torsdag 1 juli 2010

Ny favorit: stark, söt och smarrig

Jag är glad att jag inte snöar in på säkra kort hela tiden. Känslan när man upptäcker något nytt som smakar fantastiskt är härlig. Jag menar inte att jag provat en ny Hermitage jag inte smakat förut, utan något helt nytt. En ny typ av dryck, något som inte gemene man upptäckt. Något som, tyvärr, kanske inte finns att få tag på i Sverige, eller på enkelt sätt. Jag har två nya sådana "upptäckter". Den ena finns att köpa på bolaget tack och lov! I beställningssortimentet, så det är bara att klicka fram och vänta på att ett SMS kommer för att gå ner och hämta det. Den andra kommer jag snart få uppleva i överflöd på plats. Jag ska försöka få till några blogginlägg om det också senare.

Dags att beskriva min första mumsiga upplevelse!

Det är samma dryck, fast i två skepnader. Det ena gyllene gult, det andra vackert hallonrött.

Glas 1:
Färgen är som sagt vackert gul. En söt druvdoft retar näsan. Smaken är söt, något alkohol känns med en liten aningens finkelkaraktär. Den stör inte på något sätt, utan bara kompleterar med karaktär. Syran och sötman är välbalanserade; aprikoser, honung och äpplen känns i smaken. Jag har provat det både rumstempererat och kallt. Det är godast kallt, men kan till nöds även drickas något varmare. Det är mycket gott som aperitif. Jag har haft det i glaset flera gånger precis innan jag ska laga mat. Eftersom det är ett starkvin funkar det utmärkt även efter huvudrätten, till desserten som kan vara crème brulée eller till lite mildare dessertostar.

Glas 2:
Vilken vacker färg! Fullpoäng! Den glittrar ljust röd. Doften bubblar upp det färgen viskat: hallon, vildhallon. Det finns bara en druva som kan ge den här upplevelsen, Pinot Noir, och här strålar det. Det är sött, men inte överväldigande för det finns en syra som balanserar. Det är elegant. Det kommer även upp andra röda bär; alkoholen känns en aning, och en liten touch av finkel. Det knockar sin gula syster, här finns ett vin som inte har sin motsvarighet någon annan stans. Ett starkvin på Pinot Noir! Även det här njuts bäst väl kylt. Som aptitretare i eget majestät eller tillsammans med lite tapastilltugg. Eller varför inte efter maten med en fransk chokladmousse. Det här har blivit min personliga favorit. Det är så gott!

Det är två starkviner, Macvin, från Jura. Det tillverkas varken enligt portvinsmetoden eller sherrymetoden. Man tar ojäst druvjuice och häller på marc för att bevara sötman och för att det inte ska kunna börja jäsa. Det finns flera andra exempel på likande starkvin, med skillnader i vilken druvsprit man använder och vilka druvor som den ojästa druvjuicen kommer ifrån. T.ex. Pineau de Charentes som spritas upp med 1-årig cognac, det Sydafrikanska Muscadel red som använder ren druvsprit eller viss Banyuls som även kan göras enligt portvinsmetoden.



Chateau d'Arlay Macvin blanc och Chateau d'Arlay Macvin rouge
Lägg märke till de olikfärgade lackerna på halsen

I glas 1 finns det 50% Chardonnay och 50% Savagnin. 2/3 druvjuice blandas med 1/3 marc som fatlagrats minst 7 år. Det lagras 3 år på gamla ekfat innan buteljering.
Chateau d'Arlay Macvin blanc 199:-/37,5 cl, 14 poäng

I glas 2 finns det 100% Pinot Noir. 2/3 druvjuice blandas med 1/3 marc som fatlagrats minst 4 år. Det lagras 1 år på gamla ekfat innan buteljering.
Chateau d'Arlay Macvin rouge 199:-/37,5 cl, 17 poäng.

Ytterligare en positiv egenskap, är att man med fördel kan förvara flaskan öppnad i kylskåpet i flera månader.

Importör: Wine Trade

Det finns ett annat Macvin på SB, Macvin de Jura, Rôlet Père et fils, 169:-/75 cl. Det är betydligt billigare, och jag gillar det också, men finkeldoften är mycket påträngande, så gillar man inte grappa är det inget att ha. Men dessa från Chateau d'Arlay är något helt annat! Det är endast aningen finkel med, och så gott, så gott...

Vintips till alla

Nu när det snart är sommar och semester, så skulle lite vintips kanske kunna passa?
Jag, som är lite kunnig när det gäller vin, har några tips som jag tänkte dela med mig av.

Först och främst hur skiljer man mellan röda och vita viner:
Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin.
Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg.
Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten.
När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.
Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för mycket vin:
- Tack, men jag vill inte ha sex ikväll.
- Nej tack, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ
Så, skål & ha en riktigt skön vinsommar!

P.S. Det är inte jag som skrivit detta, utan jag fick det i ett mejl från min svägerska. Vet inte var det kommer ifrån, men lite skojigt är det :-) Om någon känner sig som ansvarig författare ska jag gärna skriva ut det här.

onsdag 16 juni 2010

Toscanatips

En fördel med att semestra med goda vänner som varit på en plats i drygt 10 år, är att man hittar godbitarna direkt, utan att behöva spilla tid på att leta själv. Förra sommaren semestrade vi med våra Italienfrälsta vänner i Toskana. Jag delar gärna med mig av mina favoriter av vår Italienvecka.

Vi bodde på en gård 2 mil norr om Siena, alldeles vid avfarten till Colle di Val d'Elsa vid motorvägen. Gården heter Fattoria Belvedere och läget precis vid motorvägen gör den perfekt när man vill ta sig iväg på dagsutflykter för att prova vin. Eftersom gården dessutom ligger precis på gränsen utanför Chianti Classico, är det bra priser på övernattningen. Man hyr en lägenhet med självhushåll. Tvätten kan man hänga på linor bredvid hästhagen. Tuppen gal på morgonen och man känner att man är på en riktig gård. De gör ett eget vin, olja, och Vin Santo, som man kan prova.

I Colle di Val d'Elsa, uppe i gamla stan, finns ett enotek Il Salotto, där vi hittade en favoritgrappa, Moscato di Poli. Den är svår att få tag på på andra ställen, men här plockade jag den sista flaskan. Vinerna håller hyggliga priser; det är inte billigt i Italien. Ofta är det i alla fall billigare på enoteken, än hos producenterna. Vilken skillnad mot Rhône! Servicen är ypperlig på enoteket. För att sysselsätta barnen medan vi vuxna botaniserade bland flaskorna fick barnen varsin sked av tre olika sorters chokladkräm. Det var en solklar favorit, vit choklad med apelsinsmak, så naturligtvis köpte vi en burk med oss hem. Smart försäljningstrick, vi gick på det direkt :-)

Av producenterna vill jag nämna speciellt tre stycken:
På Isole e Olena hade vi bokat besök. De tar endast förbokade besökare. Vi togs emot av producentens förtjusande fru, och fick en riktigt bra provning. De gör lite mer eleganta viner än normalt. Precis min smak! Jag föll som en fura för deras enastående Syrah.

En annan producent vi bokat besök hos var Querciabella. De tar inte heller emot obokade besök, och tyvärr säljer de inte heller vin på gården, annars hade det blivit både dyrt och trångt i bagaget! De gör ett enastående vitt vin, Batàr, som nog var det godaste jag provat på länge. Tyvärr kom ingen flaska med hem, men några månader senare fanns det på Systembolaget så jag norpade med mig några flaskor :-)

Den tredje producenten som jag varmt rekommenderar, är en mindre producent där det bara är att åka förbi. Fattoria La Ripa hade ett brett spektrum av viner, och det var nog där vi provade flest viner. Deras enklare Chianti Classico skulle tydligen säljas på bolaget snart i halvflaska enligt ägaren. Tyvärr har jag missat att hålla utkick, men dyker den upp är det bara att köpa!

På vägen hem tog vi biltåget från Verona och klev av i Hamburg, det rekommenderas verkligen att slippa köra alla milen genom Tyskland. Vi övernattade i Modena innan tågavfärden, och hann med att besöka en Parmesan-tillverkare, Società Agricola Montorsi. Även det besöket var bokat i förväg, och vi fick se hur de gör osten. Om man bara vill handla är det bara att åka förbi. Och handla vill man! 36-månaders äkta Parmigiano Reggianoost kostade där €13,50 per kilo, alltså med den usla svenska valutakursen knappa 150 kronor kilot. Det kändes som ett rån.... Det finns andra producenter att besöka, och jag antar att man kan få adresser på Consortiets hemsida. Jag fick en bok med adresser till alla producenter. Om vi hade haft mer tid i de trakterna hade det varit trevligt att besöka en balsamvinägerproducent och en gård som gör parmaskinka. På enoteket Il Salotto köpte vi med oss en fantastisk vinäger, Il Piccolo Mugnaio som bara kostade €23 för 250 ml.

lördag 12 juni 2010

Det är ett hårt jobb

Jag och AJ har tillsammans, med hjälp av B, hållit i Munskänkarnas Stockholmssektions druvkurs nu i flera år. Vi har var och en våra favoritavsnitt, och favoritdruvor. Att min druva är syrah är ingen hemlighet. Syrah har vi lagt tillsammans med lagring och då kommer mitt andra intresse in, jag pratar mycket om olika förpackningar :-)

För varje druvkurs jag håller vill jag förbättra den ytterligare. Jag vet inte hur många flaskor jag köpt in för att testa. Är det här vinet en bra representant för den här druvan?

Den här gången har jobbet tagit mig till en jämförelse jag kände att jag inte kunde smita ifrån. Samma druva: chardonnay, samma producent, samma år, och priset är lämpligt för kursvin. Det ena ekat, det andra oekat. Här ska provas om de karaktäristiska dragen för oekat och ekat finns. Om det gör det, är det klockrena druvkursviner.

Färgen på vinerna i de olika glasen skiljer inte så mycket. Det ekade borde vara något djupare om all teori ska stämma. OK, man kan inte få allt, men hur är det med doft och smak då?

Från glas 1 slår en frisk ton emot mig. Man kan känna att här är det enbart lagrat på ståltank. Ståldoften finns tydligt där. Vilken tur, det är det oekade vinet. Vad finns mer i doften då? Jo citrus och äpplen finns där. En fräsch chardonnay-karaktär.
Med vinet i munnen känns det torrt, det har en bra, men inte alltför hög syra och en medelfyllig kropp. Citrusen känns även i smaken, tillsammans med apelsinskal, äpple, aningens päron och lite tropiska frukter som persika och aprikos. Det här vinet borde ha jäst relativt svalt.

Facit:
72303 Jordan Unoaked Chardonnay 2009, Jordan Winery, Sydafrika/Stellenbosch 99:-
Efter att vinet jästs på tank fick vinet ligga i fyra månader på sin jästfällning. Ibland rördes man igenom fällningen för att framhäva jästfällningskaraktären.


I glas 2 slår en större doft emot mig. Det är smörigt, fett, och har en honungston, men framförallt är det rostat franskbröd som sticker ut. Jag kan näsan förnimma min frukost i glaset. Den bestod av nygrädda scones med tillbehör som clotted cream och lemon curd, allt egenhändigt gjort. Smaken av vin två är en bekräftelse av doften. Det har en bra men inte alltför hög syra, det är medelfylligt med rostade toner, citrus, honung som en smörighet som känns. Och ja, vinet har genomgått malolaktisk jäsning, vilket smörigheten tyder på.

Facit:
72302 Jordan Chardonnay 2009, Jordan Winery, Sydafrika/Stellenbosch 119:-

Juicen fatjästes i 228 liters ekfat (50% nya och 50% andra års ekfat) från Nevers och Bourgogne. Vinet jästes på jästfällningen i nio månader och faten rullades ibland för att framhäva jästfällningskaraktären. Slutligen tillades 19% tank-jäst chardonnay till blenden för att förstärka citrustonerna. Vinet har genomgått malolaktisk jäsning.

Var det en bra jämförelse - oekat mot ekat? Absolut! De här vinerna kan jag definitivt rekommendera som ett pedagogiskt exempel på vad är det som egentligen är druvsmaken kontra fatlagringen. Om vinerna är prisvärda eller goda funderar jag inte närmare på här, men det oekade föll mig bättre på läppen.
Vinerna finns i beställningssortimentet, och jag har återigen använt mig av den utmärkta e-tjänsten som systembolaget har för att få hem dessa viner. I samma beställning klickade jag hem några andra viner som också ska bli kursviner.

Kul med sådana här viner! Jag vill ha tips om fler liknande exempel! Det borde finnas många producenter som gör olika vin av samma grundvin. Kanske med franska ekfat för ena vinet och amerikanska ekfat för det andra?

Ge mig tips!!

Bilderna har lånats från importören Wineworlds hemsida som pressbild.

torsdag 3 juni 2010

Önskas: BYO med anmälningsplikt


Munskänkarna har skrivit ett brev till samtliga riksdagsledamöter med anledning av den föreslagna nya alkohollagen. Den skulle ha diskuterats den 14 juni i riksdagen, men är nu bordlagd av skäl jag skrev om i förra inlägget.

I korthet vill vi i Munskänkarna ha möjlighet att ta med eget vin på restaurang för vinprovning och efterföljande middag. Detta är idag inte tillåtet. Ett utdrag ur texten vi skrev:

Förslag på ändring i alkohollagen
Det är föreslagit i den nya alkohollagen att den som tillverkar alkoholdrycker från råvaror som produceras på den egna gården, efter anmälan till kommunen, får erbjuda provsmakning av de egenproducerade dryckerna vid tillverkningsstället. (8 kap. 7 §).
Det är även föreslaget att det ska vara tillåtet att krydda egen sprit för servering efter anmälan till kommunen (8 kap. 3 §). Likaså är det föreslaget att cateringföretag kan få permanent serveringstillstånd under förutsättning att den lokal som ska användas för varje tillfälle anmäls till och godkänns av tillsynsmyndigheten (8 kap. 4 §).

Vi föreslår att ett liknande förfarande tillåts för att ta med egna drycker till en lokal med utskänkningstillstånd. Tillåt erkända ideella föreningar såsom Munskänkarna där man känner till och lär ut om alkoholskador och där man arbetar med måttfullhet, att efter anmälan om vilken lokal som arrangemanget ska vara i, ta med egna drycker. Låt den ideella föreningen ha anmälningsplikt till kommunen när en vinprovning ska hållas i en lokal med serveringsstillstånd. Föreningen kan granskas innan och ges en godkännandestämpel att föreningen i sig är godkänd att ta med egna drycker till en lokal med serveringstillstånd. Detta liknar det som finns i många länder kallat ”Bring Your Own”, med den skillnaden att ett anmälningsförfarande i förväg skulle krävas.

Håller ni med om att det vore bra?

P.S. Det är jag som skrivit brevet å Munskänkarnas vägnar eftersom jag är ansvarig för alkohollagsfrågor i föreningen. Därav alla mina inlägg om alkoholpolitik och alkohollag om någon undrar.... Det intresserar mig :-)

Försenad alkohollag

Det skulle ha kommit en ny alkohollag 1 juli. Den sköts fram till 1 augusti, och nu kanske den kommer 1 januari 2011. Hur blev det så här kan man fråga sig?

Det finns någon regel som gör att ett EU-land kan fördröja en lag i tre månader i ett annat EU-land. Pressmeddelande Socialdepartementet

Med tanke på höstens val vet vi inte hur det blir, om nästa riksdag och regering byts ut, så vet vi inte om de tycker att en alkohollagsförändning är något att satsa på. Eller att det här förslaget är bra. Jag tycker det finns många bra saker i lagförslaget. Även om jag hade velat se ytterligare förändringar. Det enda positiva är att utredningen om gårdsförsäljning kanske blir klar tills det är dags att ta upp lagförslaget igen.

onsdag 19 maj 2010

Lättare glasflaskor till vin

Från samma källa som nedan, norska Packnews kommer även detta idag.
Sa jag inte att glas är bäst, och det här är ju lovande:

Owen-Illinois (O-I) i California lanserar 27% lättare glassflaskor till vin.

Den nya versionen väger endast 11,6 uns - det motsvarar ca 330 gram.

Som version nummer två kommer en 0,75 liter med en vikt på endast 13 ounces = ca 250 gram. Först att ta den i bruk är grossisten LD Carlson Co. De kommer initialt att säljas på USA:s östkust.

Utvecklingen är en del av företagets ambitiösa framtida planer mot minskad miljöpåverkan, såsom PN rapporterade på tisdagen i veckan gick.