It's raining cats and dogs

Denna MW är till synes helt omedveten om att det regnar kraftigt utanför, de flesta i auditoriet sitter och huttrar (och ja, han har shorts och sandaler på sig, och till skillnad mot svenska män är han barfota i sandalerna). Men skjortan, hideous! Provningen var mycket underhållande och intressant. Allt vi provade var engelskt :-)

Stephen Skelton MW

Roligt att lyssna på någon som var med för nästan 35 år sedan och startade den vingård som numera är Englands största. Inte många som har hans erfarenhet av engelskt vin.

Vinlistan till provningen jag ska ha i september är klar, ska bara se till att få hem vinet också :-) Det blir några extra flaskor av mitt favvisvin till mig själv när jag ändå lyckas få tag på det.

Bloody hell, they're going to mention the Grosvenor next!

Jag förstår helt känslan Mike Roberts hade när de höll på att annonsera vinnarna i Decanters Wine World Award och han förstod att hans, ja hans engelska bubbel, höll på att sopa banan av Champagnerna. Tanken "Bloody hell, they're going to mention the Grosvenor next" for genom hans huvud, och helt plötsligt hade Ridgeview Grosvenor Blanc de Blanc 2006 vunnit över Tattinger Prélude NV och Charles Heidsieck Millésime 2000 bland annat.

Min personliga favorit, Ridgeview Knightsbridge Blanc de Noir 2006 kom som god sexa.

Om man nu kan tävla i vin. Det är ju så mycket personlig smak. Men helt klart, engelskt bubbel håller hög klass, och den stjärna som lyser starkast just nu är Ridgeview Wine Estate i East Sussex. Och det är enkelt att ta sig dit, det är bara en dryg halvtimme med bil från Gatwick Airport.

När rösträkningen från kommunalvalet nu är klar, förnimmer jag samma tanke som Mike; Bloody Hell, hur gick det här till?

93 personer har krysst i mitt namn på valsedlarna.

Jag har lite i det tysta engagerat mig politiskt. Jag stod på plats 17 av 18 på valsedeln till kommunfullmäktige. I Stockholm finns det 6 kretsar till fullmäktige i Stockholms stad, och varje krets har sin valsedel. Man får använda en valsedel från en annan krets och kryssa. 5 från min krets kom in förra valet, och även i år, så det kändes inte som så stor idé att personvalskampanja. Jag har pratat politik, talat om vad jag tycker, haft M-knappen på kavajen, men inte direkt sagt att jag kandiderar. Jag vet att andra i min krets jobbat hårt med sin personvalskampanj, men alla är långt ifrån att komma upp i de 5% som krävs för att kunna kryssas in. Endast en person i alla kretsar kryssades in, och han stod överst på valsedlarna i alla 6 kretsar. Jag kom på 13:e plats av de kryssade, och det enda jag funderar på är vad var det som fick 92 personer att sätta ett kryss på personen näst längst ner?

Jag tror att min gamla kollega i V&S sensoriska vinpanel, gurun på sociala medier, Brit Stakston, skulle ha sagt att jag gjort allt fel. Jag borde ha utnyttjat de sociala medierna, utnyttjat bloggen, gjord mig sedd istället för att hålla mig i bakgrunden. Men jag som inte ens har facebook. Jag har inte riktigt fattat grejen med det.

I ärlighetens namn har det varit fullt upp på hemmaplan. Detta kombinerat med att det varit full rulle i Munskänkarna, där jag dras in mer och mer och inte kan hålla mig från att engagera mig. Det är ju så roligt... Det är ju precis som med politiken. Jag kan ju inte bara tycka en massa saker, och gnälla på att inget görs.

Jag ser framför mig en rörig höst, så nu gäller det bara att prioriera, men det ska nog ordna sig.

Jag kommer skriva mer om engelskt vin framöver i alla fall. Promise.

Trendspaning - engelskt fizz

Det är inte ofta det dyker upp nya druvor eller områden. När det gör det, och det är gott, ja då är det extra spännande. Trion chardonnay, pinot noir och pinot meunier visar vägen för nästa stora trendområde: England. För i England har många både inhemska och invandrande vinmakare i några tiotals år stretat på för att få bättre och bättre viner, framförallt mousserande vin. Man har samma jordmån, samma klimat, och nu även samma druvor som champagne. Man gör mousserande på andra druvor också, och de vinerna får en annan stil, en engelsk stil. Goda, trevliga viner, men tar man de klassiska tre, ja då blir det underbart.
Jag har provat ett flertal engelska mousserande och åker ni över till England ska ni försöka besöka en vingård (karta kan fås gratis av English Wine Producers där även annan värdefull information finns), eller försöka köpa med er en flaska eller två hos en vinhandlare t.ex. Waitrose. Från Gatwick tar det ca 30 respektive 40 minuter med bil att komma till två av de bästa producenterna som har öppet för allmänheten: Ridgeview och Denbies.

Min absoluta favorit är Ridgeview Merret Knightsbridge årgång 2006. Oj, oj, oj, äkta bubbel vare här! Pinot noir och pinot meunier innehåller den. Faktum är att många av prestigevinerna är blanc de noir, antingen på endast pinot noir eller de två blå i blandning. Även Chapel Down, Denbies, Nyetimber, Camel Valley, Biddenden och Bolney är producenter att leta efter. Vill ni ha klassiskt bubbel, köp viner på de tre druvorna. Vill ni ha något torrt, friskt men med lite tropisk fruktsmak så våga prova ett bubbel på andra druvor. Biddenden Gribble Bridge 2003 är gjord på reichensteiner, pinot noir och scheurebe och är ett fantastiskt torrt, friskt vin med en fin fruktbalans. Breaky Bottom t.ex. gör ett vin på hybriddruvan seyval blanc, och det finns fler fina exempel.

Den vinhandlare som har störst sortiment ligger i East Sussex, The English Wine Centre. Det är värt ett besök, inte minst för att prova ett antal olika viner; vita, röda och rosé, förutom att handla, men de skickar även till Sverige. Med det stora sortimentet ligger han några pund över andra, men man hittar allt på samma ställe och man slipper flera fraktavgifter.

Sedan 70-talet har man satsat mycket i vingårdarna, och varför ska man inte det? Det finns en lång historia av vinodling i England, som började långt innan engelsmannen Christopher Merret uppfann buteljjäst vin före Dom Pérignon, men det är en annan historia.

Även publicerad i tidningen Munskänken 6/2010 sid 32.
I detta nummer är vi tre från Stockholmssektionen som bidragit med texter, chefredaktören oräknad. Torsten behöver ingen vidare introduktion, och så är det Birgitta som håller några av våra druvkursavsnitt. Ett ovanligt läsvärt nummer, om jag får säga det själv ;-)