måndag 16 augusti 2010

Vardagslyx

Vi brukar vara på Alnö ibland. En trevlig sak vi brukar göra är att gå ner till Öbergs. Det är bara en liten bit nerför backen ner mot stranden. Öbergs, det är öns pratglada fiskare. Förra året kom vi ner när det bara fanns småfisk kvar. Det behövdes tre filésidor lax att mätta oss 13. I år hade vi bättre tur. Den glada 6-kiloslaxen hade simmat omkring utanför norra Alnö bara 5 timmar tidigare. Mindre än en sida räckte till 12 hungriga släktingar.

Bröderna Öbergs skylt. Klart man förstår att det säljs fisk här nere.


Det är verkligen en förmån att få sådana förstklassiga råvaror. Vi var tvugna att dela filén för att få plats på grillen. Salt, peppar, olivolja och locket på. 15 minuter senare togs den av och serverades med kokt potatis och sås à la Öberg gjord på matlagningsgrädde, crème fraiche, fiskbuljong och citron. Såsen var superenkel att göra, och nästan omöjlig att misslyckas med.

L:s släkt får gärna tro det är de som lockar oss norrut, men det borde de begripa att det är ju Öbergs fisk :-)

I år blev det en rosé från Bordeaux till; Clairet du Château de Lisennes, 79:- gjord på 50% merlot, 30% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc. En trevligt matrosé, men det var helt klart maten som var i fokus vid det här tillfället.

söndag 15 augusti 2010

Fler bubblor kvar i champagnen

Att det finns fler bubblor kvar i champagnen om man häller upp den i glaset genom att vicka på glaset och hälla mot kanten istället för att hälla rakt ner i botten och låta moussen gå ner innan man toppar upp med lite nytt, är nog ingen förvånad över. Jag ser det som en självklarhet. Men Decanter gör stor nyhet av det. Likaså har de gjort den stora upptäckten att flest bubblor finns i det vin som är kallast.

Varför måste man forska på sådant som man redan vet svaret på? Det intressanta vore om de hade forskat på vilket som blev godast. Hur ska man servera champagne för att få mesta upplevelsen? Ska man hälla vildsint rakt ner i glaset så bubblorna frigör aromämnen, eller är det bäst att fega med bubblorna och hälla försiktigt mot kanten? Har någon gjort den testen?

fredag 13 augusti 2010

Klart regler ska följas

Centerns Eskil Erlandsson (jordbruksminister) och Lena Ek (euparlamentariker) replikerar onsdagens debattartikel i SvD som jag skrev om här. Precis som jag nämnde att gårdsförsäljning kommer ge fler jobb, vill de gynna det som kan förenkla för att skapa fler jobb. Men det ska naturligtvis ske utan att bryta mot gällande lagstiftning, eller stå i strid med detaljhandelsmonopolet som systembolaget är.

Som sagt, vi väntar alla med spänning på den utredning som kommer om gårdsförsäljning.

Jag ser fram emot en semestertur i Sverige med besök hos producenten, provsmakning och inhandling av de produkter jag gillar. Precis som jag gjort bl.a. i Frankrike, Italien, England och USA.

onsdag 11 augusti 2010

Gårdsförsäljning - inget hinder

I dagens SvD på Brännpunkt skriver fyra EU-parlamentariker att gårdsförsäljning går emot EU-regler. Som de svamlar! Man måste se till hela bilden.

Vi har ett försäljningsmonopol för alkohol med anledning av folkhälsan och att det är ett medel att kontrollera hur mycket vi dricker samt begränsa att ungdomar får tag på alkohol. Det är bra. Men gårdsförsäljning påverkar inte konsumtionen för riskgrupperna. Produktionen på gårdarna är endast en liten bråkdel av vad som säljs på systembolaget. Varken ungdomar eller de med alkoholproblem vill betala mer än nödvändigt för alkoholen. Dessa grupper köper billigare varor på systembolaget. Ta ett öl från ett litet bryggeri i Sverige, det kostar minst 50:-/litern. Storsäljarna på systembolaget kostar 20-21:-/ liter. De här grupperna kommer inte hänga på gårdarna för att få tag på alkohol. Men turister och vi som är intresserade av god dryck och lokalproducerat, vi kommer besöka dem. Och det kommer i sin tur skapa arbeten.

Jag ser inget som helst hinder mot att självproducerande gårdar säljer sina produkter. Det kan inte missgynna utländska producenter, eftersom de kan sälja sina varor i Sverige. Gårdarna kommer inte kunna sälja varandras varor, utan de kan endast sälja sina varor i egen butik eller via systembolaget. Det blir alltså relativt besvärligt om man vill få tag på olika varor. Man måste åka runt till flera gårdar, eller beställa via systembolaget. Via systembolaget beställer man även varor från utländska producenter. Mängden som kommer kunna säljas via gårdar är försvinnande liten, eftersom det inte produceras så stora mängder.

Jag tycker självklart att vi måste värna om folkhälsan, men man måste se hela bilden. Och det har dessa parlamentariker inte gjort. Jag hoppas bara att utredarna av gårdsförsäljning har bättre omdöme.

torsdag 1 juli 2010

Ny favorit: stark, söt och smarrig

Jag är glad att jag inte snöar in på säkra kort hela tiden. Känslan när man upptäcker något nytt som smakar fantastiskt är härlig. Jag menar inte att jag provat en ny Hermitage jag inte smakat förut, utan något helt nytt. En ny typ av dryck, något som inte gemene man upptäckt. Något som, tyvärr, kanske inte finns att få tag på i Sverige, eller på enkelt sätt. Jag har två nya sådana "upptäckter". Den ena finns att köpa på bolaget tack och lov! I beställningssortimentet, så det är bara att klicka fram och vänta på att ett SMS kommer för att gå ner och hämta det. Den andra kommer jag snart få uppleva i överflöd på plats. Jag ska försöka få till några blogginlägg om det också senare.

Dags att beskriva min första mumsiga upplevelse!

Det är samma dryck, fast i två skepnader. Det ena gyllene gult, det andra vackert hallonrött.

Glas 1:
Färgen är som sagt vackert gul. En söt druvdoft retar näsan. Smaken är söt, något alkohol känns med en liten aningens finkelkaraktär. Den stör inte på något sätt, utan bara kompleterar med karaktär. Syran och sötman är välbalanserade; aprikoser, honung och äpplen känns i smaken. Jag har provat det både rumstempererat och kallt. Det är godast kallt, men kan till nöds även drickas något varmare. Det är mycket gott som aperitif. Jag har haft det i glaset flera gånger precis innan jag ska laga mat. Eftersom det är ett starkvin funkar det utmärkt även efter huvudrätten, till desserten som kan vara crème brulée eller till lite mildare dessertostar.

Glas 2:
Vilken vacker färg! Fullpoäng! Den glittrar ljust röd. Doften bubblar upp det färgen viskat: hallon, vildhallon. Det finns bara en druva som kan ge den här upplevelsen, Pinot Noir, och här strålar det. Det är sött, men inte överväldigande för det finns en syra som balanserar. Det är elegant. Det kommer även upp andra röda bär; alkoholen känns en aning, och en liten touch av finkel. Det knockar sin gula syster, här finns ett vin som inte har sin motsvarighet någon annan stans. Ett starkvin på Pinot Noir! Även det här njuts bäst väl kylt. Som aptitretare i eget majestät eller tillsammans med lite tapastilltugg. Eller varför inte efter maten med en fransk chokladmousse. Det här har blivit min personliga favorit. Det är så gott!

Det är två starkviner, Macvin, från Jura. Det tillverkas varken enligt portvinsmetoden eller sherrymetoden. Man tar ojäst druvjuice och häller på marc för att bevara sötman och för att det inte ska kunna börja jäsa. Det finns flera andra exempel på likande starkvin, med skillnader i vilken druvsprit man använder och vilka druvor som den ojästa druvjuicen kommer ifrån. T.ex. Pineau de Charentes som spritas upp med 1-årig cognac, det Sydafrikanska Muscadel red som använder ren druvsprit eller viss Banyuls som även kan göras enligt portvinsmetoden.



Chateau d'Arlay Macvin blanc och Chateau d'Arlay Macvin rouge
Lägg märke till de olikfärgade lackerna på halsen

I glas 1 finns det 50% Chardonnay och 50% Savagnin. 2/3 druvjuice blandas med 1/3 marc som fatlagrats minst 7 år. Det lagras 3 år på gamla ekfat innan buteljering.
Chateau d'Arlay Macvin blanc 199:-/37,5 cl, 14 poäng

I glas 2 finns det 100% Pinot Noir. 2/3 druvjuice blandas med 1/3 marc som fatlagrats minst 4 år. Det lagras 1 år på gamla ekfat innan buteljering.
Chateau d'Arlay Macvin rouge 199:-/37,5 cl, 17 poäng.

Ytterligare en positiv egenskap, är att man med fördel kan förvara flaskan öppnad i kylskåpet i flera månader.

Importör: Wine Trade

Det finns ett annat Macvin på SB, Macvin de Jura, Rôlet Père et fils, 169:-/75 cl. Det är betydligt billigare, och jag gillar det också, men finkeldoften är mycket påträngande, så gillar man inte grappa är det inget att ha. Men dessa från Chateau d'Arlay är något helt annat! Det är endast aningen finkel med, och så gott, så gott...

Vintips till alla

Nu när det snart är sommar och semester, så skulle lite vintips kanske kunna passa?
Jag, som är lite kunnig när det gäller vin, har några tips som jag tänkte dela med mig av.

Först och främst hur skiljer man mellan röda och vita viner:
Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin.
Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg.
Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten.
När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.
Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för mycket vin:
- Tack, men jag vill inte ha sex ikväll.
- Nej tack, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ
Så, skål & ha en riktigt skön vinsommar!

P.S. Det är inte jag som skrivit detta, utan jag fick det i ett mejl från min svägerska. Vet inte var det kommer ifrån, men lite skojigt är det :-) Om någon känner sig som ansvarig författare ska jag gärna skriva ut det här.

onsdag 16 juni 2010

Toscanatips

En fördel med att semestra med goda vänner som varit på en plats i drygt 10 år, är att man hittar godbitarna direkt, utan att behöva spilla tid på att leta själv. Förra sommaren semestrade vi med våra Italienfrälsta vänner i Toskana. Jag delar gärna med mig av mina favoriter av vår Italienvecka.

Vi bodde på en gård 2 mil norr om Siena, alldeles vid avfarten till Colle di Val d'Elsa vid motorvägen. Gården heter Fattoria Belvedere och läget precis vid motorvägen gör den perfekt när man vill ta sig iväg på dagsutflykter för att prova vin. Eftersom gården dessutom ligger precis på gränsen utanför Chianti Classico, är det bra priser på övernattningen. Man hyr en lägenhet med självhushåll. Tvätten kan man hänga på linor bredvid hästhagen. Tuppen gal på morgonen och man känner att man är på en riktig gård. De gör ett eget vin, olja, och Vin Santo, som man kan prova.

I Colle di Val d'Elsa, uppe i gamla stan, finns ett enotek Il Salotto, där vi hittade en favoritgrappa, Moscato di Poli. Den är svår att få tag på på andra ställen, men här plockade jag den sista flaskan. Vinerna håller hyggliga priser; det är inte billigt i Italien. Ofta är det i alla fall billigare på enoteken, än hos producenterna. Vilken skillnad mot Rhône! Servicen är ypperlig på enoteket. För att sysselsätta barnen medan vi vuxna botaniserade bland flaskorna fick barnen varsin sked av tre olika sorters chokladkräm. Det var en solklar favorit, vit choklad med apelsinsmak, så naturligtvis köpte vi en burk med oss hem. Smart försäljningstrick, vi gick på det direkt :-)

Av producenterna vill jag nämna speciellt tre stycken:
På Isole e Olena hade vi bokat besök. De tar endast förbokade besökare. Vi togs emot av producentens förtjusande fru, och fick en riktigt bra provning. De gör lite mer eleganta viner än normalt. Precis min smak! Jag föll som en fura för deras enastående Syrah.

En annan producent vi bokat besök hos var Querciabella. De tar inte heller emot obokade besök, och tyvärr säljer de inte heller vin på gården, annars hade det blivit både dyrt och trångt i bagaget! De gör ett enastående vitt vin, Batàr, som nog var det godaste jag provat på länge. Tyvärr kom ingen flaska med hem, men några månader senare fanns det på Systembolaget så jag norpade med mig några flaskor :-)

Den tredje producenten som jag varmt rekommenderar, är en mindre producent där det bara är att åka förbi. Fattoria La Ripa hade ett brett spektrum av viner, och det var nog där vi provade flest viner. Deras enklare Chianti Classico skulle tydligen säljas på bolaget snart i halvflaska enligt ägaren. Tyvärr har jag missat att hålla utkick, men dyker den upp är det bara att köpa!

På vägen hem tog vi biltåget från Verona och klev av i Hamburg, det rekommenderas verkligen att slippa köra alla milen genom Tyskland. Vi övernattade i Modena innan tågavfärden, och hann med att besöka en Parmesan-tillverkare, Società Agricola Montorsi. Även det besöket var bokat i förväg, och vi fick se hur de gör osten. Om man bara vill handla är det bara att åka förbi. Och handla vill man! 36-månaders äkta Parmigiano Reggianoost kostade där €13,50 per kilo, alltså med den usla svenska valutakursen knappa 150 kronor kilot. Det kändes som ett rån.... Det finns andra producenter att besöka, och jag antar att man kan få adresser på Consortiets hemsida. Jag fick en bok med adresser till alla producenter. Om vi hade haft mer tid i de trakterna hade det varit trevligt att besöka en balsamvinägerproducent och en gård som gör parmaskinka. På enoteket Il Salotto köpte vi med oss en fantastisk vinäger, Il Piccolo Mugnaio som bara kostade €23 för 250 ml.