Vinrankan

It's raining cats and dogs

2011-07-16T21:09:00.000+02:00

Denna MW är till synes helt omedveten om att det regnar kraftigt utanför, de flesta i auditoriet sitter och huttrar (och ja, han har shorts och sandaler på sig, och till skillnad mot svenska män är han barfota i sandalerna). Men skjortan, hideous! Provningen var mycket underhållande och intressant. Allt vi provade var engelskt :-)

Stephen Skelton MW

Roligt att lyssna på någon som var med för nästan 35 år sedan och startade den vingård som numera är Englands största. Inte många som har hans erfarenhet av engelskt vin.

Vinlistan till provningen jag ska ha i september är klar, ska bara se till att få hem vinet också :-) Det blir några extra flaskor av mitt favvisvin till mig själv när jag ändå lyckas få tag på det.

Två liter - ingen vill ha så lite!

2011-04-24T17:54:00.000+02:00

Bagaget tillåter 25 extra kilo hem, så jag tänkte att en och annan pava vin kan nog få följa med. Speciellt när jag lyckats hitta vinoteket jag fått rekommenderat. Visserligen handlade jag på bodegan bredvid igår, men vinoteket ska få besök ikväll. Men så är det någon j-a frizon det här, så trots att det är EU gäller icke-EU-regler. Två liter vin! OK, vilka 2-3 flaskor ska jag ta med? Man brukar alltid kunna ta med 2,25 liter på den 2 stipulerade. Jag som redan har 4 som jag absolut vill ha med. Och så har jag inte besökt vinoteket än.....

Baksida av vin - alkoholen

2011-03-12T20:00:00.000+01:00

Ibland får man sig en tanskeställare. Varför håller jag på med det här egentligen? Med vinnörderiet. Med att hitta upplevelser, med att analysera vin och smaka, prova, jämföra, njuta. Och det är väl det som är målet, att njuta, att hitta det där man mår bra av. Men på vägen blir det en hel del plonk, mindre gott, och andra baksidor. Alkohol t.ex. Ett eller två glas vin är gott, ger en lagom trevlighetsnivå i kroppen. Men det gäller att stanna där.

Igår flyttade vi ut det sista från huset, till respektive lägenhet, och anlitade ett gäng helt fantastiska killar från Flyttverksamheten Länkarna. Det är en ideel förening som hjälper personer med missbruksproblem, både alkohol men främst narkotika. De erbjuder bl.a. bostad och arbete, och ett arbete är deras flyttverksamhet. En del ser rätt härjade ut, och man förstår att de varit med om ett och annat. De var mycket artiga och trevliga och alla flyttgubbarna tog i hand och presenterade sig. De var måna om att göra ett bra jobb, och det gjorde de. Stämningen under flytten var god. Det skämtades friskt, med varandra, men även med oss. Det är fantastiskt att det finns verksamheter som deras, för det behövs, tyvärr. Och för mig som kund är det bara att tacka och ta emot, för de har bra priser, och gör ett bra jobb.

Och ikväll var jag minsann inte sugen på något vin, utan det blir en kopp te till Melodifestivalen.

Dags att deklarera vin - trams!

2011-02-04T21:18:00.000+01:00

Jag hann inte läsa tidningen på morgonen idag för jag tog en sovmorgon innan jag skulle iväg på en utbildning. Så det blev nu på kvällen. Och då satte jag nästan chokladpralinen jag köpt på Ejes på väg från utbildningen tillbaka till jobbet i halsen när jag läste kulturdelen.

Jag har respekterar SvD:s Mats-Eric Nilssons väderkvarnsfäktande mot tillsatser i mat. Jag har inte alltid djupläst det han skrivit, men nu kom det till ett livsmedel som särskilt intresserar mig. Och då blir jag lite funderad. Är hans kamp lika illa grundad på andra håll? Jag ser flera faktafel i artikeln. Han pratar om att det inte finns någon certifiering av "naturliga viner" så de är ganska svåra att hitta. Citat: De gömmer sig dock i Systembolagets beställningssortiment. Öhhh? Det finns naturligt odlade viner i det ordinarie sortimentet också. Många producenter skriver inte ut att det är naturliga för de tycker de är så naturligt och vill inte marknadsföra det.

Mats-Eric klagar även på att det inte är innehållsdeklarerat om det är tillsatt socker, eller om det är tillsatt jäst som kan förändra vinets karaktär. Jag tycker det är en rent skrattretande kommentarer. Sockret förbrukas vid jäsningen, det är ju därför det tillsätts. Och jästen, ja självklart väljer vinmakaren vilken jäst han vill ska jäsa vinet, beroende på vilken karaktär han vill ska komma fram. Om man väljer naturjäst, får man en sorts karaktär, om man väljer en odlad jäst, får man en annan karaktär. Menar Mats på allvar att man på Pågens bröd ska ange vilken sort jäststam man använt för att göra limpbröd??? Det står i innehålldeklarationen (antar jag eftersom jag inte har någon limpa hemma) enbart jäst. Visst kan det på varje vinflaska stå på innehållsdeklarationen: vatten, druvmust, jäst, svavel och eventuellt andra tillsatser.

På öl deklarerar man vatten, malt, jäst, humle. Inte om det är naturjäst (vilket det kan vara) eller odlad jäst.

Mats-Eric klagar även på att man inte behöver deklarera hur mycket svavel som tillsats, men det finns regleringer i vinlagarna för hur mycket svavel som får finnas. Räcker inte det?? Som det statliga försäljningsmonopol Systembolaget är kanske man då kan kräva av dem att lista maxgränserna för tillsatt svavel.

I en liten sidoartikel klagar han vidare på att det kan stå Italienskt vin som är från Skåne. Ja, det finns en vinanläggning i Skåne som buteljerar t.ex. italienskt vin. Jag har inte läst på flaskan, men när V&S buteljerade t.ex. Bordeauxviner stod det att det var buteljerat av V&S i Sverige. Gör det inte det på dessa Sverige-buteljerade vin idag? Det är väl ändå ursprunget som är viktigt? Likaväl som det är viktigt att veta om köttet är från Sverige eller Irland och styckat i Sverige. Vinet är från Italien, det är odlat där, det är skördat där, men transporterat till Sverige för att buteljeras. Om man nu tittar klimatsmart på det, så är det mycket mindre koldioxidutsläpp av härtappade viner än att frakta viner som buteljerats på odlingsort och transporterats till Sverige.

Nej Mats-Eric, den här artikeln får du underkänt på.
Jag kan hålla med om att det vore bra att få deklarerat alla tillsatser i alla livsmedel, men dina exempel och argument håller inte här.

Om jag hade varit Alex Schulman hade jag gett den här artikeln

Mogen Beaujolais Cru, Vosne-Romanée och Echézeaux

2011-01-28T22:18:00.000+01:00

Två kvällar i rad har jag haft tillfälle att prova 16 stycken mogna viner från Bourgogne. Första kvällen var destinerad till Beaujolais Cru, med 9 viner med den aktingsvärda åldern av 47 till 88 år. (Referensvinet med blott 2 år på nacken räknar jag inte) och andra kvällen var det 6 viner uppdukade från Vosne-Romanée och Echézeaux i yngre medelåldern 38-56 år. Även här utesluter jag det fyraåriga referensvinet.

1964 Moulin-à-Vent

1952 Moulin-à-Vent

1962 Moulin-à-Vent

1964 Julienas

1959 Moulin-à-Vent

1955 Morgon

1949 Moulin-à-Vent

1945 Moulin-à-Vent

1923 Moulin-à-Vent

Första kvällens Beaujolaiser imponerade med sin fantastiska doft. Det var ren lycka att sitta med näsan över glasen. Underbart! Vi hade två flaskor av varje vin, och serverade därför vinerna så grannen skulle ha av den andra flaskan. Då gavs det tillfälle att sniffa på båda flaskorna, och visst var det variationer på de flesta vinerna. Och tursamt råkade det bli att en person inte fick alla de bästa och grannen alla de sämsta. Det var relativt jämnt fördelat. Kvällens absoluta favorit för mig var en 1945 Moulin-à-Vent. Just doften var fantastisk med en jordighet och torkad frukt. I smaken låg en fin syra kvar balanserad av lite tanniner och den torkade frukten. En viss mintighet fanns också. Helt ljuvligt! En benlängd efter kom 1949 Moulin-à-Vent och 1955 Morgon, där 49:an var fylld med choklad, russin och kaffe i den härliga doften. Även i smaken kom de rostade kaffetonerna fram och den härliga syran kittlade till en aning. 55:an däremot hade en annan chokladton, nämligen mjölkchoklad och en gräddighet med fikon och körsbär. Både syran och tanninerna smög i bakgrunden. 1959 Moulin-à-Vent var relativt kraftig med en mintighet, örter och lakrits. Det var hyggligt med frukt kvar i vinet. Och det äldsta då, höll vinet från 1923? Jodå, 1923 Moulin-à-Vent spelade i samma liga, med fint rostade kaffetoner, svamp och aningens syra och mjukt avrundade tanniner.

Inget vin var dåligt, men visst fanns det rejäla flaskvariationer. Men det geniala i att dela med grannen gjorde upplevelsen än bättre.

Jag var inte förvånad att Beaujolaiserna skulle klara så lång tid på flaska. Jag har druckit lagrad sådan tidigare. Och även då varit imponerad av doften. Därför var det riktigt roligt att få prova hela nio åldringar på samma gång.

Andra dagen, ja då klev vi från Gamay till Pinot Noir, och några av de bästa lägena runt omkring Romanée-Conti, även om just det vinet inte provades.

1966 Vosne-Romanée

1970 Romanée Saint-Vivant

1971 Echézeaux

1973 Richebourg

1955 Grands Echézeaux

1955 Richebourg

Hur stod sig första dagens Beaujolais Cru mot Vosne-Romanée och Echézeaux då? Ja, enligt mig riktigt, riktigt bra. Doften i Beaujolaiserna var förförande och jag hade kunnat sitta hela kvällen med näsan i något av de glasen. (ja, jag kräver inte mer än ett enda glas på hela kvällen för att bli lycklig). Den doften var betydligt bättre och intressantare än Pinot-vinerna. Visserligen var Bourgognerna större och mer varierad, men större är inte alltid bättre. Smaken däremot, ja den ronden tog de bästa Bourgognerna på knock-out. Kvällens vinnare enligt mig var 1955 Grand Echézeaux tätt följt av 1955 Richebourg från samma firma. 1955 Grand Echézeaux hade en stor härlig doft av jordkällare, löv, höstskog och fikon med en större syra och tanniner än Beaujolaiserna och vinet rullade runt som mjuk sammet i munnen. Mmmmmmm. Även den yngre Echézeaux från 1971 var sammetslen. 1955 Richebourgen däremot var fylld av svampskog, lite blodigt kött och choklad med en kryddig lång eftersmak. Svampen hittade jag även i 1973 Richebourg tillsammans med en härlig söt lakrits och tobakston. 1966 Vosne Romanée 1:er Cru och 1970 Romanée Saint-Vivant hade båda relativt mycket röda bär som jordgubb och körsbär i sig än övriga i startfältet.

Även denna kväll hade vi två flaskor och serverade varannan person, så även här bytte vi glas med varandra.

Det var naturligtvis Mårten Söderlund, nestorn på mogna viner som plockat ihop vinerna och med stort engagemang höll i provningen. Stort tack Mårten för det! Allt arrangerat av Munskänkarna.

Serveringsordning första kvällen:

1. 2009 Morgon, Georges Duboeuf

2. 1964 Moulin-à-Vent, Restaurangtappning

3. 1952 Moulin-à-Vent, Louis Perrachon

4. 1962 Moulin-à-Vent, Bonnerue Henri

5. 1964 Julienas, A. Pope

6. 1959 Moulin-à-Vent, Domaine de la Rochelle

7. 1955 Morgon, Marc Lauby

8. 1949 Moulin-à-Vent, Louis Max

Extra:

9. 1945 Moulin-à-Vent Clos du Moulin, Piat

10. 1923 Moulin-à-Vent, Paul Ardènt

Serveringsordning andra kvällen:

1. 2007 Pommard, Bichot

2. 1966 Vosne-Romanée 1:er Cru les Suchots, Langlais-Cotte

3. 1970 Romanée Saint-Vivant G.C., Les Quatre Journaux, Les Latour

4. 1971 Echézeaux G.C. René Mugneret

5. 1973 Richebourg G.C., Bouchard Ainé

6. 1955 Grands-Echézeaux, Louiseau

7. 1955 Richebourg G.C., Louiseau

Och den som räknat noga undrar nog om jag inte lärde mig addition i skolan. Men några av oss delade en 1966 Vougeot efteråt, och den var inte heller så dum. :-)

Viner jag inte unnar dig - och en otrevlig påhälsning

2011-01-01T20:07:00.000+01:00

Ja, det var ett något udda tema på provningen hos mig - viner jag inte unnar dig. Men efter bodelningen av vinkällaren uppstod det ett antal udda flaskor som ingen unnade den andre. De ville man ju själv ha. De var inköpta på plats hos producenten för ett antal år sedan, eller en gåva från vinintresserade vänner. Eller hade bara legat i källaren ett antal år.

Vad skulle vi göra med dessa flaskor? Dra lott, eller försöka dela på något rättvist sätt? Nej, kalla in det gemensamma vinprovargänget - och de ställde mangrant upp - och korka upp flaskorna!

Det blev jag som fick lotten att arrangera provningen, och det passade ju bra eftersom det då även blev första provningen för gänget hemma hos mig. Dagen före nyårsafton blev det valda datumet.

Första glaset blev röstat som sämsta vinet, vilket jag hade förutspått eftersom gänget inte är lika frälsta i Rhône som jag. Jag gillade det däremot, men kanske borde det ha druckits för 2-3 år sedan för att vara på topp. Något riktigt lagringsvin är det ju inte. Glaset visade en medeltät mahognyton. Doften var stor, köttig chark, fat och stall. Doften gillades av de flesta, men det var nog bara jag som tyckte om smaken där de andra tyckte att det var för syrligt och hade tappat för mycket frukt. Tanninerna var mjuka, det var stalligt, och hade mycket mognadstoner.

1997 Crozes Hermitage Domaine de Thalabert, Jaboulet. Inköpt 1999 för 169:-

Nästa vin fick ovationer från samtliga. Definitivt kvällens vinnare! 6 flaskor av detta vin inköptes för 15 år sedan, och första flaskan drack vi direkt till en pizza. Det bästa pizzavinet jag druckit, ingen tvekan. Nu återstod endast en butelj. Jag har provat många årgångar från den här producenten, men ingen årgång har varit ens i närheten av den här, varken som ung eller som nu lagrad. En av gästerna kollade upp att det finns att köpa på magnum, för drygt 4000 kronor flaskan. Vad var det vi gillade då? Jo färgen avslöjade direkt att det inte var nytappat med sin ljusa orangetegelfärg. Doften blommade ut i en fin ren mognadston med en söt fruktighet och ceder. Smaken uppvisade till skillnad från första glaset en mjukare syra, mjuka runda tanniner och en fin kryddighet. Det var vitalt, med en schysst mognad. Mmmm.

1988 Chateau Musar, Gaston Hochar. Inköpt 1995 för 124:-

Tredje vinet var tyvärr korkskadat och smakade papplåda. Hua! Vi missade det här vinet:

1996 Chateau Giscours. Inköpt 2000 för 200:- hos producenten.
Korkat, smakade pappkartong

Jag drog upp ett annat vin istället som var betydligt djupare och rödare i färgen än de två första. Den hade en begynnande mognad i doften, och någon vid bordet sa att det var förfärligt, medan en annan tyckte det var supergott. Det är kul att jag har uppriktiga vänner, det uppstår alltid häftiga diskussioner när vi provar vin eftersom vi har så olika smak. Och några är alltid styva i korken och sätter ner foten med en gissning som kan vara helt uppåt väggarna. Jag tyckte det fanns mycket lakrits, björnbär, fat, plommon och en bra syra som matchade tanninerna som avslutades med en lång härlig eftersmak. Gott!

2005 Clos du Mont-Olivet. Inköpt 2007 för 136:- hos producenten.
Den vinresan avslutades tråkigt med kamerastöld sista dagen, så alla mina fina komponerade bilder från vingårdar, Mont Ventoux och lavendelodlingarna runtomkring försvann. Trist.

Fjärde vinet var rött med en orange kant. Förvånande nog kände jag en apelsindoft, medans någon annan sa mandelmassa. Hade vi ätit för mycket julmat? De smakade klassiskt franskt, med ceder, paprika och bra frukt. Självklart är vi i Bordeaux, vilket alla samstämmigt sa.

1995 Domaine de Chevalier. Inköpt 1999 för 418:- av gästerna som födelsedagsgåva.

Femte vinet uppvisade en telgelröd färg. Doften bestod främst av stall, häst och källare. Det fanns rejält med syra och tanniner kvar, och en del frukt fanns kvar också. Hyggligt, men inget storartat.

1997 Val di Suga, Tenimenti Angelino. Inköpt 2002 för 185:-

Sjätte och sista glaset hade en djup svart färg med en röd kant. Svartvinbärsgodis var det mest framträdande i doften, och de svarta vinbären återkom i smaken. Jag tyckte det var sämst i samlingen, och ovationerna var svåra att höra. Men jag har lite svårt med det supervarma året 2003. Även detta vin var en gåva från gästerna.

2003 Siepi, Marchesi Mazzei. Inköpt 2007 för 484:- som en födelsedagsgåva från gästerna

På det hela taget en mycket trevlig provning. Maten till var av det enklare slaget, eftersom jag inte ville stå i köket istället för att prova vin. Det var hemmagjord kalvlasagne, men nog måste jag skaffa större gryta att göra köttfärssås i?

När det var dags för osten, fick vi en otrevlig påhälsning. Stopp i avloppet gjorde att grannens toalettinnehåll kom i retur genom duschavloppet. Kvällen avslutades därmed inte med glasdisk som planerat, utan med rörmokarbesök, och sanering av toaletten.

Är du en bolly-brud`?

2010-12-24T20:14:00.001+01:00

Jag har vid flera tillfällen fått repliken är du en bolly-brud när jag sagt att jag gillar Blanc de Noir-champagne. Visst är Bollinger bra (60% pinot noir, 15% pinot meunier, 25% chardonnay), men bara för att jag gillar pinotdominerad champagne betyder det väl inte att jag är ett Bollinger-freak?

Det var ett tag sedan jag drack Bollinger, så jag tänkte jag måste ju ända friska upp minnet för att se om jag är en Bolly-brud. Jag korkar upp en halvflaska av deras Bollinger Special Cuvée Brut.

Det är massor av äpplen, röda äpplen, och en röd frukt som är lite matig. Lite rostade fat känner jag också. Jag ser framför mig en halstrad pilgrimsmussla som slinker ner tillsammans med en klunk Bollinger.
Det är gott, jag sniffar, och kan dricka det i stora klunkar. OK, jag erkänner. Jag är en Bolly-brud! Det är gott, gott, gott!

Men jag tycker nog ändå att en britt gör det lika bra, om inte bättre; Ridgeview Merret Knightsbrigde 2006. Den är komponerad av 55% pinot noir och 45% pinot meunier. Gooooottttt! Ge mig en låda!

Förutsägbart och gott

2010-12-18T19:44:00.000+01:00

En inte alldeles vanlig lördagkväll, men jag önskade mig något förutsägbart i glaset. Jag tog fram ett vin som visade sig vara klassiskt. Svarta vinbär, grön paprika, och de där "plankiga" fattonerna som några kallar ceder finns där. Sniffar man lite längre kommer lite rostade kaffetoner och den där blandningen som skriker Bordeaux. Komplext, härligt. Smaken är stram som sig bör. Tanninerna finns med en hygglig syra. Bären är mörka, och den gröna paprikan sticker fram.

Det är klart det smakar så här när blandningen är 55% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot, 5% Cabernet Franc och producenten ligger i Margaux. Jag är inte ett dugg ledsen att jag har 5 flaskor kvar av 2007 La Sirène de Giscours. Det känns även äkta att etikettdesignen är avskalad.
Ett bra avslut på en i övrigt bra dag!

4 minuter snabbare idag.

2010-10-10T21:34:00.002+02:00

4 minuter snabbare idag. Härligt!

Dagen har varit en riktig vitamininjektion. Klockan åtta på morgonen tog jag bilen in till stan för att förbereda helgdruvkursen. Jag höll två avsnitt med en lunch emellan. Min lokala deli, Erssons fisk stod för lunchen, två smarriga pastasallader.

Vi provade först riesling och några tyckte det var tidigt på morgonen. Vad, klockan var ju nästan halv elva! 6 viner analyserades. Nästa avsnitt var sauvignon blanc och vi tog oss an 5 glas.
Det är alltid lika roligt att hålla kurs och idag var deltagarna riktigt med och gjorde bra vinanalyser. Enda avbräcket var 20 minuter efter lunch då paltkoman trädde in hos några. Det började bli varmt i lokalen, ögonlocken föll igen, och flera gäspade. Det slår aldrig fel, och jag vet med mig själv att jag nästan alltid brukar träda in i det tillståndet när jag är på kurs. Det spelar ingen roll hur intressant det är. Jag beslöt mig då för att hoppa över lite teori så vi kastade oss över vinerna istället. Jag lämnade över stafettpinnen efter det för cabernet sauvignon.

När jag kom hem kände jag mig lite rastlös, så jag bestämde mig för att ta en löprunda samtidigt som sonen var på simträning. Det var den som gick 4 minuter snabbare idag. Härligt! En riktigt bra avslutning på dagen!

Bloody hell, they're going to mention the Grosvenor next!

2010-10-01T09:30:00.003+02:00

Jag förstår helt känslan Mike Roberts hade när de höll på att annonsera vinnarna i Decanters Wine World Award och han förstod att hans, ja hans engelska bubbel, höll på att sopa banan av Champagnerna. Tanken "Bloody hell, they're going to mention the Grosvenor next" for genom hans huvud, och helt plötsligt hade Ridgeview Grosvenor Blanc de Blanc 2006 vunnit över Tattinger Prélude NV och Charles Heidsieck Millésime 2000 bland annat.

Min personliga favorit, Ridgeview Knightsbridge Blanc de Noir 2006 kom som god sexa.

Om man nu kan tävla i vin. Det är ju så mycket personlig smak. Men helt klart, engelskt bubbel håller hög klass, och den stjärna som lyser starkast just nu är Ridgeview Wine Estate i East Sussex. Och det är enkelt att ta sig dit, det är bara en dryg halvtimme med bil från Gatwick Airport.

När rösträkningen från kommunalvalet nu är klar, förnimmer jag samma tanke som Mike; Bloody Hell, hur gick det här till?

93 personer har krysst i mitt namn på valsedlarna.

Jag har lite i det tysta engagerat mig politiskt. Jag stod på plats 17 av 18 på valsedeln till kommunfullmäktige. I Stockholm finns det 6 kretsar till fullmäktige i Stockholms stad, och varje krets har sin valsedel. Man får använda en valsedel från en annan krets och kryssa. 5 från min krets kom in förra valet, och även i år, så det kändes inte som så stor idé att personvalskampanja. Jag har pratat politik, talat om vad jag tycker, haft M-knappen på kavajen, men inte direkt sagt att jag kandiderar. Jag vet att andra i min krets jobbat hårt med sin personvalskampanj, men alla är långt ifrån att komma upp i de 5% som krävs för att kunna kryssas in. Endast en person i alla kretsar kryssades in, och han stod överst på valsedlarna i alla 6 kretsar. Jag kom på 13:e plats av de kryssade, och det enda jag funderar på är vad var det som fick 92 personer att sätta ett kryss på personen näst längst ner?

Jag tror att min gamla kollega i V&S sensoriska vinpanel, gurun på sociala medier, Brit Stakston, skulle ha sagt att jag gjort allt fel. Jag borde ha utnyttjat de sociala medierna, utnyttjat bloggen, gjord mig sedd istället för att hålla mig i bakgrunden. Men jag som inte ens har facebook. Jag har inte riktigt fattat grejen med det.

I ärlighetens namn har det varit fullt upp på hemmaplan. Detta kombinerat med att det varit full rulle i Munskänkarna, där jag dras in mer och mer och inte kan hålla mig från att engagera mig. Det är ju så roligt... Det är ju precis som med politiken. Jag kan ju inte bara tycka en massa saker, och gnälla på att inget görs.

Jag ser framför mig en rörig höst, så nu gäller det bara att prioriera, men det ska nog ordna sig.

Jag kommer skriva mer om engelskt vin framöver i alla fall. Promise.

Trendspaning - engelskt fizz

2010-09-30T08:30:00.004+02:00

Det är inte ofta det dyker upp nya druvor eller områden. När det gör det, och det är gott, ja då är det extra spännande. Trion chardonnay, pinot noir och pinot meunier visar vägen för nästa stora trendområde: England. För i England har många både inhemska och invandrande vinmakare i några tiotals år stretat på för att få bättre och bättre viner, framförallt mousserande vin. Man har samma jordmån, samma klimat, och nu även samma druvor som champagne. Man gör mousserande på andra druvor också, och de vinerna får en annan stil, en engelsk stil. Goda, trevliga viner, men tar man de klassiska tre, ja då blir det underbart.
Jag har provat ett flertal engelska mousserande och åker ni över till England ska ni försöka besöka en vingård (karta kan fås gratis av English Wine Producers där även annan värdefull information finns), eller försöka köpa med er en flaska eller två hos en vinhandlare t.ex. Waitrose. Från Gatwick tar det ca 30 respektive 40 minuter med bil att komma till två av de bästa producenterna som har öppet för allmänheten: Ridgeview och Denbies.

Min absoluta favorit är Ridgeview Merret Knightsbridge årgång 2006. Oj, oj, oj, äkta bubbel vare här! Pinot noir och pinot meunier innehåller den. Faktum är att många av prestigevinerna är blanc de noir, antingen på endast pinot noir eller de två blå i blandning. Även Chapel Down, Denbies, Nyetimber, Camel Valley, Biddenden och Bolney är producenter att leta efter. Vill ni ha klassiskt bubbel, köp viner på de tre druvorna. Vill ni ha något torrt, friskt men med lite tropisk fruktsmak så våga prova ett bubbel på andra druvor. Biddenden Gribble Bridge 2003 är gjord på reichensteiner, pinot noir och scheurebe och är ett fantastiskt torrt, friskt vin med en fin fruktbalans. Breaky Bottom t.ex. gör ett vin på hybriddruvan seyval blanc, och det finns fler fina exempel.

Den vinhandlare som har störst sortiment ligger i East Sussex, The English Wine Centre. Det är värt ett besök, inte minst för att prova ett antal olika viner; vita, röda och rosé, förutom att handla, men de skickar även till Sverige. Med det stora sortimentet ligger han några pund över andra, men man hittar allt på samma ställe och man slipper flera fraktavgifter.

Sedan 70-talet har man satsat mycket i vingårdarna, och varför ska man inte det? Det finns en lång historia av vinodling i England, som började långt innan engelsmannen Christopher Merret uppfann buteljjäst vin före Dom Pérignon, men det är en annan historia.

Även publicerad i tidningen Munskänken 6/2010 sid 32.
I detta nummer är vi tre från Stockholmssektionen som bidragit med texter, chefredaktören oräknad. Torsten behöver ingen vidare introduktion, och så är det Birgitta som håller några av våra druvkursavsnitt. Ett ovanligt läsvärt nummer, om jag får säga det själv ;-)

Vardagslyx

2010-08-16T09:27:00.001+02:00

Vi brukar vara på Alnö ibland. En trevlig sak vi brukar göra är att gå ner till Öbergs. Det är bara en liten bit nerför backen ner mot stranden. Öbergs, det är öns pratglada fiskare. Förra året kom vi ner när det bara fanns småfisk kvar. Det behövdes tre filésidor lax att mätta oss 13. I år hade vi bättre tur. Den glada 6-kiloslaxen hade simmat omkring utanför norra Alnö bara 5 timmar tidigare. Mindre än en sida räckte till 12 hungriga släktingar.

Bröderna Öbergs skylt. Klart man förstår att det säljs fisk här nere.

Det är verkligen en förmån att få sådana förstklassiga råvaror. Vi var tvugna att dela filén för att få plats på grillen. Salt, peppar, olivolja och locket på. 15 minuter senare togs den av och serverades med kokt potatis och sås à la Öberg gjord på matlagningsgrädde, crème fraiche, fiskbuljong och citron. Såsen var superenkel att göra, och nästan omöjlig att misslyckas med.

L:s släkt får gärna tro det är de som lockar oss norrut, men det borde de begripa att det är ju Öbergs fisk :-)

I år blev det en rosé från Bordeaux till; Clairet du Château de Lisennes, 79:- gjord på 50% merlot, 30% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc. En trevligt matrosé, men det var helt klart maten som var i fokus vid det här tillfället.

Fler bubblor kvar i champagnen

2010-08-15T13:08:00.004+02:00

Att det finns fler bubblor kvar i champagnen om man häller upp den i glaset genom att vicka på glaset och hälla mot kanten istället för att hälla rakt ner i botten och låta moussen gå ner innan man toppar upp med lite nytt, är nog ingen förvånad över. Jag ser det som en självklarhet. Men Decanter gör stor nyhet av det. Likaså har de gjort den stora upptäckten att flest bubblor finns i det vin som är kallast.

Varför måste man forska på sådant som man redan vet svaret på? Det intressanta vore om de hade forskat på vilket som blev godast. Hur ska man servera champagne för att få mesta upplevelsen? Ska man hälla vildsint rakt ner i glaset så bubblorna frigör aromämnen, eller är det bäst att fega med bubblorna och hälla försiktigt mot kanten? Har någon gjort den testen?

Klart regler ska följas

2010-08-13T09:17:00.004+02:00

Centerns Eskil Erlandsson (jordbruksminister) och Lena Ek (euparlamentariker) replikerar onsdagens debattartikel i SvD som jag skrev om här. Precis som jag nämnde att gårdsförsäljning kommer ge fler jobb, vill de gynna det som kan förenkla för att skapa fler jobb. Men det ska naturligtvis ske utan att bryta mot gällande lagstiftning, eller stå i strid med detaljhandelsmonopolet som systembolaget är.

Som sagt, vi väntar alla med spänning på den utredning som kommer om gårdsförsäljning.

Jag ser fram emot en semestertur i Sverige med besök hos producenten, provsmakning och inhandling av de produkter jag gillar. Precis som jag gjort bl.a. i Frankrike, Italien, England och USA.

Gårdsförsäljning - inget hinder

2010-08-11T10:03:00.004+02:00

I dagens SvD på Brännpunkt skriver fyra EU-parlamentariker att gårdsförsäljning går emot EU-regler. Som de svamlar! Man måste se till hela bilden.

Vi har ett försäljningsmonopol för alkohol med anledning av folkhälsan och att det är ett medel att kontrollera hur mycket vi dricker samt begränsa att ungdomar får tag på alkohol. Det är bra. Men gårdsförsäljning påverkar inte konsumtionen för riskgrupperna. Produktionen på gårdarna är endast en liten bråkdel av vad som säljs på systembolaget. Varken ungdomar eller de med alkoholproblem vill betala mer än nödvändigt för alkoholen. Dessa grupper köper billigare varor på systembolaget. Ta ett öl från ett litet bryggeri i Sverige, det kostar minst 50:-/litern. Storsäljarna på systembolaget kostar 20-21:-/ liter. De här grupperna kommer inte hänga på gårdarna för att få tag på alkohol. Men turister och vi som är intresserade av god dryck och lokalproducerat, vi kommer besöka dem. Och det kommer i sin tur skapa arbeten.

Jag ser inget som helst hinder mot att självproducerande gårdar säljer sina produkter. Det kan inte missgynna utländska producenter, eftersom de kan sälja sina varor i Sverige. Gårdarna kommer inte kunna sälja varandras varor, utan de kan endast sälja sina varor i egen butik eller via systembolaget. Det blir alltså relativt besvärligt om man vill få tag på olika varor. Man måste åka runt till flera gårdar, eller beställa via systembolaget. Via systembolaget beställer man även varor från utländska producenter. Mängden som kommer kunna säljas via gårdar är försvinnande liten, eftersom det inte produceras så stora mängder.

Jag tycker självklart att vi måste värna om folkhälsan, men man måste se hela bilden. Och det har dessa parlamentariker inte gjort. Jag hoppas bara att utredarna av gårdsförsäljning har bättre omdöme.

Ny favorit: stark, söt och smarrig

2010-07-01T17:18:00.003+02:00

Jag är glad att jag inte snöar in på säkra kort hela tiden. Känslan när man upptäcker något nytt som smakar fantastiskt är härlig. Jag menar inte att jag provat en ny Hermitage jag inte smakat förut, utan något helt nytt. En ny typ av dryck, något som inte gemene man upptäckt. Något som, tyvärr, kanske inte finns att få tag på i Sverige, eller på enkelt sätt. Jag har två nya sådana "upptäckter". Den ena finns att köpa på bolaget tack och lov! I beställningssortimentet, så det är bara att klicka fram och vänta på att ett SMS kommer för att gå ner och hämta det. Den andra kommer jag snart få uppleva i överflöd på plats. Jag ska försöka få till några blogginlägg om det också senare.

Dags att beskriva min första mumsiga upplevelse!

Det är samma dryck, fast i två skepnader. Det ena gyllene gult, det andra vackert hallonrött.

Glas 1:
Färgen är som sagt vackert gul. En söt druvdoft retar näsan. Smaken är söt, något alkohol känns med en liten aningens finkelkaraktär. Den stör inte på något sätt, utan bara kompleterar med karaktär. Syran och sötman är välbalanserade; aprikoser, honung och äpplen känns i smaken. Jag har provat det både rumstempererat och kallt. Det är godast kallt, men kan till nöds även drickas något varmare. Det är mycket gott som aperitif. Jag har haft det i glaset flera gånger precis innan jag ska laga mat. Eftersom det är ett starkvin funkar det utmärkt även efter huvudrätten, till desserten som kan vara crème brulée eller till lite mildare dessertostar.

Glas 2:
Vilken vacker färg! Fullpoäng! Den glittrar ljust röd. Doften bubblar upp det färgen viskat: hallon, vildhallon. Det finns bara en druva som kan ge den här upplevelsen, Pinot Noir, och här strålar det. Det är sött, men inte överväldigande för det finns en syra som balanserar. Det är elegant. Det kommer även upp andra röda bär; alkoholen känns en aning, och en liten touch av finkel. Det knockar sin gula syster, här finns ett vin som inte har sin motsvarighet någon annan stans. Ett starkvin på Pinot Noir! Även det här njuts bäst väl kylt. Som aptitretare i eget majestät eller tillsammans med lite tapastilltugg. Eller varför inte efter maten med en fransk chokladmousse. Det här har blivit min personliga favorit. Det är så gott!

Det är två starkviner, Macvin, från Jura. Det tillverkas varken enligt portvinsmetoden eller sherrymetoden. Man tar ojäst druvjuice och häller på marc för att bevara sötman och för att det inte ska kunna börja jäsa. Det finns flera andra exempel på likande starkvin, med skillnader i vilken druvsprit man använder och vilka druvor som den ojästa druvjuicen kommer ifrån. T.ex. Pineau de Charentes som spritas upp med 1-årig cognac, det Sydafrikanska Muscadel red som använder ren druvsprit eller viss Banyuls som även kan göras enligt portvinsmetoden.

Chateau d'Arlay Macvin blanc och Chateau d'Arlay Macvin rouge
Lägg märke till de olikfärgade lackerna på halsen

I glas 1 finns det 50% Chardonnay och 50% Savagnin. 2/3 druvjuice blandas med 1/3 marc som fatlagrats minst 7 år. Det lagras 3 år på gamla ekfat innan buteljering.
Chateau d'Arlay Macvin blanc 199:-/37,5 cl, 14 poäng

I glas 2 finns det 100% Pinot Noir. 2/3 druvjuice blandas med 1/3 marc som fatlagrats minst 4 år. Det lagras 1 år på gamla ekfat innan buteljering.
Chateau d'Arlay Macvin rouge 199:-/37,5 cl, 17 poäng.

Ytterligare en positiv egenskap, är att man med fördel kan förvara flaskan öppnad i kylskåpet i flera månader.

Importör: Wine Trade

Det finns ett annat Macvin på SB, Macvin de Jura, Rôlet Père et fils, 169:-/75 cl. Det är betydligt billigare, och jag gillar det också, men finkeldoften är mycket påträngande, så gillar man inte grappa är det inget att ha. Men dessa från Chateau d'Arlay är något helt annat! Det är endast aningen finkel med, och så gott, så gott...

Vintips till alla

2010-07-01T08:44:00.002+02:00

Nu när det snart är sommar och semester, så skulle lite vintips kanske kunna passa?
Jag, som är lite kunnig när det gäller vin, har några tips som jag tänkte dela med mig av.

Först och främst hur skiljer man mellan röda och vita viner:
Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin.
Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg.
Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten.
När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.
Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för mycket vin:
- Tack, men jag vill inte ha sex ikväll.
- Nej tack, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ
Så, skål & ha en riktigt skön vinsommar!

P.S. Det är inte jag som skrivit detta, utan jag fick det i ett mejl från min svägerska. Vet inte var det kommer ifrån, men lite skojigt är det :-) Om någon känner sig som ansvarig författare ska jag gärna skriva ut det här.

Toscanatips

2010-06-16T10:22:00.010+02:00

En fördel med att semestra med goda vänner som varit på en plats i drygt 10 år, är att man hittar godbitarna direkt, utan att behöva spilla tid på att leta själv. Förra sommaren semestrade vi med våra Italienfrälsta vänner i Toskana. Jag delar gärna med mig av mina favoriter av vår Italienvecka.

Vi bodde på en gård 2 mil norr om Siena, alldeles vid avfarten till Colle di Val d'Elsa vid motorvägen. Gården heter Fattoria Belvedere och läget precis vid motorvägen gör den perfekt när man vill ta sig iväg på dagsutflykter för att prova vin. Eftersom gården dessutom ligger precis på gränsen utanför Chianti Classico, är det bra priser på övernattningen. Man hyr en lägenhet med självhushåll. Tvätten kan man hänga på linor bredvid hästhagen. Tuppen gal på morgonen och man känner att man är på en riktig gård. De gör ett eget vin, olja, och Vin Santo, som man kan prova.

I Colle di Val d'Elsa, uppe i gamla stan, finns ett enotek Il Salotto, där vi hittade en favoritgrappa, Moscato di Poli. Den är svår att få tag på på andra ställen, men här plockade jag den sista flaskan. Vinerna håller hyggliga priser; det är inte billigt i Italien. Ofta är det i alla fall billigare på enoteken, än hos producenterna. Vilken skillnad mot Rhône! Servicen är ypperlig på enoteket. För att sysselsätta barnen medan vi vuxna botaniserade bland flaskorna fick barnen varsin sked av tre olika sorters chokladkräm. Det var en solklar favorit, vit choklad med apelsinsmak, så naturligtvis köpte vi en burk med oss hem. Smart försäljningstrick, vi gick på det direkt :-)

Av producenterna vill jag nämna speciellt tre stycken:
På Isole e Olena hade vi bokat besök. De tar endast förbokade besökare. Vi togs emot av producentens förtjusande fru, och fick en riktigt bra provning. De gör lite mer eleganta viner än normalt. Precis min smak! Jag föll som en fura för deras enastående Syrah.

En annan producent vi bokat besök hos var Querciabella. De tar inte heller emot obokade besök, och tyvärr säljer de inte heller vin på gården, annars hade det blivit både dyrt och trångt i bagaget! De gör ett enastående vitt vin, Batàr, som nog var det godaste jag provat på länge. Tyvärr kom ingen flaska med hem, men några månader senare fanns det på Systembolaget så jag norpade med mig några flaskor :-)

Den tredje producenten som jag varmt rekommenderar, är en mindre producent där det bara är att åka förbi. Fattoria La Ripa hade ett brett spektrum av viner, och det var nog där vi provade flest viner. Deras enklare Chianti Classico skulle tydligen säljas på bolaget snart i halvflaska enligt ägaren. Tyvärr har jag missat att hålla utkick, men dyker den upp är det bara att köpa!

På vägen hem tog vi biltåget från Verona och klev av i Hamburg, det rekommenderas verkligen att slippa köra alla milen genom Tyskland. Vi övernattade i Modena innan tågavfärden, och hann med att besöka en Parmesan-tillverkare, Società Agricola Montorsi. Även det besöket var bokat i förväg, och vi fick se hur de gör osten. Om man bara vill handla är det bara att åka förbi. Och handla vill man! 36-månaders äkta Parmigiano Reggianoost kostade där €13,50 per kilo, alltså med den usla svenska valutakursen knappa 150 kronor kilot. Det kändes som ett rån.... Det finns andra producenter att besöka, och jag antar att man kan få adresser på Consortiets hemsida. Jag fick en bok med adresser till alla producenter. Om vi hade haft mer tid i de trakterna hade det varit trevligt att besöka en balsamvinägerproducent och en gård som gör parmaskinka. På enoteket Il Salotto köpte vi med oss en fantastisk vinäger, Il Piccolo Mugnaio som bara kostade €23 för 250 ml.

Det är ett hårt jobb

2010-06-12T16:48:00.022+02:00

Jag och AJ har tillsammans, med hjälp av B, hållit i Munskänkarnas Stockholmssektions druvkurs nu i flera år. Vi har var och en våra favoritavsnitt, och favoritdruvor. Att min druva är syrah är ingen hemlighet. Syrah har vi lagt tillsammans med lagring och då kommer mitt andra intresse in, jag pratar mycket om olika förpackningar :-)

För varje druvkurs jag håller vill jag förbättra den ytterligare. Jag vet inte hur många flaskor jag köpt in för att testa. Är det här vinet en bra representant för den här druvan?

Den här gången har jobbet tagit mig till en jämförelse jag kände att jag inte kunde smita ifrån. Samma druva: chardonnay, samma producent, samma år, och priset är lämpligt för kursvin. Det ena ekat, det andra oekat. Här ska provas om de karaktäristiska dragen för oekat och ekat finns. Om det gör det, är det klockrena druvkursviner.

Färgen på vinerna i de olika glasen skiljer inte så mycket. Det ekade borde vara något djupare om all teori ska stämma. OK, man kan inte få allt, men hur är det med doft och smak då?

Från glas 1 slår en frisk ton emot mig. Man kan känna att här är det enbart lagrat på ståltank. Ståldoften finns tydligt där. Vilken tur, det är det oekade vinet. Vad finns mer i doften då? Jo citrus och äpplen finns där. En fräsch chardonnay-karaktär.
Med vinet i munnen känns det torrt, det har en bra, men inte alltför hög syra och en medelfyllig kropp. Citrusen känns även i smaken, tillsammans med apelsinskal, äpple, aningens päron och lite tropiska frukter som persika och aprikos. Det här vinet borde ha jäst relativt svalt.

Facit:
72303 Jordan Unoaked Chardonnay 2009, Jordan Winery, Sydafrika/Stellenbosch 99:-
Efter att vinet jästs på tank fick vinet ligga i fyra månader på sin jästfällning. Ibland rördes man igenom fällningen för att framhäva jästfällningskaraktären.

I glas 2 slår en större doft emot mig. Det är smörigt, fett, och har en honungston, men framförallt är det rostat franskbröd som sticker ut. Jag kan näsan förnimma min frukost i glaset. Den bestod av nygrädda scones med tillbehör som clotted cream och lemon curd, allt egenhändigt gjort. Smaken av vin två är en bekräftelse av doften. Det har en bra men inte alltför hög syra, det är medelfylligt med rostade toner, citrus, honung som en smörighet som känns. Och ja, vinet har genomgått malolaktisk jäsning, vilket smörigheten tyder på.

Facit:
72302 Jordan Chardonnay 2009, Jordan Winery, Sydafrika/Stellenbosch 119:-

Juicen fatjästes i 228 liters ekfat (50% nya och 50% andra års ekfat) från Nevers och Bourgogne. Vinet jästes på jästfällningen i nio månader och faten rullades ibland för att framhäva jästfällningskaraktären. Slutligen tillades 19% tank-jäst chardonnay till blenden för att förstärka citrustonerna. Vinet har genomgått malolaktisk jäsning.

Var det en bra jämförelse - oekat mot ekat? Absolut! De här vinerna kan jag definitivt rekommendera som ett pedagogiskt exempel på vad är det som egentligen är druvsmaken kontra fatlagringen. Om vinerna är prisvärda eller goda funderar jag inte närmare på här, men det oekade föll mig bättre på läppen.
Vinerna finns i beställningssortimentet, och jag har återigen använt mig av den utmärkta e-tjänsten som systembolaget har för att få hem dessa viner. I samma beställning klickade jag hem några andra viner som också ska bli kursviner.

Kul med sådana här viner! Jag vill ha tips om fler liknande exempel! Det borde finnas många producenter som gör olika vin av samma grundvin. Kanske med franska ekfat för ena vinet och amerikanska ekfat för det andra?

Ge mig tips!!

Bilderna har lånats från importören Wineworlds hemsida som pressbild.

Önskas: BYO med anmälningsplikt

2010-06-03T14:45:00.004+02:00

Munskänkarna har skrivit ett brev till samtliga riksdagsledamöter med anledning av den föreslagna nya alkohollagen. Den skulle ha diskuterats den 14 juni i riksdagen, men är nu bordlagd av skäl jag skrev om i förra inlägget.

I korthet vill vi i Munskänkarna ha möjlighet att ta med eget vin på restaurang för vinprovning och efterföljande middag. Detta är idag inte tillåtet. Ett utdrag ur texten vi skrev:

Förslag på ändring i alkohollagen
Det är föreslagit i den nya alkohollagen att den som tillverkar alkoholdrycker från råvaror som produceras på den egna gården, efter anmälan till kommunen, får erbjuda provsmakning av de egenproducerade dryckerna vid tillverkningsstället. (8 kap. 7 §).
Det är även föreslaget att det ska vara tillåtet att krydda egen sprit för servering efter anmälan till kommunen (8 kap. 3 §). Likaså är det föreslaget att cateringföretag kan få permanent serveringstillstånd under förutsättning att den lokal som ska användas för varje tillfälle anmäls till och godkänns av tillsynsmyndigheten (8 kap. 4 §).

Vi föreslår att ett liknande förfarande tillåts för att ta med egna drycker till en lokal med utskänkningstillstånd. Tillåt erkända ideella föreningar såsom Munskänkarna där man känner till och lär ut om alkoholskador och där man arbetar med måttfullhet, att efter anmälan om vilken lokal som arrangemanget ska vara i, ta med egna drycker. Låt den ideella föreningen ha anmälningsplikt till kommunen när en vinprovning ska hållas i en lokal med serveringsstillstånd. Föreningen kan granskas innan och ges en godkännandestämpel att föreningen i sig är godkänd att ta med egna drycker till en lokal med serveringstillstånd. Detta liknar det som finns i många länder kallat ”Bring Your Own”, med den skillnaden att ett anmälningsförfarande i förväg skulle krävas.

Håller ni med om att det vore bra?

P.S. Det är jag som skrivit brevet å Munskänkarnas vägnar eftersom jag är ansvarig för alkohollagsfrågor i föreningen. Därav alla mina inlägg om alkoholpolitik och alkohollag om någon undrar.... Det intresserar mig :-)

Försenad alkohollag

2010-06-03T14:30:00.001+02:00

Det skulle ha kommit en ny alkohollag 1 juli. Den sköts fram till 1 augusti, och nu kanske den kommer 1 januari 2011. Hur blev det så här kan man fråga sig?

Det finns någon regel som gör att ett EU-land kan fördröja en lag i tre månader i ett annat EU-land. Pressmeddelande Socialdepartementet

Med tanke på höstens val vet vi inte hur det blir, om nästa riksdag och regering byts ut, så vet vi inte om de tycker att en alkohollagsförändning är något att satsa på. Eller att det här förslaget är bra. Jag tycker det finns många bra saker i lagförslaget. Även om jag hade velat se ytterligare förändringar. Det enda positiva är att utredningen om gårdsförsäljning kanske blir klar tills det är dags att ta upp lagförslaget igen.

Lättare glasflaskor till vin

2010-05-19T10:59:00.003+02:00

Från samma källa som nedan, norska Packnews kommer även detta idag.
Sa jag inte att glas är bäst, och det här är ju lovande:

Owen-Illinois (O-I) i California lanserar 27% lättare glassflaskor till vin.

Den nya versionen väger endast 11,6 uns - det motsvarar ca 330 gram.

Som version nummer två kommer en 0,75 liter med en vikt på endast 13 ounces = ca 250 gram. Först att ta den i bruk är grossisten LD Carlson Co. De kommer initialt att säljas på USA:s östkust.

Utvecklingen är en del av företagets ambitiösa framtida planer mot minskad miljöpåverkan, såsom PN rapporterade på tisdagen i veckan gick.

Nej till vitvin i plastflaskor

2010-05-19T10:53:00.003+02:00

Jag läser i norska utgåvan av Packnews på webben idag att Institute of Vine and Wine Sciences gjort en studie på hur vinerna utvecklas i glas, mono- och flerskikts PET-flaskor och bag-in-box. Min översättning av notisen:

Glas är fortfarande den dominerande förpackningsmaterial för vin, men nya sorter, som BiB och PET-flaskor, stjäl mer marknadsandelar. Detta fick Institute of Vine and Wine Sciences (ISVV) att starta en treårig studie att effekterna förpackningsmaterialet på hållbarhet.

Rémy Ghidossi på institutet sa: - Det är dags att presentera fakta, baserat på vetenskaplig information och kvantitativa data, för att se vad de olika materialen är gjorda av.

Från tanke till handling: ISVV har undersökt hur de röda och vita viner från Bordeaux förändrats över tiden, tappade på glas, mono- och flerskikts PET-flaskor och bag-in-box.

Med jämna mellanrum under ett år, mätte forskare gasnivån i vinet (syre, koldioxid och sulfatdioxid). Även färgen på vinet analyserades. Slutsatsen var tydlig: Vitvinets karaktär hade ändrats väsentligt efter sex månaders lagring för alla material utom glas.

Enligt forskarna visar den kemiska analysen att PET släpper genom syre genom väggen efter sex månader. Det ledde även till en kraftigt minskad mängd av koldioxid, det samma gäller sulfatdioxid.

Dessa grundläggande förlustfaktorer resulterade i en förödande effekt på vitvinet: En panel med provsmakare karaktäriserade det unisont som "rutten frukt."

När det gäller rödvin i PET eller BIB observerades några mindre förändringar, men ISVV säger att det är för tidigt att dra en definitiv slutsats här. Nu planerar institutionen en arton månaders analys för att få veta mer.

Storyn förtäljer inte vilken förslutning som använts, men min slutsats är klar: Vin ska tappas på flaska.....

E-beställning

2010-05-03T15:11:00.008+02:00

Jag provade Systembolagets e-beställning idag.

Det började inte så bra. När jag (försökte) logga in fick jag ett internt felmeddelande, och det gick inte att prova igen. Jag försökte en timme senare och då gick det. Nu gäller det att se när varorna dyker upp. Enligt hemsidan ska det ta ca 8 arbetsdagar innan varorna finns i den butik jag valt.

Vad jag beställt? Något ovanligt som jag eventuellt ska använda på starkvinsavsnittet nästa vår... Det gäller att planera kurserna i tid!

Uppdatering 6/5, efter tre arbetsdagar:
Jag har fått ett SMS från SB att vinerna finns att hämta. Otroligt snabbt! Jag hinner inte gå ner idag, men imorgon ska jag se om jag fått allt och om det blivit rätt. Fortsättning följer.

Uppdatering 7/5, efter fyra arbetsdagar:
Jag hämtade ut vinerna idag, och både killen som hämtade på lagret och killen i kassan kommenterade att det verkade vara spännande viner. Jag berättade hur de tillverkades, och de blev än mer intresserade.

Det här fungerade ju alldeles utmärkt!

Systembolaget får en guldstjärna av mig idag för snabb, korrekt leverans, och trevlig personal!

Årets bästa vinprovning?

2010-01-28T15:31:00.002+01:00

Orden tryter, men andra har redan beskrivit hur de upplevde att vinerna smakade.

Framför på bordet står fem glas uppradade. Alla av samma årgång, 1989. Alla från samma område. Och det är inte vilket plonk som helst. Det är de fem Premier Cru Classé-vinerna och efter provsmakningen gav jag dem de här betygen: (ordningen på glasen var annan)
Haut-Brion 20 poäng, Lafite Rothshild 20 p, Mouton-Rothshild 19,5 p, Latour 19 p, Margaux 19 p.

Årets bästa provning år 2010? Troligen. Förhoppningsvis inte.

Jag håller inte med om att Margaux skulle vara så dålig som provande bloggare noterat. Sämst i startfältet kanske, men oj, oj, vilket vin.

Jag måste erkänna att jag inte hade riktig koll på hur många sedlar flaskorna kostade, så jag kolla runt efter cirkapriser när jag kom hem, och fnissade lite när jag såg att som jag rankat dem, så var priserna. Mouton Rothshild, Latour och Margaux var relativt likvärdiga i pris, med Lafite Rothshild ca dubbelt så dyr som Margaux och så slutligen Haut-Brion på dryga €825. Om det var värt det? Ja det tycker jag. Vinerna var inköpta för massor av år sedan, och hade vi köpt in dem nu, hade priset för provningen varit ca 60-65 % dyrare, om min snabba huvudräkning på lokaler stämmer.

Jag känner mig previligerad att jag är med i en sådan eminent förening som kan servera det här startfältet. Två gånger på en vecka dessutom!

Ny alkohollag presenteras idag!

2010-01-15T09:59:00.003+01:00

Vad spännande, jag trodde det skulle dröja ännu lite till innan det det var dags för ny alkohollag. En lagrådsremiss presenteras idag, och sedan kan det gå rätt fort innan riksdagen fattar beslut och en ny lag kan träda ikraft.

Tokig översättning

2009-12-14T13:00:00.001+01:00

Korrekt språk är svårt. Beroende på läsaren bör språket vara olika. På bloggar, gratistidningar, och enklare medier har jag inte så stora krav på språket. Ofta skriver man snabbt, och slinker det med ett eller annat språkfel är det inte hela världen. Det går oftast att förstå vad som menas. Och ofullständiga meningar kan ofta tjäna sitt syfte, genom att känslor lyser igenom.

Men när det gäller böcker har jag större krav, om inte rent av stora krav. Stavfel är bara slarvigt. Faktafel en katastrof. Tokiga översättningar har ett visst underhållningsvärde, om man förstår vad det egentligen skulle ha stått där. Men eftersom översättaren gjort fel, så finns det åtminstone en person som inte förstår det felaktiga.

En riktigt rolig översättningsmiss finns i Hugh Johnson och Jancis Robinsons Atlas över världens viner. På sidan 19 står det hur Pierces sjukdom (Pierce's disease) sprids med en typ av Dvärgstrit. På engelska heter insekten Glassy-winged sharpshooter, och texten i boken är:
Pierces sjukdom sprids av denna cikada, en glasvingad skarpskytt...

Jag vet inte hur skarpt den här lilla insekten skjuter, men inte är det en korrekt översättning. Jag ser framför mig en myra med glasvingar hållandes ett gevär som den siktar på vinrankan. Ammunitionen är en spruta med bakterien Xylella fastidiosa som tränger in i saven på vinstocken och blockerar vattentillförseln.

Till översättarens försvar måste sägas att det är inte lätt att hitta en översättning på Glassy-winged sharpshooter. I de få svenska vinböcker som alls omnämner denna lilla förtretliga skadeinsekt, översätter man inte alls. T.ex. Catarina Hiort av Ornäs skriver i Munskänkarnas Vinbok helt enkelt Glassy-winged sharpshooter i kursiv för att visa att det är ett engelskt namn.

Är det någon som vet det korrekta svenska namnet, om det finns ett sådant? Det närmaste jag hittat är att det är en typ av Dvärgstrit.

Dålig avkasting

2009-12-06T15:40:00.009+01:00

Den 5 december 2005 köpte jag några flaskor av Quinta do Noval 2003 efter att provat den. Även några andra 2003:or kom med hem. Lillgrabben är ju född 2003, så det är hans årgång. Det är inte säkert att han får flaskorna när han uppnår lagom ålder. På sin höjd kanske han får dela flaskorna med oss :-) Men en Vintage Port är ju perfekt att spara länge på.

Jag provade den igen häromdagen, på en portvinsprovning vi arrangerade i Munskänkarna. Tre tawny mot tre VP. Min favorit-tawny var med, Fonseca 20 YO Tawny. Men vi hade en annan tawny som var ännu bättre. Ok, nästan 50 % dyrare, men Krohns Colheita 1978 var bland det godaste jag druckigt. Som sammet i munnen. Nästan synd att dricka den till choklad eller nötter. Den står sig så bra själv i eget majestät.

Motpolen till tawny är väl en ung VP. Det var fyra år sedan jag provade den här, så nu var den inte purung längre. Men vad smarrig. Jag dricker den gärna nu, men jag kan vänta till lillgrabben fyller 18, 25 eller varför inte 30 innan jag tar den sista flaskan.

Avkastningen då? För fyra år sedan betalade jag 595:-, nu går den att köpa för 577:-. Det är väl ungefär samma avkastning som på pensionsinsättningarna. Tur jag inte handlar vin som investering ;-)

En annan 2003:a som jag också köpte för fyra år sedan har sjunkit i pris den med, den med 17:-.

Första steget avklarat!

2009-12-04T20:43:00.008+01:00

Brevet med resultatet har anlänt. Först ville jag inte öppna det. Någonstans inom mig gnagde att jag nog inte klarat det. Trots att jag när jag skrev hade en skön känsla att jag kunde det. Det var snacket efteråt, när vi som skrev, jämförde några frågor, och jag insåg att jag varit ute och cyklat.

Egentligen vet jag inte vad jag gett mig in på. Eller vart det ska leda. Jag var på väg i början av 2003. Men insåg att eftersom jag inte ens kunde hålla ögonen öppna när jag läste två meningar på jobbet, var det ingen idé. Då var jag gravid, och satt och höll upp ögonlocken för att inte somna. Det var omöjligt att fortsätta plugga med ett heltidsjobb. Inte med en liten grabb på två år hemma, och jag bara ville sova, sova, sova. Det kändes tungt att hoppa av. De andra i "studiegruppen" är klara med studierna. Men för dem gällde det deras yrke. För mig är det bara en oavlönad hobby.

Nu jobbar jag nästan heltid. Jag har mer ansvar på jobbet. Skjutsar till barnens aktiviteter. Roddar på Munskänksaktiviteter 1-2 gånger i veckan. Och försöker engagera mig i det som känns viktigt. Samtidigt fick jag för mig att plugga på distans på Grythyttan (igen) kan ju vara kul. Det är ju bara tre träffar i Grythyttan, och det kan ju några semesterdagar vara värda. Och läsa på bussen till jobbet har jag gjort förut. Speciellt när jag fick reda på att läraren är MW Ulf Sjödin. Han var ju en av alla skojiga, kunniga, inspirerande teknologer/doktorander som fick mig att på allvar tycka att vin är bättre än Pripps-ölen på kåren för en sisådär 17-18 år sedan i KTH:s vinförening.

Vad stod det i brevet jag inte ville öppna? Det stod att jag klarat av WSET:s Diploma unit 2, den om vitikultur och vinifikation. Nu är det bara 5 delar kvar. Vin, sprit, mousserande, starkvin och global business. Undrar vilken bit av kakan jag ska tugga i mig härnäst? Vilken smakar bäst?

Risotto

2009-10-30T12:17:00.003+01:00

Jag har flera vänner som gör fantastisk risotto, och som också säger att man måste äta risotto direkt; det går inte att värma på. Jag gör själv en riktigt god risotto (vad ska man annars göra av alla små vinslattar som blir över? Jag fryser alla vinslattar i en burk, rör om, och tar ut lagom mängd vin-slusch när jag behöver i maten. Har en burk för rött och en för vitt. Vitt blir risotto, rött går till sås, köttgryta eller köttfärssås) Häromdagen gjorde jag risotto, och det blev lite över tillsammans med lite kött. Det åkte in i kylen. Jag har aldirg sparat risotto förut.

Ofta när jag tagit risotto på restaurang har jag tyckt att det är ju inte risotto utan mer ris kokt i buljong. Även i Italien i somras blev jag besviken, fast det var ju på en billigare lunchrestaurang i och för sig. Ingen krämighet, utan lite torrt, tråkigt. Rätt kryddor, men fel konsistens.

Idag till lunch tog jag ut risotton och köttet ur kylen. Lite god mat måste man ju unna sig om man är hemma med influensa? Redan när jag värmde maten såg jag att det här blir inte som jag vill ha det. Mycket riktigt, risotton var rätt lik den jag brukar få på restaurang..... Torr, trist, men med rätt kryddning.

Jag ska sluta äta risotto på restaurang, och aldrig, aldrig, aldrig mer spara överbliven risotto. Den passar mycket bättre i min varmkompost.

Tur jag inte hade något vin till, för jag vill ju inte förstöra vinet :-)

Fantastiskt bra idé Eskil!

2009-10-28T08:31:00.003+01:00

Läser på SR:s hemsida att jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) tycker att gårdar som producerar vin och öl ska kunna bli filial till Systembolaget, och därmed ingå i monopolet. En fantastiskt bra idé! Som filial kan det dessutom ställas krav på gården att de har utbildning i alkoholhantering vid försäljning. Om det är lösningen för att få gårdsförsäljning är jag helt för. Bravo jordbruksministern!

Chateau Rauzan-Gassies 1996

2009-08-01T15:30:00.003+02:00

Efter tre tältnätter, varav den första var så kall att jag var benägen att vända bilen och ta färjan hem igen, kom vi så till München. C har träffat en fransman, och han hade med sig en flaska vin. Vi snodde ihop en middag, mestadels på rester, för vi hade misslyckats att handla några ingredienser till den tilltänkta rätten. Bayern är stängd på söndagar, vi visste det, men det blev ändå miss i inköpsstrategin.

Maten stod på bordet, och då såg jag vad fransosen "fått med sig från sin pappas källare", som han uttryckte det. Han bad om ursäkt, för att vinet säkert var för gammalt, men det var vad han fått med sig i brådrasket. För gammalt, pyttsan! En andra cru ska tåla 13 år, och det hade den minsann gjort. I glasen hällde vi upp Chateau Rauzan-Gassies 1996.

Jag satt och njöt, inte enbart för att jag visste att liggunderlaget i tältet skulle bytas ut några dagar mot en skön säng i en varm lägenhet. Vinet, så gott, så gott. Självkart noterade jag inget, men det hade allt som ett bra Margaux-vin ska ha. Gjort på 65 % Cabernet Sauvignon, 25 % Merlot, 8 % Cabernet Franc och 2 % Petit Verdot, är det perfekt. Jag gillar Margaux.....

Tack så hemskt mycket för vinet! Inget kunde ha varit mer perfekt!

Öl, vin, hagel, 8-38°C varmt

2009-08-01T15:22:00.005+02:00

Hemkommen från en helt fantastisk bilsemester i Tyskland och Italien, så kan jag sammanfatta den med god öl, goda viner, trevligt sällskap, hagel, bad och temperaturvariationer mellan 8 och 38°C.

Några av de viner jag provade under resan ska jag försöka skriva om här. Jag måste bara sortera intrycken lite.

Kameran kom med hem den här gången också, så en del bilder blev det.

Det bästa av allt är att det är flera veckor kvar av semestern! Härligt, trots att det regnar ute just nu.

Tillägg:
Vi klarade införselreglerna med bred marginal. Med två vuxna i bilen hade vi teoretiskt kunnat ta med oss 20 liter sprit, 40 liter starkvin, 180 liter vin samt 220 liter öl. Jag tvivlar dock på att bilens maxvikt hade klarat det. Jag vidhåller min åsikt att det bästa är att faktiskt se till att reglerna blir riktiga regler och inte några rekommendationer.

Hur mycket tar du med dig hem?

2009-07-07T11:26:00.008+02:00

Högre införselkvoter, lägre införselkvoter, högre alkoholskatt, lägre alkoholskatt; förslagen är många hur man ska lösa problemet att många dricker för mycket alkohol.

Inför EU-valet var diskussionerna införselkvoterna, nu senast är det prat om att höja alkoholskatten. Är verkligen höjd skatt lösningen på problemet? Med högre skatt kommer troligen smugglingen att öka. Det måste vara bättre att ha en alkoholpolitik som styr folk att handla kontrollerat, på systembolag och restauranger.
Eftersom problemet inte är så enkelt, varför inte börja där vi står?

För att begränsa stora delar av smuggelspriten, är ett sätt genom att helt enkelt använda sig av de regler som finns. De direktiv som finns, är att man får införa 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin samt 110 liter öl. Men så finns det någon obegiplig praxis som säger att man får föra in mer om man har särskilda skäl. Bemärkelsedagar och bröllop kan anges som skäl. Men snälla nån, ska inte 90 liter vin räcka till ett bröllop? 90 liter räcker till rätt många gäster.
Även om man packar bilen full blir det 10 lådor vin som man får ta med sig. Det räcker gott och väl för den vinintresserade, och storkonsumenten bör inte heller ta med sig mer.

Se till att de reglerade införselkvoterna efterlevs, och tillåt inga undantag, så får vi ner smuggelspriten lite grand.

Källa:
På Tullverkets hemsida står det: Det finns ingen övre gräns för hur mycket alkohol du får föra in, men det ska vara för ditt eget eller din familjs behov. Du får även ta med dig alkohol om du ska ha en fest till exempel bröllop eller födelsedagsfest där du bjuder på alkoholen vid evenemanget.
Du får däremot inte ta betalt för alkoholen även om det bara skulle täcka de kostnader du haft för inköpet.

Under riktlinjer står det vidare på Tullverkets hemsida:
Det finns vissa riktlinjer för bedömningen av om införseln är privat eller kommersiell
Rådets direktiv (92/12/EEG) "cirkulationsdirektivet" innehåller en referensnivå på 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin samt 110 liter öl. Referensnivåerna får endast användas som ett led i bevisningen och en helhetsbedömning måste alltid göras. Dessa referensnivåer är alltså inte bindande!

El Grifo 2005

2009-07-06T14:31:00.015+02:00

Listán, en grön druva, är synonym med Palomino, sherrydruvan. Listán Negra är den blå varianten och den odlas bara så vitt jag vet på Kanarieöarna. Den blandas ofta med andra druvor, men på Teneriffa, i Tacoronte-Acentejo, och på Lanzarote görs endruvevin på den här druvan. På Lanzarote är det här den viktigaste druvan, och man kan låta druvorna genomgå kolsyrejäsning, eller jäsa enbart på vanligt sätt.

Enligt El Grifos hemsida har druvorna till det här vinet, El Grifo 2005, avstjälkats och lagts hela, okrossade, i kärl för jäsning. Det borde betyda att det har genomgått kolsyrejäsning, åtminstone delvis beroende på om kärlet varit slutet eller inte. Efter jäsningen har vinet genomgått malolaktisk jäsning. Tre sorters "jäsning", varav det egentligen bara är en jäsning och de andra två är andra kemiska processer. Vinet doftar och smakar röda bär, körsbär, mineral och har en viss strävhet. Fruktigt, precis som ett kolsyrejäst vin ska vara.

Ett trevligt vin, prisvärt, men så köpte vi det på varuhuset Carrefour i Las Palmas, där det var klart billigast. Kanarieöarna ska ju vara skattebefriat, men flygplatsen var nog den dyraste jag varit på. Om man jämför priserna från turistbutikerna var vinerna 20-50% dyrare på flygplatsen. Helt tokigt!

El Grifo 2005, Spanien/ Lanzarote, Listan Negra, 73:- (inköpt 2008)

Vin efter pris

2009-07-05T10:05:00.002+02:00

L köper ibland box-vin. Till hans försvar ska sägas att han har en rätt rolig inköpsstrategi. Han går på pris. Inget konstigt för det är väl därför så många köper boxvin tänker du. Men när andra väljer box efter lägsta pris, skannar L över hyllorna för att hitta det dyraste. Då, anser han, kan vinet säkert vara passabelt. Ofta kommer då ett shiraz-vin med hem, likaså den här gången.

Det här är en mini-box på endast 1,5 liter.
Ascender Cellars shiraz 2008, 179:- för 1,5 liter. Producent Broken Plough Vineyard. Ett Barossa Valley-vin gjort på 95% shiraz och 5% petit verdot.

Färgen är sådär shirazmörk som Australiensare ska vara. Doften och smaken visar båda blåbär, som jag förknippar shiraz med, björnbär, och massor av fat. Örter och lakrits finns där med. Vi äter grillspett till det här, och det är klockrent.

Inköpstaktiken var passande den här gången. Det finns två boxar till på bolaget med samma literpris, La Moisson från Vacqueyras och Brookhaven Lighthouse Cabernet Sauvignon från USA. Båda är en-och-en-halvliters-boxar.

Turning Leaf White Zinfandel 2005

2009-07-05T09:29:00.007+02:00

För tre år sedan köpte jag två flaskor av Turning Leaf White Zinfandel 2005 (75:-). Ena flaskan provade jag direkt, och jag noterade då i källarboken "skall drickas iskall, gärna till jordgubbar". Jag funderade lite på varför jag skrivit så. Vi hade en liter svenska jordgubbar hemma, så det var väl bara att testa.

Färgen är jordgubbsröd, och doften skvallrar av jordgubbar. Har jag verkligen näsan över glaset och inte jordgubbsskålen? Smaken då, jo visst finns där jordgubbar också. En viss citrussyrlighet, och så anledningen till att det ska drickas kallt: det finns en avig bitterhet, men väl kyld, och med en jordgubbe i munnen funkar det bra. Tveksamt om jag skulle köpa det igen, helt OK vin men inget jag skulle köa för. Det funkar som en sommardrink, kanske med en jordgubbe i glaset till och med?

Värsta vinhändelse

2009-07-03T12:15:00.009+02:00

Jag minns fortfarande med sorg min värsta vinhändelse. Egentligen är det inte ett minne om vin, utan en händelse från en vinresa.

Jag och L hade auktionerat ut barnen till svärföräldrarna för två år sedan. Vi skulle få en veckas semester helt själva. Målet var, inte helt oväntat, Rhône-dalen. Vi flög till Marseille, hyrde bil, stannade till i Chateuneuf-du-Pape, tog en tur upp i Mont Ventoux och såg alla landmärken från Tour de France samt enorma lavendelodlingar. Målet var norra Rhône, och vi bodde i Tain l'Hermitage. Vi tog in på samma hotell som förra gången, och fick samma rum. Billigt och centralt. Vi besökte alla våra favoritproducenter, där M. Sorrel är helt outstanding. En försynt anspråkslös gentlemannabonde som inte kan ett ord engelska. Men vilka fantastiska viner han gör! Tryffelsvinet, varför importerar ni inte hans viner längre?

Jag sprang runt i vingårdarna och fotade, jag arrangerade motiv, hos producenterna fotade jag, allt med tanke på att de här bilderna kan jag säkert använda på någon kurs, eller provning, förstora till en tavla på jobbet, till något blogginlägg, och så klart bara titta på.

Sista dagen innan vi åkte hem, badade vi utanför Marseille. Någon gång mellan vi lämnade näst sista hotellet och tog oss upp ur Medelhavet försvann kameran. Antingen glömde vi kameran på hotellet, den blev stulen på hotellet, eller så hade vi inbrott i bilen. Inget av det kunde vi vara säkra på. Det enda jag vet är att kameran, med alla mina fina bilder var borta.... Kameran struntar jag i, för jag köpte en ny, mycket bättre, men bilderna! Alla härligt blå lavendelodlingar, alla vyer från de branta odlingarna i norra Rhône, stenarna i Ch9dP, cyklisterna, ja allt. Med bitterhet tittar jag på gamla kort från första gången vi var i Rhône. Var är alla nya foton?

I år ska jag vara smartare vid hantering av bilderna. Nu stundar en lång semester!

Morellino di Scansano Riserva 2003, Val delle Rose

2009-07-01T21:50:00.009+02:00

De är smarriga dessa viner från södra Toskana. Smuttvänliga, och smarriga helt enkelt. Vi plockar fram flaskan på på altanen, med lagerbladsträdet, olivträdet och rosorna ståendes bredvid oss. Vi längtar till Italien, och snart befinner vi oss där.

Vinet har en djup, härligt röd färg, nästan på gränsen till svart. Doften får fram espressotoner, mörkrostat, mörk choklad, mörka bär, och så tittar de röda bären fram lite försynt. Körsbär hänger kvar. Smaken lovar bra. Syran finns där och bär upp de torra men ändå mjuka tanninerna, kaffet, rostningen, körsbären och björnbären dröjer sig kvar gommen. Detta varma år, 2003, visar en något högre alkohol än normalt, hela 14%, och alkoholen känns till en början. Än en gång visar det att jag inte är superförtjust i de varma 2003:orna. Visst är vinet gott, men det brukar vara godare normala år. För tre år sedan inköptes flaskan för 107:-, idag kostar aktuell årgång 109:-. Mycket prisvärt!

Gårdagens dryck - cola

2009-06-30T08:41:00.004+02:00

På väg till Stockholms glass och pastahus för en eftermiddagsglass på jobbet, såg jag att det rykte lite längre fram vid trottoarkanten. Det låg massor av torra löv längs hela trottoarkanten, och på ett ställe började det tillta med rök. Ganska snart blev det tydligt att det även flammade upp lågor. Det hade precis slagit om till rött på övergångsstället, men jag skyndade mig över. Bakom mig hörde jag andra snabba steg, och tänkte att det var mina arbetskamrater. Det var tre okända grabbar som liksom jag sett röken. Och visst brann det. Grabbarna hade varsin colaburk, som de snabbt hällde över lågorna. Det hade kunnat börja brinna bra, för det var som sagt mycket torra löv längs vägkanten. Antagligen var det en fimp som någon slängt ut från bilfönstret som tänt på. Tänk vad fort det kan gå!

Och colan användes till något bra!

Sabrering av Palmer 1998

2009-06-28T10:16:00.010+02:00

Det är kul att ta fram sabeln och slå av halsen på flaskan. Att sedan stå och dricka de ljuva dropparna gör ju inte saken sämre. Solen stod högt på himlen, grillen var preparerad och gästerna hade anlänt. Vad mer behövs för att ta fram en flaska champagne ut kylen? Den här gången blev det Palmer 1998 som inhandlades för 243:- för två år sedan. Smaken var frisk, med en viss mognad, gott, gott, gott! Och enormt mycket vin för pengarna.

Inte jävig

2009-06-25T15:47:00.005+02:00

Helt rätt!
Domaren i Pirate Bay-rättegången, Tomas Norström, har av Svea Hovrätt idag inte ansetts som jävig, trots sitt engagemang i föreningar på det immaterialrättsliga området. Ett helt riktigt beslut! Självklart måste domare få förkovra sig inom områden som de ska döma inom. Nu hoppas jag tjafset om jäv läggs åt sidan så sakfrågan kan diskuteras; är Pirate Bay-grabbarna skyldiga eller inte? Jag vet vad jag tycker, men jag är kanske jävig eftersom jag jobbar med immaterialrätt? :-)

Christian Engströms (Piratpartiet) gnäll om att det inte går att lita på rättsväsendet går jag inte på. Han säger samtidigt att det visserligen är fel på lagarna också. Hur ska han ha det? Döms det fel enligt lagarna, eller är det lagarna det är fel på?

Min ståndpunkt är klar: han man gjort ett arbete, oavsett vad det är, ska man få betalt för det också. Och sjunde budordet lyder: Du ska icke stjäla.
Upphovsrättsligt material har någon arbetat för att ta fram, och ska därmed få betalt för. Att olovligen ladda ner sådant material är att stjäla.

Se Mål B 4041-09 (jävsfrågan) och Mål B 13301-06 (Pirate-Bay-målet)

Pinot Noir världen runt

2009-06-22T21:08:00.001+02:00

Ännu en provning i goda vänners lag. Medan vi väntade på det sista paret sippade vi på ett glas Nils Oscar Saison 2009 (99:- för 75 cl). Den är gjord av kornmalt, vetemalt, russin, timjan och vitpeppar, samt humle av sorterna saaz, amarillo och styrian goldings. Mycket gott!

Nästan alla barn var med och satt och åt lasagne vid bordet bredvid samtidigt som vi lutade oss över glasen. Kvällens värd hade plockat fram ett druvtema, men som vanligt visste vi inget mer än hur många glas det handlade om innan provningen. Tvärsäkra gissningar började snart hagla över bordet. Jag landade direkt på Pinot Noir, inget tvivel här, och den här gången slapp jag skämmas. Färgen och doften visade att det inte kunde vara något annat. Jag prickade dessutom in Bourgognen direkt, men blandade ihop amerikanen och ny zeeländaren.

2007 Huia Pinot Noir, Huia Vineyards, Nya Zeeland/Marlborough, 249:-
Vinet har en medeldjup röd färg. Doften är medelstor med röda bär och en lagom avvägd ton av fat. Smaken är torr med en frisk syra, medelkropp och massor av röda bär och fat. Ett välgjort vin, men den saknar den där riktiga knorren som behövs för ett stort vin.

2005 Casa Marin Litoral Vineyard Pinot Noir, Viña Casa Marin, Chile/San Antonio, 289:-
Färgen är medeldjup röd. Doften är medelstor, örtig, med röda bär, selleri och champinjoner. Smaken har en medelsyra, medelstor kropp och lite lagom tanniner. De röda bären, örterna och faten finns i smaken. De flesta gillade det här vinet, men jag är förbryllad. Vad gör sellerin här?

2005 Beaune Clos du Roi Premier Cru, Chanson Père & Fils, Bourgogne/Beaune P.C., 319:-
Färgen är ljust röd. Doften är medelstor med röda bär och en fin fatton. Den är något knuten, vilket gör att jag genast tror det här är en ung Bourgogne. Jag känner hur det lovar mer. Smaken har en frisk syra, medelstor kropp och är fortfarande knuten och lite stjälkig.

2007 Saintsbury Garnet Pinot Noir, Saintsbury, USA/Carneros, 179:-
Färgen är ljust röd. Doften är medelstor med söta röda bär. Smaken har en medelstor syra med röda bär, hallon och något fat. Ett druvtypiskt vin!

Godaste vinet den här kvällen var nog nya zeeländaren, men jag skulle vilja prova Bourgognen om några år. Vill man lära sig hur Pinot smakar ska man testa amerikanen.

Österrike - både torrt och sött

2009-06-18T18:59:00.038+02:00

Efter vinskandalen i Österrike 1985 då några vinodlare hade sötat vinerna med dietylenglykol i syfte att höja vinet till en högre kvalitetsklass, reformerade man snabbt vinlagarna och fick bland de strängaste i världen. Österrike gör numera toppviner, så inget ont som inte har något gott med sig. Efter EU-inträdet ändrades åter lagarna något, till det mindre striktare, men reglerna för Qualitätswein och Prädikatswein stod fast. Det finns fyra vinregioner: Niederösterreich, Burgenland, Steiermark och Wien fördelat på 16 distrikt. Wien är den enda huvudstaden i världen med stor professionell vinodling. Det måste ha varit 20 år sedan jag var i Wien och drack "grinzing-vin" i stora keramikkrus direkt från fat tillsammans med schnitslar stora som tefat. Men oj vad gott det var! Det är det bestående minnet av den resan.

I Österrike mäter man sockerhalten med en annan skala än den vanligt förekommande. 1 grad KMW = 1 % socker i viktprocent. KMW, Klosterneuburger Mostwaage, motsvarar ungefär 5 grader Öchsle.
Det som är intressant med sockerhalten, är att för att kallas torrt ska det vara max 4 g/l socker, eller max 9 g/l om syrahalten är minst 2 g/l mindre än sockerhalten. Ju sötare, desto syrligre för att det inte ska upplevas som sött, ganska självkklart egentligen.

Österrikes egna druva är Grüner Veltliner, som odlas på en tredjedel av arealen.

Ingen av oss hade provat särskilt mycket vin från Österrike, så vi såg med spänning fram emot kvällen. Vi hade delat upp provningen så att var och en tog med två viner, efter givet tema. Mitt ansvar var att få med två söta. Ett av de torra vinerna vi provade var så oxiderat att det enda vi kände var äppelskrutt. Trist.

Torra

2001 Kranachberg Sauvignon Blanc, Sattlerhof, Südsteiermark, 279:-
Färgen är ljust gul med lite grönt instick. Doften är ren, stor, smörig med citrus, ananas, en aning röd saftig paprika och nässlor. I smaken kommer den höga syran fram med en oljig munkänsla. Ananas, persika och kryddighet finns där . Eftersmaken hänger kvar lite sådär lagom och alkoholen sticker inte ut. Det här vinet är gott, men inte prisvärt. Smörigheten i vinet kommer troligen av att den lagrats på jästfällningen i 8 månader.

2006 Kartäuserhof Smaragd Riesling Achleiten, Karl Stierschneider, Wachau, 180:- (prissänkt från 225:-)
Färgen är ljust gul med vattnig kant, mitt glas är något spritsigt, kanske är glaset dåligt diskat?
Doften är ren, stor, med gröna äpplen och paprika. Smaken visar en hög syra, gröna äpplena finns, mineral, en viss oljighet i munkänslan och avslutningen har en god bitterhet. Jag är är känslig för bitterhet och tycker normalt inte om det, men här passade det. Den långa eftersmaken hänger kvar och jag lutar mig tillbaka. Det här är gott.

2007 Grüner Veltliner Urgestein Terassen, Pichler, Wachau, 279:-
Färgen är djupare än de andra, mer gul. Doften är ren, stor, med tvål och ansiktskräm, rosor och tuttifrutti. Min första anteckning var även "veteöl", klart inspirerad av L:s hembryggda som jag nyligen avsmakat, men den korrekta termen är pomerans. Smaken är torr, medelstor syra, medelstor kropp, pomerens och äpple. Vinet är gott, men det finns annat jag hellre skulle betala nästan 300:- för.

2006 Kartäuserhof Riesling Federspiel Hinterkirchen, Karl Stierschneider, Wachau, 129:-
Färgen är även här ljust gul med ett grönt instick. Doften är ren, stor, frisk med citrus, mineral och krita. Det här var gott och klart prisvärt.

2007 Loimer Spiegel Grüner Veltliner, Loimer, Kamptal, 269:-
Färgen drar åt grönt. Doften är medelstor, med smörighet, äpplen, jäst, melon, och en ungdomlighet. Smaken är torr, frisk med äpplen, persika och grapefukt. Eftersmaken dröjer sig kvar lite lagom länge. Grüner Veltliner såklart.

Söta

2004 Hafner Beerenauslese Cuvée, Hafner, Burgenland/Neüsiedlersee, 84:- (halvflaska)
Druvor: Chardonnay, riesling, sauvignon blanc och scheurebe
Färgen var djup gyllengul. I doften kom det fram en ung fräsch persikoton och torkad frukt. Smaken avslöjade även den persikan, men även honung, en frisk syra med stor kropp, äpplen och citrus. Gott, och mycket prisvärt.

2000 Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein Beerenauslese, Weingut Bründlmayer, Kamptal, 359:- (halvflaska)
Färgen är djup bärnsten. Doften visar ett mer moget vin, med torkad fukt, persika och botrytis. Smaken har en hög syra, torkad frukt såsom russin och katrinplommon. Gott, men i jämförelse med det förra inte prisvärt.

Sammanfattningsvis skulle jag klart rekommendera att botanisera bland de Österrikiska vinerna, både de torra och de söta. Riesling-vinerna gillade jag mest, men så är jag lite svag för just Riesling på den vita sidan. Lenz Moser för 145:- som vi inte provade den här gången är ju annars ett gott alternativ på den söta sidan.

Chocapalha Reserva 2005

2009-06-04T18:23:00.005+02:00

Jag brukar inte köpa vin efter flaskans utseende, men det här viner kvalar nästan in i den kategorin. Ett vin som nästan heter choklad, doftar och smakar aningens choklad. Ja, visst måste en chokoholic köpa det!

Jag pratar om Chocapalha Reserva 2005, Estremadura Portugal, 179:-
Färgen är mörkt röd, doften slår mot näsan med björnbär, röda vinbär och örter. Smaken visar en bra stramhet, syran och tanninerna sitter där de ska. Chokladen finns där, faten likaså och örterna. Vinet speglar bra de tre druvorna, Touriga Nacional, Tinta Roriz och Syrah.
Gott en regnig kylig dag som denna.

Clos du Mont-Olivet

2009-06-02T21:38:00.008+02:00

Vilken tidning skriver du för? var frågan jag fick när vi besökte Clos du Mont-Olivet för två år sedan. Jag hade mitt anteckningsblock och antecknade flitigt vad jag tyckte om vinerna vi provade. Han tyckte det var konstigt att jag antecknade när jag inte skulle publicera det någonstans. Den lilla producenten i utkanten av Chateauneuf-du-Pape korkade upp b.a. årgång 2005, och den föll oss i smaken så den fick följa med oss hem för bara 136:- flaskan!

I går släpptes årgång 2006 på SB, men priset är inte lika minimalt. 229:- kostar den, men jag ville verkligen köpa några flaskor. Måndagen var uppbokad så jag kom inte ner till bolaget. Men, jag lyckades beställa några flaskor idag för den finns kvar på varudepån.

Jag ser fram emot att prova den här nya årgången.

Konditor alternativ karriär?

2009-06-01T19:04:00.013+02:00

Jag brukar bjuda på hembakat ibland på jobbet. Idag var det befogat, eftersom jag blivit befodrad. Många gånger har det blivit en kladdkaka eller praliner. Choklad så klart, chokoholic som jag är. Det är inte alla som köper choklad i pelletsform i 10-kilossäckar.

Den här gången ville jag prova något nytt.
Hela helgen har jag hackat nötter, vispat äggvita, vispat grädde, kokat sockerlag, sjudit äggulesmet på spisen till en seg krämig smet, blandat de olika smeterna, stoppat in i frysen i omgångar, haft långkok på spisen för att koka gelé, diskat bunkar efter hand och ut trillade det två tårtor.

Den första var en jordgubbsmoussetårta med pistagemandelmarängbotten med vit chokladdekor. Den har jag gjort förut. En fräsch sommartårta där både den vita chokladen och pistagen passar utmärkt tillsammans med jordgubbarna.

Den andra en tårta som Jan Hedh kommit trea med i Världsmästerskapen i konditori kallad World Championtårta. Det är en tårta med chokladbotten, mörk och ljus chokladmousse toppad med en alldeles underbar krämig chokladgelé och slutligen dekorerad med chokladplattor. Den var som åttaåringen uttryckte det "Jag säger bara en sak, den var toppengod!" Himmel, vilken smarrig tårta! Len, fyllig, mäktig, helt klart i världsklass.

Chefen uttryckte det som att han skulle utnämna mig ofta, jag kontrade med att säga att i morgon säger jag upp mig för att bli konditor. :-)
Inget av alternativen kommer inträffa.

Jag är klart inspirerad till Vin & Dessert-provningen som Curt och jag ska hålla igen i höst. Den här gången med lite andra viner och desserter. Att jag ska baka är givet!

Ännu mer likriktning

2009-05-29T22:18:00.002+02:00

Tanken är säkert god, men vad blir följden?

www.envarldavvin.se och www.wownews.se har lanserat en sammanställning av de mest omskrivna viner som fått högst betyg i Sydsvenska Dagbladet, DN, DI, SvD, GP och ICA-Kuriren. Vinerna måste vara omskrivna i fem av de sex tidningarna. och ha minst medelbetyg.

Är någon intresserad av detta?

För det första krävs det att vinet omtalas i fem tidningar, och jag ser en stor risk i otillåtna påtryckningar. För det andra är risken stor att vinerna tar slut i butikerna. Suck. Men när jag tittar på månadens lista hittar jag inget som jag vill köpa där, så listan riktar sig i alla fall ine till mig.

Dricka utan analys

2009-05-29T21:50:00.001+02:00

Tänk vad länge sedan jag bara drack ett vin!
Jag har under åren varit på massor av vinprovningar, och hemma till middagen, ja då snurras det på glaset och analyseras. Stundtals har jag antecknat i marginalen på dagens tidning om intryck, för att jag ska komma ihåg det till senare.

Men blir man inte lite trist då? Var är njutningen?

Förra veckan plockade vi fram en flaska Chateau Rausan-Ségla årgång 1992. Någon av oss köpte den på Arlanda i februari 1997 för 195:-. Dussinet år har vi haft den i våra ägor alltså. Den har sedan dess förvarats antingen på Stockholms Vinkällare där vi hyrde förråd några år innan vi flyttade till villa och den fick plats i en vinkyl. Förvarad perfekt alltså.

När jag dekanterade den såg jag den härligt ljusa färgen. Ålder andades den. Jag fick den i glaset och bara njöt. Oh, vad gott! Margaux-vin med lite ålder. Fantastiskt! Och inte analyserade jag färgen, doften och smaken mer än att jag registrerade att det var oerhört gott.

Vilken dubbel njutning. Bara luta sig tillbaka och låta den gudomliga drycken fylla gommen utan att fundera på vad och varför.

Dags för nystart

2009-05-29T21:19:00.004+02:00

Under senaste året har jag provat massor av vin, men slarvat med anteckningarna. Dessutom har jag varit fokuserad på jobbet, men nu kan jag kanske komma igång igen. Fokus kommer kanske riktas lite bort från själva provandet, och gå mer på opinion. Det är vad jag vill i alla fall.

Nya tag

2007-06-26T16:49:00.000+02:00

Jag har inte skrivit något på senaste tiden, men det beror inte på att jag inte provat några viner. Det beror på att jag sitter hemma och lär mig HTML och hur man bygger en hemsida. Det är väl relativt enkelt, men därtill kommer designen. Vilka färger ska jag har, vilken form, typsnitt och annat. För att inte nämna innehållet, men det har jag rätt klart för mig.

Blogformen är begränsande för mig, och egentligen inte vad jag tänkte mig från början. Men det har varit intressant. Jag har skaffat en domän, och kommer snart att lägga upp min sida där jag kommer ha provningsnoteringar och lite annan info.

Jag återkommer när sidan är officiell.

Årgången spelar roll

2007-05-31T21:45:00.000+02:00

I morgon är det nyhetssläpp på bolaget igen. Jag kommer inte gå ner och köa för något, men ett släpp får mig att ta fram mina anteckningar från i somras. Vad tyckte jag om förra årgången? Så här skrev jag förra sommaren på ett hotell i södra Tyskland:

Jag erkänner mig besegrad. Svenska vinjournalister, sommelierer och andra har öst beröm över den tyska Rheingauproducenten Georg Breuer. Jag har bara provat hans enkla Sauvage Riesling trocken, och inte varit imponerad. Alldeles för stram, hård och syrlig. Var finns finessen som alla pratar om? När så det kom flertalet av hans viner på Systembolaget var jag inte en av dem som rusade dit.
Semestern juli 2006 gick till Tyskland och vi passerade Rheingau och Rüdesheim. Naturligtvis ville jag bevisa för mig själv att jag hade rätt, och besökte Breuer.
Första glaset var en 2005 Sauvage Riesling Trocken. Oj, vilket vin, stort, bra, allt som en enkel riesling ska ha. 109:- på bolaget, här, hos producenten endast €7,50. Ett fynd!
Nästa vin var 2004 Sauvage Riesling Trocken, och med det i munnen förstod jag var mitt missnöje kom ifrån. Alldeles för syrligt och knutet. Ett riktigt stolpskott. Jag måste ha provat den årgången i Sverige. [not: ja, det var den årgången jag provat tidigare vid ett par tillfällen och varit lika besviken varje gång].
Nästa glas var 2005 Estate Rüdesheim Riesling Trocken, €9,00, som var ganska endimensionellt med mycket tropisk frukt som ananas. Ingen favorit.
2005 Estate Rauenthal Riesling Trocken, €9,00, var mycket bättre, friskare, med mera rieslingkaraktär. Några flaskor av den åkte med hem.
2005 Terra Montosa Rheingau Riesling, €14,00, var bra, men knappt bättre än den förra så €5,00 prisökning var det inte värt.
2004 Berg Rottland Rüdesheim Riesling, €23,00, var tunt och syrligt och på tok för ungt. Eventuellt blir det bättre med några års lagring, men varför chansa?
2004 Berg Roseneck Rüdesheim Riesling, €22,00, var ett stort vin med bra frukt, bra syra och enorm eftersmak. Även detta vin letade sig ner i min resväska hem till Svea rike.
2004 Nonneberg Rauenthal Riesling, €27 var enastående! Stort, långt, bra syra, bra frukt, tydlig rieslingkaraktär. Mums!

Sammanfattningsvis gillade jag fem av åtta. Tre var besvikelser, men de fem jag gillade var kanon, så jag ställer mig i bakre ledet av Georg Breuers hyllningskör.

Jag har inte bestämt mig om jag ska försöka få tag på några flaskor av 2005:orna som släpps i morgon, kanske, kanske inte.

Tysk Pinot Noir

2007-05-30T19:11:00.000+02:00

Oj, senaste inlägget var länge sedan! Ska försöka komma med lite uppdateringar.

En tysk pinot noir, kan det vara något? Jag gillar Bourgogner, jag gillar några Ny-Zeeländska pinoter, och några amerikanska dito, men kan det verkligen bli något bra i Tyskland? Recensenterna skrev gott om det här vinet, och en person vars omdöme jag litar på sa det var gott, så fram med skruvkorken. L var inte imponerad, för syrligt och tunt tyckte han, men jag hade en annan uppfattning.

Pinot noir, som även kallas för spätburgunder eller blauburgunder i Tyskland, är landets tredje mest planterade druva.

2004 Künstler Reichestal Pinot Noir, Weingut Franz Künstler, Tyskland/ Rheingau, 169:- Ljust röd färg med en vattnig kant. Man kan ana vilken druva som gömmer sig bakom.
Doften är lite försiktig i början. Den utvecklar sig efter ett tag i glaset, så jag är glad att jag dekanterat det en timme innan maten. Det framträder mer och mer av röda bär, hallon, jordgubbar, lite fat och örter. Smaken är medelfyllig, kryddig, jordgubbar, hallon, lite fat, örter och relativt hög alkolhol i eftersmaken. Vinet växer efter den smygande starten. Det är tydlig pinot noir-karaktär. Gott, och visste jag det inte, skulle jag nog inte gissa på Tyskland. Prisvärt? Nja inte riktigt.

I somras bilade vi genom Tyskland, och tog oss genom Rheingau, men inte förbi Künstler. Rheingau ligger vid floden Rhen, strax väster om Frankfurt. Vingården Reichestal är belägen väster om byn Hochheim i distriktets östra del.

Familjen Künstlers vinodlarhistoria går tillbaka till 1600-talet. Idag är det Franz Künztlers son, Gunther, som leder egendomen och är huvudansvarig för vinmakandet. Man förfogar över 30 hektar vingårdar, mest planterade med riesling, förutom en del av vingården Reichestal som är planterad med pinot noir, och en mycket liten del i östra Hochheim där man odlar Chardonnay.

Jag vann - inte

2007-05-14T20:20:00.000+02:00

Systembolagets förslagstävling är avgjord. De har kommenterat på hemsidan några av förslagen. Det var en del riktigt bra. Mitt förslag var det ingen kommentar på, vilket säkert betyder att de inte tänker göra något åt det. Jag föreslog att de skulle ta med årtalet i varunumret. Det skulle bli så mycket enklare att hitta rätt vin då, men det är kanske lite väl kundvänligt?

Rosa champagne

2007-05-11T18:49:00.000+02:00

Jag vill rikta ett stort tack till mina vänner/kollegor på sensoriken. De förärade mig en flaska rosa champagne när jag fyllde jämnt för en månad sedan. Nu har jag provat den, utan att behöva öppna min egna flaska. Den spar jag till en skön sommareftermiddag på altanen. Kanske sabrerar jag den, kanske inte.

Jag var på en provning av rosa champagne, där "mitt" vin var den solklara vinnaren.

Gosset Grand Rosé Brut, 449:-

56% Chard, 35% PN, 9% rött vin från Bouzy och Ambonnay

Färgen var djupt rosa/persikofärgad. Doften var fyllig med hallon, druvor, jäst, apelsin och mogna sommaräpplen. Jag ser framför mig äppelträdet som nu står i full blom och tänker på hur det kommer smaka om några månader. Smaken hade en bra mouss, hallon, jäst, röda äpplen och apelsin. Avslutet var fylligt, mjukt och stannade kvar länge på läppen.

Så gott ska ett vin vara!

Favoritställe

2007-05-07T12:22:00.000+02:00

Ibland måste man hitta på anledningar att gå till sina favoritställen.

I lördags eftermiddag blev det sonens cykelträning som blev anledningen. Jag tog på mig joggingskorna, och sprang bredvid sonen som precis lärt sig cykla. Framåt går bra, men stanna och sätta ner en fot innan han trillar omkull, eller kliva upp på cykeln och komma iväg innan cykeln lutar, ja då behövs en föräldrahand. Målet var en lagom bit bort, med en stor lekpark i närheten. Vägen är perfekt, rakt fram på en bred cykelbana. Tidpunkten var mellanmålsdags, så jag och cyklande sonen mötte upp maken och yngste sonen på Långbro värdshus uteservering för solsken, oliver, bröd, äppeljuice och Jacobsen ale.

Alla var nöjda med mellanmålet.

Gårdsförsäljning - bara en dröm?

2007-05-04T21:00:00.000+02:00

Jag läste i WOWNews.se för en vecka sedan att så länge försäljningsmonopolet finns kvar finns det ingen utsikt för små gårdsproducenter av vin och fruktvin att få sälja sina egna produkter på gården. Uttalandet kom från Ulrik Lindgren (kd), politisk sakkunning på Socialdepartementet.

Tänk er om det vore tillåtet med gårdsförsäljning.
Man skulle då t.ex kunna åka till Gotland, ta in på vandrarhemmet vid Gute vingård, äta mat, prova deras produkter, och sedan handla med sig det man ville ha, precis som man gör på semestern i andra länder.... På vägen hem från Gotland, med färjan till Nynäshamn, stannar man till för en omgång med dart och provsmakning av någon av Nynäshamns ångbryggeris underbara öl och får med sig några flaskor hem. Eller varför inte åka till Öland och passera hembryggaren Morgan Peilots gårdsbryggeri och köpa med sig av hans öl.

Uppe i norr skulle man kunna åka till Gällivare och köpa chokladpraliner, sylt och fantastiskt god åkerbärslikör eller hjortonlikör hos Muddus/Laponian Liqueurs. I mellansverige finns ju Grythyttan vin som gör fruktviner, eller varför inte stanna till hos de f.d. KTH:arna utanför Gävle. Där skulle man kunna göra ett stopp och handla en flaska Mackmyra efter rundvandring och provsmakning.

Eller varför inte ta sig till södra Sverige, till Åhus, få en rundvandring och se hur vår stora export Absolut tillverkas och sedan få provsmaka och köpa med sig en flaska. Fast Absolut går att få tag på i varje systembolagsbutik, så där behövs inte gårdsförsäljningen egentligen.

Det finns ett otal andra små gårdsproducenter, som jag är övertygad om gärna skulle öppna en gårdsbutik för försäljning. Genom gårdsförsäljningen skulle de lättare kunna leva på sin verksamhet. För produkter i systembolagets beställningssortiment blir man inte fet på. Och vi konsumenter skulle ha en trevlig anledning att utforska Sveriges alla hörn. Alla skulle vinna på det.

Men det verkar bara var en dröm.

Månadsprovning

2007-05-03T20:37:00.000+02:00

Onsdagskvällen bjöd på månadsprovning med Munskänkarna. Det var första gången jag var med och hällde som nyinvald i styrelsen. Jag hittade två favoriter värda att fylla källaren med. Det första var ett vin från Cahors, det andra ett Loirevin. Bara Frankrike således!

1999 Chateau Lagrezette, Cahors, 185:-

77% Auxerrois som Malbec heter här, 21% Merlot, 2% Tannat

Det doftade av ladugård, fat och en aning örtigt. Smaken stämde väl överens med doften med begynnande mognad, lite plommon, torra tanniner som stod upp bra mot syran. Ett vin med stuns, som är gott nu om man gillar stilen, vilket jag gör, eller som blir ännu bättre om det får ligga några år.

Någon sa på provningen att det var ett manligt vin och jämförde med ett annat som jag inte kommer ihåg vilket det var men som skulle betecknas som kvinnligt eftersom det bar mjukare och rundare.

2005 Les Perruches, Domaine de la Cotelleraie, Saint Nicolas de Bourgueil, 115:-

Cabernet Franc

Mitt andra favoritvin. Kul med ett Loirevin.

Doften var fylld av ek, örter och bär. Smaken hade bra syror och tanniner och var mer stall än ladugård, körsbär och örter. Ett kraftigt Loirevin, men så var det ett varmt år. Det här vinet vinner definitivt på att lagras.

20070502

Beroende

2007-04-20T12:42:00.000+02:00

Jag erkänner det utan omsvep.
Jag är beroende.
Utan får jag abstinensbesvär och det kryper i kroppen.

Särskilt tydligt var det igår när jag var utan hela dagen. Det blev inte bättre av att bussen var inställd när jag skulle åka hem. Nästa buss gick i snigelfart för E4:an var avstängd pga en brand. Jag hann inte äta middag innan jag skulle iväg, utan fick slänga i mig en pajrest springandes fram och tillbaka för att hinna göra färdigt en massa saker innan jag gick iväg. När jag så väl kom hem på kvällen, kändes suget. Jag bara måste ha!
På med vattnet, ta fram tekulan, fylla den med ett gott Oolongte, och sedan vänta några minuter. Aaaah, så gott det var att krypa upp i soffan med dagens första kopp te!
Jag är en teoholic.

Dags att gå och ta en ny kopp!

Systembolagets förslagstävling

2007-04-18T10:55:00.000+02:00

Systembolaget har just nu en kanonbra tävling som ligger helt i linje med deras kvalitesarbete.
Det är en tävling om vem som lämnar det bästa förslaget till att de får nöjdare kunder.

Jag har redan lämnat in ett förslag. Jag ska fundera lite till och se om det inte kan bli fler. Eftersom jag har börjat klaga hos dem, så kan jag väl försöka vara lite mer positiv och konstruktiv.

Intressant? Andra bloggar om: systembolaget

Uppdatering: Jag har tagit bort länken till tävlingen, eftersom länken inte finns kvar längre.

Sabrering!

2007-04-16T09:04:00.000+02:00

L gav mig en sabreringssabel i födelsedagspresent. Svisch, champagnehalsarna flög all världens väg i lördags då vi bjudit vänner på kalas. Kul! Gott! Trevligt! Champagnen var 1998 Chateau Palmer.

Vi hade så fint väder så många satt på altanen till långt in på natten, några med konjak och cigarr. Sist hem var min bror, men han bor bara 50 meter bort. Söndagen var trött, med en fika på Café Lyran.

Andra bloggar

2007-04-11T11:40:00.000+02:00

Jag hittade två andra vinbloggar igår, Le Francophile och Finare Vinare. De skriver båda med ett vin per blogpost. Det blir lättare att hitta vinerna då, men jag fortsätter att skriva som jag har gjort, per tema. Jag tänker kika in på deras sidor då och då, och har länkat upp dem.

Uppdaterat: Jag har nu tittat runt lite mer på Finare Vinare, och jag måste säga att jag är imponerad. Jag gillar den bloggen! Hittade lite omdömen om viner jag själv gillar.

Jag lurades - omedvetet

2007-04-10T08:22:00.000+02:00

Jag lurades i fredags. Enligt L lurades jag på vinprovningen i fredags; den provning jag inte var med på!
När vi hade Bordeaux-provning senast pratade vi om att bordeauxer kan ha en mejeridoft, en doft av gräddpaket där grädden är några dagar gammal. U lyssnade och la på minnet. Så i fredags när hon kände den doften hamnade hon direkt på bordeauxspåret. Hon tyckte jag lurades för det var ju en 26 år gammal Rioja. Då kommer sanningen att när vinerna får lite ålder, är det ofta svårt att avgöra ursprung. Så jag tycker inte jag lurades alltför mycket.

Tyvärr råkade de ut för ett korkskadat vin på provningen också. Trist.

Utebliven vinprovning

2007-04-06T19:59:00.000+02:00

Äntligen fick vi till en tidpunkt då vi kunde allihop. Det har varit svårt att få till en tid för vinprovning, men långfredagen var fri. Men jag är hemma. Inget sniffande, sörplande och tvärsäkra kommentarer haglande runt bordet. Kommentarer som ibland är helt på tok. Ingen god mat och skvaller. L är där, men jag är hemma med snuviga barn. Rättvist, eftersom det var L som var hemma senast. Men likväl trist.

Champagne 2: blandat godis

2007-04-05T17:00:00.000+02:00

Den andra champagneprovningen var hemma hos L i vinpanelen. Hon och CS, champagnefreaken, hade plockat ihop en intressant provning. Den jag höll som godast kom på delad förstaplats bland oss alla. Efter provningen bjöd L på passande god fisk. Vi röstade även på vilket vin vi trodde var dyrast, och då höll vi det vin jag höll som bäst som dyrast. Vi ville väl alla ha en dyr smak....
Som uppvärmningsvin hade vi 1998 Palmer för 249:-. Otroligt prisvärt!

Som vanligt, högst rankad först:

1998 Pol Roger Brut Chardonnay, 479:-
Stor brödig doft. Relativt hög syra, stor kropp och frukt. Bröd, äpple och mjölkchoklad. Åh, så gott!

Mathieu-Princet, ca 145:- inköpt hos producent
Chard + PN
Stor doft av moget äpple. Smaken hade medelsyra, medelstor kropp och smakade av mogna äpplen. Trevligt, ett vin som L släpat med hem från Champagne.

1996 Salon Blanc de Blanc, 1599:-
Stor, mogna äpplen, jäst, bröd och mineraler i doften. Smaken hade en frisk syra, medelstor kropp, något mognade äpplen, citrus, grapefrukt och jäst. Gott, men behöver lagras för att syran ska lägga sig.

Pol Roger Extra Cuvée Reserve, 299:-
Medelstor doft med jäst och äppeltoner. Smaken hade en reltivt frisk syra, stor frukt av äpple, jäst och citrus. Definitivt prisvärt!

Laurent-Perrier, ca 430:- på magnum
Stor doft av äpple. Smaken hade en frisk syra, medelstor frukt, grönt äpple, och buljong. Hyggligt vin.

1998 Dom Perignon, Moët et Chandon, 1016:- på bolaget, taxfree för 766:-
Första gången jag drack champagne var Moët, när jag besökte Moët et Chandon veckan innan jag fyllde 18 år. Jag har alltid tyckt att Moët varit lite för mycket unga äpplen, och även denna "dompan". Den doftade pommac och kaffe. Smaken gick igen och pommac var den stora karaktären jämte en frisk syra, stor frukt och lite fat. En person till hade skrivit just pommac om detta vin. Nja, ledsen, men läsk var jag inte ute efter, inte ens med alkohol.

Om man jämför dessa två provningar, så ser man att de viner jag satt främst i båda provningarna har kostat ungefär detsamma, dryga 400:-. Men vilket var bäst då? Svårt, men jag håller nog på Bruno Paillard Brut Assemblage.

20070403

Intressant? Andra bloggar om: champagne,

Champagne 1: Bruno Paillard

2007-04-05T16:59:00.000+02:00

Bubbel!

Jag har varit på två champagneprovningar med en veckas mellanrum. Ibland hopar det sig.... Champagne måste jag träna på. Jag skriver om favoriterna från respektive provning. Först var det en Bruno Paillard-provning, där monsieur Paillard själv pratade om sina viner. Mycket underhållande. Efteråt blev det en lång frågestund, där många intressanta frågor kom upp. Jag var med och hällde upp, så det blev lite ostrukturerad provning för mig.
Godast först:

1996 Bruno Paillard Brut Assemblage, 415:-
48% PN, 52% Chard
Ett vin med struktur, hög syra, frukt, bröd och jäst. Mycket gott, som en bra champagne ska vara.

Bruno Paillard Brut Première Cuvée, degorgement 5 år
45% PN, 33% Chard, 22% PM
Komplext, elegant, tropisk frukt, bra syra mot frukten, lite jäst. Även detta vin var strålande.

Bruno Paillard Brut Première Cuvée, degorgement 9 månader, 310:-
45% PN, 33% Chard, 22% PM
Samma vin som ovan, vara degorgerat tidigare. I stort sett samma smak som ovan, men lite mindre jäst och brödton. Gott, även detta.

1995 Bruno Paillard Brut Millésime Blanc de blanc
För hög syra för att vara njutbart nu. Men med lite lagring blir det nog bättre.

Bruno Paillard Brut Rosé
85% PN, 15% Chard
Hann inte anteckna nåt särskilt om detta vin.

20070323

Intressant? Andra bloggar om: champagne,

Systembolaget anmält till konkurrensverket!

2007-03-31T10:59:00.000+02:00

Jag läser i Allt om Vin att B-G Kronstam och Håkan Larsson tröttnat på systembolagets diskriminering av beställningssortimentet. De har tröttnat så till den milda grad att de anmält SB till konkurrensverket och EU-kommissionen! De anser att SB diskriminerar beställningssortimenter bl.a. genom att det är krångligt att beställa, det tar onödigt lång tid att få produkterna levererade och att de viner som kvalificerar in sig från beställningssortimentet till ordinarie inte presenteras på samma sätt som ordinarie. Hela anmälan kan läsas här.

Jag instämmer till fullo med deras klagomål.

Jag vet inte hur många gånger jag gjort en beställning och inte fått vinerna. Senariot har alltid varit ungefär så här:
Jag går ner till SB och gör en beställning. Ofta ser jag på skärmen att de knappat in beställningen. En vecka senare går jag ner och kollar om beställningen kommit. Det har det inte. Anledning? Tja, svaret brukar variera från att det är slut, eller det kanske är på väg? eller leverantören har inte angett orsak. Jag brukar då beställa om, gå ner ytterligare en vecka senare, men tyvärr är svaret ofta detsamma som första gången. Jag brukade då alltid tro att det verkligen varit slut hos leverantören, och ryckt på axlarna och tänkt attans också. Får jag vinerna känns det som om jag vunnit på lotto.

Nu vet jag bättre. Jag har nämligen börjat kolla hos importören, och då finns vinet ofta! Men varför har inte beställningen gått fram?

Ett exempel från i höstas:
Jag gör en beställning. Av en tillfällighet träffar jag importören och säger att jag har beställt vin av honom. Jaså säger han, jag har inte fått någon beställning. Han är nämligen en liten importör med endast ett fåtal artiklar hos SB så han har koll på sina beställningar. Jag går ner till SB för att kolla. Jo, de har gjort en beställning men inte fått svar från importören. Men importören har inte fått beställningen! Jag ringer importören, han kontaktar SB och levererar vinet samma dag, och jag får hämta mitt vin. Men så ska det väl inte vara?

Jag har ett annat angreppssätt än Kronstam och Larsson när det gäller den bristande servicen.

SB är kvalitetscertifierade enligt ISO 9001, och då är det viktigt att hantera kundsynpunkter. Man ska ha en fungerande organisation för att ta emot, behandla och åtgärda kundsynpunkterna. Så jag har börjat klaga, skriftligt, när jag som kund inte är nöjd med servicen. Jag uppmanar alla att göra det. Det är enkelt att mejla kundtjänsten.

Jag klagade i höstas, och igen senast i februari. Praktiskt betyder det att jag alltid antecknar hela händelseförloppet när jag gör en beställning. Vad som sagts, av vem och när. Om det funkar, ja, då behöver jag inte behålla anteckningarna. Men om det inte fungerar... ja då får SB ett mejl direkt. Det känns trist att behöva göra så här, och snart är jag väl svartlistad på den butik där jag brukar göra mina beställningar, men det känns nödvändigt.

Jag ser med spänning fram emot vad konkurrensverket och EU-kommisionen svarar.

Intressant? Andra bloggar om: systembolaget, konkurrensverket, EU-kommissionen

Periquita 1996

2007-03-31T10:20:00.000+02:00

Vi hade länge ett husvin hemma. Ett vin som vi alltid tog fram när vi inte hade något annat. Nu varierar vi oss mer, så husvinet är borta. Men det ligger några flaskor kvar i källaren. I går kväll tog vi fram en av flaskorna, en 1996 Periquita på magnum. Den inhandlades för ganska precis 8 år sedan för det facila priset av 125 riksdaler.
Det smakade av massor av röd frukt, hade relativ hög men trevlig syra, men var ändå smaskigt, och lättdrucket. Ett smarrigt, gott vin. Det passade alldeles utmärkt till maten som bestod av bönor, couscous med oliver, sugarsnaps, en bit kött och pepparsås.

Ett moget vin

2007-03-24T10:25:00.000+01:00

Ett perfekt vin.
Ibland har man förmånen att avnjuta ett vin i perfekt mognad. Ett vin som har "allt".
Igår var ett sådant tillfälle.

Vi drack ett vin som när vi såg på det förstod att det skulle vara gott. Det var ljust tegelbrunt. Åldern, 19 år, avspeglade sig, och vi smög försiktigt fram näsorna för att känna aromen. Mognaden avslöjade sig även i doften. Våta löv, och en viss fruktighet fanns kvar. Mmmmm. Undrar om det kommer att smaka som förväntat? När munnen fylldes med vinet blev jag lycklig. Det smakade bättre än förväntat! Moget, med rund syra, mjuka härliga tanniner, och en liten touch av oxid. Men det här vinet har den karaktären, så det var inte förvånande. Eftersmaken var eldig, som sig bör med sina 14%, och restsötman från frukten dröjde kvar länge.
Maten fick vänta lite, det var ingen brådska. Det smakade lika bra med som utan mat. Den sista slatten drack vi upp efter att ha avnjutit en mjuk smakrik cigarr på altanen.

Kvar på bordet stod den tomma flaskan, en 1988 Chateau Musar inköpt för 12 år sedan för 124:-. Det bästa är nog att vi har en flaska kvar i källaren.

Rabiega oak case

2007-03-20T21:57:00.000+01:00

Idag gjorde vi en rätt kul grej.
Det var mer intressant än det var gott. Men kul var det.

Vi provade Rabiegas oak case med samma vin men lagrat i 6 olika typers fat. Årgången var 2001, vinet var en blandning av syrah och cabernet sauvignon, de hade legat 6 månader på fat, och eken till faten var svensk, slovensk, amerikansk, fransk, rysk och ungersk.

Jag tyckte inte att något av vinerna var någon jättehöjdare; det bästa vinet beskrev jag som trevligt (svensk). Olika var de, och alla hade en begynnande mognad, eller full mognad (fransk och ungersk). Några av vinerna var lite kantiga, med stjälkkaraktär (fransk, rysk, och till viss del amerikansk). Dofterna varierade från kaffe och multna löv (svensk) till röda bär (fransk, rysk), till lite örtigt (amerikansk), och björnbär (slovensk).

Min rankning blev med bästa vinet först:
svensk ek, slovensk, ungersk, amerikansk, rysk och sist fransk.

Sköna glas

2007-03-19T18:10:00.000+01:00

Det smakar bättre om man har bra glas.
I varje fall blir totalupplevelsen bättre om man har vackra glas som lockar fram aromerna. Jag har precis köpt nya glas, vitvins/champagneglas, som Josephine Edelskog designat åt Reijmyre. De är otroligt vackra, och så smakar det gott ur dem också.

Jag håller fast vid Reijmyre. De första vinglas jag köpte när jag flyttade hemifrån var just Reijmyreglas som jag köpte i deras fabriksbutik. Jag har dem kvar än, men använder dem inte så ofta för jag tycker de har fel form. De är alldeles raka. Men härligt tunna som Reijmyres alla glas är. Jag gillar deras bräcklighet, tunna men hållbara.

Vita viner från Italien

2007-03-17T15:45:00.000+01:00

Det är inte alltid man tar fram en flaska vitt italienskt vin. Och eftersom så är fallet för mig, var jag rätt nyfiken på den här provningen. Ska jag vara ärlig så var just den här samling rätt bra, men i vissa fall kanske inte så prisvärda. Men det var en trevlig provning med en av de bästa provningsledarna jag träffat på. Jag kunde tyvärr bara lyssna med ett öra eftersom jag hjälpte till att hälla upp vinerna, men jag hörde rätt bra ändå. Som avslutning hade vi ett sött smarrigt vin med aprikoser, lagom sötma och friskhet. Det var 2003 Le Sponde Recioto Soave, Coffele, Veneto 251:- /50 cl, varunummer 88413 på 100% Garganega.
Som vanligt tar jag dem i min preferensordning:

2005 Planeta Chardonnay, Sicilien 199:-, varunummer 99185
Chard
Djup gul färg. Doften var stor, smörig, fat, rostad och kalaspuffar. Smaken följde efter med smörigheten och faten, syran var medelstor, och en ton av honung fanns. Jag gillar den här rostade tonen, så det var min favorit.

2005 Claps Sauvignon, Armani, Grave del Friuli 85:-, varunummer 2426
SB
Medelstor gul färg. Doften var relativt stor med citrus, fläder och gräs. Smaken hade en frisk syra, relativt stor frukt, citrus, fläder, gräs och lite metalliskt. Ett typiskt sauvignon blanc-vin, men inte övertypiskt. Hyggligt pris också.

2005 Torricella, Barone Ricasoli, Toscana 125:-, varunummer 7179
Chard
Medesltor gul färg. Doften var medelstor med citrus och äpplen. Smaken hade friska syror, citrus och äpplen. En trevlig Chardonnay som inte är tokekad.

2005 Langhe Riesling, GD Vajra, Piemonte 183:-, varunummer 97460
Ri
Medelstor gul färg. Doften var medelstor av godis, blommande gräs, mineral. Smaken var frisk, relativt stor kropp, citrus, gräs och lime. Det var trevligt, men inte prisvärt. Det når inte riktigt upp till de tyska rieslingvinerna som jag är förtjust i.

2005 Ca'Visco Soave Classico, Coffele, Veneto 119:- , varunummer 88357
80% Garganega, 20% Trebbiano di Soave
Medelstor gul färg. Doften angav mineraler, citrus, tropiska frukter och päron. Smaken var frisk, medelstor kropp, citrus, päron, persika. Ett hyggligt vin.

2004 Cubìa Insolia, Cusumano, Sicilien 145:-, varunummer 98224
Insolia
Medelstor gul färg. Doften var stor, smörig och rostad. Smaken hade bra syror, citrus, grape och beskt. Jag är en aning känslig för beska, så det behövs inte mycket för att jag ska tappa intresset. Tyvärr det här var min stora förlorare p.g.a. beskan.

20070314

Dan Brown ska hyllas!

2007-03-15T11:10:00.000+01:00

Jag läser nu Dan Browns (som skrivit DaVinci koden) debutroman, Gåtornas palats. Där infinner sig en episod när universitetslektorn David Becker träffar på en punkare och säger:

"Klatschigt namn. Hittade du på det själv?"
"Det kan du ge dig fan på", sa han stolt. "Jag ska ta patent på det."
Becker rynkade ögonbrynen. "Menar du registrera det som varumärke?"
Killen såg förbryllad ut.
"För ett namn har man varumärkesskydd", sa Becker. "Inte patent."
"Skit samma!" skrek punkaren frustrerat.

Tänk vad många gånger jag läst fel i tidningar och hört folk säga samma fel. Patent och varumärken är två skilda ting. Kul att läsa rätt i en skönlitterär bok. Han verkar ha gjort sin källforskning!

Toscana 1997

2007-03-08T22:21:00.000+01:00

En provning där målet var att se om Toscanavinerna åldras med behag. Alla vinerna är prestigeviner från sina respektive producenter, och året 1997 var ett bra år, så vinerna har potential att vara bra. Jag tyckte att vinerna var bra, men ska jag vara riktigt ärlig så var jag mer imponerad av den 1997 Morellino di Scansano som jag drack för ca två veckor sedan. Det är ett mycket enklare vin än dessa anses vara, men jag köper hellre Scansanoviner än dessa vi provade.

Avvoltore och Cortaccio fick flest röster, övriga enstaka.
Min rankning föll sig så här:

1997 Il Bosco, Tenimenti Luigi d'Alessandro Manzano, Cortona IgT
100% syrah
Djup röd färg. Åldrad doft med fat, trä och gödsel. Smaken hade bra syror och något tuffa tanniner. Jag tyckte det var bra balanserat, och blev överraskad att det här var syrah-vinet. Det var inte min gissning....

1997 Avvoltore, Moris Farms, Massa Marittima IgT
76% sang, 20% CS, 5% sy
Djup mahognyröd färg. Mogen doft med röda bär och fat. Smaken hade friska syror, lagom tanniner, stor frukt av röda bär. Ett charmigt, smuttvänligt vin, men så liknar det Morellino di Scansano-vinerna en aning. Jag har provat Moris Scansanoviner också, och de är bra, men inte bäst. Av kvällens viner är det här det vin jag helst skulle ha hemma.

1997 Cortaccio, Villa Caffagio, IgT
100% CS
Djup blåröd med svart kärna. Doften hade en begynnande ålder med fat, mörka bär, svarta vinbär och lite blåbär. Smaken följde doften med stor frukt. Eftersmaken visade att det var ett alkoholstarkt vin, 14%. Jag trodde att det här var syrahvinet, eftersom det var så mörkt, men jag hade fel.

1997 Guado al Tasso, Antinori, Bolgheri Superiore
60% CS, 30% Me, 10 % sy och andra röda druvor
Röd medeldjup förg med mahognykant. Doften hade en trevlig mognad med fat, en klassisk doft av cab. Smaken hade bra syror och torra tanniner. Kroppen var medelstor med röda bär och svarta vinbär och något besk. Det här vinet prickade jag in direkt. Det påminner om lillebrorvinet, Il Bruciato, som jag druckit några gånger och tyckt om.

1997 Tignanello, Antinori, Toscana IgT
80% sang, 15% CS, 5% CF
Djup röd färg. Doften var relativt stor med trevlig mognad, smörgåskex, fat, röda bär och gödsel. En doft jag förförs av! Smaken visade rätt tuffa syror, bra tanniner, röda bär och en beska som jag har lite svårt för. Det här var det vin jag var mest besviken över. Doften var magnifik, men smaken?

1997 Percarlo, San Giusto a Rentenanno, Toscana IgT
100% sangiovese
Medeldjup mahognyfärg. Doften var mogen, jordig, fat och något knuten. Smaken hade inga nämnvärda syror men ändå rätt tuffa tanniner. Frukten var medelstor med röda bär. Jag undrar om det verkligen kan bli bättre om det får ligga längre. Jag skulle inte tro det. Det var kvällens mest alkoholstarka vin på 14,5%.

20070307

Toscanateori

2007-03-07T22:15:00.000+01:00

Lite fakta om Toscana som jag snappat upp ur diverse litteratur och hemsidor, t.ex. Antinoris hemsida.

Chianti
På 1950-talet framställdes vin traditionellt genom att man lät vinrankorna klänga på trädstammar. Eftersom druvorna hängde så långt från marken mognade de ojämnt, och man plockade dessutom alla sorter samtidigt. Hygienen i tunnorna var bristfällig, och musten oxiderade. Man pressade druvorna hårt, så tanninerna från stjälkarna gjorde drycken bitter, men hjälpte även till att konservera vinet. Vinet jäste oftast inte ut, utan förblev sötaktigt och fortsatte att bubbla även efter att man tappat över det på att annat fat. Detta buteljerade man sedan på bastklädda flaskor, ”fiasco”. Man kunde rädda ett sådant vin genom ”il governo”. Man tog de bästa klasarna och torkade dem. När jäsningen nästan upphört tillsatte man ”il governo”, och jäsningen kunde ta fart igen. Dessutom påbörjades ofta en malolaktisk jäsning där den hårdare äppelsyran omvandlas till mjölksyra.

Kaoset i vinnäringen löste regeringen 1963 genom att behålla den ursprungliga lagstiftningen. Det betydde att man i Chianti var tvungen att ha minst 10 och max 30 % vita druvor, för att mildra den naturliga strävheten.

Antinori
Marchese Antinori blev först med att lansera en Chianti Riserva, 1904, en blandning av hans bästa vin och viner från hans vänners vinfält, och en del Bordeaux! Flera vingårdar har i det förflutna introducerat exotiska druvor. T.ex i DOC-bestämmelserna för Carmignano krävdes 10 % Cabernet Sauvignon, eftersom det var praxis på dess bästa vingård.

Mario Incisa della Rochetta, gift med Piero Antinoris moster, ägare till det förfallna San Guido-godset nära Bolgheri, planterade på 1940-talet Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc på sin mark, och gjorde ett vin som endast konsumerades på gården. 1968 saluförde han sitt vin som en ”vino da tavola”, eftersom det inte fanns någon DOC för röda viner i Bolgheri. Vinet var Sassicaia. 1985 fick det skyhöga lovord av Parker. Sassicaia blev från 1994 års skörd DOC Bolgheri Sassicaia.

Inspirerad av sin släkting producerade Piero Antinori 1970 ett vin under vingårdsnamnet Tignanello. Det kom från gården Santa Cristina, där en sluttning heter Tignanello. Det var en Chianti Classico Riserva betecknad Vigneto Tignanello. Den innehöll 20% Canaiolo och 5% Trebbiano och Malvasia. Året därpå, 1971, blev vinet en Vino da Tavola della Toscana och fick namnet Tignanello. Vinet hade lagrats på barriquer. Med det vinet struntade man i DOC-reglerna, och 1975 slutade man helt med vita druvor. Sedan 1982 har man haft 80% Sangiovese, 15% Cabernet Sauvignon och 5% Cabernet Franc. Det här var de första ”supertoscanarna”. 1978 kom Solaia, med idag 75% Cabernet Sauvignon, 5% Cabernet Franc och 20% Sangiovese.

Antonori äger även Guado al Tasso. 1990 kom den första årgången av vinet Guado al Tasso, som är en Bolgheri superiore. Lillebror till Guado al Tasso heter Il Bruciato, och är även det ett strålande vin.

Nya druvor och barriquer
Efter det här började det hända mycket i Toscana. Många framsynta toskanska producenter insåg att den gamla Chiantiformeln innebar onödiga restriktioner gällande kvalitet och urval. De lät fantasin flöda. Man använde Merlot för att mildra syran hos Sangiovese, Syrah för att få ett extra lager fruktighet, och fransk ek för att få lyxen. Och för att skilja sig extra från Chiantivinerna valde man höga mörka flaskor, florentinska flärdfulla etiketter och ett pris som skulle få folk att prata om dem.

Bolgheri
Här koncentrerar man sig på franska druvor såsom Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot och aningens Syrah även om det är tillåtet att blanda i upp till 70 % Sangiovese för DOC-vinerna. Vinerna påminner om Bordeauxvinerna, men är mer fruktigt generösa och mer lättillgängliga som unga. 1994 kom DOC Bolgheri, och för Rosso gäller: upp till 70% Sangiovese, upp till 70% Merlot eller upp till 80% Cabernet Sauvignon

Årgångar: 1991-1996 rätt mediokra år, 1997 anses som en mycket bra årgång, 1998-2001 alla bra. 2002 inget vidare, 2003 extremt varmt men södra Toscana lyckades göra bra viner trots det. 2004 ser ut att bli balanserat, 2005 ser sämre ut pga dåligt skördeväder.

Fredagsfisk

2007-03-04T19:05:00.000+01:00

På fredagar brukar vi försöka laga till någon mat som är snabb, men lite mer avancerad är köttbullar och blodpudding. Det är trevligt att avsluta arbetsveckan på det sättet. Fredagens middagsval blev, som vanligt, hastigt påkommet, så en boullabaise på receptet man tager vad man haver blev det. Obligatioriska saffran var med, och fänkål så klart. Det blev gott, och vinvalet blev även det något hastigt påkommet, men en kvarglömd flaska från en druvprovning två år tidigare plockades fram. Det var 2003 Clay Station, en kalifornisk viognier. Två års extra lagring hade inte inverkat menligt på vinet, tvärtom. Det doftade, och smakade, av tropiska frukter, persika, honung, blommor och lime. Gott till soppan, och den skvätt som blev över fick dyka ner i förrättsmusslorna på lördagen.

Jag måste kila förbi Långbro Värdshus en dag och köpa "Fredriks fiskar", för jag behöver lite fler fiskrecept.

Intressant? Andra bloggar om: vitt vin

Fransmännen vill ha Bag-in-box!

2007-03-02T17:35:00.000+01:00

Ja, om man ska tro förpackningsbranschen, vill även fransmännen dricka vin ur BIB. Men fransmännen går ju till sin lokala vinbonde och köper ur tank i medhavd plastdunk, så varför inte i färdigförpackat? Enligt artikeln har "Frankrikes centrala organisation av vinproducenter" nyligen gjort en undersökning där 74 procent ansåg att BIB är bra för förvaring av vin. Det mest intressanta är att 39 procent menade att formatet bidrog till att hålla vinförbrukningen på nivå. Det brukar vi i Sverige också säga, fast vi menar nog att nivån hålls för högt. Undrar vad fransmännen menar egentligen? Vinet håller bättre i BIB än i plastdunk, det ska medges, och innehållet i plastdunk "måste" man dricka upp ganska snart medan BIB:en håller i några veckor. Så om man ersätter plastdunken med en BIB, så kan man nog tänka sig att konsumtionen hålls nere. Intressant tanke, i Sverige ersätter man flaskan med BIB, och man konsumerar mera. I Frankrike ersätter man plastdunken i valfri storlek med BIB så konsumerar man mindre.

Själv tycker jag att BIB är ett otyg. Flaska är mycket bättre!

Men jag vet inte om statistiken i artikeln är tillförlitlig. De påstår att BIB har 33% i Sverige, men jag har för mig att runt 50% av systembolagets försäljning är på BIB.

Intressant? Andra bloggar om: bag-in-box

Stämda för bildstöld

2007-02-26T19:11:00.000+01:00

Den här bloggen skulle enkom handla om drycker, men jag bara måste få inflika en sak eftersom det tangerar min profession. Jag jobbar med immaterialrätt, och kan bara applådera de starka reaktioner som äntligen kommer om bloggare som snor bilder. Vissa verkar tro att man kan ta bilder hur som helst och publicera på sina bloggar. Men bilder, och text, är upphovsrättsskyddat! Det betyder att du inte får använda dem utan att ha bett om lov. Det spelar ingen roll om du tjänar pengar på det eller inte.
Läs gärna den upplysande artikeln om hur du kan få gratis bilder så slipper du begå något fel.

Bilderna på den här sidan kan ingen annan än jag själv beskyllas för.

Intressant? Andra bloggar om: immaterialrätt

Mumsig toscanare

2007-02-25T14:00:00.000+01:00

Lördagkväll och melodifestival. Till middagen korkade vi upp en flaska 1997 Tore del Moro Morellino di Scansano Riserva från Azienda Agraria Santa Lucia. Den är inköpt på det välsorterade men något dyra Enoteca Toscana i det gamla Medici-palatset i Sienna sommaren 2003 för 118:-. Vinet är gjort på 100% Sangiovese, och jag skrev i vinkällarboken att enoteket rekommenderade att lagra det till 2004. Men efter att ha smakat det nu, så har vi flyttat fram rekommendationen till 2008. Det blir nog inte så mycket bättre än det är nu, men det är inte i utförsbacke heller.

Hur var det då? Jo doften var fylld av körsbär och svarta vinbär. Smaken exploderade av körsbär, hallon och svarta vinbär där de svarta vinbären hade karaktär av naturlig svart-vinbärsessens i godis. Det blev Nickelkarameller av det. Syran och tanninerna var i god harmoni. Det var mycket gott, och uppebart att Scansano-vinerna tål att lagras en del.

Lite fakta om Morellino di Scansano:
Scansano är känt för sitt vin alltsedan Napoleons armé hade en garnison här under tidigt 1800-tal. Kusten och slättlandet var så malariadrabbat att man flyttade därifrån under sommaren till Grosseto. Dante kallade området för helvetet på jorden.

Scansano som ligger 500 m ö h blev en stor sommarstad. Officerarna började odla vin och man producerade 1818 5000 hl, varav 500 hl var Riserva. Man odlade Grenache, Syrah, Gamay och Cabernet. Sangiovese, eller Morellino som den heter här, har funnits länge.

Man hade försökt flera gånger tidigare att dränera upp sumpområdena, men det var först under Mussolini man lyckades. Ny mark blev då tillgänglig, och det har exploderat i nyetablerande. De stora vinhusen i Chianti har sökt sig hit, man har nyplanterat, byggt och experimenterat. Det är varmare här än i Chianti och det ger ett vin som här i Morellino di Scansano är Chiantilikt, med en mjukare, lättare men ändå rikare och mer öppen stil.

Kvalitetsbeteckningen DOC Morellino di Scansano kräver minst 85% Sangiovese + ev Canaiolo, Cilieglio, Malvasia Nera eller Alicante(=Grenache).
Det finns "vanlig" Morellino di Scansano och "Riserva" som har + 2 års lagring varav ett år på fat.

Ordet Morello kommer från en hästras ”Cavalli Morelli” som drog vagnarna för Grossetos adel.

Ska man handla en Morellino di Scansano på systembolaget nu, finns endast två stycken i ordinarie sortiment, där Bronzone Belguardo från Marchesi Mazzei är det bättre vinet. Morellino di Scansano Riserva från Val delle Rose är ett trevligt, lite enklare pastavin.

Intressant? Andra bloggar om: vin Toscana sangiovese

Bordeaux 1988

2007-02-24T16:30:00.000+01:00

Man skulle kunna tro att jag är en riktig Bordeaux-freak. Tredje Bordeaux-provningen, 19 viner, på mindre än två veckor. Undrar hur det ska sluta...
Inte kan jag säga att jag gillar Médoc-viner framför Saint-Émilion eller tvärtom heller. Det är lika gott!

Kvällens provning bjöd på ett strålande startfält, eller vad sägs om en Saint-Emilion Premiers Grand Cru Classés A, en Saint-Emilion Premiers Grand Cru Classés B, och fyra Médocviner varav tre stycken 2:a Grand Cru Classé och en 5:e Grand Cru Classé. Jag har inte provat så här många strålande Bordeauxer sedan jag var aktiv i CVP, Collegium Vinorum Polytechnicum, en vinprovarförening på KTH. Men i CVP har jag provat alla fem 1:a Grand Cru Classé och Cheval Blanc:en några gånger. Jag "saknar" dock Chateau Ausone, så om någon vill bjuda på det någon gång :-)

Vad är då skillnaden på vänstra (Médoc och Graves) och högra (Saint Èmilion och Pomerol) stranden? Enkelt förklarat är det att på vänstra sidan dominerar Cabernet Sauvignon, och på högra är Merlot och Cabernet Franc viktigast. Då borde det väl vara enkelt? Jo, man önskar ju... Vad jag har lärt mig under de här veckorna är i alla fall att jag lyckas ganska ofta pricka in Pauillac-vinerna.

1988 var ett år som regnade mycket på våren, juli blev torr och varm så det gav tjocksakaliga druvor med mycket färg och tanniner. 1987 regnade skörden bort, så med det i minnet skördade många för tidigt 1988, för att vara säkra på att få in skörden.

Provningsledaren förmedlade sina enorma kunskaper på ett trevligt och avslappnat sätt.

Vinerna vi provade var i min rankordning:

1988 Clos Fourtet, Saint-Émilion Premiers Grand Cru Classé B, 480:-
85% Me, 10% CS, 5% CF
Tegelfärgad. Relativt stor åldrande doft av fat och källare. En fantstisk mognadston. Smaken hade bra balans mellan syror och mjuka torra tanniner. Relativt liten frukt, fat och något uttorkad. Ett vin på topp, eventuellt på nedgång. Jag gillar dessa åldrande toner. Mmmmums!

1988 Chateau Mouton Baronne Philippe, Pauillac, 5:e Grand Cru Classé, ca 500:-
57% CS, 23% Me, 12% CF, 2% PV
Det här vinet har bytt namn flera gånger, och heter sedan 1989 Chateau d'Armailhac. Det var synd att årgång 2000 var korkad när jag provade det för en vecka sedan.
Medeldjup mahognyfärg. Doften var stor, åldrande med toner av stall, hö, fat och massor av rostat kaffe. En härlig doft. Jag gillar kaffetonerna! Smaken har bra balans mellan syra och tanniner, medelstor frukt, fat med något beskt avslut. Beskan avslöjar att det är Pauillac:en. Jag tycker om vinet, även om doften lovar mer än smaken ger.

1988 Chateau Rausan-Ségla, Margaux, 2:a Grand Cru Classé, 550:-
61% CS, 35% Me, 2% CF, 2% PV
Medelstor röd färg. Doften har en mognad med gödsel och fat. Jag var till en början tveksam om den var korkskadad för det var en något mysko doft, men den försvann så då var det inte kork. Smaken hade mjuka syror, medelstora tanniner och en tydlig fatton. Eftersmaken var god. Det här vinet var på topp, så flaskan vi har hemma kommer nog att korkas upp rätt snart.

1988 Chateau Cheval Blanc, Saint-Émilion Premiers Grand Cru Classé A, 1100:-
minst 60% CF, resten Me och 1% CS
Medeldjup tegelfärgad. Doften hade en begynnande mognad med fat och röda bär. Smaken var relativt stor med medelstora syror och balanserade tanniner och de röda bären går igen även i smaken. Vinet är fortfarande ungt, mycket gott och balanserat. Det hade kommit högre upp hos mig om det hade varit mer moget, men helt klart är att det är ett strålande vin.

1988 Chateau Brane-Cantenac, Margaux, 2:a Grand Cru Classé, 490:-
65% CS, 30% Me, 5% CF
Tegelfärgad med en orange kant. Doften hade en begynnande mognad, röda bär, fat, stall och läder. Smaken var stor med bra balans mellan syror och tanniner. Det smakar moget och röda bär och förvånansvärt tunt. Eftersmaken är eldig.

1988 Chateau Gruaud-Larose, Saint-Julien, 2:a Grand Cru Classé, 331:-
57% CS (40-60% i vinet beroende på årgång), 30% Me, 8% CF, 3% PV, 2% Ma
Mahognyfärgad. Doften är knuten, men man skönjer ändå lakrits och fat. Smaken har bra syror och tanniner, men är beskt, stjälkigt och något kantigt.

Min bedömning skiljer sig något från majoriteten. Ungefär lika många röster får Cheval Blanc, Gruaud-Larose och Rausan-Ségla och vinner med det loppet. Men det vore fantasktiskt tråkigt om vi tyckte likadant allihop.

*CS=Cabernet Sauvignon, Me=Merlot, CF=Cabernet Franc, PV= Petit Verdot, Ma=Malbec

20070222

Intressant? Andra bloggar om: vin Bordeaux

Kan du vara objektiv?

2007-02-18T12:12:00.000+01:00

SvD hade idag en artikel Under strecket om terroir och smak. Det var ett stycke i artikeln som speciellt fångade mitt intresse, och det var en recension ur en bok av Jamie Goode "The Science of Wine". En testpanel av erfarna vinprovare hade fått prova samma vin med en veckas mellanrum utan att veta vilka viner de provat. Första gången fick de informationen att det var enklare viner, andra gången att det var viner av högsta kvalitet. Omdömena blev minst sagt olika där de viner av "hög kvalitet" fick omdömen som komplext och balanserat jämfört med de andra som fick omdömena enkelt och obalanserat.

Precis samma sak kommenterade jag om mig själv häromdagen då jag trodde jag drack en Bordeaux men i själva verket hade en Bouscassé i glaset.

Det är säkert p.g.a. dessa faktorer som jag inte alltid är överens med t.ex. Systembolagets omdömen om vinerna. Det kan vara så att jag inte alls hittar en egenskap som de sagt ska finnas med; en egenskap som ofta, men inte alltid, brukar finnas i en viss typ av vin.

I V&S sensoriska vinpanel får vi aldrig veta vad vi provar, och det är just för att man inte ska påverkas av förutfattade meningar. Det är ett intressant sätt att prova, och jag har slutat tycka det är trist att vi aldrig får reda på vad vi bedömt.

Tänk om systembolagets omdömen kunde komma från en liknande sensoriks panel som inte vet vad de bedömer. Undrar om omdömena skulle se annorlunda ut mot vad de gör idag?

Intressant? Andra bloggar om: vin, sensorik

Abonnera på öl!

2007-02-16T16:09:00.000+01:00

Nog för att jag tycker att det borde vara enklare att få handla sina alkoholdrycker (t.ex. genom gårdsförsäljning), och att det borde få finnas licensierade handlare utöver Systembolaget, men danskarna har nog gått ett steg för långt.

Företaget A World of Beer har en tjänst där man kan abonnera på öl! För 470 DKr får man 8-10 öl i månaden leverat till dörren. Snacka om att trycka på någon alkohol! Nej, ska man få det hemleverat tycker jag man ska göra en aktiv beställning och inte ha abonnemang. Tänk er själva hur det kan se ut. "Oj, i morgon får jag en ny försändelse av öl, men jag har ju tre flaskor kvar hemma. Bäst att dricka upp dem nu innan de blir för gamla, fast egentligen var jag ju inte sugen på öl idag".

Nej, det är nog tur att vi har lite restriktioner i Sverige, även om alkohollagen skulle må bra av en uppdatering på sina ställen.

Abonnemanget gäller bara i Danmark, om nu någon hade hoppats på att få en kasse öl till dörren.

Intressant? Andra bloggar om: öl, alkoholpolitik

Mera Bordeaux, årgång 2000

2007-02-16T11:50:00.000+01:00

Provning igen, och mera Bordeaux. Den här gången med sensorikgänget, så vi började naturligtvis med ett uppvärmningsvin, 2000 Chateau Meyney, en Cru Bourgeois från Saint-Estèphe med vingården planterad med 70% Cabernet Sauvignon, 24% Merlot, 4% Cabernet Franc och 2% Petit Verdot.

Vi provade halvblint, så vi visste vilka vinerna var, förutom en. Den här kvällen hade CB letat fram en blandlåda av årgång 2000. Vi provade La Comanderie (Saint Emilion Grand Cru), Clos des Jacobins (Saint Emilion Grand Cru), Grand-Puy-Ducasse (5:e Grand Cru Classé från Pauillac) och två viner från Baron Philippe de Rothschild: Chateau Clerc-Milon (5:e Grand Cru Classé från Pauillac) och Chateau d'Armailhac (5:e Grand Cru Classé från Pauillac), samt det okända vinet som var en Chateau Bouscassé (en luring från Madiran!).

Till maten drack vi 2000 Chateau Noaillac, en Cru Bourgeois på magnumbutelj för 223:-. Egendomen är planterad med 50 % merlot, 45 % cabernet sauvignon och 5 % petit verdot.

Omdömena i min favoritordning:

2000 Grand-Puy-Ducasse
62% Cabernet Sauvignon, 38% Merlot
Djup röd färg. Doften hade en begynnande mognad med mycket fat. Smaken hade perfekta syror och tanniner, fat och mognad med något beskt avslut. Gott!

2000 Clos des Jacobins
70% Merlot, 28% Cabernet Sauvignon, 2% Cabernet Franc
Djup röd färg. Doften hade fin ålder, fat och känslan av att man satt näsan i en kaffeburk. Häftigt! Smaken hade bra syror och tanniner, fat, ceder och detta kaffe! Jag som varit en inbiten tedrickare har börjat dricka kaffe i form av espresso, och samtidigt börja stormgilla viner som har smak av kaffe. Det var delad förstaplats på dessa två.

2000 La Comanderie
Djup mahognyfärg. Doften var åldrad med fat, blyerts och kaffe. Smaken hade bra balans på syror och tanniner, fat och kaffe. Gott även detta vin.

2000 Chateau Bouscassé
65 % Tannat, 25 % Cabernet Sauvignon, 10% Cabernet Franc
Färgen här stack ut från de andra då detta vin hade en mer blåröd ton. Doften hade en begynnande mognad av fat. Smaken var även här mest av fat, med något beskt avslut. Det här vinet provade jag 27/12 också, och hade betydligt mer att säga om det då. Jag tyckte bättre om det idag, men det kanske beror på att jag trodde det var en Bordeaux? Tänk vad smaken påverkas av vad man tror att man dricker. CB berättade att man i Madiran inte haft någon vinlus, så det är oympade stockar där, som kan vara tvåhundra år......

2000 Chateau Clerc-Milon
48% Cabernet Sauvignon, 34% Merlot, 14% Cabernet Franc, 3% Petit Verdot
Djup röd färg. Doften hade en begynnande ålder, med fat och choklad. Smaken hade relativt friska syror och skarpa tanniner, med choklad och ett beskt slut. Stilen på det här vinet är modern, och det behöver definitivt lagras.

2000 Chateau d'Armailhac
Tyvärr korkskadad, även om vi tvistade en del om det. Det doftade av färsk kork och gödsel och smaken var trist, lite platt.

20070213

Intressant? Andra bloggar om: vin Bordeaux

Snabbt ordnad vinprovning

2007-02-16T09:00:00.000+01:00

På fredag eftermiddag meddelar C&C att de inte kan ha lördagens vinprovning. Sjuka barn. Alla kunde, utom O som bara dyker upp då och då. Jag och L tyckte att vi inte kunde låta alla sitta hemma mol allena och törsta ihjäl, så vi tog stafettpinnen, och botaniserade i källaren. Fyra viner ställdes upp på fredag kväll, och två inhandlades på lördagen. Resultatet blev rätt bra, 6 bordeauxer i tre par, ny årgång mot några år gammalt. Alla paren hade en 2001.
Vi provade Chateau Reignac, Chateau Bernadotte, och Chateau Giscours.

Chateau Reignac är en Bordeaux Supérieur. Det är som den regionala AC Bordeaux, men med en högre minimigrad av alkohol.
Chateau Bernadotte är en Cru Bourgeois som är en klassificering i Médoc och Haut-Médoc under Cru-classé-nivå. Högsta nivån är Cru Bourgeois Exceptionelles, nästa är Cru Bourgeois Supérieur och därefter kommer Cru Bourgeois.
Chateau Giscours är en 3: e Grand cru Classé.

Det var en bredd på kvalitet samtidigt som vi hade lite olika år.

Kommentarer om vinerna:

2001 Chateau Reignac, inköpt november 2005 för 139:-
70% merlot, 25% cabernet sauvignon och 5% cabernet franc.
Röd färg. Doften var stor med fat, röda bär och den typiska mejeritonen. Smaken hade frisk syra, mjuka tanniner med röda bär. Det var ett mjukt drickvänligt vin nu.

2003 Chateau Reignac, inköpt nu för 145:-
Ungefär samma noteringar på denna som på 2001:an, men mejeritonen var mer av filmjölk här. Även detta vin var mjukt och drickvänligt nu.

2001 Chateau Bernadotte, inköpt nu för 227:-
65 % cabernet sauvignon, 33 % merlot, 1 % cabernet franc och 1 % petit verdot.
Röd färg. Doften var stor, ung med svarta vinbär och fat. Smaken hade bra syror, medelstora tanniner, röda bär, röda vinbär, fat och något besk. Eftersmaken gav röda syrliga bär. Alldeles för ungt för min smak. Det var näst sämsta vinet hos mig.

1996 Chateau Bernadotte, inköpt augusti 2004 för 150:-
Begynnande mahognyfärg. Doften var stor, med mognadstoner, röda bär, grädde och grön paprika. Smaken hade bra balans på syror och tanniner, med smak av röda bär och fat, och en hel del alkohol. Det här vinet hade utvecklats en del, det var riktigt gott nu, men jag skulle lätt kunna låta det ligga ett tag till. Jag gillar ju rejält mogna viner.

2001 Chateau Giscours, inköpt maj 2006 för 329:-, men kostar idag 490:- på bolaget. Sanslös prisökning!
Vingården planterad med 75 % cabernet sauvignon, 22 % merlot, 2 % cabernet franc och 1 % petit verdot.
Röd färg. Doften var ung, svarta vinbär, fat och något tobak. Smaken hade frisk syra, bra tanniner, stor kropp med röda bär och fat. Alkoholen hängde kvar i eftersmaken, liksom en irriterande beska. Vinet var ett barnarov, och det gillar jag inte.

1994 Chateau Giscours, inköpt juli 2000 på slottet för 185:-
Mahognyfärgad. Doften var stor, med begynnande mognad, röda bär, fat, något tobak, grön paprika och blyerts. Smaken hade bra syror och tanniner, medelstor kropp med röda bär, fat och tobak. Ett stort, gott vin, men jag låter nog det ligga ett tag till.

Mina favoriter var de två äldsta, med ålderns rätt och med de båda Reignac:en därefter, mycket tack vare att de två var så klunkvänliga nu.

20070210

Intressant? Andra bloggar om: vin Bordeaux

Tack för hjälpen!

2007-02-13T12:48:00.000+01:00

Tack Ove för inspiration att börja blogga. Räknaren är installerad! Jag kanske ber om fler tips framöver!

Vem är jag?

2007-02-13T12:38:00.000+01:00

Jag har ju redan avslöjat att jag jobbar med patent, och eftersom jag tror att vi bara är runt 1000 personer i Sverige som sysslar med det, så skrattade min patentkollega H och sa att då är det inte så svårt att lista ut vem jag är. Speciellt som jag avslöjat att jag även har ett extraknäck på V&S. Då är vi nere i två potentiella personer. Och eftersom vi är av olika kön, återstår det bara en person.

Många tror att de är anonyma på nätet, och avslöjar bara vissa delar om sig. Men det är ofta ganska lätt att gissa vem personen i fråga är. Personligen ville jag bara vara anonymiserad i början innan jag fått form på bloggen. Det återstår lite arbete, och jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska skriva om vinerna. Och än vill jag inte lägga ut något kort på mig själv, men det kommer nog så småningom.

Så vem är jag då?
Jo, jag är en 39-årig stockholmska som jobbar på patentverket som patentingenjör, där mitt huvudsakliga teknikområde är förpackningar. Det är ett spännande och kul jobb som jag haft i 11 år. Där bedömer jag patentansökningar objektivt och ska aldrig ta i beaktande om jag personligen tycker det är en bra idé eller inte.
I åtta år har jag dessutom provat vin i V&S sensoriska vinpanel. Vi provar viner i svarta glas och får aldrig reda på vad vi provat. Vi får inte tycka något om vinerna, utan skalar bara in upplevelsen av egenskaper såsom t.ex. syrligt på en skala från saknas till oerhört mycket.

Jag är rätt duktig på att vara objektiv, men klarar jag att vara subjektiv? Det får visa sig.

De som känner mig, vet att jag även tycker om saker. När jag provar viner privat, då tycker jag saker. Jag tycker om ett vin, eller inte. Jag tycker att ett vin är bättre än ett annat. Jag tycker om saker som händer också, och tyckandet är det jag tänker uttrycka här på bloggen.

Jobben varken får eller vill jag blogga om, men privata upplevelser är fritt. Så det blir det här.

Dragon Seal

2007-02-09T09:27:00.000+01:00

För bra precis ett år sedan ordnade en kompis en provning med viner från Kina. Hon hade varit där och släpat hem 6 stycken olika flaskor där de tre röda var ChangyU ett vin gjort på Cabernet Sauvignon och någon oidentifierad kinesisk druva, ett vin enbart gjort på kinesiska druvor som tyvärr var korkskadat, och Dragon Seal Cabernet Sauvignon 1999. Av alla sex vinerna var Dragon Seal det som var mest drickbart. Det doftade av fattoner, svartavinbär och källare. Smaken hade lagom syror och tanniner, men var lite beskt, varmrökt och hade en gräddton. Jag smakade en nyare årgång på VinNordic i år, och blev väl inte mer imponerad då heller. Det är kul att prova viner från nya områden, och har man inte provat ett kinesiskt vin kan man ju göra det, men mer som kuriosa än som vinupplevelse.
1 februari kom 2005 Dragon Seal på Systembolaget.

Jag själv hade ett japanskt vin på en provning för några år sedan (1998 ser jag i mina provningsanteckningar), som jag släpat hem från Japan. Det matchade jag i en provning av "Bordeaux mot Bordeaux-kopior", och det stod sig rätt bra faktiskt. Det var 1985 Chateau Lumière som vi provade mot 1995 Hourtin-Ducasse, 1983 Chateau Leoville-Poyferré och 1993 Overgaauw.

Intressant? Andra bloggar om: vin Kina

Grenache

2007-02-05T20:30:00.000+01:00

Grenache. Eller Garnacha, beroende på var i världen man befinner sig. En av världens mest odlade druvor, men ändå lite anonym. Spaniens mest utbredda blå druva, och nummer två i Frankrike. Ursprunget är Spanien, Aragonien, så det är inte konstigt att en synonym är Tinta Aragonés. I Spanien har den ett tredje namn också, Lladoner. På Sardinien heter den Cannonau. Inte nog med att man ska hålla reda på var i världen alla druvor växer, vilka viner de ger och hur karaktären är. Man måste hålla reda på alla synonymer också. Om man vill vara petimeter alltså. Och det vill jag ibland. Men inte i andra sammanhang.

För några veckor sedan provade jag fyra viner på i huvudsak grenache. Det var ett vin från Chateuneuf-du-Pape, ett Côtes-du-Rhône, ett vin från Priorat i Spanien och ett Australiensiskt. Här kommer omdömena i min preferensordning, med det jag tyckte bäst om först:

2003 Bosquet des Papes, Bosquet des Papes, Chateuneuf-du-Pape, 241:-, varunummer 82130
Druvor: 75% grenache, 11% mourvédre, 9% syrah, 5% cinsault, vaccerese och counoisie
Färgen var medelljus mahogny. Doften var medelstor, ung med choklad, massor av läder, rostad och kola. Smaken hade bra syror och balanserade tanniner, den var varm med en bränd touch. Eftersmaken satt i länge, ett riktigt gott vin.

2004 Mas Vilo, Castell d'Or, Priorat Spanien, 95:-, varunummer 99283
Druvor: 60% grenache, 40% carignan
Färgen var medeldjup röd/blå. Doften var medelstor, relativt mogen med gödseltoner och örter. Jag tyckte doften var mysko, lite kemisk. Smaken var bättre än doften med frisk syra, medelkraftiga tanniner men ändå rätt mjuk, den hade stor kropp och mycket röda bär-fruktighet. Det var ett vin som ändå vann en del, trots doften.

2005 Pankarra grenache, Parri Estate, McLaren Vale Australien, 126:-, varunummer 99580 Druvor: 100% grenache
Färgen var medeldjup blåröd. Doften var medelstor, ung, och bestod främst av röda bär, speciellt hallon. Smaken hade någon restsötma, frisk syra och medelkraftiga tanniner. Det var fylligt, med stor frukt av röda bär såsom körsbär och hallon. Ett typiskt nya-världen-vin. Lite svulstigt och inte riktigt min smak.

2004 Côtes-du-Rhône les quatre terres, Domaine Santa Duc, Côtes du Rhône, 107:-, varunummer 87270
Druvor: 70% grenache, 25% syrah, 5% carignan och cinsault
Färgen var medeldjup röd. Doften var medelstor, ung, stickigt spritig med röda bär, tobak, örter, anis och peppar. Smaken hade friska syror och balanserade tanniner, röda bär och ett beskt avslut. Tyvärr min förlorare, och det p.g.a. beskan.

Det var en intressant provning, även om grenache inte tillhör min favoritdruva. Ett påvevin tackar jag aldrig nej till, och det var ju vinet som stack ut också.

20070118

Tvist om det var kork

2007-02-04T20:55:00.000+01:00

Igår tog vi fram ett enkelt vin som vi köpt i München på en italiensk grossistaffär, Moby Dick. Det var prisnedsatt så vi betalade bara ca 55:-. Det var 2003 Carato från Erik Banti. Ett Morellino di Scansano-vin gjort på 85% sangiovese, 10% merlot och 5% syrah. Jag tyckte det var korkat, men L tyckte inte det. Han tyckte det luktade kork, färsk kork, men inte korkdefekt. Jag höll med om att det var mycket färsk kork i doften, men jag tyckte det var defekt. Jag vill inte att det ska dofta kork, färsk eller inte, så då menar jag att det är defekt.

Undrar om jag blivit nojig på korkdefekt?

Frankenvin och glaskork

2007-02-04T15:45:00.000+01:00

Jag älskar nya förslutningar!
I somras när jag var i Tyskland på semester, hittade vi en producent som har börjat använda sig av glaskork. Jag hade hört talas om korken tidigare, men inte sett den i verkligheten. Glaskork till glasflaska låter ju helt idiotiskt, men det är en plastpackning som gör att det blir tätt. Med ett enkelt snäpp öppnar man flaskan, och man kan återförsluta den med samma glaskork. Fantastiskt bra!

Producenten som använde glaskork (det finns många fler) är Staatlicher Hofkeller i Würzburg i Franken. De använder glaskork till sina bästa viner, så de tror på förslutningen. Iförrgår provade vi 2004 Grosses Gewächs Würtzburger Stein Silvaner Spätlese trocken. Inköpt för ca 160:-. Färgen var gul med något grönstick. Doften var frisk av citrus och packad med mineraler. Den doftade aningens oljigt, nästan åt botrytis. Smaken var finstämd med friska syror, citrus, kiwi och lite oljig. Eftersmaken var härlig och satt i ett bra tag.
Tyska vinnamn är rejält långa, men man får all information i namnet. För det första: Grosses Gewächs betyder att det är ett utvalt läge, med minst Spätlesenivå (76-95 grader Oechsle) och uttaget får vara maximalt 50 hl/ha. I Franken är druvorna riesling, silvaner, weisser burgunder och spätburgunder tillåtna. I Mosel kallar man det Erste Lage, i Rheingau Erstes Gewächs. All information om Grosses Gewächs får man här. Man kan nästan jämföra det med grand-cru-lägen i andra vinområden.
Würtzburger Stein ger information om att vinet kommer från vinläget Stein i Würzburg. Tre producenter har mark där, nämnda Staatlicher Hofkeller som odlar
riesling, silvaner och weisser burgunder, Weingut Bürgerspital zum Hl. Geist som odlar samma druvor och Weingut Juliusspital Würzburg som endast odlar riesling och silvaner.
Silvaner är naturligtvis druvan, och Spätlese visar klassificeringen; att det är 76-95 grader Oechsle, att det kommer från ett läge (Bereich), att det inte är chaptaliserat, att alkoholhalten ligger på 7-13 % och att det får säljas tidigast 1 mars efter skörden. Trocken betyder att vinet är torrt. Och så fick vi året också, 2004. Till den här informationen bör man även tala om vem som är producent, i det här fallet Staatlicher Hofkeller, eftersom det finns flera producenter med vin i Würtzburger Stein.

Franken är ett medelstort område i Tyskland med sina ca 6000 ha vinodlingar. Ca 40% består av Müller-Thurgau, ca 20% Silvaner och ca 12% Bacchus, och det är Silvaner som står för de bästa vinerna. I Franken har man också den speciella flaskan, bocksbeutel, som är platt och inte passar i något vinställ. Men flaskorna med glaskork har jag haft stående i källarskafferiet bredvid vinbärsgelén och sylten, så då behövs inget vinställ.

Rhône

2007-01-28T10:22:00.000+01:00

Jag njuter fortfarande. Avslappningen känns, och dofterna och smaken är fastetsade. Bättre dag än i onsdags var det länge sedan jag hade. Eftermiddagen avslutades med en timmes massage där jag blev ordentligt genomknådad och avslappnad. Mjuk i kropp och sinne tog jag en promenad innan det var dags för nästa sinnesnjutning. En provning av viner från ett favoritområde: Rhône.

Provningen inleddes med ett glas vitt vin innan vi fick en presentation av området. För mig var det inga nyheter, för det är ju ett favoritområde, och föreläsaren var en njutning att lyssna på. Det är alltid roligt att höra en person som kan sitt ämne så pass bra att han inte behöver fusklappar. Något som jag själv alltid behöver :-)
Jag vet inte om det berodde på att jag ofta dricker Rhône-viner eller om det var att mina sinnen var avslappnade efter massagen, men jag prickade in alla vinerna. Jag tyckte inte ens det var särskilt knepigt trots att de var rätt lika varandra. Det var ett bra urval, med ett vin från varje område, från söder till norr:
2004 Cornas Champelrose, Domaine Courbis, 269:-, Varunummer 82719
2004 Crozes-Hermitage, Guigal, 145:-, Varunummer 2802
2000 Hermitage Marquise de la Tourette, Delas, 228:-, Varunummer 97030
2004 Saint-Joseph Rouge, Domaine Courbis, 179:-, Varunummer 82755
2001 Côte-Rôtie Seigneur de Maugiron, Delas, 384:-, Varunummer 88657

Mina omdömen om vinerna:
2004 Cornas Champelrose, Domaine Courbis
Medeldjup, blåröd färg. Doften är stor fortfarande ung med den tydliga syrahkaraktären charkuterier, peppar och blåbär. Smaken är drygt medelfyllig, relativt hög syra med balanserade tanniner. Frukten är stor med en tydlig smak av blåbär. Gott, men det fanns bättre i samlingen!

2004 Crozes-Hermitage, Guigal
Tät, blåröd nästan lila färg med svart kärna. Doften är stor, ung, med brandrök, charkuterier, mörka bär och blåbär. Smaken är medelfyllig med balanserad syra och tanniner. Kroppen är medelfyllig och smakar som det doftar av charkuterier och blåbär. Ett bra vin. Det är något tunnare än de andra, så därför placerade jag det som en C-H. Klart prisvärt!

2000 Hermitage Marquise de la Tourette, Delas
Medeldjup, röd mot tegelfärgad. Doften är stor, fortfarande ung med tydlig peppar, korv och röda bär. Smaken är medelfyllig, relativt låg syra med balanserade tanniner. Smaken är mest röda bär. En rätt lätt Hermitage; det finns betydligt kraftigare, med det var gott! Näst bäst enligt församlingen.

2004 Saint-Joseph Rouge, Domaine Courbis
Relativt tät blåröd färg. Doften är stor, ung, fylld med rök, charkuterier, mörka bär, örter, peppar och blåbär. Smaken är medelfyllig med relativt låg syra och balanserade tanniner. Frukten är stor och ger smak av blåbär och rök. Det här var det vin jag kände igen minst, och då var det ju naturligtvis en Saint-Joseph. Det är det vin från norra Rhône jag druckit minst av. Det var ingen som röstade på det som bäst, och det kom långt ner hos mig också, om man jämför kvällens viner.

2001 Côte-Rôtie Seigneur de Maugiron, Delas
Kvällens vinnare blev vinet närmast staden Vienne. Det var både min och majoritetens vinnare. Färgen är tät, röd med svart kärna. Doften är stor, fortfarande ung och fylld med röda bär, örter och lakrits. Smaken är medelfyllig med relativt låg syra och låg strävhet. Den medelstora frukten dominerades av mörka bär. Gott, gott gott, ett vin med bra klass.

20070124

Skruvkapsyl på andracru-vin i Bordeaux

2007-01-23T21:38:00.000+01:00

Fantastiskt, äntligen skruvkapsyl i Bordeaux. Chateau Pichon-Longueville (2:a cru från Pauillac) släpper 12000 flaskor av sitt andravin Les Tourelles de Longueville av årgång 2004. Marknaden är Storbritannien. Heja, heja!!! Bort med de muggiga korkskadade vinerna!

76 kronor i snitt!

2007-01-23T08:41:00.000+01:00

Läser i Svd att vinförsäljningen ökat med 45% sedan 1997. Och att vi betalar i snitt 76:- per liter vin. Det blir 57:- per flaska! Om jag söker på bolaget på röda viner upp till 57:- så får jag 118 träffar. Då ingår 39 stycken halvflaskor och 7 stycken av storlek 250 ml. BiB (82 stycken) är inte inräknat. Av de 82 BiB så har 6 stycken ett literpris som överstiger 76:-.
Billigast är Erigone Rubin Mavrud ett bulgariskt vin för 42:-. På vitvinssidan blir resultatet 153 träffar och billigast Via Floriana Princess Királyleányka ett ungerskt vin för 39:-. Båda vinerna reas ut. Jag visste nästan inte om att det fanns så billigt vin! T.o.m. vin jag köper och har i matlagningen brukar kosta mer. Jag är definitivt en av de konsumeter som drar upp statistiken.
Jag erkänner att jag någon gång har köpt ett box-vin, men jag har ännu endast hittat OK vin på BiB, aldrig ett bra vin. Men det är min smak.

Korkskadade viner

2007-01-21T11:04:00.000+01:00

Korkskadade viner är trist. En del känner defekten nästan redan man dragit ur korken, medan andra aldrig erkänner den. Jag har arbetat ner min tolerans det senaste året, och hittar korkdefekt betydligt oftare nu. Trikloranisol är verkligen ett gissel, och jag förordar verkligen ett annat förslutningsmedel! Läs gärna Jennifer Rosens kolumn i frågan.

I fredags hade jag tur att öppna en flaska som inte var korkskadad. Jag öppnade en Chinon Les Morinières 2003 från Joseph Mellot 79:-. Jag hade förväntat mig att det skulle vara korkskadat. För knappt ett år sedan köpte jag en halvlåda av vinet, eller rättare sagt 6 flaskor. Jag fick leveransen i två omgångar. Det var ett vin som reades ut, och det fanns inte på det bolag jag brukar handla på. Om det inte finns på det lokala bolaget kan man beställa hem det. Tack för den servicen Systembolaget! När jag skulle hämta ut det sa de att två flaskor hade gått sönder i leveransen. Men det fanns några flaskor kvar, så de beställde hem två nya flaskor från ett annat bolag. Utan att jag behövde betala en enda krona för beställningen. Det kallar jag service det. Men tillbaka till själva vinet. Det verkar som om det finns en anledning till att det var prisnedsatt.

De första två flaskorna var korkskadade så vi vågade inte öppna en tredje den kvällen för vi tänkte att tänk om vi har fel? Vi luktade på vinerna nästa dag, och de var otvetydigt korkskadade. Den tredje flaskan vi öppnade (dagen efter som referens) var precis så som jag hade förväntat mig! Frukten fanns där den skulle och var inte glömd i någon skrubb. I somras öppnade vi den fjärde flaskan, och jag var egentligen inte särksilt förvånad att den var korkskadad. 3 av 4. Inte särskilt bra odds när jag i fredags drog ur korken ur den femte flaskan. Den var OK! Ingen kork där inte! Fredagsmiddagen räddad!

Så frågan är ju nu om de två flaskorna jag fick från ett annat bolag var en annan batch från Joseph Mellot, och jag nu druckit de två icke korkskadade, så jag nu kan förvänta mig att den sista flaskan är korkskadad. Eller om jag bara haft osedvanlig otur och det är i runda slängar 5% risk att sista flaskan är korkad. Det lär jag aldrig få veta.

Bordeaux, Bourgogne eller Rhône?

2007-01-15T09:10:00.000+01:00

Till middagen i fredags åtnjöt vi en flaska Chateau Talbot årgång 2002. Talbot ligger i Saint-Julien och är klassad som fjärde-cru i Medocs Grand Cru Classé. Andravinet heter Connétable de Talbot. Av båda vinerna finns det ett fåtal flaskor kvar på bolaget. Vingården är planterad med 66 % Cabernet Sauvignon, 26 % Merlot, 5 % Petit Verdot och 3 % Cabernet Franc så vi får väl anta att det är ungefär de proportionerna i vinet. Det varierar säkert år från år. Det intressanta är inte den exakta mängden av varje druvsort, utan det är att runt 2/3 av vinet består av C.S., 1/4 av M och resten av PV coh CF. Jag brukar bena upp det på det viset, för jag tycker det är fullkomligt ointressant exakt hur många procent det är av än den ena än den andra druvan. Det är proportionerna på ett ungefär som ger en vägledning.

Det här vinet fick mig att tänka på en provning jag var på i höstas, och där jag reflekterade över vilket favoritområde jag har. Då skrev jag efteråt:
"Jag kryper till korset och erkänner slutligen att jag gillar faktiskt Bordeaux-viner. Jag har ju varit lite motståndare till Bordeaux, för jag har tyckt att det finns ju så mycket annat som är gott. Men en bra Bordeaux i medelprisklass, slår helt klart en Bourgogne eller Rhônare i samma prisklass. Som ikväll: Bourgogne 386:- mot Rhône 387:- mot Bordeaux 370:-. Vinnaren blev helt klart Bordeaux. Det är dags att utöka Bordeaux-andelen i källaren."
Till saken hör att när jag började bli intresserad av vin, var det bourgogne som föll mig på läppen, därefter fastnade jag för rhône, och har så sakta börjat närma mig bordeauxregionen.

Vinerna vi provade i höstas var bl.a.
Château Talbot 2001 Château Talbot, Frankrike / Bordeaux/ St Julien, Pris 370:-, Varunummer 4273
Pommard Premier Cru Les Argillières 2002 Domaine Parent, Frankrike / Bourgogne/ Côte de Beaune/ Pommard, Pris 386:-, Varunummer 99050
Cornas Cuvée Vieilles Vignes 2001 Alain Voge, Frankrike / Rhône/ Cornas, Pris 387:-, Varunummer 2853

Omdömena om vinerna föll ut som så här:
Château Talbot 2001
Medeldjup mahogny-färgad. Doften är medelstor, ung med begynnande mognad med tydliga toner av rök, rostade fat, kaffe och choklad. Smaken är medelfyllig med frisk syra, balanserade tanniner, stor frukt, kaffe, rostade fat, choklad och läder. Lång härlig eftersmak. Kvällens bästa vin. Det känns drickfärdigt redan, så 2002:orna jag har hemma får inte ligga så länge.

Pommard Premier Cru Les Argillières 2002
Ljust röd färg. Doften är medelstor, druvig och fylld av röda bär. Smaken är knappt medelfyllig med balanserad syra och tanniner och även här fylld av röda bär.
En bra Bourgogne, men inget jättestort vin.

Cornas Cuvée Vieilles Vignes 2001
Medeldjup röd färg. Doften är medelstor, fortfarande ung, fat, rök, örter, något paprika. Smaken är medelfyllig, knappt medelstor syra, balanserade tanniner, mörka bär, fat. Lång härlig eftersmak. Bra, gott vin, men det vete katten om det är prisvärt.

Speciellt Cornasen skulle jag vilja prova igen om några år. Jag gissar att den är betydligt mycket bättre då.

Hembrygd öl

2007-01-12T08:19:00.000+01:00

Det blev bara rester till middag igår, men som tur var lystes den upp av ett glas hembrygd öl. Det är maken som bryggt. Det var en amerikansk pale ale. Aromen var fruktig och Saazhumlen gav en trevlig gräsighet. Smaken var torr, syrlig och hade en medelbeska. Kroppen var stor med en aning persika i frukten. En trevlig öl.

Jag tänkte på öl tidigare under dagen när en kollega vid flera tillfällen refererade till veteöl när vi pratade vitt vin. Han jämförde fruktigheten och sa att den som fanns i ett visst vitt vin kunde återfinnas i veteöl. Veteöl är ofta mycket fruktiga med t.ex. persika.

Det är spännande med luktsinnen, och sinnen överhuvudtaget. Igår på det fullkomligt ohämmade programmet Brainiac: Science Abuse hade de ett experiment om lukt. Vilket livsmedel ger de mest illaluktande fisarna? Inslaget med koldioxidtuber som drivmedel på skateboard, varuvagnar, rullstolar m.fl. var en favorit.

Pizza och Sauvignon Blanc

2007-01-07T09:27:00.000+01:00

Vi åt hemgjord pizza igår. Och drack vin till. På pizzan la vi getost, parmaskinka, färska champinjoner och ringlade lite honung över. In i ugnen och fram med det kalla Sauvignon Blanc-vinet jag köpt på taxfree för 2 år sedan. Det var ett ny-zeeländskt vin, Tasman Bay S.B. årgång 2003 som passade helt perfekt till pizzan. Det doftade de klassiska svartvinbärsbladen och flädern, men även massor av andra örter som mynta. Smaken var fylld av fläder och citrus, det hade en bra syra och fräsch frukt. Perfekt hemmasittarvin.

Det blev lite pizzadeg över som fick ligga kvar i bunken medan vi åt. Efter maten knådade jag till en bulle och gräddade. Det blev perfekt frukostbröd.

Nätspritsajter stänger

2007-01-05T12:56:00.000+01:00

Jag har ju ända sedan första EU-generaldvokatens uttalande med bestämdhet hävdat att det är olagligt att beställa akohol via nätet och låta någon annan transportera det. Nu verkar även de som driver nätspritsajterna ha förstått det också. Flera har stängt sina sajter, se SvD

Madiran-provning 2007-12-27

2007-01-05T10:20:00.000+01:00

Ok, första vinrecensionen kommer här. Jag kan inte hålla mig längre! Jag har under hösten recenserat de flesta vinprovningar jag varit på, hemma för mig själv. Även provningsledarna har blivit recenserade :-) Anteckningarna om vinerna är de jag skrev under provningen, och kommentarerna när jag kommit hem. Antagligen blir recensionerna kortare i fortsättningen.

M bjöd som vanligt på en intressant provning under mellandagarna. Min första tanke efter titt på färgen och doftning, var sydvästra Frankrike. Men igen! M har ju haft det temat förr! I och för sig har vi varit i Fitou ett par gånger och haft Mont Tauch-vertikaler. Men det kände jag att det inte var. Jag försökte spåna över världen, men kom tillbaka till det sydvästra hörnet av vinkungarnas land. Vinerna hade tydliga franska smaker. Det var en kul provning med 4 av Alain Brumonts viner mot två andra, och ålder mot yngre. Maten till smakade bra i form av ankbröst och ugnsrostad potatis. Så typiskt franskt! M tyckte att det var en sådan billig provning att han satsat på ett dessertvin till äppelpajen. Han halade fram en flaska Chateau Filhot från 1990 som hade en smarrig botrytissmak. Ett mycket gott sauternesvin! Mumsigt! Osten fick stå över den här gången. Undrar om det beror på att C är tillbaka?

Chateau Barréjat 2000 Denis Capmartin, Frankrike/ Madiran, Pris 89:-
Druvor: 60% Tannat, 40% Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon
Färg: Tät, blåröd
Doft: Medelstor med lakrits, björnbär, fat charkuterier och prickig korv
Smak: Frisk syra med balanserade tanniner, medel till stor kropp, stor frukt av mörka bär och tydlig fatkaraktär och en lång eftersmak.

Ett fynd i prisklassen.
........
Montus 2000 Alain Brumont, Frankrike/ Madiran, Pris 149:-
Druvor: 80 % Tannat, 20 % Cabernet Sauvignon
Färg: Tät, röd
Doft: Medelstor med mörka bär, fat, charkuterier och rök
Smak: Balanserad syra och tanniner, medel kropp och frukt, mörka bär, fat, rostad med ett något beskt slut

Ett vin som kräver lagring. Potentialen finns där.
........
Montus 1995 Alain Brumont, Frankrike/ Madiran, Pris ca 150:-,
Druvor: 80 % Tannat, 20 % Cabernet Sauvignon
Färg: Tät, röd
Doft: Medelstor med lakrits, fat, källare och stall
Smak: Frisk syra, balanserade tanniner, medel till stor kropp, stor frukt, lakrits, fat, mörka bär med en aningens beska.

Kvällen vinnare. Det här var gott! Sicken tur att det ligger några årgångar av herr Brumonts viner i källaren hemma, både Montus, Montus Cuvée Prestige, Bouscassé Vielles Vignes och La Gascogne Tannat Merlot som jag tycker är ett superfynd för endast 79:-
........
Domaine Mouréou 2000 Domaine Mouréou, Frankrike/ Madiran, Pris 99:-,
Druvor: 40 % Tannat, 60 % Cabernet Franc
Färg: Tät, svart kärna med röda toner
Doft: Medelstor fat, örter, moget, kemiskt, tranbär, tall, lakrits, russin
Smak: medelsyra, balanserade tanniner, stor kropp, stor frukt, fat, röda bär, tranbär

Ett vin som hade oxiderat. Det blev kvällens delade förlorare.
........
Bouscassé 2000 Alain Brumont, Frankrike/ Madiran, Pris 119:-,
Druvor: 65 % Tannat, 25 % Cabernet Sauvignon, 10% Cabernet Franc
Färg: Tät, blåröd
Doft: Medelstor, vanilj, mörka bär
Smak: Medelsyra, balanserade tanniner, medelkropp, stor frukt, mörka bär, lakrits.

En besvikelse. Jag tyckte det var lite blekt och obalanserat. Hoppas Vielles Vignes:en jag har hemma är bättre. Den är av ett annat år också.
........
Torus 2005 Alain Brumont, Frankrike/ Madiran, Pris 196:- för en BiB 3 liter,
Druvor: 65 % Tannat, 25 % Cabernet Sauvignon, 10% Cabernet Franc
Färg: Tät, röd
Doft: Medelstor vanilj, mörka bär och rök
Smak: Medel till stor syra, balanserade tanniner, medelkropp, stor frukt, sylt och vanilj

Ungt och syltigt speciellt efter ett tag i glaset. Delad sistaplats fick den av mig. Varför häller man ett vin som uppenbart mår bra av att rundas av några år på flaska i en förpackning som inte tål mer än halvårs lagring? Det är obegripligt.

Det här blev årets sista provning. Undrar vad 2007 bjuder på?