket trevlig provning. Maten till var av det enklare slaget, eftersom jag inte ville stå i köket istället för att prova vin. Det var hemmagjord kalvlasagne, men nog måste jag skaffa större gryta att göra köttfärssås i?

När det var dags för osten, fick vi en otrevlig påhälsning. Stopp i avloppet gjorde att grannens toalettinnehåll kom i retur genom duschavloppet. Kvällen avslutades därmed inte med glasdisk som planerat, utan med rörmokarbesök, och sanering av toaletten. 

Förutsägbart och gott

En inte alldeles vanlig lördagkväll, men jag önskade mig något förutsägbart i glaset. Jag tog fram ett vin som visade sig vara klassiskt. Svarta vinbär, grön paprika, och de där "plankiga" fattonerna som några kallar ceder finns där. Sniffar man lite längre kommer lite rostade kaffetoner och den där blandningen som skriker Bordeaux. Komplext, härligt. Smaken är stram som sig bör. Tanninerna finns med en hygglig syra. Bären är mörka, och den gröna paprikan sticker fram.

Det är klart det smakar så här när blandningen är 55% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot, 5% Cabernet Franc och producenten ligger i Margaux. Jag är inte ett dugg ledsen att jag har 5 flaskor kvar av 2007 La Sirène de Giscours. Det känns även äkta att etikettdesignen är avskalad.
Ett bra avslut på en i övrigt bra dag!

Jag lurades - omedvetet

Jag lurades i fredags. Enligt L lurades jag på vinprovningen i fredags; den provning jag inte var med på!
När vi hade Bordeaux-provning senast pratade vi om att bordeauxer kan ha en mejeridoft, en doft av gräddpaket där grädden är några dagar gammal. U lyssnade och la på minnet. Så i fredags när hon kände den doften hamnade hon direkt på bordeauxspåret. Hon tyckte jag lurades för det var ju en 26 år gammal Rioja. Då kommer sanningen att när vinerna får lite ålder, är det ofta svårt att avgöra ursprung. Så jag tycker inte jag lurades alltför mycket.

Tyvärr råkade de ut för ett korkskadat vin på provningen också. Trist.

Bordeaux 1988

Man skulle kunna tro att jag är en riktig Bordeaux-freak. Tredje Bordeaux-provningen, 19 viner, på mindre än två veckor. Undrar hur det ska sluta...
Inte kan jag säga att jag gillar Médoc-viner framför Saint-Émilion eller tvärtom heller. Det är lika gott!

Kvällens provning bjöd på ett strålande startfält, eller vad sägs om en Saint-Emilion Premiers Grand Cru Classés A, en Saint-Emilion Premiers Grand Cru Classés B, och fyra Médocviner varav tre stycken 2:a Grand Cru Classé och en 5:e Grand Cru Classé. Jag har inte provat så här många strålande Bordeauxer sedan jag var aktiv i CVP, Collegium Vinorum Polytechnicum, en vinprovarförening på KTH. Men i CVP har jag provat alla fem 1:a Grand Cru Classé och Cheval Blanc:en några gånger. Jag "saknar" dock Chateau Ausone, så om någon vill bjuda på det någon gång :-)

Vad är då skillnaden på vänstra (Médoc och Graves) och högra (Saint Èmilion och Pomerol) stranden? Enkelt förklarat är det att på vänstra sidan dominerar Cabernet Sauvignon, och på högra är Merlot och Cabernet Franc viktigast. Då borde det väl vara enkelt? Jo, man önskar ju... Vad jag har lärt mig under de här veckorna är i alla fall att jag lyckas ganska ofta pricka in Pauillac-vinerna.

1988 var ett år som regnade mycket på våren, juli blev torr och varm så det gav tjocksakaliga druvor med mycket färg och tanniner. 1987 regnade skörden bort, så med det i minnet skördade många för tidigt 1988, för att vara säkra på att få in skörden.

Provningsledaren förmedlade sina enorma kunskaper på ett trevligt och avslappnat sätt.

Vinerna vi provade var i min rankordning:

1988 Clos Fourtet, Saint-Émilion Premiers Grand Cru Classé B, 480:-
85% Me, 10% CS, 5% CF
Tegelfärgad. Relativt stor åldrande doft av fat och källare. En fantstisk mognadston. Smaken hade bra balans mellan syror och mjuka torra tanniner. Relativt liten frukt, fat och något uttorkad. Ett vin på topp, eventuellt på nedgång. Jag gillar dessa åldrande toner. Mmmmums!

1988 Chateau Mouton Baronne Philippe, Pauillac, 5:e Grand Cru Classé, ca 500:-
57% CS, 23% Me, 12% CF, 2% PV
Det här vinet har bytt namn flera gånger, och heter sedan 1989 Chateau d'Armailhac. Det var synd att årgång 2000 var korkad när jag provade det för en vecka sedan.
Medeldjup mahognyfärg. Doften var stor, åldrande med toner av stall, hö, fat och massor av rostat kaffe. En härlig doft. Jag gillar kaffetonerna! Smaken har bra balans mellan syra och tanniner, medelstor frukt, fat med något beskt avslut. Beskan avslöjar att det är Pauillac:en. Jag tycker om vinet, även om doften lovar mer än smaken ger.

1988 Chateau Rausan-Ségla, Margaux, 2:a Grand Cru Classé, 550:-
61% CS, 35% Me, 2% CF, 2% PV
Medelstor röd färg. Doften har en mognad med gödsel och fat. Jag var till en början tveksam om den var korkskadad för det var en något mysko doft, men den försvann så då var det inte kork. Smaken hade mjuka syror, medelstora tanniner och en tydlig fatton. Eftersmaken var god. Det här vinet var på topp, så flaskan vi har hemma kommer nog att korkas upp rätt snart.

1988 Chateau Cheval Blanc, Saint-Émilion Premiers Grand Cru Classé A, 1100:-
minst 60% CF, resten Me och 1% CS
Medeldjup tegelfärgad. Doften hade en begynnande mognad med fat och röda bär. Smaken var relativt stor med medelstora syror och balanserade tanniner och de röda bären går igen även i smaken. Vinet är fortfarande ungt, mycket gott och balanserat. Det hade kommit högre upp hos mig om det hade varit mer moget, men helt klart är att det är ett strålande vin.

1988 Chateau Brane-Cantenac, Margaux, 2:a Grand Cru Classé, 490:-
65% CS, 30% Me, 5% CF
Tegelfärgad med en orange kant. Doften hade en begynnande mognad, röda bär, fat, stall och läder. Smaken var stor med bra balans mellan syror och tanniner. Det smakar moget och röda bär och förvånansvärt tunt. Eftersmaken är eldig.

1988 Chateau Gruaud-Larose, Saint-Julien, 2:a Grand Cru Classé, 331:-
57% CS (40-60% i vinet beroende på årgång), 30% Me, 8% CF, 3% PV, 2% Ma
Mahognyfärgad. Doften är knuten, men man skönjer ändå lakrits och fat. Smaken har bra syror och tanniner, men är beskt, stjälkigt och något kantigt.

Min bedömning skiljer sig något från majoriteten. Ungefär lika många röster får Cheval Blanc, Gruaud-Larose och Rausan-Ségla och vinner med det loppet. Men det vore fantasktiskt tråkigt om vi tyckte likadant allihop.

*CS=Cabernet Sauvignon, Me=Merlot, CF=Cabernet Franc, PV= Petit Verdot, Ma=Malbec

20070222

Intressant? Andra bloggar om: vin Bordeaux

Mera Bordeaux, årgång 2000

Provning igen, och mera Bordeaux. Den här gången med sensorikgänget, så vi började naturligtvis med ett uppvärmningsvin, 2000 Chateau Meyney, en Cru Bourgeois från Saint-Estèphe med vingården planterad med 70% Cabernet Sauvignon, 24% Merlot, 4% Cabernet Franc och 2% Petit Verdot.

Vi provade halvblint, så vi visste vilka vinerna var, förutom en. Den här kvällen hade CB letat fram en blandlåda av årgång 2000. Vi provade La Comanderie (Saint Emilion Grand Cru), Clos des Jacobins (Saint Emilion Grand Cru), Grand-Puy-Ducasse (5:e Grand Cru Classé från Pauillac) och två viner från Baron Philippe de Rothschild: Chateau Clerc-Milon (5:e Grand Cru Classé från Pauillac) och Chateau d'Armailhac (5:e Grand Cru Classé från Pauillac), samt det okända vinet som var en Chateau Bouscassé (en luring från Madiran!).

Till maten drack vi 2000 Chateau Noaillac, en Cru Bourgeois på magnumbutelj för 223:-. Egendomen är planterad med 50 % merlot, 45 % cabernet sauvignon och 5 % petit verdot.

Omdömena i min favoritordning:

2000 Grand-Puy-Ducasse
62% Cabernet Sauvignon, 38% Merlot
Djup röd färg. Doften hade en begynnande mognad med mycket fat. Smaken hade perfekta syror och tanniner, fat och mognad med något beskt avslut. Gott!

2000 Clos des Jacobins
70% Merlot, 28% Cabernet Sauvignon, 2% Cabernet Franc
Djup röd färg. Doften hade fin ålder, fat och känslan av att man satt näsan i en kaffeburk. Häftigt! Smaken hade bra syror och tanniner, fat, ceder och detta kaffe! Jag som varit en inbiten tedrickare har börjat dricka kaffe i form av espresso, och samtidigt börja stormgilla viner som har smak av kaffe. Det var delad förstaplats på dessa två.

2000 La Comanderie
Djup mahognyfärg. Doften var åldrad med fat, blyerts och kaffe. Smaken hade bra balans på syror och tanniner, fat och kaffe. Gott även detta vin.

2000 Chateau Bouscassé
65 % Tannat, 25 % Cabernet Sauvignon, 10% Cabernet Franc
Färgen här stack ut från de andra då detta vin hade en mer blåröd ton. Doften hade en begynnande mognad av fat. Smaken var även här mest av fat, med något beskt avslut. Det här vinet provade jag 27/12 också, och hade betydligt mer att säga om det då. Jag tyckte bättre om det idag, men det kanske beror på att jag trodde det var en Bordeaux? Tänk vad smaken påverkas av vad man tror att man dricker. CB berättade att man i Madiran inte haft någon vinlus, så det är oympade stockar där, som kan vara tvåhundra år......

2000 Chateau Clerc-Milon
48% Cabernet Sauvignon, 34% Merlot, 14% Cabernet Franc, 3% Petit Verdot
Djup röd färg. Doften hade en begynnande ålder, med fat och choklad. Smaken hade relativt friska syror och skarpa tanniner, med choklad och ett beskt slut. Stilen på det här vinet är modern, och det behöver definitivt lagras.

2000 Chateau d'Armailhac
Tyvärr korkskadad, även om vi tvistade en del om det. Det doftade av färsk kork och gödsel och smaken var trist, lite platt.

20070213

Intressant? Andra bloggar om: vin Bordeaux

Snabbt ordnad vinprovning

På fredag eftermiddag meddelar C&C att de inte kan ha lördagens vinprovning. Sjuka barn. Alla kunde, utom O som bara dyker upp då och då. Jag och L tyckte att vi inte kunde låta alla sitta hemma mol allena och törsta ihjäl, så vi tog stafettpinnen, och botaniserade i källaren. Fyra viner ställdes upp på fredag kväll, och två inhandlades på lördagen. Resultatet blev rätt bra, 6 bordeauxer i tre par, ny årgång mot några år gammalt. Alla paren hade en 2001.
Vi provade Chateau Reignac, Chateau Bernadotte, och Chateau Giscours.

Chateau Reignac är en Bordeaux Supérieur. Det är som den regionala AC Bordeaux, men med en högre minimigrad av alkohol.
Chateau Bernadotte är en Cru Bourgeois som är en klassificering i Médoc och Haut-Médoc under Cru-classé-nivå. Högsta nivån är Cru Bourgeois Exceptionelles, nästa är Cru Bourgeois Supérieur och därefter kommer Cru Bourgeois.
Chateau Giscours är en 3: e Grand cru Classé.

Det var en bredd på kvalitet samtidigt som vi hade lite olika år.

Kommentarer om vinerna:

2001 Chateau Reignac, inköpt november 2005 för 139:-
70% merlot, 25% cabernet sauvignon och 5% cabernet franc.
Röd färg. Doften var stor med fat, röda bär och den typiska mejeritonen. Smaken hade frisk syra, mjuka tanniner med röda bär. Det var ett mjukt drickvänligt vin nu.


2003 Chateau Reignac, inköpt nu för 145:-
Ungefär samma noteringar på denna som på 2001:an, men mejeritonen var mer av filmjölk här. Även detta vin var mjukt och drickvänligt nu.



2001 Chateau Bernadotte, inköpt nu för 227:-
65 % cabernet sauvignon, 33 % merlot, 1 % cabernet franc och 1 % petit verdot.
Röd färg. Doften var stor, ung med svarta vinbär och fat. Smaken hade bra syror, medelstora tanniner, röda bär, röda vinbär, fat och något besk. Eftersmaken gav röda syrliga bär. Alldeles för ungt för min smak. Det var näst sämsta vinet hos mig.



1996 Chateau Bernadotte, inköpt augusti 2004 för 150:-
Begynnande mahognyfärg. Doften var stor, med mognadstoner, röda bär, grädde och grön paprika. Smaken hade bra balans på syror och tanniner, med smak av röda bär och fat, och en hel del alkohol. Det här vinet hade utvecklats en del, det var riktigt gott nu, men jag skulle lätt kunna låta det ligga ett tag till. Jag gillar ju rejält mogna viner.



2001 Chateau Giscours, inköpt maj 2006 för 329:-, men kostar idag 490:- på bolaget. Sanslös prisökning!
Vingården planterad med 75 % cabernet sauvignon, 22 % merlot, 2 % cabernet franc och 1 % petit verdot.
Röd färg. Doften var ung, svarta vinbär, fat och något tobak. Smaken hade frisk syra, bra tanniner, stor kropp med röda bär och fat. Alkoholen hängde kvar i eftersmaken, liksom en irriterande beska. Vinet var ett barnarov, och det gillar jag inte.

1994 Chateau Giscours, inköpt juli 2000 på slottet för 185:-
Mahognyfärgad. Doften var stor, med begynnande mognad, röda bär, fat, något tobak, grön paprika och blyerts. Smaken hade bra syror och tanniner, medelstor kropp med röda bär, fat och tobak. Ett stort, gott vin, men jag låter nog det ligga ett tag till.

Mina favoriter var de två äldsta, med ålderns rätt och med de båda Reignac:en därefter, mycket tack vare att de två var så klunkvänliga nu.

20070210

Intressant? Andra bloggar om: vin Bordeaux