Orden tryter, men andra har redan beskrivit hur de upplevde att vinerna smakade.
Framför på bordet står fem glas uppradade. Alla av samma årgång, 1989. Alla från samma område. Och det är inte vilket plonk som helst. Det är de fem Premier Cru Classé-vinerna och efter provsmakningen gav jag dem de här betygen: (ordningen på glasen var annan)
Haut-Brion 20 poäng, Lafite Rothshild 20 p, Mouton-Rothshild 19,5 p, Latour 19 p, Margaux 19 p.
Årets bästa provning år 2010? Troligen. Förhoppningsvis inte.
Jag håller inte med om att Margaux skulle vara så dålig som provande bloggare noterat. Sämst i startfältet kanske, men oj, oj, vilket vin.
Jag måste erkänna att jag inte hade riktig koll på hur många sedlar flaskorna kostade, så jag kolla runt efter cirkapriser när jag kom hem, och fnissade lite när jag såg att som jag rankat dem, så var priserna. Mouton Rothshild, Latour och Margaux var relativt likvärdiga i pris, med Lafite Rothshild ca dubbelt så dyr som Margaux och så slutligen Haut-Brion på dryga €825. Om det var värt det? Ja det tycker jag. Vinerna var inköpta för massor av år sedan, och hade vi köpt in dem nu, hade priset för provningen varit ca 60-65 % dyrare, om min snabba huvudräkning på lokaler stämmer.
Jag känner mig previligerad att jag är med i en sådan eminent förening som kan servera det här startfältet. Två gånger på en vecka dessutom!
