Österrike - både torrt och sött

Efter vinskandalen i Österrike 1985 då några vinodlare hade sötat vinerna med dietylenglykol i syfte att höja vinet till en högre kvalitetsklass, reformerade man snabbt vinlagarna och fick bland de strängaste i världen. Österrike gör numera toppviner, så inget ont som inte har något gott med sig. Efter EU-inträdet ändrades åter lagarna något, till det mindre striktare, men reglerna för Qualitätswein och Prädikatswein stod fast. Det finns fyra vinregioner: Niederösterreich, Burgenland, Steiermark och Wien fördelat på 16 distrikt. Wien är den enda huvudstaden i världen med stor professionell vinodling. Det måste ha varit 20 år sedan jag var i Wien och drack "grinzing-vin" i stora keramikkrus direkt från fat tillsammans med schnitslar stora som tefat. Men oj vad gott det var! Det är det bestående minnet av den resan.

I Österrike mäter man sockerhalten med en annan skala än den vanligt förekommande. 1 grad KMW = 1 % socker i viktprocent. KMW, Klosterneuburger Mostwaage, motsvarar ungefär 5 grader Öchsle.
Det som är intressant med sockerhalten, är att för att kallas torrt ska det vara max 4 g/l socker, eller max 9 g/l om syrahalten är minst 2 g/l mindre än sockerhalten. Ju sötare, desto syrligre för att det inte ska upplevas som sött, ganska självkklart egentligen.

Österrikes egna druva är Grüner Veltliner, som odlas på en tredjedel av arealen.

Ingen av oss hade provat särskilt mycket vin från Österrike, så vi såg med spänning fram emot kvällen. Vi hade delat upp provningen så att var och en tog med två viner, efter givet tema. Mitt ansvar var att få med två söta. Ett av de torra vinerna vi provade var så oxiderat att det enda vi kände var äppelskrutt. Trist.

Torra

2001 Kranachberg Sauvignon Blanc, Sattlerhof, Südsteiermark, 279:-
Färgen är ljust gul med lite grönt instick. Doften är ren, stor, smörig med citrus, ananas, en aning röd saftig paprika och nässlor. I smaken kommer den höga syran fram med en oljig munkänsla. Ananas, persika och kryddighet finns där . Eftersmaken hänger kvar lite sådär lagom och alkoholen sticker inte ut. Det här vinet är gott, men inte prisvärt. Smörigheten i vinet kommer troligen av att den lagrats på jästfällningen i 8 månader.

2006 Kartäuserhof Smaragd Riesling Achleiten, Karl Stierschneider, Wachau, 180:- (prissänkt från 225:-)
Färgen är ljust gul med vattnig kant, mitt glas är något spritsigt, kanske är glaset dåligt diskat?
Doften är ren, stor, med gröna äpplen och paprika. Smaken visar en hög syra, gröna äpplena finns, mineral, en viss oljighet i munkänslan och avslutningen har en god bitterhet. Jag är är känslig för bitterhet och tycker normalt inte om det, men här passade det. Den långa eftersmaken hänger kvar och jag lutar mig tillbaka. Det här är gott.

2007 Grüner Veltliner Urgestein Terassen, Pichler, Wachau, 279:-
Färgen är djupare än de andra, mer gul. Doften är ren, stor, med tvål och ansiktskräm, rosor och tuttifrutti. Min första anteckning var även "veteöl", klart inspirerad av L:s hembryggda som jag nyligen avsmakat, men den korrekta termen är pomerans. Smaken är torr, medelstor syra, medelstor kropp, pomerens och äpple. Vinet är gott, men det finns annat jag hellre skulle betala nästan 300:- för.

2006 Kartäuserhof Riesling Federspiel Hinterkirchen, Karl Stierschneider, Wachau, 129:-
Färgen är även här ljust gul med ett grönt instick. Doften är ren, stor, frisk med citrus, mineral och krita. Det här var gott och klart prisvärt.

2007 Loimer Spiegel Grüner Veltliner, Loimer, Kamptal, 269:-
Färgen drar åt grönt. Doften är medelstor, med smörighet, äpplen, jäst, melon, och en ungdomlighet. Smaken är torr, frisk med äpplen, persika och grapefukt. Eftersmaken dröjer sig kvar lite lagom länge. Grüner Veltliner såklart.

Söta

2004 Hafner Beerenauslese Cuvée, Hafner, Burgenland/Neüsiedlersee, 84:- (halvflaska)
Druvor: Chardonnay, riesling, sauvignon blanc och scheurebe
Färgen var djup gyllengul. I doften kom det fram en ung fräsch persikoton och torkad frukt. Smaken avslöjade även den persikan, men även honung, en frisk syra med stor kropp, äpplen och citrus. Gott, och mycket prisvärt.

2000 Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein Beerenauslese, Weingut Bründlmayer, Kamptal, 359:- (halvflaska)
Färgen är djup bärnsten. Doften visar ett mer moget vin, med torkad fukt, persika och botrytis. Smaken har en hög syra, torkad frukt såsom russin och katrinplommon. Gott, men i jämförelse med det förra inte prisvärt.

Sammanfattningsvis skulle jag klart rekommendera att botanisera bland de Österrikiska vinerna, både de torra och de söta. Riesling-vinerna gillade jag mest, men så är jag lite svag för just Riesling på den vita sidan. Lenz Moser för 145:- som vi inte provade den här gången är ju annars ett gott alternativ på den söta sidan.

Chocapalha Reserva 2005

Jag brukar inte köpa vin efter flaskans utseende, men det här viner kvalar nästan in i den kategorin. Ett vin som nästan heter choklad, doftar och smakar aningens choklad. Ja, visst måste en chokoholic köpa det!

Jag pratar om Chocapalha Reserva 2005, Estremadura Portugal, 179:-
Färgen är mörkt röd, doften slår mot näsan med björnbär, röda vinbär och örter. Smaken visar en bra stramhet, syran och tanninerna sitter där de ska. Chokladen finns där, faten likaså och örterna. Vinet speglar bra de tre druvorna, Touriga Nacional, Tinta Roriz och Syrah.
Gott en regnig kylig dag som denna.

Clos du Mont-Olivet

Vilken tidning skriver du för? var frågan jag fick när vi besökte Clos du Mont-Olivet för två år sedan. Jag hade mitt anteckningsblock och antecknade flitigt vad jag tyckte om vinerna vi provade. Han tyckte det var konstigt att jag antecknade när jag inte skulle publicera det någonstans. Den lilla producenten i utkanten av Chateauneuf-du-Pape korkade upp b.a. årgång 2005, och den föll oss i smaken så den fick följa med oss hem för bara 136:- flaskan!

I går släpptes årgång 2006 på SB, men priset är inte lika minimalt. 229:- kostar den, men jag ville verkligen köpa några flaskor. Måndagen var uppbokad så jag kom inte ner till bolaget. Men, jag lyckades beställa några flaskor idag för den finns kvar på varudepån.

Jag ser fram emot att prova den här nya årgången.

Konditor alternativ karriär?

Jag brukar bjuda på hembakat ibland på jobbet. Idag var det befogat, eftersom jag blivit befodrad. Många gånger har det blivit en kladdkaka eller praliner. Choklad så klart, chokoholic som jag är. Det är inte alla som köper choklad i pelletsform i 10-kilossäckar.

Den här gången ville jag prova något nytt.
Hela helgen har jag hackat nötter, vispat äggvita, vispat grädde, kokat sockerlag, sjudit äggulesmet på spisen till en seg krämig smet, blandat de olika smeterna, stoppat in i frysen i omgångar, haft långkok på spisen för att koka gelé, diskat bunkar efter hand och ut trillade det två tårtor.

Den första var en jordgubbsmoussetårta med pistagemandelmarängbotten med vit chokladdekor. Den har jag gjort förut. En fräsch sommartårta där både den vita chokladen och pistagen passar utmärkt tillsammans med jordgubbarna.

Den andra en tårta som Jan Hedh kommit trea med i Världsmästerskapen i konditori kallad World Championtårta. Det är en tårta med chokladbotten, mörk och ljus chokladmousse toppad med en alldeles underbar krämig chokladgelé och slutligen dekorerad med chokladplattor. Den var som åttaåringen uttryckte det "Jag säger bara en sak, den var toppengod!" Himmel, vilken smarrig tårta! Len, fyllig, mäktig, helt klart i världsklass.

Chefen uttryckte det som att han skulle utnämna mig ofta, jag kontrade med att säga att i morgon säger jag upp mig för att bli konditor. :-)
Inget av alternativen kommer inträffa.

Jag är klart inspirerad till Vin & Dessert-provningen som Curt och jag ska hålla igen i höst. Den här gången med lite andra viner och desserter. Att jag ska baka är givet!

Ännu mer likriktning

Tanken är säkert god, men vad blir följden?

www.envarldavvin.se och www.wownews.se har lanserat en sammanställning av de mest omskrivna viner som fått högst betyg i Sydsvenska Dagbladet, DN, DI, SvD, GP och ICA-Kuriren. Vinerna måste vara omskrivna i fem av de sex tidningarna. och ha minst medelbetyg.

Är någon intresserad av detta?

För det första krävs det att vinet omtalas i fem tidningar, och jag ser en stor risk i otillåtna påtryckningar. För det andra är risken stor att vinerna tar slut i butikerna. Suck. Men när jag tittar på månadens lista hittar jag inget som jag vill köpa där, så listan riktar sig i alla fall ine till mig.

Dricka utan analys

Tänk vad länge sedan jag bara drack ett vin!
Jag har under åren varit på massor av vinprovningar, och hemma till middagen, ja då snurras det på glaset och analyseras. Stundtals har jag antecknat i marginalen på dagens tidning om intryck, för att jag ska komma ihåg det till senare.

Men blir man inte lite trist då? Var är njutningen?

Förra veckan plockade vi fram en flaska Chateau Rausan-Ségla årgång 1992. Någon av oss köpte den på Arlanda i februari 1997 för 195:-. Dussinet år har vi haft den i våra ägor alltså. Den har sedan dess förvarats antingen på Stockholms Vinkällare där vi hyrde förråd några år innan vi flyttade till villa och den fick plats i en vinkyl. Förvarad perfekt alltså.

När jag dekanterade den såg jag den härligt ljusa färgen. Ålder andades den. Jag fick den i glaset och bara njöt. Oh, vad gott! Margaux-vin med lite ålder. Fantastiskt! Och inte analyserade jag färgen, doften och smaken mer än att jag registrerade att det var oerhört gott.

Vilken dubbel njutning. Bara luta sig tillbaka och låta den gudomliga drycken fylla gommen utan att fundera på vad och varför.

Dags för nystart

Under senaste året har jag provat massor av vin, men slarvat med anteckningarna. Dessutom har jag varit fokuserad på jobbet, men nu kan jag kanske komma igång igen. Fokus kommer kanske riktas lite bort från själva provandet, och gå mer på opinion. Det är vad jag vill i alla fall.